Här har vi ett verkligt exotiskt zon 1-träd som man nog kollar in både en och två gånger när man första gången ser det blomma. Davidia involucrata var. vilmoriniana heter på svenska näsduksträd eller duvträd. Det är en ganska känslig växt som vill stå varmt och vindskyddat för att producera blom och trivas. Det som man hajar till för är de vita, breda högbladen som skyddar den egentliga blomman som består av en liten boll av ståndare med rödbruna knappar.
Näsduksträdet får frukter som påminner om kiwifrukt i storlek som ett litet plommon. Bladen är också mycket vackra. De är skarpt tandade och sitter tre-fyra per bladfäste, något som är ganska ovanligt.
På Alnarp finns det några träd som är inbyggda i restaurangens trädäck. Mycket snygg lösning där man slapp göra åverkan på träden när man byggde ut uteserveringen. Dessvärre sitter däcket ganska högt upp och träden är högt uppstammade, så många går förbi utan att se träden när de blommar. Vilket ju är lite synd. Blomningen brukar pågå vid denna tid, mitten på maj. Det tar många år innan ett ungt träd blommar, så ha tålamod om du bara har planterat en liten planta.
En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.
Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.
Rotäkta parksyrenen ’Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.
Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ’Palibin’ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.
En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.
Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.
Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.
Mörklila ’Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.
Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ’Andenken an Ludwig Späth’ och dubbelblommiga ’Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!
Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka.
Ibland kan man se mystiska bladskador där man verkligen får fundera om det är någon liten sabotör som varit framme med sax, hålslagare eller hagelgevär. Jag skrev om biljettklipparsjukan i ett tidigare inlägg. En bladskadeinsekt som heter öronvirvel som gnager märkliga hål i bladens kanter. Speciellt vanligt på olika vintergröna växter. Men det finns ett annat likartat fenomen som härrör sig från en svampsjukdom. Hagelskottsjukan orsakas av svampen Stigmina carpophila, och angriper olika växtslag, men ofta dem tillhörande släktet Prunus, plommonväxter.
Den framträder redan på unga blad som små, rödaktiga torra fläckar på bladen. Fläckarna blir efterhand större och brunare innan det papperstunna ”fönstret” släpper och kvar blir ett hål i bladet. Som övriga svampsjukdomar så är svalt och fuktigt väder en medverkande faktor. Växterna kan bli påverkade vid kraftiga angrepp och det minskar fruktproduktionen. Svampen kan sedan övervintra till nästa år i blad, skott och kvarhängande frukter. I fruktodlingar kan svavelhaltiga preparat användas för att bekämpa sjukdomen, men på prydnadsväxter vidtar man inga åtgärder.
Grattis på morsdagen, säger jag till min och andra mammor i Finland. För idag är det Mors dag i Finland. Och kan man välja en mer passande bild till mors dag än ”Violer till mor”? Min mamma sjunger jämt och ständigt på än den ena, än den andra märkliga visan. Just Violer till mor har jag alltid tyckt var lite melodramatisk. Den här bilden man får av en blind kvinna och den lilla flickan som plockar blommor och trycker dem i mammans hand. Snyftvarning alltså. Sången sjungs här av Bertil Boo som framförde den första gången 1946.
Sakta går de två i solen smekta utav vårens vind. Flickan drar sin mor i kjolen modern hon är blind. Men hon följer tyst den lilla som berättar allt hon ser så med ens står flickan stilla ropar glad och ler. Lilla mor violerna växer redan här och de är så vackra där de står. Med sin blåa färg som av himlen lånad är. Lilla mor hon ler när hon förstår att det är vår.
Mor, om du vill vänta
här en stund på mig
ska jag gå och hämta en bukett till dig.
Styvmorsviolen är en vanlig växt i magra, kalkfattiga miljöer och växer gärna på bergshällar, vägkanter och torra betesmarker. Den blommar i maj-juni och doftar lite svagt. Det finns en legend bakom det gamla namnet trefaldighetsblomma som lyder så här: Från början var trefaldighetsblomman den mest väldoftande av alla blommor men när hon såg hur människorna trampade ner säden för att plocka henne bad hon Gud att bli fråntagen doften. Hon slapp den, och fick istället ”gyllene för Fadern, vitt för Sonen och violett för den Heliga Ande”. Därav de tre färgerna som även ligger i det vetenskapliga namnet Viola tricolor.
Jag läste en intressant antagelse gjord av Carl von Linné angående pollinering av styvmorsvioler: Styvmorsviolen pollineras av fjärilar, humlor och bin. Linné ansåg att den pollinerades endast av humlor och gjorde utifrån denna felaktiga premiss en ekologisk förutsägelse: 1. Styvmorsviol pollineras endast av humlor. 2. Om humlorna försvinner så försvinner styvmorsviolen. 3. Humlornas överlevnad beror på hur mycket möss det finns (eftersom mössen förstör humlornas bon). 4. Antalet möss beror i sin tur på antalet katter. Alltså: Om det finns gott om katter så klarar sig styvmorsviolen bra.
Njaa, det blev väl så där, får man väl säga om Linnés slutledningsförmåga.
Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.
Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!
Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!
Alla som hållit på med häckklippning, gräsröjning och lövblåsning i långa arbetspass kan nog hålla med om att avgaserna, tyngden och vibrationerna gör det till ett ganska tröttsamt jobb. Och det gäller inte bara småvuxna tjejer som jag själv. Även stora karlar kan få skador som vita fingrar, värkande axlar och illamående av avgaserna vid långvarig körning. Helst ska man se till att variera arbetet så att man kan göra olika saker under dagen, inte bara klippa/röja och även variera arbetsuppgifterna så man inte använder samma vibrerande maskiner flera dagar i följd. Minns en man på parkavdelningen i Mariehamn där jag jobbade tidigt i min karriär. Han älskade ensamarbetet med trimmern och var ute flera veckor i sträck med sin maskin. Det gick inte att ta maskinen från honom, för de andra gjorde det inte lika bra, som han sa. Han var senig och stark (och oerhört envis), men jag undrar hur han mår idag.
Foto: pellenc.com
På den tiden var batteridrivna verktyg något som man skämtade passade tanter med radhusträdgård. Idag har situationen förändrats i takt med ökad kunskap om ergonomi. Pellenc är ett franskt företag som levererar maskinredskap för gårdsbruk och park- och trädgårdsarbete i proffsklassen. De började med sikte på vin- och olivodlingar, men idag är användningsområdena fler än så. Vissa miljöer kan vara speciellt lämpade för batteridrift, t ex kyrkogårdar, men även i bostadsområden, på campingplatser och stadsparker kan det vara skönt med tysta redskap.
Foto: rtmacinery.com.uk
Trimmern och häcksaxen drivs att ett litiumbatteri som man bär på ryggen. Batteriet väger mellan 3,4 och 5,9 kg beroende på typ. En stabil sele håller batteriet på plats och det ska klara en heldags arbete på en laddning. Har själv inte provat deras redskap ännu, men det verkar som om fler och fler inom skötselområdet går över till batteridrift. För konsumenten är detta ännu dyra alternativ, men räknar man på antalet arbetstimmar en maskin används inom proffssektorn, så är det ändå ett alternativ att överväga, tycker jag. Speciellt när man ser till de många ergonomiska fördelarna. För både häckklippning och gräsröjning är tunga arbeten. Och ska man till och finlira som på bilden nedan från Lytes Cary Manor i England där man har mängder av figurklippta buskar blir det helt klart lättare precision att föra ett verktyg som inte väger så mycket.
Trådveronikan har förtjusande små, ljusblå blommor och är nära släkt med den mörkare teveronikan.
Jag är en mjukis-trädgårdsmästare. Alltså vad gäller ogräs. Ogräs är ju växter de också och definitionen blomma-ogräs är olika beroende på vem som yttrar sig. Eller beroende på var plantan växer. En allmän förklaring på vad som är ett ogräs är helt enkelt en växt som växer på fel ställe. Så jag har svårt att rycka bort sådant som råkar vara vackert, om det inte stör där det hamnat. Min gräsmatta är inte känd för att vara någon golfgreen, utan närmast en blomsteräng. Antalet ingående arter skulle vara kul att räkna. Om man hade lagt ut en ruta på 1×1 meter och plockat ut alla ingående växter. Det måste jag bara göra. En dag när jag har tid.
Det som blommar just nu är bland andra den ljust blå trådveronikan. Den finns både i gräsmattan, fast så nära öppen jord som möjligt. Antagligen lätt att konkurrera ut. Men den växer också på rena leran i kantzonen av trädgårdslandet. Det är en vanlig växt på frisk, öppen och mager mark, skriver Mossberg. Förekommer på skogsvägar, stigar, betesmarker och stränder. Stjälken kryper fram och slår lätt rot på vägen. De blå blommorna är rikliga på plantan och blommar från maj-juli. Jättefin!
Jordrevans blad skiftar snyggt i bronsfärg.
Jordrevan drar lite mer åt det violetta hållet. Bladen är vackert bronsaktiga och lyser så vackert i motljus. Jag har stora bestånd i hästhagen och de är tydligen inte smakliga för hästarna låter dem stå kvar. Jordrevan växer också krypande längs marken med långa revor. De slår rot med jämna mellanrum och så sprider sig växten vidare. Jordrevan började blomma redan för några veckor sedan men den är lika fin ännu. Har också lite småplantor i grönsakslandet, men där plockar jag faktiskt bort dem. Annars är det en vanligt förekommande växt lövskogar, hagmarker, bryn och skräpmark, konstaterar floran. Mycket dekorativ, säger jag.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.
Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.
Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.
Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.
Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.
Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.
Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.
Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.
Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.
De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter. För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.
Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.
Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!
Snart är det dags att skörda den första sparrisen! Det har gått jättefort i år, plupp sa det bara och så var de uppe, de allra första stänglarna för denna våren. Fick bråttom att rensa ogräs och kupa upp med lite sandblandad kompostjord. Jag har tidigare beskrivit hur man gör när man startar upp en sparrisodling, så du kan läsa mer om det här och här.
I år är det första året när jag kan börja skörda sparris på riktigt, och det ser jag fram emot. Provsmakade ifjol och tyckte allt att de var lite träiga, så i år ska jag ge plantorna lite mer vatten. Sparris behöver mycket vatten, särskilt under sommaren då det kraftiga bladverket utvecklas. Men rötterna går djupt ned i jorden, så normalt ska man inte behöva vattna, om inte våren och sommaren blir ovanligt torra. Det är precis som för andra växter bättre att vattna rejält några gånger än ge småskvättar nu och då. Gödslar gör man efter skörden när bladverket växer till sig.
Hoppas nu bara att det inte blir någon sen frost. Vi är ju bara i månadsskiftet april-maj ännu, så det kan hända. Vid frostrisk täcker du över skotten med krukor, tidningar eller halm. Om frosten har varit framme så skotten har frusit skär du av dem för att stimulera plantan till att sätta nya skott. Lägg de skördade frusna skotten i frysen direkt. Det blir gott att fräsa upp dem snabbt i smör eller att koka soppa på frusen sparris. Jag får nog komplettera med köpt sparris också för att stilla mitt sparrisbegär eftersom jag har så få plantor, men det är ändå härligt att kunna servera sin alldeles egenodlade sparris!
