Greenspire Trädgårdskonsult

Vallmons explosiva blomningsperiod

Vallmoväxterna har en kort glansperiod, men med desto kraftigare uttryck. Det är lättodlade växter så länge som du kan erbjuda dem en lätt och torr jord i soligt läge. De behöver knappt någon vattning eller gödsling. Men när blomningen är över skär du ner stjälkarna och bladen för de blir snabbt gula och risiga. Låter man vallmon gå i frö sprider de villigt på sig och invaderar lätt halva trädgården. Annars kan man också dela på plantorna eller föröka dem via rotbitar.

Blomknopparna hos vallmoväxterna är uppsvällda med håriga foderblad och stjälkar. När de silkestunna och lätt skrynkliga kronbladen veckas ut trillar fodret av. Jättevallmona, Papaver orientale, är en grupp korsningar av olika vallmoarter. Det finns massor av fina sorter på marknaden och de flesta i olika rosa och röda färger, ibland med svarta fläckar.

Många av namnsorterna blommar redan från maj, medan de flesta börjar blomma i juni och en bit in i juli månad. Jag gillar att ställa mig i motljus och betrakta de tunna och halvt genomskinliga kronbladen som påminner om silkespapper. Jättevallmon är gigantisk, precis som namnet antyder. Blommorna blir upp till 15 cm i diameter och vissa sorter når över en meters höjd.

Näpna små bräckor

Släktet Saxifraga är stort och innehåller bortåt 450 olika arter på det norra halvklotet. De finns främst i fjälltrakter där de växer på fuktiga och svala platser. Vildväxande hos oss är bland andra mandelblom och fjällbrud.

Skuggbräckan föredrar som namnet säger en skuggig växtplats. Den tål sol också, men blir finare om den slipper stekande solsken. Den växer i små rosetter och får under försommaren ett enormt vackert och rikligt blomflor. Fast själva bladverket nästan slickar marken så kommer blommorna en bra bit upp i luften och når närmare 25-30 cm höjd. Den vanligaste odlade formen heter ’Clarence Elliott’ och den har rosa blommor.

En annan, mycket dekorativ bräcka är porslinsbräckan, Saxifraga x urbium, på bilden nedan. Namnsorten ’Aureopunctata’ har gula fläckar på bladen som ger ett fräscht och livligt intryck. Även porslinsbräckan föredrar skuggade lägen. Den har ljusrosa blommor i täta klasar på höga stänglar. Ge gärna de här två bräckorna humusrik och fuktig jord som ändå ska vara väldränerad för att minska risken för vinterskador.

Vårblommande och starkt doftande olvon

Nu är årets blomning redan förbi, men i början av maj brukar den komma igång på de vårblommande doftolvonen. Det finns vinterblommande kejsarolvon som drar på för fullt mitt i den kalla vintern. Man tror att det är något fel på tiden, men kejsarolvonet Viburnum farreri kan stå i rosa knopp redan i januari. Blomningen är utspridd över lång tid och med ett mindre antal blommor åt gången. Snöbollsbuskarna tillhör också olvonsläktet och deras blomning kommer först i maj-juni.

Gemensamt för olvonsläktingarna är ståndorten. De trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol till halvskugga. Många arter är vackra solitärer i trädgården, andra trivs bäst i brynzonen eller woodlandet. Det enda olvonet som tycker om varma och torra lägen är nog parkolvon, som gärna kan planteras i stadsmiljö där jorden ofta också är ganska kalkrik. Övriga olvon kan nästan räknas till surjordsväxter.

Olvonet på bilderna tror jag är hybridolvon, V. x burkwoodii. Den är i de flesta lägen vintergrön, men det händer också att den fäller sina löv under hösten. Den blir ofta ganska bred och lös i formen som äldre buske. Bilden ovan kommer från ett bostadsområde i Malmö där den har det ganska torrt och varmt på hörnan av ett högre flerbostadshus.

Bladen hos hybridolvon är mörkgröna, glansiga och de får ofta fläckvis rödorange höstfärger. De väldoftande blommorna är tätt samlade i bollar, som i knoppstadiet är rosa, men senare blir helt vita. Doften känner man ofta på långt håll då den är ganska påträngande, men ändå behaglig. Storleken beror på hur väl busken trivs. Ibland blir den bara en meter, medan andra buskar går gott och väl över 2 meter. Helst bör du undvika beskärning, förutom att ta bort döda och brutna grenar. Men klipp bort rotskott av grundstammen V. opulus, skogsolvon när de dyker upp. Annars har de snart konkurrerat ut den svagare inympade sorten. Du känner igen vildskotten på att bladen är mycket mer flikiga, tunna och skiftar lite i ljusgrönt-bronsbrunt. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Beskärning av buxbom – hur gör man?

För häckar, klot, pyramider och andra figurer av buxbom är tiden strax före midsommar den rekommenderade tiden för beskärning. Men kan man klippa till hur som helst? För det första är tidpunkten noga vald. Innan den varma sommarmånaden juli då bladen lätt bränns och strax efter att den kraftiga årstillväxten gått igång. Sedan kan du putsa till resultatet en gång till i september om buskarna blivit spretiga.

Välj gärna en dag med mulet väder för din buxbomsbeskärning. Torkskador kan också förhindras genom att du sprutar vatten över buxbomen efter beskärning så att det blir riktigt fuktigt omkring den. Eller om inte det gäller alltför många plantor kan man vira runt dem med fiberduk eller annat tunt tyg. Allt för att förhindra avdunstning och uttorkning efter beskärningen.

Eftersom buxbom är småbladiga och tätväxande buskar mår de bra av att friseras varje år. Man kan forma avancerade figurer med tiden, men utmaningen gäller att hålla kvar figuren när busken tillväxer. Ska du klippa en häck är det ett bra tips att markera rätt höjd med ett snöre fäst i två pinnar. Spänn tråden och kolla med vattenpass att den ligger rakt innan du börjar beskära. Låga infattningshäckar kan vara helt raka i sidorna, men ju högre häck, desto bättre är det om den sluttar svagt utåt när man kommer neråt. Alltså som ett A. Då blir även basen av häcken solbelyst och den har lättare att hålla sig tät nertill.

Om du använder motordriven häcksax, en manuell häcksax eller sekatör kan kvitta. Omfattningen styr verktygsvalet, men i de flesta fall kan det vara bra att kombinera ett snabbt redskap med ett noggrant. Kliv gärna ett par steg bakåt emellanåt för att checka av eventuell lutning och de räta linjen. Man ser dåligt på nära håll och det kan bli skador som tar tid att reparera om man kör på utan att se formen på lite håll.

Tänk på att använda handskar när du klipper buxbom, eftersom växten innehåller en hudirriterande växtsaft. Om någon buske är angripen av sjukdom ska du klippa den till sist (och noggrant desinficera klippredskapet efteråt) för att inte riskera att sprida sjukdomen till de friska plantorna. Läs gärna om sjukdomen buxbomssot här.

Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Det lyser som en eld i skogsbrynet

Lövfällande rhododendron kallas för azaleavildarter eller rhododendronvildarter botaniskt sett. Azaleor har ett oförtjänt rykte om sig att vara besvärliga och svårskötta. Men det stämmer inte alls. En azalea är nästan mindre ömtålig än en vanlig rhododendron, så det behöver du inte vara rädd för. Azaleorna har inga blad på vintern som kan få torkskador under blåsiga vintrar eller vid sen vårfrost. Därmed löper de inte heller någon risk att svedas av vårsolen. Tvärtom kan du plantera dem på soliga ställen där de riktigt får lysa. Men tänk på att ju soligare placering, desto snabbare går blomningen över.

Lagom sol är alltså bäst i alla fall. Men azaleorna tål också att stå skuggigt. Men då skulle jag välja en sort med ljusa, klara färger, så den inte göms ibland bladverket i det skuggiga läget. Azaleor trivs i rhododendronjord med ett rikt lövtäcke kring rötterna. Gödslas försiktigt på våren för att inte sätta för mycket långa, gröna skott hela sommaren. De måste hinna avmogna också innan frosten, så gödsla inte för kraftigt!

Här har jag bilder på en azalea som flyttades hösten 2012. Året därpå blev det inga blommor, den var väl stressad då. Men i år fick jag till min överraskning se att det hade bildats massor av fina knoppar. De utvecklades sakta på det skuggiga, men fuktiga läget. Nu är den som allra finast och lyser som en liten eld i brynet.

Lurviga, silvriga blad för stenpartiet

Ullfibblans blad har långa hår som samlar upp dagg. — Daggvåta blad av ullfibbla.

Man kan slås av hur fula växter ändå blir snygga på något konstigt vis, eller åtminstone charmiga. Jag är inte så där jätteförtjust i lammöron. De brukar bli glesa och taniga med tiden och har ibland oförklarligt svårt att etablera sig. Och fibblor är ett ogräs i min gräsmatta, så de står inte heller särskilt högt i kurs. Men de är tacksamma att ta på och kul i trädgården om man har barn.

Ullfibblan Hieracium villosum är försedd med långa, silverskimrande hår och lyser härligt i motljus. Blomman påminner starkt om en maskros, fast kanske är den ännu lite större. Fibblor är lätta att sprida vidare med frö, men eftersom växten är kortlivad så är det också ett överlevnadsknep från dess sida. Fibblorna är bra biväxter och blomman gör verkligen reklam för sig själv på långt håll, så insekterna kan inte missa den.

Lammöron sprider sig med utlöpare och blir lite gles i mitten med tiden. Plantan bör då delas för att få längre liv. Både blad, bladstjälkar och knoppar är ljuvligt mjuka och ulliga. Luddet och den silvergrå färgen är ett sätt för plantan att skydda sig mot stark sol och torka.

Lammöron vill stå torrt och soligt. — Stachys byzantina ’Cotton Ball’

Det finns några få arter av lammöron som ser ganska olika ut. ’Cotton Ball’ har ganska gröna blad och blommor som ser ut som vaddbollar. ’Silver Carpet’ är en silvrig sort som inte blommar. ’Big Ears’ har riktigt långa blad, ca 25 cm i längd och inte så mycket ludd. Den vanliga sorten Stachys byzantina hör till de tätast behårade och den har även små lila blommor.

Både ullfibblan och lammöronen är perenner som trivs i näringsfattig och genomsläpplig jord i full sol. De blir med tiden marktäckande. Färgen gör att de passar bra in i vita och skimrande rabatter där man vill ha ett torktåligt inslag. Men vackra? Nja, vi säger att de fyller sin plats.

Humleblomstret är ängens doldis

Humleblomster ären naturlig art som även förekommer i trädgården. — Humleblomstret i tre olika blomningsstadium: knopp, blomma och frökapsel.

Humleblomster är en liten knubbig blomma som, ja, ser ut som en liten humla. Den är nära släkt med trädgårdsväxten nejlikrot Geum coccineum. Man har faktiskt även förädlat fram olika namnsorter av det vilda humleblomstret Geum rivale. Den vita ’Album’ är nästan genomskinlig i sin vithet då både kronbladen och fodret är vitt eller limevitt.

Humleblomster förekommer helst på fuktiga ängar och här ser du den med några grannar smörblomma, teveronika och ängsbräsma. Örten är vanligt förekommande i naturen och syns även i alkärret,bäckkanter, i diken och fuktiga skogar. Stjälken är rödbrun och hårig och blomman hänger som en liten boll med öppningen neråt. Kronbladen i laxrosa skymtar försiktigt under de ludna foderbladen. När blomningen är över vänder hela blomställningen på sig så att den ludna borsten blir synlig.

Bladen hos humleblomster ser nästan exakt ut som hos den odlade röda nejlikroten. De är två- eller treflikiga och har ett stort uddblad längst in vid bladskaftet. Längst stjälken sitter det vanligen några små stipler, dvs små bladlika utväxter som ofta sitter i bladskaftets bas, men även mitt på bladskaftet alltså.

Den odlade röda nejlikroten ser du på bilden ovan. Den trivs i fukthållande jord i sol-halvskugga. Sorten ’Werner Arends’ har en rikblommande orangeröd, halvfylld blomma som har en lång blomningstid mellan maj och juli. Den blir ca 30 cm hög. Para gärna ihop den med det formstarka hakonegräset i gult och du får en klatschig kombination.

Ny aluminiumkruka från Signe Persson-Melin

Signe Persson-Melin med en stor aluminiumkruka. — Signe med krukan Hexagon i formgjuten aluminium. Foto: Svenssons i Lammhult

Jag har haft nöjet att få samarbeta med Signe Persson-Melin när vi båda befann oss i betongens rike. Hon som gästspelare, jag betydligt längre. Signe har en enastående karriär som formgivare bakom sig, och hon har inte pensionerat sig än, utan bjuder ständigt på nya överraskningar. På senare tid har hon funnit formgjuten aluminium som ett viktigt arbetsmaterial. Det senaste alstret är växtkärlet Palissad som tillverkas av Byarums Bruk.

Palissad är en 13 cm hög ytterkruka med elliptisk form. På längsta hållet mäter den 40 cm och bredden är 19 cm. Det är en ljuvlig liten pjäs som kostar knappt 2000 kr i handeln. Krukan har inte dräneringshål i botten.

Växtkärlet Palissad bär tydliga spår efter Signe Persson-Melins skapande. — Krukan Palissad är Signes senaste verk i formgjuten aluminium. Foto: Byarums Bruk

Signe Persson-Melin är född 1925 i Tomelilla. Hon började sin konstnärsbana som keramiker, men hoppade vigt mellan glas, metall och lera. 1985 blev hon professor i glas- och keramisk design vid Konstfack. När vi träffades letade hon producent till sin betongserie som senare fick namnet IVÅG. En serie markplattor, fågelbad och blomsterkrukor, alla med samma ytterkontur. Betongen fick följa med på hennes retroperspektiva utställning på Waldemarsudde, Kulturen i Lund samt Röhsska i Göteborg. Jag uppfattade henne strax som en mycket ödmjuk, men bestämd dam som inte kompromissade med sina konstnärliga principer.

Betongprodukter med plattor och fågelbad formgivna av Signe Persson-Melin. — IVÅG är ett koncept betongprodukter för trädgården. Foto: S:t Eriks

Signes konst kan du köpa direkt från hennes kombinerade verkstad och butik som ligger på Östra Stallmästaregatan i Malmö. Den finns i samma kvarter som hennes far, byggmästare Eric Sigfrid Persson en gång byggde upp i Ribersborg och Friluftsstaden.

Har du plats för en rejäl perenn?

Att rodgersiorna tillhör släktet stenbräckeväxter, Saxifragaceae, är nog en överraskning för de flesta. Rodgersiorna finns i ett fåtal arter, men de håller alla ca 1 meters höjd. Och saxifragor är som bekant mestadels krypande, marktäckande växter knappt 10 cm höga. Det fina med rodgersiorna är att de täcker snabbt stora ytor och ger en stor effekt ställda mot mer finlemmade växter med skirt utseende.

Fingerrodgersians mångflikiga blad är kraftigt ådrade och skiftar svagt i kopparfärg. — Fingerrodgersians mångflikiga blad är kraftigt ådrade.

Rodgersior har man i den skuggiga delen av trädgården eller woodlandet där det finns gott om fukt i jorden. De kan klara soliga lägen också men då är fukten livsviktig. Bladen är stora, rynkiga och djupt flikiga på långa, hårda stjälkar. Blommorna är ganska enkla och oansenliga i bleka färger, och sitter i glesa vippor. Fingerrodgersian, Rodgersia pinnata, har eleganta blomvippor som går från rött, rosa till gult eller vitt beroende på namnsort.

Min favorit bland rodgersiorna är bronsrodgersian Rodgersia podophylla (nedan), som har effektfullt bronsglänsande blad vid utspringet på våren. Bladen slår ut ganska sent och därför passar det bra att samplantera rodgersia med olika lökväxter. När lökblasten börjar gulna och vissna har rodgersians blad precis kommit ikapp och förbi och döljer på så sätt förfallet.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: