Greenspire Trädgårdskonsult

Ormrot användes förr mot ormbett

Den stora ormroten förekommer vild på fuktiga ängar framför allt i Alperna, men den är med sina ca 150 arter väl spridd över hela jordklotet. Artnamnet Bistorta är en sammansättning av de latinska orden bis, två gånger, och tortus, vriden, och syftar liksom namnet ormrot – på den kraftiga, ormlikt vridna jordstammen. I enlighet med signaturläran (”lika botar lika”) har växten har använts som medel mot ormbett.

Ormrotens jordstam är rik på garvämnen och stärkelse och används även vid behandling av diarré. Tidigare, innan antibiotika var känt, försökte man med hjälp av ormrotens jordstam även förebygga och bota tuberkulos. Även de ovanjordiska delarna av växten kommer ibland till användning. I många trakter äter man bladen, tillagade som spenat; av den anledningen odlas stor ormrot också i trädgårdarna. I England gör man pudding av förvällda och hackade blad av stor ormrot. Betande djur brukar undvika växten, men ibland matar man frukterna till hönsen.

Det finns både högre och lägre sorter av ormrot. Namnsorten ’Fat Domino’ på bilderna här är en högväxt sort (upp till 1 meter) som har ett aggressivt växtsätt. Plantorna bör delas med jämna mellanrum för att inte ta över rabatten helt. Eller så låter man dem ta rollen som en effektiv marktäckare som passar väl ihop med olika slags prydnadsgräs. Den småväxta Bistorta affinis ’Superba’ är en trevlig perenn som inte blir mer än 20-30 cm hög. Plantera ormroten i en fuktig rabatt eller naturlik plantering. Den gillar sol och lucker jord.

Spännande ny, brokbladig hortensia

Var och hälsade på hos Splendor Plant i Jonstorp och fick träffa många intressanta nyheter i deras sortiment. Hortensior är tacksamma att visa upp på hösten när det inte finns så många andra buskar i blom. Men jag kunde också konstatera att många Hydrangea macrophylla-sorter var taniga och veka i grenarna samtidigt som blomprakten sedan ett tag hade mattats av och blekts. Faktum är att hortensior skulle man helst köpa och plantera på våren då de oftast får stå tätt i plantskolan och blir rangliga av detta.

Men det fanns några fina hortensior av annan karaktär. Från Bailey Nurseries kommer en mycket spännande nyhet – Hydrangea macrophylla Light-O-Day som ingår i First Editions serien. Det är en brokbladig hortensia med mycket kompakt växtsätt och breda, platta blomställningar med små fertila blommor i mitten och sterila högblad längst ut. Blomfärgen varierar beroende på jordens pH.

Light-O-Day ska vara härdig upp till zon 3, men den har inte provats i Sverige i så många vintrar ännu, utan rekommendationen kan komma att ändras. Busken blir upp emot 1,5 meter hög och blir ganska så smal i växten då grenarna strävar mycket kraftigt uppåt. Den trivs i sol till skugga och vill säkert som de flesta hortensior över lag ha en fuktig och mullrik jord. Förbättra jorden med okalkad torv och du lär få en lila nyans mot blått. Brokbladigheten gör den mycket intressant att använda i planteringar med mer kompakt grön bladmassa, då den sticker ut på ett mycket positivt sätt. I like!

Äkta kastanj är lite lik ek

De är magnifika träd båda två, eken och den äkta kastanjen, med stabbiga stammar och blir gärna lite bredare än höga. Det ska man ha i åtanke vid plantering och ge kastanjeträdet gott om plats runt om. Det är definitivt inget träd för mindre villaträdgårdar. Barken på äldre träd är djupt fårad och vriden som om man hade vridit ur en blöt trasa Den äkta kastanjen växer i landets varmaste delar och fordrar mycket värme för att utvecklas fullt ut. Ståndortsmässigt är den inte så krävande, förutom att den vill ha en varm placering och inte tål blöta lägen.

Bladen är livligt gröna, upp till 20 cm långa, smalt lancettformade och tätt tandade. Det finns inte mycket man kan missta sig på när man ser bladen. Hanblommorna är de som syns i maj, med sina långa, smala hängen. Vid blommans skaft finns oansenliga honblommor som är de som utvecklar frukter så småningom. Man bör plantera minst två träd om det är frukter man vill åt eftersom blommorna korspollineras.

Om hösten blir bladen vackert gula och kastanjerna trillar ur sina svepeskålar. I en skål kan det finnas 2-5 kastanjer. De trillar ofta ner på marken så fort de är mogna och då flockas plockare kring frukterna, både människor och djur. I Sydeuropa är det vanligt att man äter kastanjer och innan potatisen introducerades till Europa var kastanjer den vanligaste födan. De innehåller mycket lite fett, men istället mycket kolhydrater och vatten. Kastanjerna kan rostas och ätas med smör eller malas till kastanjemjöl. Kastanjen kan även njutas på många andra sätt. Den passar bra i soppor, gryträtter, wok, som fyllning i ugnsstekt fågel, till desserter och kakor.

Klematis som remonterar till hösten

Det är flera klematissorter som kan remontera under varma höstar. En tacksam klematis med lång blomning är den estniska sorten ’Ruutel’ som är en av de absolut vackraste röda sorter som finns i odling. Jackmanklematis blommar på årsskotten och kan skäras ända ner till marken om den frusit tillbaka hårt. Det gör inget, för det växer snabbt fram nya blomvilliga skott. ’Ruutel’ har stora blommor med lång blomningstid och ett kraftigt växtsätt. Viktigt att tänka på ifall man tänker sig placera den vid en mindre spaljé. Växten kan bli upp till 2,5 meter hög.

En annan klematis som blommar på både fjolårsved och årsskott är den ganska pråliga sorten ’Multi Blue’. Den är en sport av ’The President’, och uppvisar ibland märkliga dubbla blommor som har som en tofs i mitten, särskilt på de ettåriga skotten.

’Multi Blue’ är en sort man antingen älskar eller inte attraheras av alls. Man kan beskära plantan på lite olika höjder för att få fram både tidiga och sena blommor. Fast det funkar bara i de södra delarna v landet, för i norr brukar den frysa ner helt. Och då får man bara höstblommor. Bilden nedan är också en ’Multi Blue’, men den liknar nog mer ’The President’. Men som sagt, de är nära släkt.

Den sista bedagade höstrabatten

Mina blommande perenner börjar gå mot sitt sista. Tur då att det finns vackra bladväxter kvar som hostor, silverax, alunrot mfl. Men den rosa-lila rabatten som håller igång ett tag till baseras nu på höstflox, höstanemon, rosenflockel och höga vippor av violruta. Andra säsonger syns mycket annat vackert som pioner, axveronika, nävor, stormhattar och stjärnflocka. Jag gillar blandningen, men tror att det blivit lite väl tätt här nu. Ska kanske gräva ut den runda rabatten en bit och flytta ut de växter som står allra mest och trängs.

Höstfloxen i knalligt lila stämmer fint in i färgskalan. Den gillar fuktig, men väldränerad jord och får här ett årligt tillskott av kompostjord. Grunden i trädgården är lerjord, men rabatterna är väl förbättrade med mängder av kompostjord och barkmull. Höstflox kan delas om våren om tuvorna blivit för täta och det är ett bra sätt att sprida sorter som visat sig tåliga och bra.

Höstanemonen Anemone tomentosa ’Robustissima’ har jag spridit lite från de ursprungliga tre plantorna. Den är någon mindre omfångsrik i år och kanske har lidit lite av den heta sommaren. Höstanemon är också en växt som föredrar fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Viktigt att inte jorden är för blöt under vintern, för då kan plantan ruttna bort. Det är ett bra tips att plantera höstanemonen om våren då den tar lite tid på sig att etablera sig på platsen.

Skuggviolrutan Thalictrum rochebrunianum har ljuvliga små, klocklika blommor i lila på en hög stängel. Blommorna svävar högt ovanför de andra och får stöd av grannarna för sina veka stjälkar. Violrutorna mår allra bäst i humusrik och fuktig jord på halvskuggig plats. Halvskugga blir det minst sagt nere i botten på rabatten, även om topparna får mera sol. Men den verkar trivas trots att den nog är på väg ut nu för denna gången. Vi ses igen nästa år!

Glada ögonblommor på slanka stjälkar

Coreopsis är ett släkte gula sensommarblommor innehållande både ett- och fleråriga arter. Det var Linné som namngav växten, utgående från grekiska koris som betyder vägglus och opsis som betyder utseende. Namnet syftar på fruktens likhet med lössen. Vid namngivning till svenska är det någon som missat lite och gissat på kore som betyder flicka och ops = öga. Därav namnet flicköga för den vanliga perennen Coreopsis grandiflora (bilden ovan).

Ögonblommorna passar bra i rabattkant ihop med andra färgstarka växter i blått och orange. De blommar under senare delen av sommaren och passar även bra ihop med sirliga gräs som t ex kopparstarr. Jag gillar särskilt det ljusgula höstögat ’Moonbeam’ som är lite mer återhållsam i färgen (bild ovan).

Ögonblommorna trivs i näringsrik, sandblandad genomsläpplig jord i soligt läge. För att få en längre och rikare blomning kan det vara läge att knipsa av utblommade blommor. Klipp ner stjälkarna på hösten för bättre övervintring. Speciellt flickögat är vinterkänslig och övervintrar bara i de mildaste zonerna.

Hortensior, höstens blommande buskar

Släktet hortensiaväxter innehåller både buskar, små träd och klängande växter. De har ett gemensamt och det är kravet på fuktig, näringsrik jord. Visst ser man hortensior i sämre förhållanden också, men kombinationen soligt och torr, sandig jord ger tyvärr små blomhuvuden som snabbt blommar över. De brittiska förhållandena är något vi måste försöka efterlikna. Tänk mycket stallgödsel och plenty of fuktighet, så blir det bra. Det vetenskapliga namnet Hydrangea är hämtat från grekiskan. Hydor betyder vatten och angeion = skål (och det syftar på fruktens form).

Hortensior finns naturligt i det tempererade klimatområdet i Sydostasien, sydöstra USA och Sydamerika. Många av de hortensiaarter som sedan kommit till Europa har hämtats från Japan och Kina på 1700-talet.

Hortensiornas blommor bildas normalt på årsskotten och är oftast av två slag. Ettdera är samtliga blommor tvåkönade fertila, eller så är de yttersta sterila med stora segelformade kronblad och de innersta fertila, men utan kronblad. Blomfärgen hos hortensior i macrophylla-gruppen styrs vanligen av jordens pH-värde. Är jorden sur blir blommorna blåtonade och är den mer basisk blir färgen rosa-röd-vit. Vill man uppnå en starkare blå blomning kan man mylla ner eller vattna ut ca 1 gram aluminiumsulfat (alun) per kvadratmeter jord under hösten och våren. De allra klaraste färgerna framkommer vid ett pH på 4,5-5,5.

Använd gärna ren torv vid jordförbättring för hortensior. Torven ska vara okalkad, men får gärna vara grundgödslad. Du kan också köpa sk rhododendronjord som har motsvarande egenskaper. Det är bra att fylla på med ny torvmull varje vår eftersom den multnar med tiden och sjunker ihop. Och glöm inte vattna ofta under torra perioder om dina hortensior står i torrare och soligare läge.

Astrarna är tacksamma höstperenner

När det mesta andra börjar vissna och se tråkigt ut i rabatten uppskattar man astrarna som tidigare på säsongen var en totalt anonym bladmassa. Astrarna trivs bra i den soliga, torra rabatten, även om vissa sorter kan drabbas av mjöldagg om det blir alltför torrt. Upprepas detta år från år tycker jag du ska flytta plantan till ett ställe med bättre markfukt.

Astrarna drabbas ofta lätt av mjöldagg. — Astrar och röd solhatt i generös rabatt i Slottsträdgården i Malmö.

Brittsommarastern, Aster amellus, är en lägre-mellanhög art som ofta bildar täta mattor och fyller ut bra i framkant av rabatten. En väldränerad, torr växtplats, alltså i praktiken en lätt sandjord är den ultimata växtplatsen. Jorden får gärna vara kalkrik. Det är ett släkte som härstammar från torra stäppområden i sydeuropa till Turkiet.

Astrarna passar bra att kombinera med prydnadsgräs, solhattar, perovskia. Vill du få lite färgkontrast i rabatten tycker jag du kan prova praktrudbeckian ihop med brittsommaraster, då de båda är pålitliga sensommarblommare. Däremot är inte kombinationen med sköldpaddsört, Chelone obliqua, som du ser på bilden nedan fullt så lättskött. Sköldpaddsörten kräver en mer fuktighetshållande jord och vissnar lätt om den står för torrt. Men ett vackert par blev det ju ändå.

Monilia är en tråkig svampsjukdom på äpple och päron

Gul monilia kallas fruktmögel på svenska, men man hör också mumiesjuka som benämning. Den orsakas av en svamp, Monilia fructigena, som infekterar frukten genom sår som kan ha orsakats av fåglar, getingar, hagel eller äppleskorv. Det bildas bruna rötpartier på frukterna och på de här ytorna sprids sedan ljusgula mögelkuddar ringformigt runt frukten.

Angripna äpplen och päron skrumpnar ihop och fruktköttet blir en brun gegga. De här prickiga frukterna kan sedan hänga kvar i trädet som mumiefrukter hela vintern, men ibland faller de ner redan på sensommaren. Det är viktigt att plocka bort de angripna frukterna och slänga dem i brännbara sopor, absolut inte på komposten, eftersom smittan övervintrar i mumierna och därefter sprids vidare till nya fruktämnen om våren.

Plocka bort frukter som angripits av monilia för att stoppa smittspridningen. — En hel kasse med moniliaangripna äpplen och päron.

Vad kan man göra förutom att plocka mumier för att hindra sjukdomens spridning? Gallra kart är det enklaste sättet att minska angreppen. Eftersom sjukdomen vandrar från ett äpple till nästa är det bra med luft och sol som når alla frukter. Getingarna som förekommer i stor mängd så här års är inte mycket att göra åt, men man kan plocka bort de äpplen som getingarna börjat gnaga på och lägga dem på marken som lockbete. Kanske stannar de där då och tuggar vidare istället för att ge sig på nya, felfria äpplen. Men så fort du ser att de halvätna lockfrukterna drabbats av monilia är det bättre att slänga dem i soporna.

Monilia sprids genom svampsporer som flyttar från frukt till frukt. — Plocka bort ruttnade frukter från trädet och gräset för att stoppa smittspridningen.

Jag har berättat om monilia tidigare också. Läs gärna detta äldre inlägg från 2012.

Färgkombinationer i harmoni och kontrast

Att välja färg i rabatten är ingen lätt uppgift, oberoende om planteringen är stor eller liten. Sommarblomsplanteringar är tacksamma ur den synvinkeln att de lever bara en växtsäsong, och du behöver inte ta hänsyn till säsongsvariationer med andra typer av växter som lökar och blommande buskar. Sommarblommorna eller annuellerna måste däremot vara långlivade och lättskötta för att fungera en hel sommar, framför allt i stora planteringar. Där har man ingen möjlighet att noppa utblommade blomhuvuden, byta ut misslyckade plantor eller klippa ner vissa sorter efter blomningen.

Gula blommor lyser upp en lite mörk plats. — Gul fontänplantering i Kungsparken i Malmö.

Nu på sensommaren kan man se en hel del kraftiga färger i rabatter och krukor. Det är de gula kombinationerna med korgblomstriga växter som brukar ta över sent på sommaren. Då tänker jag på rudbeckia, solros, ringblomma, solbrud med flera. Gult är många färger som kan kombineras sins emellan eller brytas av med någon överraskande kontrastfärg. I enfärgade rabatter får formen en större tyngd som kompositionselement. Harmoni mellan både färg och form blir slätstruket och tråkigt, så eftersträva något avbrott eller någon kontrast.

Enfärgat aprikosgult som i bilden ovan är en väldigt mesig kombination, om du frågar mig. Färgharmonin är total, men kontrasten i form upplevs knappt eftersom färgen är så pass lika. Har man en större plantering med plats för fler växter är det helt klart att föredra att plocka upp någon av färgerna här: ljusgul, brunröd, gammalrosa, orange och komplettera med en komplementfärg som chockar ögat. Tänk dig färgcirkeln och gå tvärs över till andra sidan cirkeln. Den färg du träffar ska du peta in i sparsam mängd. När vi pratar gula nyanser är det mörkblått eller lila vi möter. Och se på bilden nedan vilken härlig effekt vi får.

Blått och gult är en fräsch kombination. Det är som ljus och skugga tillsammans. Har du en övervägande halvskuggig plats ska det gula överväga, annars blir rabatten för mörk. Men står planteringen i full som är det inget som hindrar att du kör på med en övervikt i blått. Gult gör det blåa blåare och lite blått i en gul kombination förstärker det fräscha i den gula färgen.

Färgerna påverkas också av formen och hur ljuset sugs in i färgfältet. Skålformade blad fångar in solljuset, medan skira spiror bryter ljuset i många små ytor och det ger ett ljuvt skimmer. Så det är inte bara form – bladform man tänker på när man pratar formkontrast. Men visst är kontrasterna väsentliga för slutresultatet. Purpurröda blommor, som på bilden nedan, hade smält in i varandra totalt om inte formen hade varit så totalt avvikande mellan grannväxterna.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: