Greenspire Trädgårdskonsult

Vinodling på skånsk mark

Hade nöjet att få besöka den otroligt inspirerande och hängivna vinodlaren Murat Sofrakis på Vingården i Klagshamn i veckan. Murre har hållit på med kommersiell vinodling i Skåne i 14 år nu och han lär sig fortfarande, säger han. Jag kan tyvärr inget om vinodling, så jag refererar till vad han berättade under sin engagerade vingårdsvandring.

Murre och hans fru odlar för närvarande ca 1,5 ha vin på mark som tidigare hyste hans fars trädgårdsmästeri. Han odlar en handfull olika sorter, men merparten av vinstockarna är den tidiga druvan Solaris. Det är en vit druva som passar bra i det nordiska klimatet. Vinodlare räknar klimat i graddagar, dvs dygn per år då medeltemperaturen överstiger +10 grader. Det är samtidigt den tid då vinplantan är aktiv.

Det finns några andra druvsorter förutom Solaris på Klagshamns vingård, men ingen annan som är så sjukdomsresistent och lättodlad. I växthusen där han drar upp nya plantor hänger en och annan blåröd druvsort, men mest vita druvor. Svavel och bakpulver är de bekämpningsmedel som används vid behov, och man har heller ingen konstgödsel, så i praktiken är det en helt ekologisk odling vi står i. Vinhäckarna är höga och välbladade än så länge. Murre påpekar att bladhöjden är dubbla måttet jämfört med i Europa. Ju mer blad man har kvar, desto mer socker produceras i druvorna. Fotosyntesprocessen i praktiken, alltså. Det är därför vi kan odla vin på våra breddgrader.

Men överskott av blad och fruktklasar måste bort innan slutet på växtsäsongen, för att bevara kvaliteten på de bästa druvorna. 70 % av druvorna gallras bort och kasseras i Klagshamn. En del tidigt som blomklasar, sedan fortsätter gallringen hela sommaren uppifrån toppen. De klasar som sedan skördas sitter längst ner på plantan. Sidoskott tas också bort och blad som skuggas likaså. Alla blad som blir kvar ska få ljus. Så det blir ett evigt plockande.

Vad gäller jordmån som lämpar sig för vinodling säger Murre att det inte spelar så stor roll. Jorden slår igenom i vinet förstås, men det är också hela charmen. Ett högt pH ger en frisk vinsmak. Allt utom ren myrmark eller vattensjuk jord duger att odla vin i. En lerjord ger bättre smak och kvalitet på druvorna, men bidrar till mycket ogräs. Sandjord är lättarbetad och värms upp tidigare på våren, men måste tillföras humus. Denna vingård har till största delen lerjord med iblandad flinta, men med några sandfickor i den övre delen av odlingen. Murre gödslar med tång, stallgödsel och poppelflis.

Ogräset är viktigt att hålla efter, då det drar mycket näring och kan skugga plantorna. Även gräsmattan måste man hålla efter och helst ha en rejäl spalt bar jord fram till första plantan i varje rad. Murre visar på att bladverket på den yttersta plantan lätt blir lite ljusgrönt av kvävebrist (se bilden ovan) då gräset tar mycket.

Klagshamns Vinodling planerar att skörda årets druvor i slutet av september, då medeltemperaturen ligger på 8-10 grader. Man strävar efter att plocka alla 6500 plantor på en dag. Därefter körs frukten till en annan vingård där pressningen och vinmakeriet tar vid. Och ett par år senare kan man slutligen bedöma arbetet i form av färdigt, buteljerat vin.

Grå pinnar blir till vacker buske

Nej nu är den väl ändå död, tänker man varje vår, när frilandshibiscusen så sent som i slutet av april-början av maj fortfarande inte visar några tillstymmelser till blad. Men man ska hålla ut och inte sätta sekatören eller spaden i den, för den kommer. Sakta men säkert blir det små gröna tussar till knoppar och sen går det ganska fort när den väl kommit igång.

Hibiscus syriacus tillhör släktet malvaväxter och är nära släkt med krukväxten hibiscus och med stockrosen. Den härstammar från östra Asien och är härdig endast i de mildaste delarna av landet, i zon 1. Men man kan ha frilandshibiscus i kruka och övervintra den svalt i uterum eller veranda. Den är mycket ljus- och värmekrävande och får tidigare och bättre blomning om den placeras intill en varm husvägg.

Hibiscus föredrar en mullrik, lätt jord med mycket näring. En god dränering är viktig, annars riskerar den att frysa bort. Vintertäckning med något luftigt material förbättrar chansen att busken ska klara sig om det blir en smällkall vinter med barfrost. Vanlig frilandshibiscus blir högst ett par meter hög i vårt klimat. Det finns en släkting som heter Hibiscus ’Resi’ som är en storblommig hibiscus i trädform. Den kan nå upp till 5 meters höjd.

Hibiscus har härdighet men kan övervintra i uterum. — De blå blommorna är, just det, en klängande klematis som svingar sig upp i hibiscusen.

Grengallring på äppleträd

Äppleträd som växer tätt gallras gärna ur på sommaren. — Ett tätvuxet ungträd av sorten Gyllenkroks Astrakan.

Under sommarmånaderna ska man passa på att göra en ”halvbeskärning” av fruktträden. Sommarbeskärning funkar bra för både äpple, päron, körsbär och plommon. Man kan ettdera göra en pincering, eller inkortning av nya skott eller så gallrar man bort hela skott för att minska bladvolymen och ge karten bättre utvecklingsmöjligheter. På körsbär och plommon är det bra att vänta till efter skörden, äpple och päron tar du tidigare.

Grengallring och pincering minskar på bladmassan. — Gallringen syftar till att bilda ny fruktved och ge karten luft och solljus.

Pincering innebär att man sparar 4-5 blad på ett skott, men tar bort toppen. Bästa tid för detta är i början av juli. Ofta utvecklas det ett eller två nya skott snart därefter. Några veckor senare går du en andra runda och sparar 3 blad/knoppar på det ena skottet. Det ev andra nyutvecklade skottet tar du bort. Gör man pinceringen så här tidigt är skotten mjuka och man bryter dem lätt med bara fingerkraft. Genom den här beskärningen stimulerar man trädet att bilda blomknoppar för nästa år. Pincering är ett måste om man har spaljéträd som ska behålla sin form och bilda ny fruktved.

Äppleträd gallras för att ge frukten bättre utvecklingsmöjligheter. — Discovery före gallring.

Jag brukar oftast använda den andra metoden på kronträd, dvs göra en grengallring bland skotten för att få in ljus till frukten. Jag gör en rejäl inkortning och utgallring bland skotten och ser sommarbeskärningen som en del i den årliga beskärningen som oftast brukar äga rum under vårvintern. Då minskar man arbetsbördan samtidigt som man kommer åt att titta närmare på träden vad gäller fruktutveckling och skadedjursangrepp. Sitter äpplekarten tätt passar du på och gör en kartgallring samtidigt.

Ettgallrat fruktträd ger frukten mer luft och solljus. — Discovery efter grengallring.

Grenverk på äppleträd efter gallring. — Grenverket blir mycket luftigare och frukten får mer sol på sig efter gallring.

Vinterhärdiga vinbär ända upp i norr

Vinbären hör till våra härdigaste frukt- och bärväxter och de odlas kommersiellt ända upp i Tornedalen. Den svarta vinbärssorten ’Öjebyn’ hör till de allra bästa och den härstammar från SLU:s försöksstation utanför Piteå. Svarta och röda vinbär ger den underbaraste saft, råpressad eller kokt i saft-Maja. I år blev det däremot inte så mycket vinbärssaft från mina buskar, då jag misstänker att det var något krångel med pollineringen. Bärklasarna var inte särskilt välfyllda, utan det saknades många bär på varje klase.

Svarta vinbär innehåller mycket C-vitamin samt ämnen som motverkar högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar.

Annars är vinbär ett lättodlat bär. Det enda du i princip behöver göra är att gallra ur buskarna varje vår. Om du funderar på att plantera vinbär så passar det bra att göra det nu i höst. Välj en solig plats med mullrik och fuktighetshållande jord. Rena sandjordar måste alltså förbättras med kompost och torvmull för att hålla vatten. Gödsla bara försiktigt. Har du lerjord kan du hoppa över gödslingen helt och bara ge några skopor vedaska ibland. För mycket gödsel, särskilt kväve, ökar risken för sjukdomsangrepp.

Röda vinbär är ofta lite surare än de svarta, men passar ändå bra i bakverk. — Vinbär passar även i bakverk och som dekoration.

I början sköter sig buskarna helt själva. Bind gärna upp de lägsta grenarna eller snickra ihop en kvadratisk ställning av fyra pålar och fyra korta lister. Det är bra att göra det med en gång medan busken är liten. Sedan kan den växa i lugn och ro i 4-5 år innan du börjar gallra bort de 4-5 äldsta grenarna varje vårvinter. Vinbär bär frukt på äldre skott, så du måste spara några grenar för att få bär. De nya skotten växer ofta kraftigt rätt upp i luften och har stora blad. Håll en balans mellan unga och gamla grenar så har du alltid nya skott på kommande, liksom fruktbärande kvistar.

Moderna vinbärssorter brukar vara rätt så friska. Men ibland ser man vinbärsgallkvalster på äldre buskar. Du kan se angreppet tidigt om våren när knopparna sväller. Då blir de gallkvalsterangripna knopparna alldeles runda. Kvalstren sitter inuti knopparna och kryper ut vid blomningstid och börjar äta på blad och blomanlag. Kvalstren sprider dessutom en virussjukdom som gör buskarna sterila efter hand. Det är en allvarlig sjukdom och därför ska man alltid gräva upp och bränna kvalsterdrabbade vinbärsbuskar. Mjöldagg förekommer ibland på äldre sorter, men det finns motståndskraftiga vinbär, så välj dem istället. Mjöldagg kan också triggas igång som ett resultat av för kraftig kvävegödsling.

Hallands Väderö ett fint utflyktsmål

I naturreservatet ute på Hallands Väderö kan man lugnt tillbringa en sommardag med att gå runt mellan de olika naturtyperna. Ön är ca 3 kvadratkilometer stor och det finns ett välvandrat stigsystem som täcker hela ön. Du kommer hit med en turbåt från hamnen i Torekov. Båten går fram och tillbaka från morgonen till sena eftermiddagen och man får inte bli kvar över natten, såvida man inte hyr en lägenhet i fyrbostäderna som ägs av Torekovs församling. Båten var verkligen packad med folk – från småbarn i vagn eller bärsele till tonåringar med solstol, några entusiastiska vandrare, sommarslöa par och glada pensionärer med kaffeväska.

Jag åkte över under den värsta sommarhettan och de flesta besökare var helt inriktade på en dag på stranden och inte så mycket på växt- och djurlivet. Klimatet på ön är jämförbart med Falsterbonäset och det betyder milt under större delen av året och väldigt lite regn. Naturmiljöerna skiftar stort från betesängar, alkärr, enebackar, gammal ekskog till karga klippor och vita sandstränder. Här finns sommarbetande djur som kor och får och även små ponnyer. Såg inga hästar, men de brukar hålla till mest i södra delarna av ön. Betesdjuren håller gräs och sly nere och gör det framkomligt längs stigarna. På sanka partier går man över spångar.

Bland de vilda djuren var det mängder av olika sjöfåglar och gäss. På västra sidan av ön är ett område sälskyddat hela året och hit är det förbjudet att köra in med båt. Såg inga sälar, tyvärr. Jag hade nog inte väntat mig en så bergig holme, men det var väldigt mycket klippor. Mellan dem i svackorna växte mängder av taggiga björnbär, så ibland fick man backa och hoppa vidare åt ett annat håll för att ta sig fram. De vilda björnbären mognar tidigt i år på grund av värmen och den fuktiga försommaren och de är jättestora! Åt överallt där jag kom åt och borde ha haft med ett kärl att plocka i.

Insektslivet på ön ska vara särskilt stort och jag måste säga att just nu i alla fall är fjärilslivet alldeles enormt rikligt. Det var så mycket fjärilar att jag aldrig sett på maken. Påfågelögon var i absolut majoritet, men någon nässelfjäril, citronfjäril och pärlemorfjäril såg jag också. På norrsidan av ön flockades de kring större eller mindre bestånd av hampflockel, Eupatorium cannabinum. Hampflockeln växer i fuktigare jord på havsstränder, i strandsnår, diken och öppna lövskogar. Den blommar med blekt smutsrosa blommor under juli-september och är nära släkt med trädgårdsperennerna fläckflockel och rosenflockel.

Fjärilarna hittade hampflockeln och flockades kring blommorna. — Det vimlar av påfågelögon på hampflockeln.

Praktfulla kungsljus i den torra rabatten

Kungsljus, Verbascum, är ett stort släkte med över 360 kända arter. Några av dem förekommer förvildade i Sverige. De växer i steniga backar, gles skog och allmän skräpmark. Där den väljer själv är det sandig och stenig jord som passar den bäst. Överför det till trädgårdsmiljö och här har du en utmärkt stenpartiväxt eller blomma för den halvvilda, solstekta trädgården. Men tänk på att kungsljus förökar sig rikligt genom självsådd, så det dyker ofta upp plantor lite här och var.

Det finns också nya, odlade former av kungsljus, framför allt brittiska hybrider. Flera av dessa kan du köpa som frö från fröfirman Thompson & Morgan. Alla sorter är inte härdiga hos oss, men man kan gärna testa sig fram. Vissa kungsljus är ettåriga, andra tvååriga med blomning andra året. Oftast dör växterna efter blomningen, men då har de vanligen sett till att sprida en stor mängd fröer. En del kan leva vidare genom sidorosetter som bildas vid plantans bas.

Nyttiga tomater är toppen för hälsan

Tomaten är en sentida ”uppfinning” som inte började odlas i Skandinavien förrän efter andra världskriget. Men i Sydamerika och Mexico hade man tomatodlingar redan på 500-talet f Kr. Den fördes in i Europa för 500 år sedan, men blev ingen hit då. Man trodde länge att tomaten var giftig och använde den på sin höjd som prydnadsväxt för de granna frukternas skull.

Tomater är fulla av härliga mineraler och antioxidanter som skyddar kroppen mot hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och motverkar demens och depressioner. De kan också minska på kroppens stressupplevelser. Det är det röda färgämnet som står för större delen av nyttigheterna. Nu väntar jag med spänning på att årets tomater ska mogna. Jag kom igång lite sent eftersom växthuset inte blev färdigt förrän i början på juni. ”Tigerella”, ”Black Cherry” och ”Totem” heter årets sorter. Den förstnämnda en stor favorit.

Tjuva tomater betyder att ta bort vildskott som drar kraft från plantan. — Bryt av tjuvskotten som växer fram i bladvecken.

De flesta tomatsorter trivs bäst i växthus, men det händer ofta att jag får upp stora plantor mitt i grönsakslandet. Dessa plantor har vuxit till sig helt utan hjälp från frö som härstammar ur den egna kompostjorden. Höga sorter behöver stöd och vindskydd inom glasväggar. Det är nödvändigt att staga upp plantorna (förutom möjligen busktomater) eftersom frukterna blir tunga och då bryts plantan lätt. Bind upp dem i trådar mot taket av växthuset eller fäst dem i bambukäppar. Glöm inte att tjuva dina högväxande sorter. Du tar bort sidoskotten som sitter i bladvecken för att de inte ska ta kraft från fruktbildningen. Senast nu i slutet av juli toppar du plantorna för att stoppa tillväxten. Annars hinner inte alla tomater mogna innan det blir höst. Tre våningar blomklasar brukar vara lagom i ett mindre växthus.

De tre viktigaste tipsen när man odlar tomater är kraftig jord, jämn bevattning och god luftväxling. Kogödsel iblandat i en god planteringsjord är bra, då slipper du gödsla i övrigt. En jämn, men sparsam vattning är bra för att inte frukterna ska spricka. Vattnar man för mycket uppstår lätt mögel och tomaterna blir mindre smakrika. Det gäller att vattna varje dag, gärna på morgonen, så jorden hinner torka upp lite till det blir svalare om natten. Slutligen luftväxlingen är viktig för att torka upp så du inte får mögel, men också för att pollinera blommorna. Tomatens blomma är självfertil, men man måste få över pollenet från ståndarna till pistillen. Har man inte humlor i växthuset duger det bra med lite vind eller att skaka om plantan ibland.

Det Mandelmannska paradiset

Barnvandringarna hos Mandelmanns bjuder på en rundtur bland gårdens växter och djur. — Under barnvandringarna får man följa med på en rundtur bland gårdens växter och djur.

Mandelmanns Trädgård i skånska Rörum har mer och mer blivit ett utflyktsmål för sommarfirare och andra trädgårdsintresserade i området. Trädgården är en självhushållningsgård som bygger på en enorm arbetslust och uthållighet från makarna Mandelmann. De driver sin ekologiska gård med passion; odlar grönsaker och blommor, håller värphöns och föder upp lamm. Ett besök här kan bli en riktig aktivitetstur, med speciellt anpassade barnvandringar bland grisar, grodor, hönor och gäss.

Tomater och gurkor odlas idet stora växthuset. — Tomaterna har former och färger som slår det mesta i mataffären.

I det stora växthuset på gården hålls fåren vintertid och deras gödsel fräser man ner i jorden några gånger under den kalla säsongen. Fåren bor ljust och skyddat och ingen mer gödsel behöver tillföras odlingen efter det. När våren kommer planteras tomat och gurka ut och de växer så det knakar. Det är lite ovanligare tomatsorter, inga släta röda här inte. Ovanför växthuset tar frilandsodlingarna av grönsaker och bär vid i den branta slänten. Färggranna salladshuvud, kronärtskockor, purjolök, morot, bönor och olika kålsorter är bara en del av grödorna.

Det finns fler mindre växthus också som sommartid fungerar som caféplatser med blandade, välanvända möbler. I det ena huset växer olika slags fruktträd som inte är vinterhärdiga i vårt klimat. Här kan man bland annat skörda kiwi, fikon, aprikos och mullbär. Växterna förhöjer miljön och dämpar ljudnivån som kan bli rätt så livlig med många barnfamiljer som fikar samtidigt. Och fika måste man, för kakdisken är absolut oemotståndlig! Och glöm inte grönsaksbutiken innan du kör hemåt!

Aprikoser, kiwi, fikon och mullbär odlas i växthusen. — Aprikoser från egen odling!

Den vackra trädgården byter färgskala årligen. För två somrar sedan visade jag bilder härifrån och då var det vitt som gällde. Nu hade man satsat på indigo, kleinblått eller vad man vill kalla den mustiga, blå färgen som bärs av framför allt kinesiska riddarsporrar. Och de mjuka, ulliga gångarna samspelar härligt fint med blomsterprakten, eller hur. Jättefint med de smala, ringlande rabatterna och här har nog gått åt både en och annan förkultiverad planta innan det blev så här frodigt.

Ull på gångarna ger en alldeles ny känsla att strosa i trädgården. — I blomsterträdgården är gångarna täckta i ull från de egna köttfåren.

Chilipeppar finns för alla smaker

Chili är en växt som varit trendig länge nu. Matlagning utan vitlök och chili är inget värt tycker jag själv, och det är dessutom en grönsak som är lätt att odla. Den finns i alla möjliga färger och former. Lackröda, blekgula, lysande orange, brunsvarta, spännande auberginelila och gröna förstås. En del är långa och spetsiga, andra korta och runda, vissa rynkiga och fula.

Hettan är väldigt varierande, från varmt kryddig till superhet och nästan osläckbar. Det är växtens innehåll av capsaicin som ger aromen och den brännande smaken. Chilifrukterna är också mycket rika på A- och C-vitamin. I måttliga mängder stimulerar chili aptiten och matsmältningen. Den ger en välbefinnandekänsla när kroppens egna endorfiner frigörs. Men är man inte van kan smaken vara outhärdligt brännande. Och det hjälper inte att dricka vatten. En bit bröd eller yoghurt är bättre.

Jag har skrivit om odling av chilipeppar för inte så länge sedan här, och ska nu mer gå in på skörd och förvaring. Du kan gärna skörda omogna frukter tidigt, för att stimulera en fortsatt produktion av blommor och frukter. Det gäller inte de allra hetaste sorterna, som bör får mogna färdigt på plantan. Chilifrukten håller sig sedan många veckor i kylskåp om du inte vill frysa in den. En del sorter passar bäst att torka. Tänk på när du ska tillaga chili att det mesta avstyrkan sitter i fröna, fröfästet och mellanväggarna. Ta bort dem först om du vill hålla en rimlig hetta. Använd gärna tunna plasthandskar om du ska preparera större mängder chilifrukter. Annars bör du se till att genast tvätta händerna noga när du är klar. Det svider nämligen något oerhört i ögon, mun eller på tunn hud. Och växtsaften sitter gärna kvar under naglarna, så skrubba noga!

Chilipepparn kan tillagas i gryträtter, rostas i ugn, läggas in i vinäger eller torkas och malas. Tänk på att hettan sitter kvar oberoende av tillagningsmetod, så använd inte mer av den inlagda än om du hade haft färsk chili.

Odla blåbär kräver lite förberedelser, men sen kör du!

Trädgårdsblåbär eller amerikanska blåbär är lätta och trevliga bär att odla. Dessutom har buskarna väldigt lång livslängd, så växer de bra kan du skörda i 50 år! Jag planterade mina första blåbärsplantor i vår och de ger enstaka bär redan nu. Egentligen borde jag ha plockat bort blommorna för att ge buskarna kraft att etablera ett starkt rotsystem, men jag var nyfiken på bärens smak och sparade dem därför. Och ja, det är jättegoda!

Trots att blåbär ursprungligen är en skogsväxt, och i mina hemtrakter främst en tallskogsväxt, så trivs den ypperligt i full sol. Blåbär missgynnas av hård blåst och barmarksfrost under vintern. Precis samma förhållanden gäller för både vilda skogsblåbär och odlade jätteblåbär. Det gäller alltså att hitta en varm och solig växtplats. Det får gärna vara lite häckar eller andra vindskydd kring odlingen. Blåbärsplantorna vill ha sur och genomsläpplig jord och det åstadkommer du bäst genom att blanda tvättad sand med gödslad och okalkad (grov) torv. Rötterna sitter precis under markytan, så en ytterligare täckning med bark eller flis är lämplig. Då skyddas rotsystemet mot torka och du slipper ogräs. Det är inte så bra att hålla på och hacka närmast plantan, för då förstörs finrötterna.

När du förberett växtplatsen planterar du växten på samma djup som den stod i krukan. De flesta sorter av amerikanska blåbär blir ganska stora, så håll ett plantavstånd på minst 1 meter. Vattna ordentligt så hela volymen torv blir helt genomfuktad. Har du använt en gödslad torv behövs ingen ytterligare gödsling första året. Men vattningen är viktig, så se till så plantorna aldrig torkar ut. Vattna rejält minst en gång i veckan under sommarens torrperioder.

När man pratar gödsel till blåbär så är det i stort sett bara kväve man behöver tillföra. Och i måttliga mängder. Kalium och fosfor samt mikronäringsämnen behöver växten väldigt lite av. För mycket näring bromsar rottillväxten. Yrkesodlarna använder urea eller ammoniumsulfat (finns bara i stora säckar), men hemträdgårdsodlaren kan lika bra välja rhododendrongödsel. Alla dessa gödselmedel är försurande och håller pH på en lämplig, låg nivå.

På senare år har man satsat på att utveckla nya, svenska sorter av hybridblåbär. SLU:s försöksstation i Balsgård selekterade fram tre sorter från nordamerikanskt växtmaterial. Man utgick från 15 000 fröplantor och registrerade till slut ’Putte’, ’Emil’ och ’Oskar’. Det här säger något om produktutvecklingens stora dilemma; det gäller att ha ett stort utgångsmaterial och idéer, för i slutändan blir det inte mycket kvar. Som jag brukade säga i min tidigare karriär som designchef inom industrin – ”Du måste kyssa många grodor innan du hittar en prins”.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: