Många förståsigpåare rynkar lite på ögonbrynen och himlar inombords med ögonen när jag säger att doftschersminen är den ljuvligaste av växter. Som om den inte riktigt vore fin nog och dessutom alldeles för vanlig och simpel för att man ska kunna tycka om den. Jag håller med om att det är en risbuske av rang om man inte håller efter och beskär den regelbundet. Inte det lättaste jobbet för övrigt eftersom grenverket är tätt och veden hård. Men för att hålla nedre delen av busken grön är det nödvändigt med en gallring.
Just nu är schersminernas tid. Min etta på listan är Philadelphus coronarius. Massor av vita, starkt och sött doftande blommor som håller flera veckor. Lite beroende på väder och ljusförhållanden på växtplatsen. Halvskuggigt ger längre blomning. Som du kan se på bilden ovan så blir den med tiden en reslig buske. Upp till 3-4 meter kan den bli på näringsrik jord och där plats ges. Det är inte en växt som man ska trycka in i för små trädgårdar, utan den behöver lite svängrum. För lägre sorter väljer du istället ’Avalanche’ eller ’Mont Blanc’. Doften är dock annorlunda.
Jag förknippar doften framför allt med sommarens ridläger när jag var ung hästtjej. Numera hästtant. Tiden för lägret brukade vara just i schersminernas blomning. Och jag plockade små buketter och la i mitt tandglas på rummet. Det var en oförglömlig kombination med ridläger och schersmin!
Doftschersminen härstammar från Sydeuropa och österut till Kaukasus, men det är en buske som förädlats kraftigt i plantskolorna. ’Aureus’ är en gulbladig avkomma som bör placeras soligt för att behålla sitt limegula bladverk. Den blir betydligt mindre i växten. ’Finn’E är en svenskodlad sort som har en god doft och riklig blomning.
Här hade vi definitivt behövt lite blomflugelarver!
Blomflugor är lätta att förväxla med getingar, då de har samma gulsvart-randiga bakkropp. Men blomflugorna flyger annorlunda. De kan stå stilla i luften långa stunder och sen plötsligt förflytta sig med ett tvärt kast. Blomflugor har också bara ett enkelt par vingar jämfört med getingen som har två. De verkligt nyttiga är blomflugans larver, som är svåra att se.
Ingen blomfluga, men förmodligen ett honungsbi som har parkerat i pionen (kan vara en ’White Wings’).
Det finns flera hundra arter av blomflugor i Norden, så tur att man inte är entomolog! Larverna från de flesta av arterna äter bladlöss och spinnkvalster. Vid gynnsamma förhållanden med varmt och torrt väder kan utvecklingen från litet ägg, på mindre än 1 mm storlek, till larv och puppa, samt därifrån till kläckning av en ny blomfluga, gå på ca 2½ vecka. Så det kan bildas många generationer blomflugor under en sommar. Larverna äter under sin korta utvecklingstid flera hundra bladlöss.
De flygfärdiga blomflugorna pollinerar växter av både vilda och odlade växter. De äter också pollen och nektar från blommorna. Blomflugorna är rörliga insekter och söker upp bladluskolonier när de ska lägga ägg. Honorna är så smarta att de undviker bladlusangrepp som är i sitt sena utvecklingsstadium där lössen redan fått vingar, utan riktar in sig på unga bladlusgrupper, där det kan finnas mat länge. En enda blomflugehona kan lägga flera hundra ägg.
Purpurflockel är en bra trädgårdsväxt för blomflugor med sin sena blomning.
Blomflugorna är aktiva allt från tidiga april till svalare dagar fram i september. De är därför gynnade av blommande träd, buskar och örter under hela säsongen. Särskilt på våren behöver honorna god tillgång på pollen för att kunna producera ägg. Sälgen är ett för många insekter, och särskilt blomflugan, viktigt trädslag som man ska spara och låta växa sig stora. Andra viktiga pollenväxter under tidiga säsongen är pil, vide och hassel.
Honungsfacelian kallas också honungsört.
Blomflugorna övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen och nektar under hela växtsäsongen. Får de mycket mat om hösten blir det goda förutsättningar för en stark population nästa vår. De övervintrar därför gärna i soliga gläntor och bryn där det finns gott om blommande växter. De följer också grönstråk i odlingslandskapet och tar sig vidare genom remsor av honungsört, klöver och lupin till nya platser.
Visst ser man fjärilarna fladdra förbi med ’Dancing Butterfly’ framför sig?
Pioner är de underbaraste perenner jag kan tänka mig. Här finns skönhet och doft i en perfekt kombination. Dessvärre inte de mest långblommande perenna växter, men kombinerar man sorter med olika blomningstid i samma rabatt och undviker att ha dem i stark sol, så kan man njuta ännu lite längre.
’Shirley Temple’ är en svalt puderrosa skönhet med stor sofistikation.
Var på Åbergs Plantskola i Ystad förra helgen och höll på att smälla av när jag såg deras demorabatt med bara pioner. Jag blir nästan lite tårögd – det är som att se en fin häst. Orden räcker inte till. Så jag gick där en god stund och inväntade perfekt ljus. Och det var inte så svårt, för det vara bara svaga slöjmoln framför solen. Bilderna här kommer från den dagen.
’Duchesse de Nemours’ har jag längtat efter länge.
Naturligtvis köpte jag med mig en darling hem. Det blev den undersköna och sorbetfriska ’Duchesse de Nemours’ som doftar så ljuvligt. Några vänner till mig har den i sin trädgård, stående som solitär i gräsmattan. Och det är en helt bedårande pion som jag bara måste ha. Nu blir det inga blommor i år och det får jag väl stå ut med. Pionerna blir kraftigare och bättre med åren. Hos mig får de trängas lite med andra perenner i samma rabatt. Perenner som blommar under en längre tid, i vitt, blått och lila.
Lite osäker på namnet. Kan vara ’Coral Charm’.
Pioner är väldigt toleranta vad gäller jord, men de föredrar en väldränerad, humusrik, gärna kalk- och lerhaltig jord. Tänk på när du planterar dem att de ska ha rotknölarna väldigt grunt. Absolut inte djupare ner än de växer i krukan. Sätter man barrotssticklingar tidigt om våren så ska de ligga på max 5 cm djup. Och vad gäller jordförbättring och ev täckning så ska du inte lägga någon jord uppe på plantans rotzon. Runt omkring kan du fylla på med gödsel och kompostjord, men inte mitt på. Därför kan det vara bra att märka ut med pinnar var i rabatten som pionerna står så du minns när det blir dags för vårarbetet.
’Bowl of Beauty’ är kanske inte den vackraste, men charmig på sitt sätt ändå.
Annars är det inte mycket jobb med pioner. Jag stödjer upp plantorna redan tidigt om sommaren för att de inte ska bli för yviga och välta vid regn. Putsar utblommade blomhuvuden och klipper kanske ner stänglarna en bit om hösten för att ge plats till de höstblommande perennerna. Men även då är pionerna ett bra stöd och grön utfyllning i rabatten. Helt perfekta växter, kan jag tycka. Så fram för fler pioner i våra trädgårdar alltså!
’Monsieur Jules Elie’ introducerades redan 1888 och är fortfarande en populär, väldoftande sort.
Den starkväxande och långblommande nävan Rozanne har på kort tid verkligen blivit en storfavorit i våra trädgårdar. Nävor över lag hör till de mest lättodlade perennerna och de passar oavsett om du har trädgård, kolonilott, terrass med krukor eller balkong. Nävan är en perfekt nybörjarväxt som växer så det sprakar om det och fyller snabbt ut i rabatten. Plantera framför rosor, under buskar och träd eller i kruka.
Nävan Rozenne uppstod som spontan korsning mellan två olika nävor.
Geranium ROZANNE ’Gerwat’ kom till hemma i trädgården hos Rozanne och Donald Waterer. De upptäckte en dag en självsådd, kraftig näva med stora, blå blommor. År 2000 visades Rozanne första gången på Chelsea Flower Show och 2013 röstades den fram som Århundradets växt i samma forum. I år lär det säljas bortåt 100 000 stycken svenskodlade nävor Rozanne. Att nå upp till sådana volymer betyder att den blivit lika populär bland trädgårdsägare som i offentliga miljöer.
Nävan Rozanne har en lång blomningstid.
De stora blålila blommorna har vit mitt och rödlila nerver som går ut från mitten. Blomningen startar i mitten av juni och pågår hela sommaren fram till september. På våren kan det se lite klent ut och man undrar om och hur den har övervintrat, men när bladen utvecklas och börjar försörja växten med frisk näring så dröjer det inte länge innan Rozanne har tagit utrymmet i besittning. Den brer ut sig både på längden och bredden och blir ca 40-60 cm hög. Finns det plats lägger sig stänglarna ner och då blir den inte så hög, men är det konkurrens om utrymme kan den bli högre. Den föredrar en väldränerad växtplats och passar därför bra som marktäckande växt i slänter. Sol till halvskugga är bästa placering.
Håller på att lägga över hemsidan och bloggen på ny hosting. I denna process har bilderna från de senaste veckornas blogginlägg försvunnit. Vi jobbar på att få det att fungera igen!
Provodlingen av nya, kompaktare klematissorter har pågått under närmare 20 år på Sveriges Lantbruksuniversitet i Balsgård. Magnus Johnsons stora sortsamling fick efter hans död fortsatt liv och förädlingsarbetet fördes vidare av SLU:s forskare tillsammans med E-plantgruppen. Egenskaper som doft, remontering och sundhet av några viktiga faktorer man haft med i projektet. Sedan har man jobbat parallellt med både storblommiga och småblommiga sorter.
Klematis HEDDA. Foto: Elitplanta
Integrifolia-gruppen består av styvstjälkiga klematis som inte klättrar själva. De kan närmast ses som perenner, då de vissnar ner helt om vintern och beskärs ända ner till marken. HEDDA E är en rikblommande sort med blålila, öppna och lite vridna klockor. Den blommar från slutet av juni till augusti. HEDDA blir bara 50-90 cm hög och kan användas som en vävarväxt i perennrabatten eller planteras i kruka. Anges klara zon 1-3.
Småväxande klematis, som här HEDDA, i perennrabatt utan klätterstöd är en ny användning. Foto: Elitplanta
KAJSA E är en sort som funnits några år i handeln, men som nu börjar komma upp i lite större volymer så den går att få tag i. KAJSA har väldoftande, halvfyllda, starkt violettrosa blommor som visar sig på årsskotten i maj och sedan återblommar hela sommaren. Den växer mycket kompakt och blir max 1 meter hög. Du kan gärna plantera den i kruka eller ampel, där den får plats de första åren. Därefter kan den fungera väl som marktäckande växt i rabatt i zon 1-4. Placering i halvskuggigt läge och inte för torrt.
Nickande mörkrosa klockor hos krukklematis KAJSA E. Foto: Elitplanta
Ytterligare en lågväxande och kompakt klematissort är TUVA E, som än så länge finns mycket sparsamt i växthandeln. Men väl värd att leta efter, om man får tro Kimmo Rumpunen, som är växtförädlare på Balsgård. Han korsade den låga, lilablommande C. macropetala ’Elegantissima’ med den delvis remonterande, kompaktväxande blå C. fauriei ’Blue Stream’ och hoppades få fram en blå, remonterande och låg sort. Istället blev den vita, engångsblommande och krypande klematis TUVA utvald av avkommorna. Den passar i ampel, i stenpartiet eller som svagväxande vävarväxt i rabatten. TUVAs dubbla, rent vita blommor syns redan i april-maj. Den blommar på kortskott från fjolårsved. Plantering i zon 1-3.
Den vitblommande klematis TUVA gör sig fint mot mörk bakgrund. Foto:Elitplanta
Det har varit segt i år, med så lång och sval vår, men nu tycker jag att sommarkänslan har slagit rot hos mig. Vill bara pynta och fylla på med mer växter i alla krukor och pottor. Sen när solen håller på att gå ner kan jag gå omkring och beundra eller ändra på placeringen, vattna lite, binda upp lite klängen och planera för nästa nytillskott.
Snötöreln Euphorbia ’Diamond Frost’, söderhavsljus och blåkrage ger en snygg kombo.
Sittplatsen i kvällssol verkar bli en vit-svagt lila historia i år. Oftast planerar jag inte så mycket på förhand, utan det är de första plantorna som får bestämma färgskalan och stilen. Men det är nästan alltid någon rosenskära och gaura inblandad. I år helvita. Rosenskära och jätteverbena har i den nya rundelen fått sällskap av marktäckande vit lobelia eftersom det är en upphöjd bädd med i övrigt höga växter. Den rabatten ser såklart inte ännu mycket ut för världen, men den kommer!
Nätslingervinda på svenska är en möjligen starkväxande kaprifoliesläkting.
Redan ifjol träffade jag på en spännande, ny växt, som är en upp till 3 meter hög, klängande nätkaprifol med gulbrokiga blad, och nu fick det bli ett test. Lonicera japonica ’Aureoreticulata’ heter den. Har den stående i kruka än så länge och får försöka hålla den lite låg med sparsam vattning och gödsling. Snygg som bara den! Lär vara en mycket invasiv art i det fria borta i Nordamerika. Så pass att man varnar folk för att plantera in den i trädgårdarna där förhållandena är gynnsamma. Så illa tror jag inte det kan bli i vårt klimat där den uppges klara zon 3. Den gula färgen blir kraftigast i sol, men till hösten kan jag tänka mig att plantera ut den i skuggigare rabatten med mörk bakgrund av barr.
Mandevilla, eller Dipladenia sanderi, bägarrankan, har kraftigt röda och stora blommor. Den finns också med vita, rosa eller cerise blommor. Tyckte den vita var lite mesig, så här blev det ett avsteg från den vita linjen och istället en liten färgklick bland sommarblommorna. Vi får se om den klarar av att stå i västerläge eller om jag behöver skugga den bakom någon annan växt. Den kan nämligen bli lite bränd i bladen av stark, direkt sol. Det är lätt att föröka bägarranka genom sticklingar, så det kommer jag säkert att prova när den här plantan blir för slängig och kryper ut genom sin spaljé. Man tar unga rankor, ca 7-10 cm långa och plockar bort det mesta av bladen utom de allra översta i toppen. Plantera sticklingarna i torvblandad jord och sätt en plastpåse över krukan.
Bägarrankan är en slingerväxt och säljs uppbunden på båge eller i pyramidform, men den kan också få hänga lite ner från en högre kruka. Det här är en tålig och lättskött växt bara du ser till att vattna den under varma, torra perioder. Det är också en orsak till att Mandevillan är en populär prydnadsväxt utomhus i Sydeuropa. Den är en växt som man gärna kan övervintra inomhus till nästa säsong. Den är mycket frostkänslig, men kan bo i ett ljust och lite svalare rum över vintern.
Rosen Penny Lane verkar mycket intressant. Foto: Casper Theisens
Det har också blivit en ny ros för i år. Hade förut en klättrande ’New Dawn’, men den gick ut och nu var jag faktiskt på jakt efter en ’Mme Alfred Carriere’. Fast då träffade jag en annan champagnefärgad ros vid namn ’Penny Lane’ med den ena föräldern just ’New Dawn’. Ja ja, är man intresserad av hästavel så är man också gärna intresserad av växtförädling och då går åtminstone jag gärna vidare med gener som visat sig framgångsrika. En avkomma ska helst bli bättre än föräldern, och det hoppas jag denna ros är. Doften sägs vara mycket stark och rosen har stora och välformade blommor. Dessutom är den remonterande. Så en sån fick det bli! Lånar en bild så länge tills jag får egna blommor.
På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.
Klematis ’Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.
Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ’Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.
Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.
Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.
Rikblommande ’Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.
Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.
Lilla ’Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.
Kejsarträdet, Paulownia tomentosa, hör till de vackrast blommande träden. Få växter har rent blå färg och här är blommorna närmast syrenlila mot blått. Men det är inte alla år man får se blommor över huvud taget. Det är ett känsligt träd som kräver exakta förhållanden på växtplatsen och därtill en perfekt sommar vid knoppbildning och därefter en gynnsam vinter för att knopparna ska bevaras utan att frysa. Så även i Skåne är det inte vart år man får se kejsarträden blomma.
Knopparna brister ut i blom innan bladutspringet. Det ser nästan lite sjukligt ut med alla dessa blå blomster på kala grenar. Fast det där med blomning på bar kvist är lite individuellt. I Kungsparken i Malmö finns ett kejsarträd av större storlek som inte hade ett blad när blommorna slog ut. Ett par 100 meter bort inne i Slottsparken står ett annat, mindre träd som samtidigt visar både blad och blommor. Och många är det som beundrar detta underverk!
Trädet fäller löven efter första frosten och det som sedan återstår som vintrig prynad är de brunlurviga blomknopparna och de stora frökapslarna från föregående sommars blomning. Kejsarträdet är en kinesisk växt som kan trivas på skyddade växtplatser i landets varmaste delar. Det kräver en djupmullig växtplats med god markfukt i full sol.
Lite osannolikt placerat i den sandiga tallskogen ligger de två grannarnas rhododendronsamlingar. Den ena aktiv medlem i Sydsvenska Rhododendronsällskapet och den andra nyfiken trädgårdsentusiast med välfyllda torvbäddar i hela färgpaletten. Att få rhododendron och azalea att trivas i skogsmiljö är inte helt otippat, men att omvandla torr sandjord till ett surjordsparadis kräver mer arbete. Och ständigt kämpande mot hungriga rådjur som hoppar över alla staket för att ta sig in i samlingarna.
Gert är stolt ägare till många fina rhododendron.
För att få fina rhododendron som trivs och växer till sig krävs en kemiskt sur jord som är porös och fuktig, samt skydd mot kalla vindar. Murar, staket och skyddande överståndare silar vind och ljus och ger ett jämnare klimat. I torra perioder måste man stödvattna om inte naturliga vattendrag eller dammar ger ett ständigt vattentillskott. Annars börjar man med att preparera jorden.
Krypande azaleor trivs i det exponerade läget i Gerts japanrabatt.
Avgränsa gärna planteringsbädden med en kant av torvblock. Torvblocken grävs ner en bit i marken och sedan fyller du på med torvmull bakom. Plantgropen skall vara ungefär dubbelt så stor som rotklumpen. Plantera i grov och fuktig spagnumtorv som har ett pH på max 5. Växten sätts inte djupare än den stod i sin kruka eller klump i bädden hos plantskolan. Syret till rötterna är mycket viktigt, så därför ska du inte trampa till jorden för hårt. Fyll istället på med mer torv när jorden sätter sig. Gå inte på rotzonen utan plantera in en marktäckare eller täck med bark eller löv.
Gödsling av rhododendron är inget man behöver göra varje år. De trivs med enklare förhållanden och kan lätt överdriva skott- och bladtillväxten på bekostnad av knoppbildning om man ger för mycket näring. Det finns speciell rhododendrongödsel med anpassat kväveförhållande (innehåller surt ammoniumkväve), men inte heller den ska man överdriva. Gödsla senast före första juni. Rötterna är mycket saltkänsliga och kan reagera på kranvatten som innehåller höga halter av klorider. Något du ska tänka på om du tvingas ta bevattningsvatten från det kommunala dricksvattennätet.
I övre högra hörnet har azaleorna fått sällskap av en buskpion (trädpion) med stora, karminröda blommor.
Storbladiga rhododendron kräver lä och skugga eftersom deras blad har förhållandevis stora klyvöppningar. Det leder till kraftig avdunstning i blåsigt och soligt läge. Man kan se fina rhododendronbuskar som växer mitt ute i en golfbana, men det kräver ständig tillgång till vatten så att växten inte torkar ut. Inrullade blad är ett tidigt symtom på torkskada. Småbladiga varianter tål mer sol och kan till och med vantrivas i ett ständigt skuggläge.
En vy över Lennarts trädgård med sittplatser.
I Lennarts trädgård råder det en behaglig halvskugga från alla omgivande träd och planterade magnolior, japanska lönnar, häxalar, korneller och andra vackert blommande buskar och träd. Man kryssar sig fram på smala stigar och hukar under lågväxande grenar. Det är omöjligt att föreställa sig vilket paradis som tar plats bakom det enkla staketet ut mot vägen. Jag ger mig inte in i några sortbeskrivningar, men kan bara råda dig som är specialintresserad av just rhododendron att kontakta Rhododendronsällskapet för att träffa likasinnade som sitter inne med otroliga kunskaper.
Jag nöjer mig än så länge med att beundra blomprakten hos de lite enklare sorterna. Speciellt azaleorna med sina sirliga blommor är mina favoriter. Ska nog fylla på med någon mer sort framöver, men jag har ju den sega lerjorden med högt pH att kämpa med. Fast gör man rejäla bäddar och fyller på varje år med ny torvmull/rhododendronjord så ska det gå att odla rhododendron även i lerjord.
