Naturen visar oss vilka arter som trivs var och eftersom växterna själva väljer den mest optimala växtplatsen så kan vi lära oss mycket som går att överföra till trädgårdsmiljö. Gå ut och registrera vad som växer vilt – träd, buskar, perenna örter och andra växter. Även ogräsen ger oss goda indikationer på vilken typ av jord du har att göra med. I dikesrenarna växer hägg, ask, al och pilar. Vattenkrävande träd alltså. I skogsbrynet trivs buskar som hassel, skogsolvon, hagtorn, slån, nyponros och fläder. Halvskuggigt och lite vindskyddat kan man förmoda att de föredrar. På den torra ängen finner vi perennerna gulmåra, johannesört, brudbröd och sandnejlika liksom vresrosen som binder ihop sanddyner på stranden. Då kan man dra slutsatsen att deras odlade släktingar med god säkerhet trivs på liknande platser.
En annan sak vi kan se ute i naturen är att det förekommer ingen bar jord. Minsta fläck av öppen jord växer snabbt igen genom att omkringliggande växter kryper in med sina rötter och fröar av sig. Precis på samma sätt fungerar det i rabatterna. Det är alltså ett krig mot naturens villkor att rensa rent för jämnan. Utnyttja hellre någon marktäckande växt som skuggar jorden och hindrar ogräs från att konkurrera sig in. Det är ren självbevarelsedrift, men ett tips som många hajar till för, för det är så enkelt.