Nu på vårkanten kan man hitta fina citronträd i handeln med grenar som redan dignar av frukt. Och det är hur lockande som helst att bli citronodlare! Har du tidigare haft citronträd du misslyckats med eller aldrig ännu provat på, här kommer några bra tips.
Citrusträd är surjordsväxter som trivs i en jord med lågt pH och gärna kan vattnas med regnvatten (som inte innehåller kalk). När pH i jorden kryper upp mot en nivå kring 7 minskar växternas tillgång på järn och citronträdets blad börjar skifta i gult. Fenomenet kallas kloros och kan åtgärdas med rätt gödsel. Köp en välbalanserad citrusnäring och blanda i bevattningsvattnet. Förutom de viktiga makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium innehåller den även järn och mangan samt andra viktiga spårämnen. Bladfärgen kommer att korrigera sig inom några veckor.
Citrusträd som övervintrar i svala utrymmen växer inte och förbrukar därmed mindre näring, men om du har problem med kloros så kan du vattna med citrusnäring hela vintern igenom. Eftersom citronträd behåller sina blad över vintern har de stort ljusbehov. De kan tappa sina blad om ljuset inte räcker till. Det är oftast ett ljusproblem och mindre sällan orsakat av torka.
Får citronträdet bra med ljus från en växtlampa och en temperatur på 10-15 plusgrader kommer det att utföra fotosyntes hela vintern och då behöver det både vatten och näring. Detsamma gäller om det är fullt av kart till den kommande säsongen.
När risken för nattfrost är över trivs citrusträdet bäst utomhus på ett varmt och soligt ställe. Det kommer snart att sätta nya blad och skott när ljuset ökar. Vattenbehovet stiger när tillväxten kommer igång och nu behöver det citrusnäring vid varje vattning.
Snödroppar har blivit samlarobjekt bland trädgårdsnördar som letar efter ständigt nya sorter att komplettera sin samling med. Galantofili är en relativt ny rörelse av snödroppssamlare med start i Storbritannien i slutet av 1800-talet. Numera finns det samlare över hela världen och antalet nya namnsorter är ständigt ökande.
Snödroppar är inte svåra att föröka när man väl har några bestånd att utgå från. Man kan givetvis plantera dem från köpelök på hösten, men chansen att lyckas är många gånger större från färska lökar ”in the green” under våren. En snödroppslök är nämligen mycket känslig för uttorkning och får då svårt att komma igång med tillväxten.
Du behöver en djup spade och ett par korgar eller hinkar att lägga upp lökklumparna i. Ju mullrikare och luckrare jorden är där dina startbestånd växer, desto lättare går transplantationen. Men ofta växer snödroppar i en tung och lerig jord där lökarna ligger på närmare 20 cm djup. Då är det lätt hänt att hugga av stjälkarna och missa gyttret av lökar som trängs tillsammans. Så gräv djupt och sätt dig sedan bekvämt för att börja dela på tuvorna.
Har du olika sorter, så försök hålla dem åtskilt. Den vanliga Galanthus nivalis finns också med fyllda blommor. Den turkiska snödroppen, Galanthus elwesii, är även den vanlig i Sverige. Du känner igen den på lite bredare blad och en något öppnare blomma.
Gräv sedan slitsar i marken med en liten planteringsspade och peta ner en eller ett par lökar med blast i jorden. Lämna ett mellanrum på 5-10 cm så finns det gott om plats för lökarna att dela på sig och expandera. Det gör de snabbt och gärna om marken håller en god fuktighet. Gör om manövern några år och du kommer snart att ha en imponerande mängd snödroppar att njuta av.
Snöklockan börjar i bästa fall blomma i februari månad.
Att leva med woodland, eller sk lundplantering, är att utnyttja stommen i en naturlig lövskogsmiljö och tillföra den framför allt våriga element. Få av oss har så mycket tålamod som krävs att bygga upp allting från början, inklusive trädplantering och deras tillväxt under låt oss säga 20-40 år, så därför är det mycket mer tidseffektivt att starta med en färdig skog. Där kan du modellera mängden träd och buskar tills du får en bra balans mellan golv, väggar och tak i ditt trädgårdsrum.
Ett woodland med tyngdpunkt på vårblommande växter i Alnarp. Månadsskiftet jan-febr.
Mitt eget woodland växer sakta fram och förändras med åren. Det första utkastet var en azaleaplantering med vårlökar, marktäckare och några vintergröna inslag. Därefter har den ursprungliga slänten utvidgats kvadratmeter för kvadratmeter. Växtvalet har utökats med japanska lönnar, magnolior, hortensior, benved, vintergröna lagerhäggar, vårblommande körsbärskornell och trollhassel samt mängder av ormbunkar, narcisser och julrosor. Bland annat.
I maj är det frodigt bland julrosor, Allium och ormbunkar.
Lökväxterna och de vårblommande buskarna hör verkligen hemma i ett woodland där de får full tillgång till den tidiga vårsolen innan lövverket tätnar och lundmiljön blir mer skuggig. En lerhaltig och humusrik jord är utmärkt att utgå från, då den håller fukten väl och lätt kan justeras pH-mässigt. Till lundväxter som gillar högt pH, som julrosor, kan du punktbehandla jorden med krossade äggskal. Och runt omkring japanska lönnar, azaleor och trollhassel jordförbättrar du årligen marken med naturell torvjord som sänker surhetsgraden.
Purpurröd, dubbelblommande julros i woodlandet i april.
Trollhasseln, Hamamelis, är min stora favorit bland de tidigblommande växterna. Den ligger i samma tidsspann som snödropparna, d v s vissa år kan den gå igång redan i januari i mitten av Skåne. Denna vinter som varit så mild startade trollhasseln sin blomning i december. Den spröda blomman till trots är det en riktig tuffing och de tar inte skada även om det skulle bli ett vädermässigt bakslag. Och uthållig är den dessutom, för blomningen varar nästan i ett par månader.
Trollhassel ’Pallida’ doftar svagt av honung.
Trollhasselns trassliga blommor är riktiga små konstverk som det är omöjligt att inte beundra. Hur har skaparen listat ut denna konstruktion?
Knopparna ligger förberedda redan på hösten och precis när vintermörkret är så allra mest hopplöst börjar det hända. Just när längtan efter en vår i trädgården är som allra störst, då blir du belönad av din trollhassel. Perfekt timing när du behöver hopp om vår som allra mest!
Möjligen en Hamamelis x intermedia ’Feuerzauber’.
Trollhasseln blir fullständigt anonym och grön under sommaren, men återkommer i fokus under hösten. Den eldar då på i orange och rostrött ikapp med lönnar, blomsterkorneller och benvedar. Ett värdigt slut på en spektakulär trädgårdssäsong.
Ormbunkar är en grupp växter med stor variationsrikedom. Det finns de med små och sirliga blad, högre och grövre stjälkar samt helbladiga kraftiga växter. Färgerna är också väldigt olika, från ljust äppelgröna blad till kopparfärgade eller blågrönt variegerade.
Blodbräken under senhösten har tappat en del av sin kopparglänsande färg.
Den naturliga biotopen för de allra flesta ormbunkar är i skogen, woodlandet eller gläntan. Många ormbunkar trivs bäst i ljusa lövskogar. En lövskog släpper ner mycket ljus till marken under våren och får längre fram mot sommaren ett mer skyddande lövverk.
Honungslöken sticker upp genom strutbräkens bladverk.
Löven kan även bilda ett frostskydd för plantorna under vintern, särskilt i landets södra delar, där det sällan blir särskilt mycket snö. Kom bara ihåg att inte lägga upp för tjocka lager löv på de vintergröna ormbunkarna så de ruttnar därunder. Befria dem sedan från lövtäcket när vårsolen börjar lysa.
Svartbräken är vintergrön, så den behöver emellanåt släppas fram under täcket av tunga höstlöv.
Något du behöver tänka på när du planterar fuktkrävande ormbunksväxter under träd är att det kan bli rätt torrt under sommaren. Nyplanterade ormbunkar behöver passning med vattenslangen under de första åren för att rötterna ska etablera sig väl. Det gäller alla växter såklart, även torktåliga arter.
Raggträjon och stjärnflocka i gott sällskap.
I mitt woodland pågår en ständig fight mot kirskål, som trivs bra i den fuktrika jorden. Tänk på att rensa försiktigt runt ormbunkar, då deras rhizomer, rotstockar ofta ligger ytligt. Är jorden lucker kan det räcka att rensa med handkraft med hjälp av en liten planteringsspade eller hori-hori. Att täcka jorden med stora mängder löv, som jag gör på hösten, kan vara en bra strategi för att kväva kirskål. Löven bildar dessutom på sikt den luckra jordmån som ormbunkarna älskar.
Strutbräken blir över en meter hög och bildar med tiden kraftiga bestånd.
Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.
Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.
Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.
Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!
Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.
Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.
Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.
När jag går trädgårdsrundor så här års, mitt i vintern, ser jag mängder av olika lökväxter som börjat sticka upp sina stjälkar. Några botaniska tulpaner, snödroppar, narcisser, pärlhyacinter och tunna spröt av holländsk iris.
Lökarna till de holländska irisarna, Iris x hollandica, köper du på hösten och planterar i samma veva som narcisser och andra lök som snabbt bör komma ner i jorden. Planteringsdjup ca 10 cm. Jag sätter dem i grupper om 5-7 st ganska nära varandra, för att det funkar bra ihop med övriga växter runt om. Holländska iris är inga långlivade lökväxter, men utmärkta ifyllnadsväxter både i snittodlingen och i perennrabatten. Det finns så många färger att matcha med och de är inte så dyra. Och jag har förälskat mig i dem.
Den iris som visas här är den vita ’White Magic’ i en smal rabatt med både rosor, perenner och andra lökväxter. Den gillar en väldränerad, men inte för torr jord i soligt läge. Det är egentligen grannarna i planteringen som styr vattenmängden, men eftersom jag generellt har en lerig jord så är denna rabatt upphöjd och förbättrad med mycket kompost och kogödsel. Det luftar upp även en lerig jord och fukthalten brukar vara ganska god oavsett väder.
Eftersom det finns mängder av olika potentiella skadegörare som sorkar, harar, rådjur, hjortar och sniglar i min trädgård är det viktigt att prova olika växter i mindre skala innan jag brer på för fullt. Men dessa har klarat sig i konkurrensen. Sniglar får man plocka på den dagliga rundan, men Iris är inte värre angripna än att de hinner blomma som vanligt.
Det blir en högrest blomma (ca 50 cm hög) med smala blad, så den är lätt att blanda in med tidigblommande perenner som är mer ”bladiga”. Sena perenner som höstflox ligger fint i botten utan att störa. Denna mix med bl a Allium ’Eros’, vit stjärnflocka ’Moonshine’, trädgårdsrutan ’Black Stockings’ och småblommande Austinrosen ’The Mayflower’ är en helt underbar syn i mitten av juni.
Jätteverbenans lila blomhuvuden på sina höga stjälkar lockar mängder av insekter under sin blomningstid. Det är svårt att motstå denna sommarblomma, men oftast är man lite för sent ute om man vill ha ett hav av blommor. Den är rätt dyr att köpa under tidig sommar då den finns i handeln och plantan ser inte heller speciellt lockande ut i det skedet.
Jätteverbena, Verbena bonariensis, har en lång utvecklingstid från frö till blomma. Så det är perfekt att så den nu i vinter och glömma bort den under några månader, för att sedan skola om och plantera ut när våren och försommaren kommer.
För vintersådd som står ute eller i kallväxthus funkar det bra med en plastburk typ godislåda med stabilt lock som står emot nyfikna möss som gärna knaprar på det mesta man ställer ut i fröväg. Ta vanlig plantjord eller såjord, vad du råkar ha hemma, lägg ut i burken, fukta jorden, platta till den och så jämnt över hela ytan. Fröna är som små streck, så tappa inte bort dem! Täck med ett ytterst tunt jordlager eller med vermiculite eftersom jätteverbenan är ljusgroende. Täckningen är mest ett sätt att hålla fröna på plats. Sen på med locket och ställ ut. Locket ska vara perforerat så onödig vattenånga slipper ut.
Groningen är långsam, så du får ha tålamod med att inget kommer att hända på lång tid. Du kan ha turen att hitta kylpreparerade (stratifierade) frön i handeln och då slipper du momentet med att ställa sådden ut i kylan. Men groningen brukar vara ganska seg även där. Lyft på locket ibland och kolla så jorden inte är torr eller möglig. Du kan slänga in en näve snö i lådan om jorden verkar torr.
Glädjen är stor när de små små plantorna börjar titta upp. Vänta med omplantering tills verbenans första lite tandade karaktärsblad har utvecklats. Då är roten stark nog att klara hantering. Lycka till! Låt mig gärna höra hur det går med din sådd!
Mars kan vara alltifrån smältande skare och takdropp till de allra första lökväxterna som tränger sig upp genom ett skyddande lövtäcke. Beroende på hur långt söderut du har din trädgård så kan du börja med vissa trädgårdssysslor redan i mars. Så fort snön smälter finns det kvistar efter vinterns stormar och kringflygande löv som man kan räfsa bort. Särskilt grusgångarna blir så himla snygga av att gå ett varv med räfsan. Har du en plattläggning så borstar du bort desamma med en kvast. Den här omsorgen om de hårdgjorda ytorna är bland det viktigaste att ha koll på ifall man har ont om tid, men ändå vill piffa upp lite. Effekten är så himla tydlig.
Har du lagt ut frostskydd i form av höstlöv kring buskar och i rabatter kan det hända att du behöver rafsa bort de tjockaste partierna för att släppa upp lökväxter som snödroppar, krokus och narcisser. Lägg överskottet i odlingslandet eller i komposten, för det är förmodligen redan halvt nedbrutet och kommer snart att vara prima, luftigt kompostmaterial. Eller samla in det i sopsäckar och låt det förmultna klart i säck. Löv ska man inte köra till tippen, det är alldeles för bra jordförbättringsmedel. Lövkompost innehåller inga mängder av näring, men det tillför jorden mullämnen, fluff, där det finns kolloider, små geléaktiga partiklar som näringen sedan fäster i.
Spaljerade äppleträd kräver återkommande hård inkortning av årsskotten.
Äpple- och päronträd kan beskäras även under sommaren, men under tidig vår, när grenarna ännu är avlövade, är det många gånger lättare att komma åt. Några tips för hur du ska beskära: – Ta bort grenar som växer inåt mot mitten av kronan. Man vill att grenarna ska sträva utåt för att få så mycket solljus som möjligt. – Försök ha grenar jämnt fördelade åt alla håll. – Lämna inga tappar, utan såga/klipp ända in till en förgrening på en gren eller in till den förtjockade grenkragen mot stammen. – Beskär inte för hårt. Ju mer du kapar, desto mer skott kommer trädet att producera. Bättre är att dela upp insatsen på flera år och vinter + sommar.
Varma, soliga vårdagar är det skönt att gå ett varv med ogräshackan och leta efter ogräs som maskrosor och kirskål i rabatterna. De börjar växa så fort det blir en lite längre period med plusgrader. Startar man tidigt behöver man inte bli stressad. För ju mer ogräs man rensar bort tidigt på säsongen, desto lättare är det att hinna med det senare. För ogräs finns det alltid och hos alla. Det går inte att undvika. Inte ens hos en trädgårdsmästare som borde ha koll. För du vet ju hur det är med skomakarens barn!
Nu är det också dags att fröså växter med lång utvecklingstid som tomat, lök och många blommor som kräver förkultivering inomhus. Paprika och chili rekommenderar jag att du startar med ännu tidigare, helst i januari eller redan i december. De har en otroligt långsam tillväxt. Men tänk på att tidig sådd kräver extra belysning för att inte plantorna ska bli långa och rangliga. En värmematta kan vara ett bra redskap om du ska så många värmekrävande växter. Har du bara några få tråg eller krukor kan du ställa dem ovanpå ett element.
Till slut – plantera ut en välkomnande kruka med frosttåliga vårblommor vid entrén. Det är så härligt med lite vårpigga lökväxter, primulor och penséer i ett krus eller urna. Blir det riktigt kallt på natten får du vara beredd på att kanske lyfta in hela krukan, eller göra ett skydd av fiberduk, bubbelplast eller en gammal tidning. Komplettera planteringen med en lös krans av björkris eller några kvistar av lärk eller ormhassel så får du en naturlig look.
Okänd skönhet i jätteverbenans sällskap. Hittad i rabatten hos Dahliafarmen på Österlen.
Hux flux blir det höst efter en varm och härlig sensommar. Mycket som ska fixas med i trädgården, och hur var det nu man skulle göra med dahliorna? Dahlian är en växt som härstammar från Sydamerika och den har feta rotknölar som inte är vinterhärdiga i vårt nordiska klimat. Därför behöver du gräva upp dem nu på hösten innan marken fryser och sedan vinterförvara dem frostfritt.
Det enklaste är att börja med att klippa av alla stjälkarna till ca 20 cm längd för att ha greppvänliga skaft att hålla i. Passa på att skörda de sista blommorna till en bukett. Resterande växtmaterial kan du slänga på komposten.
Friska dahliastänglar och -blommor går bra att lägga på komposten.
Gräv upp rotklumpen med rejäl marginal med spade eller grep. Ofta har rötterna spritt ut sig en bra bit i sidled under säsongen och du vill inte riskera att skära av prima rotknölar. Har du haft dahlian i kruka är det bara att lyfta upp hela jordklumpen. Peta därefter försiktigt bort det mesta av jorden kring knölarna så du får en mer lätthanterlig klump.
Övervintring av rentvättade dahliaknölar i backar.
Härefter kan man göra lite olika. Jag har provat olika metoder – både att tvätta rotknölarna rena med vatten. Det är ganska kladdigt och tar en god stund. Därefter måste knölarna läggas luftigt och svalt för att torka upp innan de packas i lådor eller backar för vintern. Du kan också låta den närmaste jorden vara kvar kring knölarna och få torka upp så den släpper småningom.
Har du krukodlade dahliaknölar kan du också förvara dem i samma kruka som de stått hela sommaren och behåller jorden runt knölarna. Det låter som det lataste alternativet, eller hur, men förutsätter att jorden inte är alltför blöt. För då riskerar knölarna att ruttna under vintern, särskilt om det är låga temperaturer i ditt förråd.
Den utsökt vackra näckrosdahlian ’Mister Frans’.
Oavsett vilken metod du väljer, glöm inte att fästa etiketter på knölarna, så att du har koll på vilken färg eller namnsort det är. Det är bra att veta när du delar rotknölarna nästa vår för att plantera ut dem igen eller för att ge bort till dina vänner. Tänk också på att dahliaknölar är mums för möss och råttor, så välj en skyddad förvaringsplats.
Rosa toner i inspirationsrabatt hos Dahliafarmen på Österlen.
Jag har äventyrliga kolleger som struntar i att gräva upp sina dahlior och istället täcker marken med ett vattentätt och frostskyddande täcke över vintern. Varma vintrar i låga växtzoner kan det fungera, men blir det riktig tjäle så riskerar hela rasket att frysa bort. Så det är en chansning.
Dagarna blir längre och varmare och driver på blomknopparnas utveckling på fruktträd och bärbuskar. Ännu är det inte för sent att beskära, men så fort knopparna blir synliga bör man ta det försiktigt med att riva och slita i grenarna. Bättre att återkomma med ännu en lättare beskärning till sommaren/hösten.
Relativt nyplanterade blåbärsbuskar som fått en rejäl torvbädd.
Trädgårdsblåbär, även kallade amerikanska blåbär, är underbara bär, som dock inte ska jämföras smakmässigt med vilda blåbär, för då blir man lätt besviken. Men tänker man sig att det är ett annat blått bär som är lättplockat och ger stor skörd, så är det lätt att falla för dem. Det finns mängder av sorter att välja mellan, liksom högväxande och lågväxande, och du behöver minst två olika sorter för att få en god skörd.
Äldre blåbärsplanta (och ett hallonskott) som gallrats ut.
Vårplantering funkar bra och då får du bär redan första året. Tänk på att de är surjordsväxter som helst växer i ren torvjord eller rhododendronjord. Gräv ut ett brett dike och fyll det med okalkad, torvrik jord. Har du redan äldre plantor så fyller du på med ett tjockt lager ny torv på våren. Under den nya jorden strör du ut rhododendrongödsel, som är naturligt surgörande. Gamla buskar (från ca 5 års ålder) behöver dessutom beskäras för att kontinuerligt bilda nya fruktbärande skott. Klipp ner två-tre av de äldsta grenarna på varje buske ända till marken under tidig vår. Tvåårsskotten är de som ger bäst skörd.
Hallonrad som gallrats ut till 3-4 skott per buske.
Hallon kräver också beskärning inför det nya växtåret. Gräv bort rotskott som sprider sig utanför hallonraden. Är de friska kan du plantera in dem i ev hålrum i raden. Klipp sedan bort alla gamla skott som gett bär ifjol. De är tunna, torra och lite gråare i färgen. Årsskotten, som är piskliknande och ofta lätt taggiga, har en helt annan spänst i skottet. De ska ge bär i år och kräver en mullrik och välgödslad jord för riklig skörd. Lägg ut stallgödsel eller kogödselkompost kring rotzonen. Ju mer mullämnen hallonen får, desto mer långlivade blir plantorna.
Kraftigt årsskott från sommarhallon som kommer att ge bär i år.
Har du hösthallon beskär du alla grenar ända ner varje år. Hösthallonen ger bär på årsskotten och är därför lättare att beskära. Hösthallon är härdiga i zon 2-3.
Jordgubbsplanta som ska putsas från gamla fjolårsblad och revor.
Jordgubbar måste man ju ha i trädgården, eller hur! De är oemotståndliga bär som dessutom är ganska lättskötta. På våren väcker du plantorna med att gå igenom raderna och rensa bort ogräs och revor från ifjol. Klipp av gamla, torra blad och revor ända in till plantan. Gödsla sedan med ett kaliumhaltigt gödselmedel (det ska ha mer K än N när du kollar på etiketten). Vattning vid torrt väder när plantorna börjar växa till sig, vid blomning och fram till kartbildning ger större bär.
Äldre buske av röda vinbär som behöver gallras ur.
Vinbär är de köldtåligaste bärbuskarna vi har och likaså de mest vitaminrika. Smakskillnaden är stor mellan de olika färgerna. Vita vinbär är mildast och inte så sura som övriga vinbär. De gillas ofta bäst av barn. De röda vinbären har kraftig och sur smak, men ger en härlig saft. De svarta vinbären är mest aromatiska och kan ätas direkt från busken eller saftas. Nya buskar kan planteras både vår och höst. Äldre buskar beskärs årligen med 2-3 av de äldsta grenarna per buske. Du ser på barken att den är lite grov och släpper från grenen. Gamla grenar ligger ofta lågt längs marken. Klipp ända ner till marken så kommer det snart upp nya, kraftiga skott. Gödsla med kaliumrik näring eller stallgödsel om våren. Vedaska är också bra.
Kraftiga skott och knoppar av röd vinbär. Här ligger blomknopparna och lurar.
Fruktträd som äpple och päron beskär du gärna tidig vår. Blödande träd som plommon och körsbär däremot beskärs om hösten. Under våren ca vartannat år kan du gödsla träden genom att med spett göra djupa hål i marken som du fyller med kornad gödsel. På det sättet når gödningen ner till rotsystemet och fastnar inte i ytskiktet eller gräsmattan.
Vackra sporrar på ett äldre äppleträd.
Äppleträdens vårskötsel handlar mest om beskärningen. Gallra ut tätt växande partier och ta ner höjden om trädet blivit alltför högt. Grenverket ska gärna böja sig utåt sidorna så att alla grenar, och småningom äpplen, får gott om ljus. Skott som riktar sig rakt upp i himlen tar man bort. Kontinuitet är den bästa metoden vid beskärning av äppleträd. Att dela upp momenten i flera omgångar, och gärna återkomma till trädet både vårvinter och sommar ger bäst resultat. Äpplebeskärning kräver en del erfarenhet och om du är osäker är det bäst att tillkalla en trädgårdsmästare. Det går snabbt att förstöra ett träd om man sågar av fel grenar.
Päronets bladknoppar är smala och spetsiga. Blomknopparna är runda och slår ut först.
Päron har lite mer egen (irrationell) vilja än äppleträd och är inte så lätta att styra i tillväxten. Beskär bara det nödvändiga för att inte locka fram vattenskott. Döda och korsväxande grenar tas bort och täta partier gallras ut. Har du problem med att päronträdet inte ger frukt så har det ofta med pollineringen att göra. De flesta päronsorter korspollineras av en annan sort. Du behöver alltså ha två träd som passar ihop, eller ha någon granne med en lämplig sort.
Persikoträd spaljerat mot en varm vägg. Perfekt pollineringsläge.
Persikoträd är fortfarande lite exotiska, men det finns härdiga sorter numera som börjar planteras mer och mer på friland. De kräver lite extra vinterskydd och gärna pollineringshjälp tidigt om våren. Välj helst en södervägg att spaljera persikoträdet mot för att det ska få så bra förutsättningar som möjligt. Under vårvintern är det bra att skugga plantan med t ex säckväv för att det inte ska lockas att blomma för tidigt. Då kan du flytta fram blomningen några veckor tills det är varmare väder och fler pollinatörer som är ute och flyger. Annars är ett bra tips att pollinera det självfertila trädet för hand med en liten pensel eller fingertopp. Dutta med penseln från blomma till blomma så att pollenet får fäste på den lilla pistillen mitt i varje blomma. Vattna trädet vid behov, särskilt om det står nära en husvägg där det är väldränerat. För att frukten ska bli stor behöver trädet extra vatten. Blir det många kart som sitter tätt behöver du gallra, för att de ska kunna växa sig större än pingisbollar. Tänk också på att många persikor drabbas av krussjuka under tidig sommar. Du behöver då plocka bort alla krusiga blad som bildas på trädet. Det kommer en ny omgång blad senare. Släng angripna blad i brännbara sopor.
Rabarber som kommit igång och njuter av den extra näringsgivan.
Rabarber är varken frukt eller bär, utan klassas som en grönsak. Men den får komma med här i alla fall. Rabarbern börjar växa riktigt tidigt om våren. Rensa ur bädden från ogräs och lägg på rikligt med stallgödsel eller kompostjord runt plantorna på våren. När de väl sätter igång med tillväxten går det fort och då är det svårt att nå in med näringen under de frodiga bladen. En rabarberplanta behöver gott om vatten och kan behöva stödvattnas under vår och försommar ifall jorden är torr eller väl genomsläpplig. För övrigt är rabarber den mest självgående planta man kan tänka sig.
