Blogg

Tidig rosenröd färgprakt

Rosenripsen är den tidigast rödblommande busken om våren.

Här tycker jag vi har en utmärkt barnbuske! Vårpigg och blommande ända ner till marken, humlesamlande buske som vågar ta plats. Man blir lite glad när man ser dem nu i april-maj, de rosenröda blommorna som ger mig en känsla av läppglans och Hubba-bubba. De är väldigt mycket nu, nästan lite påträngande granna i sin blomningsfas, rosenripsen med sina hängande klasar. Men eftersom det fortsatt är brist på rött i rabatterna så gör det inget. Det finns plats för dem att svälla ut och visa upp sig.

Rosenripsen är en tacksam nektarväxt under tidig vår.

Rosenripsen är en halvhög buske upp till ca 2 meter som blir både tät och bred. Du kan plantera den som fristående solitär buske eller införliva den i ett buskage med andra mer senblommande arter. I en friväxande häck gör den sig fint ihop med oxbär, småblommiga schersminer eller aronia. Efter blomningen blir den helt grön och anonym, det är därför jag gärna blandar upp den med andra arter som har en senare blomning eller vacker höstfärg. För denna har bara sin tidiga blomning som skönhetsvärde. Färgmässigt blir det en riktig chock när man ser den sida vid sida med den knallgula forsythian, så där går nog gränsen.

Rosenrips blir upp till två meter hög och nästan lika bred.

Ribes sanguineum finns med några blomsäkra namnsorter, t ex ’King Edward VII’ och ’Koja’. Båda är mycket rikblommiga, den senare något mörkare i färgen. Rosenripsen är anspråkslös att odla, men den vill ha ett soligt läge för att utveckla bästa färgprakt. Jorden ska helst vara lätt och sandblandad och den kan gärna planteras på en liten kulle för att inte riskera att rötterna blir stående i vatten. Går upp till zon 3.

Rosenröda läppar och tuggummi är vad jag tänker på när jag ser rosenripsen blomma.

Julrosfestival hos Ulriksdal på Kivik

Julrosorna sprider sig lätt med frö, fast det tar lång tid innan de blommar.

Passade på den sista påskdagen att göra ett besök på den spännande plantskolan Ulriksdal på Kivik. Här förökar Thord och Carina Ohlsson egna julrosor, perenner och lite ovanligare vedartade växter. De har också en stor avdelning med kamelior som är alldeles bedårande. Men jag åkte dit för att titta på julrosorna och lönnarna. Och kom hem med en stor dubbelblommande mörkröd julros, som var en present, en enkelblommande mörkröd julros och en japansk lönn Acer palmatum ’Ozakazuki’. Det är svårt att låta bli när växterna är så fina. Här kommer lite bilder från dagens utflykt.

Julrosorna behåller ofta sina foderblad under flera månader, fast de växlar färg.

Ulriksdals Trädgård förökar sina julrosor många av sina julrosor själva.

Julrosor finns i många olika färger och växlar ofta färg.

Svarta julrosor är något alldeles extra.

Kamelior är känsliga växter som helst ska övervintras i svalt uterum eller orangeri.
Kameliorna skulle jag gärna tagit hem allihopa.
En snövit kamelia i full blom.
Nästan för perfekt!

Hög tid att grodda potatisen

Potatis är en lättodlad grönsak som gillar sol och lätta och väldränerade jordar med stort sandinnehåll. Lerjorden är inte bra, för den ger lätt både röta och mögel. Har du mindre bra jord kan du jordförbättra det hörn i trädgården där du vill odla potatis eller så odlar du helt enkelt i krukor med köpt jord.

Potatisen blommar i vitt, blått eller lila.
Olika sorter har olika färg på blommorna och en del sorter knappt någon blomning alls.

Sätter du både tidiga och sena sorter så har du egen potatis under en längre tid. Förgroning av sättpotatis ger tidigare och större skörd. Börja ca 1 månad före tänkt utplanteringsdatum. För att grodda lägger du sättpotatisarna på brickor eller i äggkartonger i ett ljust och svalt rum som helst inte är varmare än 8-15 grader. Förgroningen ger potatisen groddar som snabbar på etableringen ute i landet. När groddarna är 1-1,5 cm och knubbiga är de lagom att plantera ut. Vill du ha ännu bättre resultat ska du förgro på jord. Då utvecklar sättpotatisen även rötter som du sedan lossar försiktigt när du ska plantera ut.

Förgroning eller groddning av potatis snabbar upp tillväxten.
Potatisen kan även förgros i papperspåsar med lite jord i.

Rensa ogräs och gödsla jorden lätt innan utplantering. Dra upp fåror i jorden med ett plogjärn eller en kraftig hacka på 60-70 cm mellanrum. Sätt dina groddade potatisar med 20-30 centimeters avstånd från varandra och på ca 10 cm djup. Potatis är en växt som hatar frost så om frosten hotar någon natt måste du skydda landet med fiberduk. Skulle blasten frysa kommer skörden att bli starkt försenad. När de första bladen visar sig börjar du försiktigt kupa upp mer jord kring plantorna, dels för att potatisen ska utvecklas bättre längs stammen och dels för att de inte ska utsättas för ljus, då blir den grön och oätlig. Detsamma gäller även om du odlar potatis i kruka. Glöm inte vattna så jorden håller en jämn fuktighet och rensa ogräs. 

Potatis är en lättodlad grönsak som ger stor skörd med liten insats.

Det går även bra att odla potatis i pallkragar. Ställ bara ut en pallkrage på en jämn yta i trädgårdslandet eller på gräsmattan. För att undvika att ogräs letar sig upp från underlaget genom jorden så täck botten med ett par lager fuktade dagstidningar. Fyll på med planteringsjord ca 10 cm tjockt. Lägg därefter i potatisen med ca 30 cm mellan knölarna. Var försiktig så att du inte skadar groddarna. Täck med 10 cm jord. Vartefter blasten tittar upp fyller du på med mer jord så att inte potatisarna utsätts för ljus. Vattna regelbundet, extra under torrperioder.

Potatis kan odlas i både kruka och pallkrage.
Speciell potatiskruka i två delar. Foto: klostra.se

Vill du odla på balkongen kan du använda riktigt stora blomkrukor. På nätet kan du handla speciella potatiskrukor som på bilden ovan. Men det går även bra med exempelvis en svart hink eller en murarbalja. Behållaren du odlar i ska vara mörk och ha dränering. Börja med ca 10 cm jord i botten på vilken du lägger dina sättpotatisar. Täck med ca 5 cm jord. När blasten börjar komma upp kupar du med mer jord och fortsätter så fram tills att du skördar. Kupningen ser till att du hela tiden har jord som täcker potatisen och förhindrar ljus att komma in. Börjar du tidigt kan du ha odlingen inomhus eller i ett uterum den första tiden. Låt inte potatisen stå för varmt (max 30° men gärna runt 10-15 grader om du har ett sådant ställe). När risken för frost är över kan du ställa ut krukan. För en hink eller större kruka räcker det med några enstaka potatisar. Räkna med en potatis per 5 liter utrymme.

Tidig potatis är en snabb gröda om bara jord- och fuktförhållandena är de rätta.

Potatis kan börja skördas efter blomningen men det går att börja tidigare. Ett bra sätt att kolla och även skörda utan att behöva dra upp hela plantan är att med händerna gräva sig in från sidorna av plantan och leta efter potatis. På så sätt kan de små potatisämnen som ännu är för klena att skörda fortsätta att utvecklas till full storlek.

Jorden vi tillverkar själva

Kompostjord tillförs på våren och myllas ner i ytskiktet.
Citronmelissen är planterad i en kruka för att inte sprida sig ohämmat i den luckra myllan.

Det har varit mycket med jorden de senaste dagarna. Både hemma och hos mina kunder. Grävde och rensade i mina trädgårdsland, både jordgubbslandet och de upphöjda odlingsbäddarna. Passade på att utnyttja den hemmatillverkade kompostjorden som visserligen var lite grov, men när den väl runnit genom sållet gav ett härligt tillskott till mina bäddar. Jag har enklaste möjliga kallkompost för trädgårdsavfall. Staplar bara pallkragar på varandra, så högt som innehållet fyller upp. Och efter ett år har jag fått massor av fin jord för rabatter och odlingar.

Enklaste komposten tillverkar du av pallkragar som du staplar ovanpå varandra.

Så gör jag: Börjar nu på våren med att vända innehållet i fjolårets pallkragar. Det har sjunkit ihop rejält under vintern, men fortfarande ligger det en del torrt och oförmultnat på toppen. Det lägger jag underst i den nya högen som får ett par pallkragar kring sig. Två fack får du alltså ha – ett för den färdiga jorden och ett för årets påfyllning. Efter att ha grävt bort ett par decimeter börjar det komma fram svart, mustig mylla och då tar jag fram sållet. Ställer det på skottkärran så jag sparar mesta möda. Har ett hemmasnickrat såll av trä i form av en rektangulär ram med kycklingnät uppspänt i sig. I den öser jag över den grova jorden och skakar lite på sållet så jorden siktas och hamnar i skottkärran undertill.  Bred ut några cm tjockt i rabatter och mylla ner det i ytskiktet i odlingsbäddarna.

Daggmaskarna trivs när de får en jord uppblandad med kompost.
Daggmaskarna trivs när de får en jord uppblandad med kompost. Förvånande nog finns det ofta massor av mask i lerjorden, men den är kompakt och svår att gräva i.

De grova resterna som ännu inte är klara lägger jag tillbaks i årets nya kompost för att det ska få jobba ett år till. Oftast är det grövre pinnar eller tätt packade kokor av löv som inte hunnit med att förmultna under en säsong. Därför är det bra när man lägger ut material i kompostbehållaren att man finfördelar grova saker som solrosstänglar, fina grenar, ris och att gräsklipp och löv strös ut blandat med annat innehåll. Det sätter fart på komposteringsprocessen. Och släng inte apelsinskal och äggskal i komposten eftersom det är väldigt långsamma grejor. Inte heller en spann spik som jag stötte på hos en kund. De tar väldigt lång tid på sig att bli mylla!

Lerjord måste förbättras med kompost för att bli brukbar för odling.
Jag bor i världens lerjordsbälte. Så här såg det ut när jag lyfte på markduken runt odlingsbäddarna.

Nu när du vårstädar rabattens torra perennastänglar och tömmer gamla vinterkrukor är det smart att klippa allt i små bitar med en gång när du lägger det i skottkärran. Finfördelade tuvor och stjälkar försvinner ganska fort när värmen stiger i komposten. Och det är otroligt hur mycket jord det verkligen blir av ett års grönkompost. Nu behöver du knappast köpa någon torr påsjord längre. Och jag lovar att effekten och växtkraften är bra mycket bättre i din egen kompostjord!

I Gropen kan man se jordprofiler från olika ställen på ett och samma plan.
Gropen i Borgeby är en sammanställning av olika jordprofiler på ett och samma ställe. Foto: Svensk Raps

Vill du lära dig mer om jord så är det ett utmärkt tillfälle att besöka Borgeby fältdagar i sommar. Här finns ”Gropen” – ett storskaligt demoprojekt där man visar hur olika åtgärder i marken förändrar markens struktur och profil. Det är otroligt intressant, tycker jag, och väl värt hela entréavgiften att höra de kunniga guiderna berätta om hur jorden förändras och förbättras.

Sasabambun är egentligen ett jättegräs

Sasabambun är en aggressiv växt som sprider sig ohämmat med rotskott.

Vill du lära dig lite japanska? Växtens namn Sasa betyder ”ännu smalare”. Bladen är ju ovanligt breda, så det kan namnet inte syfta på och även buskens utseende är ganska brett, snarare än smalt. Det som är smalt däremot är rören, dvs bladstänglarna. Sasabambun är ett gräs, släkt med gröearterna som växer i gräsmattan. Men de olika sasa-arterna blir närmare 2 meter höga, så släktskapet kan kännas lite osannolikt.

Kurilerbambun har palmbladsliknande hopfästning vid bladskaftet.

Sasabambun är ett ogräs om man ser till dess spridningsförmåga. Det är en effektiv marktäckare som sprider sig med rotskott. Så tänk på var du placerar den, den kommer inte att behålla sin plats i ledet. Det är ett stort släkte, men de vanligaste arterna passar utmärkt som höga marktäckare under träd i skog av woodlandkaraktär. Skuggan är inget problem, men de kräver en hel del fukt. Så bästa placering är intill en damm eller annat vattendrag. I sina hemtrakter i sydöstra Asien växer sasabambun i fuktiga dalgångar och skogar.

Bambuarterna är många, men alla är inte lika härdiga.

 

Jag kan inte tillräckligt om släktet för att kunna artbestämma den växt du ser på bilderna. En gissning är Sasa kurilensis eller kurilerbambu. Den är härdig till minst -20 grader och den mest hårdföra av arterna. Kurilerbambun är känd som en aggressiv art, men man kan ju försöka råda bot på spridningen genom att äta upp den! Javisst, hemma i Japan är de unga skotten en riktig delikatess inlagda i salt. Det skulle vara något att prova!

Palmbladsliknande blad och smala rör är kännetecken för kurilerbambun.

Vårens vackraste marktäckare blommar i himmelsblått

Ormögat är en blåblommande, marktäckande växt under buskar och träd.

Ormöga är en förtjusande liten växt som härstammar från Alperna och bergstrakter i sydöstra Europa, men verkar trivas bra i många halvskuggiga-skuggiga lägen  under träd och buskar. Jorden får gärna vara mullrik och lätt fuktig. Det är en lätt växt att odla och föröka, den sprider sig själv med frö och krypande rotstammar. Vill du flytta runt plantor är det bara att gräva upp och dela en planta.

Ormögat sprider sig villigt och täcker snabbt stora ytor.

De förgätmigej-liknande blommorna sitter i knippen och ger ett vårfräscht intryck. Det finns även en vit sort, Omphalodes verna ’Alba’, men den har ett svagare växtsätt och något senare blomning än den rena arten. Det är jättefina perenner att samplantera med tulpaner och narcisser i woodland eller rabatt.

Under häckar och buskar trivs ormögat där den får både skugga och fukt.

Vårens första blommande träd

Körsbärsplommon är ett litet, rundkronigt träd med den tidigaste blomningen av alla träd.

Många frågar om detta träd just nu. Vad kan det vara för något som blommar så tidigt? Doftar gott gör det också. Ett körsbär? Det är såklart en bra gissning. Inte bara för att släktet Prunus är ett av våra större till antalet, så chansen att något blommande träd tillhör släktet körsbär är rätt så stor. Körsbärsplommon heter det, kanske för att frukten ser ut att ligga någonstans mitt emellan.

Blommorna sitter tätt på körsbärsplommonet.

Prunus cerasifera blommar mycket tidigt, samtidigt med påskliljorna kan man säga. Grenarna är helt översållade av små, vita blommor med en speciell, sötaktig doft. Efter blomningen kommer de små, mörkgröna bladen som skapar en rätt mörk skugga under trädet, eftersom de sitter så tätt. Grenverket är också ganska tätt.

Dessutom är det här en art som skjuter rotskott så har man en får man ofta fler. Gräv bort rotskotten med en gång, för de är mycket starkväxande och svåra att utrota om de en gång fått fäste. Men väljer man att hålla trädet mer som en landskapsväxt hellre än ett vackert träd för finträdgården så kan man ha stor glädje av det. Det är värdefullt för fåglarna som får skydd och mat bland grenarna. Fåglarna äter även av den gulröda frukten, som i och för sig är rätt söt och god, men skalet är väldigt tjockt och lite bittert, så jag tycker inte de är speciellt goda.

Körsbärsplommon har ett brett växtsätt med överhängande grenar och rik blomning.

Ska du skilja den här arten från andra tätt växande, ganska tidigblommande släktingar så kan du titta på bladformen som är spetsigt äggrund. Bladen är tätt tandade i kanten och på undersidan lätt håriga bara på bladnerverna. Grenarna är mycket taggiga, men till skillnad från t ex krikon blir den här busken snabbare trädformig. Krikonet stannar på buskhöjd. De unga skotten är mörkt olivgröna.

Blodplommon har mörkt röda blad och en rosa blomning.

Det finns en rosablommande variant, ovan, som heter blodplommon, Prunus cerasifera ’Nigra’. Den blommar något senare och har mörkt röda blad. Intrycket blir lätt väldigt dystert och mörkt om man sätter flera träd tillsammans, så det måste man tänka på vid planeringen. Blodplommon sätter sällan frukt och lämpar sig därför bättre i hårdgjorda miljöer. Ett trevligt litet träd som passar bra i stadsmiljö pga sin tork- och värmetålighet.

 

Nu ska jag testa att odla ingefära

Ingefäran används som krydda i det asiatiska köket.

Ingefäran är en favoritkrydda i mitt kök tillsammans med citronen. Citron odlar jag för fullt, så nu måste jag ju också prova på om det går att få fram sin egen ingefära. Man börjar med att ta bitar av växtens rot eller egentligen jordstam. Det är de som säljs i grönsaksdisken som gråbruna sfäriska knölar som hänger ihop i mer eller mindre knotiga korvar. De saftiga knölarna har väldigt lätt för att ruttna ifall de blir liggande i en blöt blomkruka, så jag tänkte förgro två rotbitar innan jag planterar dem. Få se hur det går. Så här ser de ut just nu.

Ingefäran ruttnar lätt så man kan förgro den över ett vattenglas.

Ingefäran kan bli en halv – en meter hög. Bladen påminner om en bergpalms, lite vassliknande. Har man tur så ska det gå att få fram vackra blommor också, men jag kommer nog att vara nöjd om jag får fram en bunt blad från de knotiga rotbitarna. När väl rötter och de första skotten bildats kan man plantera växten i lecablandad lätt jord. Tänk på att välja en kruka där rötterna har plats att expandera. Placera krukan ljust och med undervärme, gärna över ett element, så kommer groningen igång. Krukan vattnas igenom och sedan ska jorden torka upp innan man vattnar nästa gång. Ha tålamod, för det lär dröja upp emot två månader innan det kommer fram några blad.

Ingefäraplantan kan bli en meter hög med palmliknande blad.

Sedan kan krukan ställas ute över sommaren. Växer plantan kraftigt kräver den också mycket näring. Komposterad kogödsel eller grönkompost är bra. Mylla ner det runt plantan flera gånger under sommaren. I september-oktober ska ingefäran förhoppningsvis vuxit till sig så att du kan skörda dina egna rötter. Oh, jag ser fram emot det – det här är jättespännande!

Den håriga backsippan är torrabattens tidigaste blomster

Vita backsippor påminner om stekt ägg med sina vita kronblad och gula mitt.

Släktet backsippor består av ett 30-tal arter som härstammar från norra halvklotet, både på den amerikanska och eurasiatiska sidan. De växer vilt på torra hedar och ängar. De första svenska beläggen härrör sig från 1600-talet då Olof Rudbäck d ä har antecknat att backsippan är vildväxande i hela landet och kallas vid namn som koskälla, gökeklocka och oxöron, namn som går tillbaka på växtens utseende.

Backsippan har vackra, stora klockor som blommar tidigt om våren.

Det här är en hårig perenna växt med en kraftig pålrot och djupt flikiga, fjäderaktiga blad. Tänk på rotens djup om du försöker gräva upp och flytta backsippor, så du inte skadar den. Den vildväxande backsippan är förresten fridlyst, så den får man inte ta. Blomman är också hårig och har beroende på art olika färg, allt från vit, gul, ljuslila, röd till violett. Den har en stor ståndarsamling i granngul färg. Efter blomningen utvecklas den vackra fröställningen som liknar en klematis lurviga ”fröboll”.

Den vita backsippan ser nästan ut som sen snö.

Backsippor trivs i sandiga, steniga marker med god dränering. Den föredrar att stå i full sol i sällskap med olika vivor och ormöga som blommar samtidigt. Har du snigelproblem bör du passa upp eftersom sniglarna glatt tar för sig av de unga bladen. Den vanligast förekommande arten i handeln är Pulsatilla vulgaris, backsippa. Den blir inte mer än 20 cm hög och lika bred, så vill man ha ett större bestånd får man skaffa en del plantor till att börja med. Här visar jag bilder på den vita ’Alba’ och den röda ’Röde Klokke’, båda lätta att få tag i.

En julrosäng – så nära himlen man kan komma!

Julrosor i mängder letar sig upp genom fältskiktet av marktäckande perenner.

I Malmö Kungspark blommar just nu något alldeles underbart. Kungsparkens woodland är inne i julrosornas blomningsperiod. Det är en naturlik plantering som gjordes om hösten 2008. Tanken var att göra en inbjudande busk- och perennaplantering som skulle vara attraktiv hela året runt och där blomningarna skulle avlösa varandra. Designen gjordes av Magnus Svensson och Svenska Landskap i Malmö.

Vita julrosor lyser upp i de mer skuggiga partierna.

Man tog fram en ny metod för plantering där växter med olika karaktärer blandades i kvadratmeter stora fält som sedan upprepades. Träd och buskar samspelar med ett rikt örtskikt av matt- och klumpbildande perenner. Dessutom har man blandat in massor av olika lökväxter som narcisser och pärlhyacinter. Mängden är ca 80 lökar per kvadratmeter.

Svartblommande julrosor är mycket läckra i den vårblommande lökängen.

Jorden är en speciell historia. Julrosorna är ju kalkälskande växter, det måste man komma ihåg när det gäller woodland som ofta brukar dra åt det surare hållet. Här har man lagt på en närproducerad grönkompostjord som väckt liv i den tidigare så trötta och näringsfattiga jorden. Kompostjorden är framställd av Malmöbornas komposterade trädgårdsavfall och har gett jorden en fin struktur och ett stort tillskott av maskar.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Senare under säsongen kommer blomningen att avlösas av bl a myskmadra som täckskikt med vita löjtnantshjärtan och storrams uppblandat med vita narcisser ’Recurvus’. Det tål att hålla utkik efter säsongsväxlingar, för här kan man lära sig om vad som trivs ihop och hur man ska plantera dem för att få de bästa färgkombinationerna!