Etikett: Vackra perenner

Tre perenner som ger en lummig miljö snabbt

Det finns trädgårdar som är öde som en parkeringsplats vid köpcentret. Inte en växt så långt ögat når, eller på sin höjd någon enstaka sälg på stam. Hu, det är så man får rysningar. Inte får man någon trädgårdskänsla i alla fall. Vad gör man då? Plantera häck tar många år, om man inte väljer en färdighäck. En bra lösning för att avdela trädgårdsrum om man har bråttom och dessutom gott om pengar. Plantera träd måste man göra, men träd tar också tid. Om man inte väljer riktigt storvuxna exemplar från en trädplantskola. Funkar om du har gott om pengar.

Finnslide har en vacker blomning med vita vippor.
Finnslide är en snabbväxande perenn som blir uppemot 2 meter hög på en säsong.

Men något som fungerar hyfsat snabbt och ger stor effekt, i alla fall sommartid, är att plantera ett gäng storvuxna perenner. De blir närmare två meter höga och täta så att grannarna inte ser in. Finnslide, Aconogonon x fennicum, är en tacksam täckande växt som växer fort och blommar under många månader. Dessvärre sprider den sig med utlöpare, men det går att hålla i schack med spaden. Till hösten får den en vackert gul höstfärg. Trivs i fukthållande jord i sol till halvskugga.

Septembersolros ger snabbt en grön och blommande häck.
Den perenna växten septembersolros är lättodlad och härdig, men hinner inte slå ut i norra delen av landet.

Septembersolrosen Helianthus ’Lemon Queen’ är en senblommande släkting till de ettåriga solrosorna vi odlar från frö. Den älskar sol och värme och behöver en lång säsong för att hinna blomma. Ingen växt för de nordliga delarna av landet alltså. Den lämpar sig väl för blommande häck och är dessutom en bra biväxt då den bjuder på sen höstnektar för våra bin och humlor.

Flockelväxterna vill ha fukthållande och näringsrik jord.
Fläckflockel Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’ får purpurrosa blomklasar i augusti-oktober.

Fläckflockeln är en prärieväxt från Nordamerika som även växer i sumpmarksområden. Den vill gärna ha en fukthållande jord och gott om näring. En verkligt ståtlig sensommarblommande perenn som även den samlar insekter som bin och fjärilar. Räkna med att den behöver rejält med utrymme att bre ut sig. Fläckflockeln trivs i sol-halvskugga och samsas väl med prydnadsgräs och höstrudbeckia.

Nya spännande fröer våren 2014!

Vit lavendel med täta blommor är en frönyhet i vår.
Foto: Fleuroselect

Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ’Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ’Elegance Snow’.

Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.

 

Penstemon x mexicale ’Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.

Penstemon finns med blå, rosa och röda blommor.
Foto: Impecta
Den himmelsblå ängssalvian är en nyhet för i år.
Foto: Jelitto

Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ’Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten.  Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.

Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!

Blomman hos salviaarter har en mycket speciell konstruktion.
Foto: anatomicalproducts.com

Vårtecknen radar upp sig i trädgården

Mossan växer när temperaturen är låg.
Se så mjuk och fin mossmatta jag har!

Det är bara början av februari ännu, jag vet. Men vi skåningar är heta på det så fort snön har smält så ska det liksom vara vår. Och solens korta visiter gör ju sitt till att väcka hoppet. Januari månad var en sällsynt mörk historia: 7 soltimmar uppmättes i Lund. Så nu när det blir lite solchanser så trycker man upp det glåmiga ansiktet mot de värmande strålarna. För det är faktiskt en hel del värme i solen redan nu.

Mullvadarna trivs under snön och gräver gångar.
Det är inte lätt att hålla en paradgräsmatta. Jag har gett upp.

Och så fort snön försvann blev det gegga i hästhagarna, iskana på vägen och strax kom mullvadshögarna fram. Det måste vara rekord i högtäthet i år. Och det verkar vara likadant hos alla. En liten katt rår inte på de rackarna.

Bambun är egentligen en vintergrön växt, men kan frysa ner om vintern.
Bambun har klarat denna korta vinter bra och behållit sina löv.

Men när jag går här i trädgården kan jag bara förundras över hur snabbt de reagerar på minsta värme. Växterna står otåligt och väntar på att få komma upp och spricka ut. Se här vad jag hittade:

Dagliljan är snabb i starten om våren.
Dagliljorna står i startgroparna med sina vackra ljust-ljusgröna skott.
Fingerborgsblomman är en tvåårig växt.
Fingerborgsblommans bladrosett växte fram under fjolåret och i år blir det blom!
Rabarbern kommer tidigt och skjuter små röda knoppar.
Tjohoo här kommer det gulligaste lilla rabarberblad!

 

 

Att planera rabatter

För de flesta villaträdgårdar med ordinär storlek är det en fördel att kombinera perenner och vedartade växter (buskar, klängväxter, små träd) i blandade rabatter. På så sätt får man både blomning, intressanta bladverk och en viss utfyllnad och struktur även vintertid. Placera rabatten där du ser den mest, där du vistas eller går förbi ofta. Det kan vara utanför köksfönstret, vid terrassen eller längs uppfarten.

gult och vitt i kombination blir fräscht och effektfullt i trädgården.

Att anlägga rabatter längs husväggarna har flera nackdelar. För det första är det vanligen alldeles för torrt intill husgrunden. Regnet kommer inte in och det blir ettdera mycket solstek eller riktigt skuggigt intill väggen. Så flytta ut rabatten en bra bit från huset och gräv där du kan se den från många håll samtidigt. Har du möjlighet så välj en lugn bakgrund av häck eller staket bakom. Du får skydd och en enhetlig fond som lyfter fram de enskilda växterna.

En fond av en häck, mur eller staket ger en lugn bakgrund till de blommande växterna.

När det gäller storlek på rabatterna skulle jag föredra en stor framför flera små. Gör dem inte för små och smala, för det blir mindre plats för visuellt djup, något som är en effektskapare i rabattdesign. Det blir också mycket mera lättskött att hålla ihop planteringarna. Genom att plantera i olika nivåer håller du ihop volymen och utnyttjar markytan på bästa sätt. Plantering i olika skikt tidsmässigt ger variation. Under en större lövfällande buske planterar du tidiga vårlökar och runt dem skuggtåliga perenner. Allra först på våren blommar lökarna och snart börjar bladen spricka ut på busken och skapa ett levande skuggspel. Sedan när lökblomningen är över tar perennerna över och täcker in de gulnande lökväxterna. På så sätt kan man få in många höjdpunkter under växtåret.

Färgfält som återkommer längre fram i rabatten eller trädgården skapar sammanhållning.

Ta inte till så du kräks med alla älsklingsväxter i samma rabatt. Begränsa antalet iögonfallande växter för att få ett harmoniskt intryck. Inte alla färger på en gång alltså, utan bara ett par åt gången. Blir det för många höjdpunkter samtidigt som konkurrerar vet blicken inte var den ska landa, utan det blir plottrigt och oroligt. Men fyll hela tiden på tidsmässigt med nya älsklingar så att när en sort falnar så är nästa på gång in. Det är detta som är konsten! Och det är här som bladväxterna kommer in som en harmonisk bas.

Färgfälten återkommer och repeteras i rabatten.

En trädgårdsdesigner jobbar gärna med grupper eller fält som man repeterar. Samma växter eller färger kommer igen på flera ställen i rabatten. De ingående växterna smälter in i varandra och skapar rytm. Har man riktigt stora rabattytor att jobba med är det effektfullt att planera med samma växter i stora rektangulära block som ger tydliga och strikta kontraster i färg och form. Annars är det vanligare när det gäller mindre rabatter att man väver/flätar smalare växtfält så att de överlappar och nästan omärkligt glider in i varandra. Oavsett teknik så är det viktigt att färgerna stämmer överens med de grannar som blommar samtidigt.

Vävda fält där växterna smälter in i varandra.

 

Spetsmössan är en utmärkt mattbildande perenn för skugga

Vackra marktäckande växter för skuggiga och fuktiga lägen är inte så lätta att hitta.
Tiarella är en långsamväxande marktäckare som trivs tillsammans med t ex lungört, Pulmonaria.

Släktet Tiarella, spetsmössor är väl ingen storsäljare i gardencentret precis. Men det är en tacksam växt för varje trädgårdsdesigner som behöver undervegetation i en speciellt krävande ståndort som fuktiga, skuggigare lägen och woodland. Här har vi en marktäckare som trivs sida vid sida med ormbunkar, hostor, alunrot, fänrikshjärta och utvalda nävor. Den blir inte mer än 25-30 cm hög och blommar oftast i maj-juni med skira och fluffiga blomställningar. Fuktig, humusrik jord och absolut ingen brännande sol vill den ha. Det är receptet för denna tämligen lättodlade perenn. Om du inte plågas av sniglar förstås. För sniglarna går gärna på spetsmössan.

Spräckliga och flerfärgade blad förekommer hos flera arter av spetsmössa.
De fläckiga bladen på sorten ’Heronswood Mist’ är onekligen speciella, men jag tänker mest på mjöldagg.

Tiarella härstammar från Nordamerika och Östra Asien där den växer i skogsmiljö och på flodbankar. I Sverige odlas mest former av T. cordifolia och T. wherryi. Det har blivit en betydligt populärare växt i USA, där man ständigt tar fram nya namnsorter. Lite samma boom som alunroten orsakat här hos oss. Härliga namn har de också, eller vad sägs om ’Crow Feather’, ’Heronswood Mist’, ’Pink Skyrocket’ eller ’Sea Foam’. Just det sista namnet är faktiskt något som stämmer rätt bra överens med den bild man får av ett blommande parti Tiarella. Det ser ut som fluffigt skum på en strand.

Bladen hos spetsmössa kan vara mer eller mindre flikiga.
Ekbladsflikiga blad med mörka mittnerver har sorten ’Iron Butterfly’.

Designknep – harmoni och kontrast

Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.

Kontraster i form är effektivt för intresset i en komposition.
Färgharmoni genom spirea och alunrot, men observera gräset som kontrasterar i form.

Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att ”finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.

Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.
Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.

Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.

Färgen kan harmoniera och formen kontrastera, då uppnås en god balans i kompositionen.
Fackelliljans ljusgula spira och solbrudens horisontella blomkorg med tydlig knapp kontrasterar i form, men visar fin harmoni i färg.

Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.

Komposition med kontrast i både färg och form.
Kontrast i både färg och form blir spännande. Men kombinera då inte lika mycket av båda, utan kanske 70-30.

Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.

Väddväxter i trädgården och det fria

Insekterna älskar väddarna som trivs på sandig mark.
Väddväxterna är bra insektsblommor och lockar till sig både humlor och fjärilar.

Familjen väddväxter är inte så stor, och många arter är mycket alldagliga till utseendet. Men det finns några vackra vilda former som gärna växer på mager, sandig mark i vägrenar eller betesmarker. Åkervädden är en ganska vanligt förekommande perenna växt som drar till sig en hel del insekter. De kryper då omkring uppe på toppen av den ljusblå-lila fluffiga kudden. Blomningen pågår under juli-augusti och blommans form gör att den alltid är tillgänglig för nektarsök.

Väddarna drar till sig humlor som söker nektar.
Vinröd vädd med täta småblommor i korgen.

De odlade väddarna tillhör släktet Scabiosa, som härstammar från Kaukasus och länderna kring Medelhavet. Väddarna trivs bäst i lätt och väldränerad jord, gärna sandmark med god kalkhalt. Tyvärr kan de vara godis för harar och kaniner har jag märkt. Men får de stå ifred blommar de vackert på sensommaren i sällskap med t ex temyntor, höstflox och såpnejlika. Scabiosa caucasica har många namnsorter i olika vita, blå och vinröda nyanser.

Vädden är en graciös blomma som passar i den torrare rabatten.
Väddarna är små arkitektoniska konstverk.

Med blomma som ett litet fyrverkeri

Så här i nyårstider kan det vara frestande att hänvisa till gårdagens mängder av fyrverkerier som exploderade vilt på himlen och lyste upp vintermörkret. Jag har djur, så jag är inte ett dugg för raketer och smällare på nyår, men när det finns växter som ger (nästan) samma effekt i rabatten måste jag få visa vad jag tänker på. Det är en senhöstens blomma, helt klart. Oftast känner man igen den på doften innan man ens kan skymta själva växten. Det är en ljuvligt söt doft som påminner om smultronschersmin på ett sätt, men ändå har en helt egen touch.

Höstsilveraxet har en underbar, söt doft när den blommar.
Höstsilverax Actaea simplex ’Brunette’

Actaea/Cimicifuga, silverax är en växt som härstammar från de vilda stäpperna i Nordamerika, där indianerna använde den som läkeväxt mot framför allt som det hette, kvinnobesvär. Alltså PMS, klimakteriebesvär och vid förlossningar. Den kallades Black snake root. Namnfrågan vetenskapligt sett är inte klargjord än och fram till 1998 hette släktet Cimicifuga. Ett roligt namn när man börjar härleda det, då det betyder jaga iväg vägglöss. Och då syftar man nog till den speciella doften. Efter DNA-tester trodde man däremot att man hade bevis för att växten istället ska tillhöra Actaea, trolldruvor, men det där är inte fullständigt belagt ännu.

Doften är underbar kring höstsilveraxet 'Brunette'.
Höstsilveraxet har pärlformade knoppar längs en lång spira som när de slår ut doftar gudomligt.

Det finns många arter, namnsorter som är värda att odla i trädgården. Alla är inte så lätta att få fatt i. Vanligast och kanske allra ljuvligast är höstsilveraxet Actaea simplex ’Brunette’. Ett härligt mörklila bladverk och höga, höga blomspiror i vitt. Denna lättskötta perenn vill ha fuktighetshållande och djup jord, men tolererar både sol och skugga. Ju ljusare och soligare läge, desto mörkare blir bladen. Flytta inte runt på den i onödan, utan låt de grunt växande rötterna bli ostörda.

Kandelabersilverax har långa vita blomspiror.
Som vita utropstecken står kandelabersilveraxets spiror i rabatten.

Silveraxet med höga vita stänglar och gröna blad, A. matsumurae ’White Pearl’ kallas kandelabersilverax på svenska. Den blir inte fullt så hög som föregående, utan håller sig under 150 cm. Augustisilveraxet, A. dahurica, har också gröna blad, men dessutom skilda han- och honplantor. Det är hanplantorna som doftar gott. Blommar redan från juli-augusti, vilket är en fördel, för korta och svala somrar kanske inte ’Brunette’ hinner slå ut ordentligt.

Hittade några bilder på härliga höstanemoner

Silvrig höstanemon visar sin vackra baksida.

Till mina topp 10 perenner hör definitivt höstanemonen. Både för att den blommar senare än många andra perenner och håller ut till det bittra slutet. Och för att den lägger ut sig lite lagom dekadent i rabatten när höstvindarna börjar ta i. Det blir liksom inte för perfekt. Och sen gillar jag de vackra baksidorna på denna blomma.

Fluffig som en renbäddad säng eller uppvispat gräddskum är den härliga höstanemonen Whirlwind.

Den halvfyllda Anemone x hybrida ’Whirlwind’ (ovan) är som en renbäddad säng med fluffiga duntäcken. Så otroligt läcker! Den är en klassisk namnsort som härstammar från slutet av 1800-talet. Blir ca 1 meter hög och kan behöva stödjas mot slutet av sommaren för att stå någorlunda upprätt.

Den silvriga höstanemonen blir gärna lite slängig i växtsättet och kan gärna stödjas upp mot slutet av sommaren.

Anemone tomentosa ’Robustissima’ (ovan) är en annan högvuxen skönhet som gärna lägger sig. Börjar blomma redan mot slutet av juli och kan hålla på in i oktober. Den silvriga höstanemonen hör hemma i Kina. Se så vacker den är från baksidan sett! Bladen är lätt silverludna på undersidan och de blekrosa blommorna sitter i lösa klasar.

Höstanemon passar ihop med skira prydnadsgräs och robusta hortensior.
En kombination av prydnadsgräs Stipa gigantea, hortensia, nävan Rozanne och så höstanemoner.

Höstanemonerna trivs bäst i välgödslad och halvfuktig jord. Men de är känsliga för vinterväta, så jorden bör vara väldränerad. Passar både i sol och halvskuggigt läge. Eftersom de är ganska sena i starten om våren så kan du gärna kombinera höstanemoner med vårlökar, så hjälper de till att kamouflera den vissnande lökblasten. Plantera dem på våren så de hinner rota sig ordentligt innan vintern. Det är en fördel om du kommer ihåg att vintertäcka dem innan frosten kommer de första åren.

 

Med fröställning i olika våningar

Lejonsvansarna, som tillhör släktet Phlomis, härstammar från klippiga bergstrakter i Turkiet, Syrien och Nordafrika, är inga speciellt vanliga trädgårdsväxter. Eller kan du på rak arm säga att du känner igen de här vackra fröställningarna? Det är kanske inte den växt som vinner pris för sin storslagna skönhet i övrigt, men ståndorten gör den synnerligen användbar om man har en växtplats som stämmer in på följande: torra rabatter, grusträdgård och prärieplantering. Du kan gärna kombinera lejonsvansen med andra torktåliga perenner som lammöron, kungsljus, lavendel, olika salvior och bolltistlar. Dessutom är det en bra nektarkälla för bin och fjärilar.

Gul lejonsvans passar i torra rabatter med välrdränerad jord.Den gula lejonsvansen, Phlomis russeliana, trivs i väldränerad och näringsrik jord i sol till halvskugga. I vilt tillstånd i sina hemtrakter trivs den i öppna hasselsnår. Det är en upprätt, stadig perenn som blir ca 80 cm hög. De svagt gula, tvåläppiga blommorna sitter i våningar, i kransform längs den håriga stjälken. De påminner till formen om blommorna hos t ex plister, som de är nära släkt med. Bladen längst ner är mer hjärtformade, medan de blir smalare och lansettlika uppåt toppen.

Lejonsvansen har fröställningar som bollar på olika nivå längs stjälken.

Vill du föröka lejonsvans så kan du samla frö på hösten och så dem när våren kommer. Du kan också dela större plantor eller ta sticklingar under försommaren. Det är en lättskött växt som sällan drabbas av några sjukdomar och rekommenderas således av en trädgårdskonsult. Vill du ha en annan färg så finns det även en odlad form med lilarosa blommor som heter Phlomis tuberosa ’Amazone’ som blir ännu högre och ståtligare. Den vill ha lägen i full sol.