Pärlhyacinten har bedårande små blommor som ska beundras på nära håll.
Muscari betyder myskdoftande blommor, och fastän det inte är så mycket för doftens skull som jag håller pärlhyacinter, så är det ett härligt namn! Pärlhyacintsläktet härstammar från trakterna kring Medelhavet, och det är faktiskt så att de växer vilda runt precis hela Medelhavet och dessutom en bit upp i Alperna. I första hand väljer de soliga stäpper, ängar och glesa skogsområden. De gillar marker med vårfukt där lökarna kan stå upp till anklarna i rinnande smältvatten från bergen. Men under sommaren är klimatet torrt och hett. Då bakas lökarna i solen.
En solig till halvskuggig växtplats med ganska torr jord blir bäst för pärlhyacinten.
Ska du välja en lämplig ståndort för pärlhyacinter i trädgården så är kraven inte jättehöga. Tvärtom är det en växt som villigt förökar och sprider sig vidare med både frö och lök. Den anpassar sig vanligen till de flesta växtplatser, bara det inte är alltför blött och näringsrikt under sommaren och vintern.
Jag köper gärna på mig mängder av drivna pärlhyacinter nu på vårkanten och njuter av dem både inomhus i arrangemang och utomhus i kruka. De är gudomligt näpna, men man måste se dem på nära håll, annars missar man poängen. Det är ju inga storväxta eller grälla växter, utan de flesta arter blir inte mer än 10-20 cm höga.
Genomsläpplig jord i soligt till halvskuggigt läge och ingen markfukt är receptet för att lyckas med pärlhyacinter.
När blomningen för de krukodlade exemplaren är avklarad kan du gärna förvara lökarna torrt i sin kruka. Småningom vissnar bladen ner och då kan du bara gömma undan krukan i en papperspåse i förrådet tills det blir höst och dags att plantera ut dem. Lökarna behåller spänsten bra och har inga krav på att hinna rota sig innan frosten kommer, så det brukar inte vara någon fara även om du planterar ut dem i rabatten ganska sent.
Att odla tomater och chili är oemotståndligt kul! Det är faktiskt helt ofattbart hur ett sådant litet frö kan leda till en så stor och frodig planta med så mycket skörd! Alla sorter och alla somrar är förstås olika, men för det mesta blir utväxlingen enorm.
Den skrynkliga tomaten Purple Calabash blev inte så bra den kalla sommaren ifjol.
Det underlättar förstås mycket att ha ett växthus. Sol måste både tomat och chili ha, men skydd undan vind och en jämn värme och fuktighet når man bäst under glas. Frilandsodlat på våra breddgrader kräver en perfekt säsong. Många har tillgång till en skyddad balkong och det duger också ganska bra. Välj då frilandssorter och sådana som håller en mindre storlek.
Ett litet växthus för odling av tomat och andra grönsaker.
Sen gäller det att ge sig till tåls lite till innan du börjar så. I fjol var jag tidigt ute och plantorna hann bli lite för stora innan det blev varmt nog att plantera ut dem i växthuset i början av maj. Slutet av februari-början av mars är ganska lagom såtid. Men shoppa frön kan man göra redan nu! För de bästa sorterna tar ofta slut fort, så det gäller att passa på.
Medelstora, men mycket rikligt med smakfulla tomater på Tigerella.
Jag har en stor personlig favorit bland tomaterna – Tigerella – och eftersom de sista fröna gick åt förra säsongen handlade jag en ny påse i veckan. Det är inga problem att spara fröer från ett år till nästa och även till nästa. Tomatfrö har god hållbarhet. Och god grobarhet, så så inte fler krukor än du har plats för. Det är ytterst hög groningsprocent på tomat och det blir nästa alltid full pott av fina plantor. Desto tråkigare om man tvingas slänga, men då kan du ju ge bort en planta eller två till en god vän! Frestas inte att sätta dem för tätt, då det för med sig andra problem med ljuskonkurrens.
Nya plantor av tomat som blivit rangliga för att de stått lite för mörkt.
Vid sådden använder du vanlig såjord och gärna små kvadratiska vefi-krukor, som tar minst plats på en bricka. Jag brukar sätta ett par tre frön per kruka, ca 0,5 cm djupt. Fukta jorden lätt och täck gärna med ett genomskinligt plastlock eller plastfilm för att behålla fuktigheten. Mina krukor står i ett fönster över elementet och det räcker gott och väl med rumstemperatur för att fröna ska gro.
Unga tomatplantor kräver mycket ljus, men gärna måttlig temperatur.
Ta bort plasttäckningen när groddarna börjar nå upp dit. Hela tiden ska jorden hållas lätt fuktig, så man bör vattna varje dag eftersom krukorna är små och jorden lätt torkar ut. När du kommit så här långt kan babyplantorna ställas lite svalare för att inte ränna iväg i höjden. Ljust och soligt ska det vara, och helst 15-18 grader. Ju varmare växtplats, desto mer ljus kommer de att behöva. Har du inget svalt fönster att erbjuda, utan bara vanlig rumstemperatur, så behöver du en extra lysrörsbelysning.
En lysrörsramp förser de unga plantorna med extraljus.
När plantorna vuxit till sig så pass att de utvecklat sina första flikiga karaktärsblad är det dags att plantera om i plantjord och större kruka. Jag brukar välja perennkrukor som är i stadig plast, 10×10 cm och 12 cm höga. Mjölkförpackningar är superbra, men klipp av ett hörn nertill så överskottsvattnet dränerar ut. Sätt ner rotklumpen i botten av krukan och fyll på ända upp med gödslad planteringsjord. Det betyder att en stor del av stammen blir täckt av jord. Tomat är en av de få växter man kan, och ska, göra så med. Därigenom utvecklar stjälken nya rötter och du får en stabil planta.
Härifrån fortsätter skötseln med regelbunden vattning och svag näringslösning varje vecka. När plantorna börjar bli för höga för att stå rakt ska du binda upp dem. En grillspettpinne i trä och påsförslutare funkar bra som uppbindning. Flytta upp lysrörsrampen an efter som plantorna växer.
Nyss utflyttade tomatplantor i växthuset. De rejäla krukorna är papperskorgar från Ikea med borrade hål i botten.
När nattemperaturen börjar vara stabilt kring 8-10 grader är det läge för utplantering. Men innan dess ska du avhärda plantorna så att de är anpassade för uteklimatet. Det gör du genom att ställa ut plantorna dagtid på ett vindskyddat ställe. Först skuggigt, t ex under fiberduk, och så småningom kan du ge dem mer solljus. Åker de ut i solen direkt kommer solen att bränna hål i bladen. Vid utplantering till stora krukor är det fullgödslad växtjord som gäller. Gärna med en stor andel komposterad kogödsel på påse!
Upphovsmannen Samuli Naamanka, som fått åtskilliga priser för sin metod att gjuta in bilder i betongväggar. Foto: Graphic Concrete Ltd
Metoden att gjuta in bilder, mönster och strukturer i prefabricerade betongytor uppfanns av den finska inredningsarkitekten Samuli Naamanka i slutet av 1990-talet. Vad man använder sig av är betongens beståndsdelar ballast och cementpasta som åstadkommer skiftningen i elementens yta. Det är alltså inga konstiga tricks eller tillsatser som tillförs betongen.
Stödmurar i Malmö gjutna i grafisk betong.
Det som behövs är ett slags tjockt fotopapper, ett membran, som är impregnerat med en ytretarder. Önskad bild trycks på membranet och levereras sedan till betongfabriken i stora rullar med en bredd på 2 meter. Retarderpapperet läggs i botten på gjutformen, formen fylls med betong och efter avformning spolas betongytan med vatten. Då framträder bilden sedd på lite avstånd.
Så ser den grafiska betongen ut på nära håll. Varje pixel ger en frilagd fyrkant där ballasten framträder.
Bilden är resultatet av kontrasten mellan den släta betongytan och den exponerade aggregatytan hos den i betongen ingående ballasten. Genom att förändra ballastens eller cementpastans färg får man ett ofantligt antal variationer på ett mönster.
Kapellet Ospedale Giovanni XXIII i Bergamo, Italien. De vita bollarna är hål i väggen genom vilka ljuset lyser in. Foto: Graphic Concrete Ltd
Företaget som tillverkar fotopapperet heter Graphic Concrete Ltd, och finns i Finland. Men gjutuppdragen ligger fördelade över hela världen. Mest används metoden till prestigefyllda byggnader, men under min tid som designchef för betongföretaget Nordform (senare S:t Eriks) anpassade jag metoden till prefabricerade stödmurar och markelement. Duktiga hantverkare på betongfabriken fortsätter att förfina gjutkonsten och nya, fina byggobjekt tillkommer årligen. Bilden nedan visar en gjuten gång utanför det nya konserthuset Malmö Live. Konstnär Karolina Erlingsson.
Plattor som formar gångbron Minnenas hav utanför Malmö Live är gjutna i grafisk betong.
Vacker bukett mörkt lila tulpaner. Ganska små, mycket söta. Arrangemang by Anna Gouteva.
Du får verkligen ursäkta stort fokus på tulpaner i bloggen just nu, men det är bara det i blomväg jag tänker på just nu. Älskar verkligen tulpaner i alla former! Årets tidiga snittulpaner är så fräscha och krispiga. På samma gång tar en maffig tulpanbukett en sån självklar plats där man placerar den.
Vita istulpaner med tjocka, porslinsaktiga kronblad.
Träffade många vackra tulpaner på pressvisningen som svenska tulpanodlare ordnat tillsammans med Blomsterfrämjandet i Malmö. Historiskt vacker miljö i Suellska villan mitt i Malmö och massor av vackra stilleben gjorda av Anna Gouteva.
Klematis och vita tulpaner – en oanad kombo.
Alla tulpansorter har sin tid. Lökarna som används i Sverige kommer från Holland och håller storlek 12 cm. De planteras i stora plastbackar = löklådor någon gång mellan augusti och november och förvaras därefter i kylrum. Ca tre veckor före skörd tas lådorna in för drivning. Men temperaturen måste övervakas noga. Den får inte vara högre än 9 grader, för då blir skaften väldigt korta. Det ger ett sämre pris.
Fast blommorna är precis lika vackra trots att stjälkarna är korta. Köpte själv två sådana buketter på torget i Lund i veckan. Den äldre mannen som var både odlare och blomsterförsäljare fick nog inte så många kronor för varje blomma han sålde. Men tulpanerna har sträckt på sig och blev hur fina som helst ändå, trots sina från början korta stjälkar.
Knappt har det blivit nyår och trettondag innan man redan tröttnat på julstjärnor, hyacinter och amaryllis. Fräscha, krispiga tulpaner vill vi ha! På fredag den 15 januari är det Tulpanens Dag. Dags att köpa hem tulpaner i stora lass!
Tips för att lyckas med tulpaner
En tulpanbukett du köper i hyfsat knoppigt tillstånd håller sig ca 1 vecka. Ställer du buketten svalt över natten kan den hålla betydligt längre.
För att få bästa hållbarhet skär du av stjälkarna på din nyinköpta bukett ungefär en cm med en vass kniv. Ofta har tulpanernas yttersta ände torkat vid lagringen och i affären, så det torra måste bort. Sedan kommer tulpanerna lättare ta upp vatten. Placera tulpanerna i en vas och fyll på med friskt, kallt vatten. Låt omslagspapperet sitta kvar runt buketten den första timmen då de suger vatten. Stjälkarna blir då raka och fina. När du tar bort plasten ställer du tulpanerna där du vill ha dem, gärna på ett ljust ställe, men helst inte i direkt solljus.
Tänk också på att placera tulpanerna en bit ifrån färsk frukt (särskilt äpplen), eftersom tulpanerna åldras snabbare av den etylengas som frukten avger. Vill du ha riktigt hållbara tulpaner kan du leta efter tulpaner med löken kvar. Ge dem bara ytterst lite vatten i botten av vasen eller krukan där du ställer lökarna. Annars finns det risk för att löken ruttnar.
Har gott om vilt i skogen och även springande tvärs över gräsmattan ibland, men tycker mig ha mindre viltskador i trädgården numera. Förr rök både tulpaner och benved snabbt och lätt, så fort de kom i knopp. Är det vaktkissens förtjänst?
Fåglar och möss jagar hon gärna, men människor och större vilt – knappast.
Ha ha, skulle inte tro det nej! Det är en ganska värdelös katt på att gå ut när det är kallt. Ligga vid spisen och dela frukoststol med matte – ja tack.
Så då fick dörrblommorna bli rådjursmat!
Tuvvaktelbär, Gaultheria procumbens, är en vacker höstväxt.
Vaktelbären kommer nog inte igen denna vinter i alla fall. Tänker dock försöka övervintra plantorna som de är och plantera ut dem i den sura rabatten i vår. Tuvvaktelbären är på alla sätt större än lingon, men annars mycket snarlika i växtsättet. Bladen är tunnare, mycket tunt vaxöverdragna, och betydligt större än lingon. Blommorna är ljust ljusrosa och mycket lika lingonblomman. Bären är stora, ceriseröda till klarröda, och sitter kvar på plantan länge.
Planterade flera krukor och korgar med vackra tuvvaktelbär i höstas.
Vaktelbär är släkt med ljungväxterna och härstammar från nordöstra Nordamerikas ljunghedar. Lågt pH och god fuktighet är en förutsättning för att växten ska trivas. Då sprider den sig med rhizomer i det översta jordlagret.
Bären är ätliga även för människor och av blad och kvistar kan man enligt uppgift göra ett fint örtte. Men p g a bladens stora innehåll av oljor behöver de fermenteras minst tre dagar innan man kan brygga te av dem. Om det inte slutar så här vill säga.
Förut en vacker korg med tre stora vaktelbärsplantor.
Stockrosen är nära förknippad med skånska allmogeträdgårdar.
Stockrosen som blommar så ljuvligt under högsommaren i de mest torra och utsatta lägena kan ibland bli mycket hårt åtgångna av rost. Stockrosrost är en svampsjukdom som främst angriper bladen hos både vilda och odlade former av släktet malva, som stockrosorna tillhör.
Stockros angripen av rost.
Man upptäcker först att bladen börjar gulna och när man tittar på undersidan av bladen syns de 1-2 mm stora, runda kuddarna av rost. Även stjälkarna kan angripas. Lindrigare angrepp behöver inte störa växten, mer än visuellt, men vid svåra skador får plantan svårt att genomföra sin fotosyntes och blomningen utvecklas dåligt.
Stockrosor som står luftigt och i blåsiga lägen drabbas mindre av rost. Helt enkelt för att svampsjukdomar kräver hög luftfuktighet och fukt på bladen för att trivas som bäst. Förmodligen finns det högre motståndskraft i vissa äldre sorter jämfört med många spektakulära hybrider. Det kan vara värt att plocka frön från friska bestånd om man vill förnya sina stockrosplantor. Ibland har man också kunnat konstatera att andra generationens plantor är friskare än de frösådda plantor man köper.
Stockrosens blad börjar utvecklas redan under senvintern.
Ett sätt att råda bot på smittan är att klippa bort de första bladen som kommer upp på våren. Rosten övervintrar vanligen i stockrosens bladrosetter och de första bladen som utvecklas om våren är oftast angripna. Nackdelen med att plocka bort blad är att det försenar växtens utveckling och blomning, så man ska inte ta bort alla blad på en gång. Plocka även bort angripna blad senare under säsongen och lägg dem i brännbara sopor och inte på komposten.
Det finns svampmedel man kan prova. Binab Trichoderma har jag använt på svartfläckssjuka på ros. Den kan vara effektiv även mot rost på stockros. Men i de flesta fall får man leva med rosten. Den väldränerade jorden och luftiga läget är kanske ändå det bästa botemedlet.
Så här års är frökatalogerna trädgårdsmästarens tröst och ett sätt att härda ut i vintermörkret. Vill ha, vill ha och vill ha det där också. Det är lätt att förköpa sig i sin odlingsiver och plötsligt står man där med långt fler fröpåsar än vad som får plats under växtlampan eller i drivhuset. Och sen ska man få dem att gro också! Det är ibland lättare sagt än gjort, speciellt om det gäller lite svårflörtade perenna växter som har speciella inbyggda skyddsmekanismer i fröna, frövilan.
Då ett frö är i frövila kan det inte gro trots att alla yttre miljöfaktorer är uppfyllda. Fröets embryo, själva grodden, anlaget till den nya växten, är omoget och behöver en eftermognadstid. Frövilan innebär ett skydd för att fröet inte ska gro vid fel tillfälle, kanske alldeles för tidigt när det är kallt ute och den nya plantan riskerar att frysa bort.
Breddsådd av tagetes som gror på en dryg vecka i rumstemperatur.
När groningen startar beror på såväl yttre som inre faktorer hos fröna. Yttre faktorer som behövs är vatten, syre och en lämplig temperatur. En del frön är också ljusberoende för att gro. Hormoner styr de inre faktorerna, t ex för äpple och häggmispel betyder det att tillväxthämmande ämnen produceras för att fröet inte ska börja gro medan frukten ännu sitter på trädet.
Digitalis producerar mängder av frön som gror lätt efter en vinters mognad. Kall eller varm förvaring verkar inte spela någon roll.
Vissa fröer måste passera genom matsmältningskanalen hos en fågel eller ett däggdjur förrän de är grobara. En del fröers skal behöver gnuggas eller slipas för att skalet ska släppa in vatten som behövs för groningen. Andra fröer måste stratifieras, d v s utsättas för en värme- eller köldbehandling för att kunna gro. Det finns riktigt krångliga fröer som kräver både stratifiering och mekanisk bearbetning för att frövilan ska brytas.
Fröer från Nicandra lagras torrt och svalt till sådd.
En stratifiering åstadkommer du genom att lägga fröet i fuktig sand eller torv och utsätter det för ettdera värme eller kyla. För kallstratifiering fungerar det ofta bra med kylskåpets kallaste del (under 5 grader C) och för varmstratifiering är en temperatur på 15-20 grader tillräckligt. Varmstratifiering simulerar sommar och kallstratifiering vinter. Genom att först varmstratifiera och sedan kallstratifiera ett frö kan du åstadkomma samma effekt som om fröet varit ute först en vinter och sedan en sommar och ytterligare en vinter innan fröet varit moget att utveckla en grodd. Då kan du få fröet att tro att det ska starta sin tillväxt ett år tidigare än i naturen. Stratifieringstiden varierar från art till art, men kan vara från ca 3 veckor upp till några månader.
Hästkastanjens nöt gror snabbt efter en fuktig och sval stratifiering.
De flesta fröer behöver torka så att vattenhalten sjunker innan de kan lagras och därefter förvaras torrt och svalt. Normalt är lagringstiden mycket lång om bara förhållandena är rätt. Det finns en historia om frön från fjällupin som hade legat i magen hos en nedfrusen 10 000 år gammal fjällämmel. Ett sådant frö grodde bara två dagar efter sådd. Fantastiskt, eller hur!
Lite knepig, lite störig och inte alls lättodlad. Men ändå så kär, och en stor favoritväxt i sommarens krukor, är chokladblomman, Cosmos atrosanguineus. Färgen är mörk och mustig, nästan lite sammetslik, men det är faktiskt doften som gett blomman dess svenska namn. Ställer du den så att den får kvällssol lär du få uppleva den kakaolika doften.
Blomman är tämligen enkel och växten ser till och med ganska spretig och gles ut. Men ge den ett matchande sällskap av färger som lyfter den mörkt brunröda blomman, så får du en väldigt graciös sky över rabattens eller urnans övriga blommor. Chokladblomman blir 60 cm hög och kan gärna kombineras med gräs eller andra överståndare för att inte försvinna i mängden.
Chokladblomman kan sås från frö, men vanligare är att man köper den som blommande växt. Den blommar från juli fram tills första frosten kommer. Planteras i näringsrik och fukthållande jord, t ex U-jord. Det är en växt som härstammar från Mexico, så välj en plats i lätt halvskugga-sol, och glöm inte att vattna regelbundet. Ge extra näring några gånger under sommaren. Under växtsäsongen bildar plantan en knöl som du kan gräva upp till hösten förvara frostfritt över vintern, ungefär som en dahlia. Så även om den mestadels fungerar som en ettårig utplanteringsväxt, kan man försöka hålla den som perenn.
Du kan också ta in hela krukan i ett garage eller svalt lagerutrymme med lite ljus. Vattna endast mycket sparsamt om den börjar se torr ut. Har även hört att den kan övervintras i några minusgrader om man virar in krukan i liggunderlag och ställer den på frigolitskivor. Då fryser inte krukan så lätt underifrån. Det är också viktigt att inte vattna när den står kallt. I april är det dags att väcka plantan och klippa ner den. Skydda växten med fiberduk de första veckorna. Duken skyddar både mot sol och nattfrost. Öka vattningen successivt. Tänk på att växten kan drabbas av mögel om den står för blött.
A late bloomer, kan man kalla törelväxterna som rabattblomster. Late så tillvida att de inte blivit riktigt accepterade som prydnadsväxter förrän på de allra senaste åren. Vad gäller blomningstid på året så är de däremot tidiga.
Törelväxter ihop med tulpaner och andra vårblommor.
Euphorbiorna är örter, halvbuskar, buskar och suckulenter. Det finns omkring 2000 arter i hela världen och hit hör även julstjärnan. Det som är gemensamt för dem alla är de obetydliga blommorna som omges av starkt färgade högblad. Växterna innehåller också en giftig, vit mjölksaft som kan ge hudirritationer. Detta gäller dem alla oavsett om de är sumpmarksväxter eller trivs bäst i soliga stenpartier.
Som rabattväxter är törelväxterna mycket spännande. Eftersom de blommar tidigt på säsongen kan de kombineras med t ex julrosor, påskliljor, tulpaner och prydnadslökar Allium. Mörka färger gör sig fint i kombination med de oftast gula eller limegröna högbladen. Plantorna är ofta lätta att föröka genom sticklingar eller delning. Tar du sticklingar på våren så doppa genast snittytan i ljummet vatten för att stoppa den mjölkaktiga växtsaften från att rinna ur skottet. Låt sedan snittytan torka innan du planterar den i sandblandad jord.
Eldtöreln tidigt om våren.
Eldtöreln, Euphorbia griffithii, är en högväxt perenn som kommer frå trakterna kring Himalajas bergskedja. Den har dekorativa stjälkar och blomställningar som går åt det kopparröda hållet. I sina hemtrakter trivs eldtöreln bland surjordväxter som ek och rhododendron. Halvskuggigt till soligt och något fuktigare jord är tipset.
Gulltöreln hör till de mest tacksamma trädgårdsväxterna då den klarar sig utan omvårdnad och trots det har ett långt prydnadsvärde.
Euphorbia polychroma eller gulltörel är en snygging som har ett prydnadsvärde som sträcker sig över hela säsongen. Den växer gärna torrt och i full sol, men klarar även ett halvskuggigt läge. De lysande guldgula högbladen färgas vackert brunröda till hösten.
Euphorbia characias wulfenii har långa stänglar som kräver gott om plats.
Euphorbia characias ssp. wulfenii har kanske inget svenskt namn. Det är en hög, nästan vintergrön halvbuske med limegula skärmblad som sitter som små strutar. Växtens stjälkar blir lätt lite kala nertill och därför kan det vara bra att plantera något täckande framför. I sydligaste Sverige kan den här växten klara vintern, men i högre zoner måste den förvaras frostfritt.
