Snart vissnar våra örtartade växter ner och städas bort ur rabatterna. Många av dem har dekorativa fröställningar som gärna kan få stå kvar och samla rimfrost över vintern. En del av dem innehåller tusentals små frön som sprätter iväg när du petar på frökapseln, andra skyddar kanske en stor nöt.
Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea, tillhör den förra gruppen. Den har små knyten som påminner om påvens huvudbonad mitran. Eller änden på fingret av en sydd handske. Digitus är latin för finger, så där hade vi den liknelsen. Fingerborgsblommorna har inga problem att föröka sig själva, så har man väl fått in en planta brukar den se till så det blir fler nästa år. Men den blommar först andra året, så du behöver plantor av olika ålder för att få blomsterprakt. Och tänk på att alla delar av växten är giftiga. Den aktiva substansen är glykosider som återfinns i olika hjärtmediciner.
Ballongblomman, Nicandra physalodes, är en lite mer ovanlig växt. Även den har fantasifulla frögömmor. Nicandran används ibland som ettårig utplanteringsväxt, men man ska komma ihåg att även den är giftig. Den innehåller giftet solanin och därmed skvallrar den om ett nära släktskap med potatisen. Nicandra blommar under sensommaren med ljusblå-lila, klockliknande blommor och utvecklar därefter de blåsformade, vingkantade fodren kring frukten. Hela växten är lite bläckfläckad och kan ge önskad volym och bakgrund till mer rangliga sommarblommor i krukor och urnor.
Love-in-a-Mist heter följande blå blomma på engelska. Det är jungfrun i det gröna, Nigella damascena. Nigellan har ett sirligt växtsätt och tunna fänkålsliknande blad men överraskar när det blir dags för fruktsättning med sina stora, uppsvällda fröställningar som liknar rymdskepp eller något annat spännande. Frökapslarna går bra att torka. Namnet Nigella damascena kommer sig av de svarta fröna (nigella=svartkummin) och damascena = från Damaskus. Jungfrun i det gröna har använts som slemlösande naturläkemedel.