Blogg

Nästa års Årets perenn blev ett gräs

Vårälväxingen har friskt gröna blad och svarta ax som blommar med vitt ludd.
Foto: Poul Petersen

Varje år väljer Perennagruppen, Sveriges perennodlare, ut en särskilt odlingsvärd trädgårdsväxt. Det är naturligtvis ett marknadsföringstrick, men det är ett bra sätt att ge en mångsidig, lättskött växt lite extra uppmärksamhet under året. I höst har de överraskat oss en del – genom att välja ett prydnadsgräs till Årets perenn.

Vårälväxingen är ett perenna gräs som sätter ax redan tidigt om våren.
Foto: Poul Petersen

Vårälväxing, Sesleria heufleriana, är en pigg växt som vaknar tidigt och börjar blomma redan i mars-april. Blomman är ett blåsvart ax som höjer sig över de friskt äppelgröna bladen. Bladen blir ca 30 cm höga och blomaxen 15-20 cm högre. Den stämmer väl i sällskap med vårlökar som snödroppar, narcisser och krokus, liksom med andra tidigblommande växter som penséer, sippor, gulltörel och olika Allium-arter. Den passar också fint i sällskap med alunrot, koreansk plymspirea och lägre nävor, då den behåller sin strukturella effekt och fräscha bladfärg långt in på hösten.

Vårälväxingen härstammar från bergstrakter i Transsylvanien, i kalkhaltiga och halvskuggiga skogsdungar. Den är en lättskött växt som klarar även surare jord och torra växtplatser, även om den utvecklas allra bäst i mullrik och något fuktigare jord. Den hittades av moss- och lavexperten baron Ludwig Ritter von Heufler i mitten av 1800-talet och fick sitt första namn av den italienska läkaren och naturvetenskapsmannen Leonardo Seslero, som  hade en egen botanisk trädgård. Så kan växternas namn tillkomma ibland. Gubbe på gubbe och inget latin alls egentligen. Men vi kan tacka baron von Heufler för en tacksam perenn som passar mycket väl in i moderna trädgårdsanläggningar liksom i naturlika planteringar.

Ännu ett dåligt dillår

Dillen gror långsamt och kan med fördel sås redan om hösten.

Dill är ju nästan en nationalkrydda i många länder uppe i norr. I Sverige är det midsommar, sill och nypotatis man tänker på, i Finland förknippar jag dill med potatis över huvudtaget, hela året om. Inlagda gurkor, gravlax, dillkött och så kräftor förstås! I Ryssland används dill till mycket, även som krydda i sallad. Det värsta är då att dillen så lätt angrips av diverse små skadedjur som bladlöss, svampsjukdomar, stinkflyn eller sniglar som kan stoppa den tänkta dillskörden helt och hållet.

Dill kan odlas som ogräs i rabatterna för att skydda plantorna mot skadedjur.

I höst har jag gjort ett försök med att så en gles rad dill redan i slutet av september. Dillfröna gror när temperaturen är den rätta och då kan man med lite tur ha färsk dill redan i början av sommaren. Vi får se vad det blir. Man måste experimentera, annars lär man sig inget! Den andra metoden som jag testat tidigare och som faktiskt fungerar bra, är inget för vän av ordning, tyvärr. Den innebär att kasta ut dillfrön lite hipp som happ i rabatter, bland andra grönsaker eller i komposten och så plockar du dillkvistar lite runt om i trädgården när du behöver dem till nypotatisen. Det blir lite som ett önskat ogräs, och kan man stå ut med oordningen så är det en betydligt bättre metod att odla dill. Eftersom plantorna ligger glest blir det betydligt svårare för angrepp och skadeinsekter att sprida sig. Så det är mitt bästa dilltips till dig för nästa säsong!

Dillen är en starksmakande krydda som passar till olika inläggningar och nypotatis förstås. _Dillkronorna smyckar kräftorna.

Nävan Rozanne blev århundradets växt på Chelsea

Nävan 'Rozanne' är korad till århundradets perenn för sina utmärkta egenskaper och stora blomvillighet.

Varje år koras ”Årets växt” under Chelsea Flower Show, i London. Och det är som bekant ingen dussinutställning, utan världens mest prestigefyllda och trendiga trädgårdsutställning. Att synas här är en dröm för många trädgårdsdesigners, att vinna guldmedalj eller Best in Show, är få förunnat. Att få titeln Årets växt är en klar väg till framgång, och för denna självsådda korsning har framgången varit omedelbar.

Nävan Rozanne är en korsning mellan två arter från Himalaya och kombinerar stor blomrikedom med ett marktäckande växtsätt.

Historien bakom nävan ’Rozanne’ börjar i en privat trädgård i Somerset, England. Pensionärsparet Rozanne och Donald Waterer hade upptäckt en självsådd näva med större blommor och kraftigare blad än deras andra nävor. Man har kommit fram till att den uppkom efter korsning av två nävor som härstammar från Himalaya, nämligen Geranium himalayense och Geranium wallichianum ’Buxton’s Variety’. Sticklingar från denna planta kom i händerna på plantskolisten Adrian Bloom som äger den framgångsrika perennplantskolan Blooms of Bressingham. Han förökade upp fler exemplar och testade dem i olika miljöer, bl a i USA. Adrian Bloom visade ’Rozanne’ första gången på Chelsea år 2000. Därefter har den kammat hem åtskilliga priser både i USA och i England.

Rikblommande, himmelsblå nävan Rozanne är en utmärkt marktäckande perenn som bildar blå blomhav.

Vilka egenskaper har då denna lilla blomma som gör den så åtråvärd? En av de främsta är givetvis den otroligt rikliga blomningen. I juni börjar de stora himmelsblå, uppåtriktade blommorna så ut. Och sen håller den på till slutet av september. Blommorna har ett vitt öga och mörka ränder som strålar ut från mitten. Bladen som är mörkgröna, breda och täta bildar snabbt marktäckande mattor som stoppar ogräset. Det är en ypperlig, lättskött växt för slänttäckning i soliga-halvskuggiga lägen. Den trivs på både torrare och fuktigare mark, så länge som jorden är väldränerad. ’Rozanne’ blir ca 40 cm hög och minst lika bred. Den är dessvärre inte helt lättförökad, men äldre plantor kan man försöka dela på, annars får man köpa fler, helt enkelt!

Ny trädgårdsbok från Claus Dalby

Claus Dalby är en dansk trädgårdsmästare som gett ut en bok om vita växter.

Den danske trädgårdsmästaren Claus Dalby är en känd trädgårdspersonlighet i Danmark. Han förekommer flitigt i tv, publicerar täta inlägg på sin välbesökta blogg och har även gett ut en bok alldeles nyligen, som heter ”Den hvide have”. Den är skriven på danska, men att läsa danska är alls inte lika svårt att förstå som att lyssna på danska, så ge den en chans ändå. För bilderna, som Claus för övrigt har tagit själv, är mycket läckra och dessutom lärorika.

Claus Dalbys trädgårdsbok om sin vita trädgård är en fin inspirationsbok för trädgårdsälskare.

Jag ser det här som en inspirationsbok för trädgårdsdesignern, framför allt i olika växtkombinationer och -kompositioner. Det är mycket vitt, men sparsamma accenter i andra färger förekommer givetvis. Claus Dalby tar avstamp i The White Garden i Sissinghurst, men gör det på sitt eget sätt. Växterna namnges med sina vetenskapliga namn, så det är inte svårt att följa med i bildtexterna. Boken är mycket rikt illustrerad och man orkar inte ta in så många kapitel åt gången eftersom bilderna är mycket detaljrika. Layouten är välgjord om än ibland lite plottrig med alla småbilder. Boken är tryckt på halvmatt papper och ger ett gediget intryck som produkt. Du hittar boken i näthandeln för ca 340 kr.

Vitt ihop med cremegult utnyttjar Claus Dalby ofta i sina växtkompositioner.

Föröka buskar med vintersticklingar

En vinterstickling är en ”pinne” tagen från ett förvedat årsskott av en buske eller ett träd. När växten har gått i vintervila har årsskottet fått en kraftigare bark och hela skottet har blivit hårdare. Det är viktigt att sticklingen är förvedad om du ska sticka den. Speciellt toppen kan ha svårt att ta sig om den är lite mjuk.

När höstlöven fallit är det dags att ta vintersticklingar.
Sticklingen ska vara mellan 5 och 7 knoppar lång.

Klipp av grenarna med en vass sekatör och räkna knopparna, eller egentligen noderna. Du behöver ha 5-7 noder per stickling. Man kan gärna använda nedre delen av årstillväxten, och inte toppen, så du kan få många sticklingar per gren. De bästa sticklingarna har tjockleken av en blyertspenna.

Korneller är lättförökade med hjälp av vintersticklingar.
Vintersticklingar ger mängder av nya plantor till ingen kostnad alls.

Du kan trycka ner pinnarna i krukor, i kallbänk eller på friland. Det är bra med ett genomsläppligt material i ytan, som sand eller perlit. Tryck till med fingertopparna runt sticklingen så att inga luftfickor bildas, för då blir det inga rötter. Två tredjedelar av pinnen ska vara under jord, så det är bra med en djup bädd eller kruka. Håll sanden fuktig, men akta så det inte börjar mögla. När våren och värmen kommer börjar sticklingarna rota sig. Vissa arter behöver inte många plusgrader för att utveckla rötter direkt från knopparna. Kornell är en sådan växt och vinbär likaså. Båda är riktiga nybörjarväxter i sticklingsvärlden.

Syrenbuddlejan är en växt som är lättförökad via vintersticklingar.
Syrenbuddlejan är lätt att föröka med vintersticklingar.

 Andra arter som trädgårdskonsulten kan rekommendera att ta vintersticklingar från är hortensia, murgröna, forsythia, benved, liguster, pil, buddleja, fikon, vildvin, weigela, schersmin, smällspirea och kaprifol. Bland andra. Du kan gärna prova med annat också, för vem vet om det tar sig!

Vackra vaktelbär vaktar många dörrar i december

Vaktelbäret har dekorativa röda bär som sitter kvar länge.

Surjordsväxten tuvvaktelbär är senhöstens mesta prydnadsväxt sedan den lila prydnadskålen gått och blivit omodern. Den härstammar från skogsområden i Nordamerika där den sprider sig ungefär så som lingonriset gör hos oss. Och de är ju ganska lika varandra. Fast vaktelbäret är kraftigare och får större bär. Den är inte heller lika härdig, utan ska helst täckas med löv över vintern. Plantera i rhododendronjord i det genomsläppliga torvpartiet och gödsla bara sparsamt. Men glöm inte att vattna om jorden blir torr. Eftersom rotsystemet är ganska grunt finns det annars risk för att plantorna torkar.

Tuvvaktelbäret är en trivsam utplanteringsväxt på hösten.

Vaktelbäret, Gaultheria procumbens, blir ca 15 cm hög och blommar under sensommaren med vita, klockliknande blommor som faktiskt påminner en del om lingon de också. Men det är nog ändå bären på senhösten som vi ser som plantans största prydnadsvärde och orsaken till att den blivit en eftertraktad växt för höstfägring i kruka. Bären sitter kvar länge, men efter en stark frost brukar hela plantan vissna. Men du hinner oftast njuta av de granna bären under många veckor, så det är väl värt att plantera det kära vaktelbäret.

Vaktelbär passar i prydnadsplanteringar i kruka ihop med t ex ljungväxter.

Fräckt ormskägg senaste nytt i trädgården

Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den växer i kalkfattiga bergssluttningar.

Passade på att handla in perennplantor i förra veckan när det var halva priset i plantbutiken. Det är inte så ofta man får en chans att fynda mörkt ormskägg, men nu var det definitivt läge! Den svarta sorten Ophiopogon planiscapus ’Nigrescens’ är en mycket dekorativ liten växt som tyvärr är ganska svårfotograferad. Den behöver definitivt en lysande, gärna limefärgad bakgrund för att lyfta.

Blomman hos ormskägget är liten och klockliknande.Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den gärna växer i skuggigare lägen på låga berg. Det är en gräsliknande växt, men du hittar den inte i gräsboken för den är släkt med liljekonvaljen. Det kan man tydligt se när den blommar, för då visar sig de små, halvrunda klockorna sig ovan bladverket. Bladen är mycket smalare än hos liljekonvaljen och de utvecklas från tjocka jordstammar som fungerar som underjordiska utlöpare.

Det mörka ormskägget får svartglänsande bär som sitter kvar länge på plantan.

Till hösten kommer de svarta bären som är mycket dekorativa och sitter kvar på plantan långt in på vintern. Vintern kan vara ett knepigt kapitel för denna växt då den inte är fullt härdig. Det är viktigt att ormskägget planteras i en välgenomsläpplig, men torvrik jord. Vatten får inte bli stående kring plantan om vintern. Bättre i så fall är att ta in den och förvara den som krukväxt. Till våren planterar du ut den i ett halvskuggigt stenparti eller i rymlig kruka. Den passar mycket bra ihop med det gulrandade hakonegräset Hakonechloa macra ’Aureola’ som skapar en fin kontrast i bladfärg.

Julblommor och vinterpynt

Julutställningen hos Ingvar Strandhs är ett årligt nöje för floristintresserade.Mossa är mycket vackert i blomsterarrangemang, men inte helt problemfritt.
Åkte på utflykt till Ingvar Strandhs Blomsterskola i Oxie, utanför Malmö igår. Det var en underbart solig dag, men ack så kall i blåsten, men lyckligtvis var större delen av julutställningen förlagd inomhus. Amaryllis var definitivt blomman för året! Både rosamelerade och riktigt mörkröda, bordeauxfärgade. De flesta var snittade och hängde upp och ner. Denna vinters dekorationstrend vågar jag säga. Den andra trenden kan ha varit användningen av äpplen och limefrukter som ”vas” för små buketter, både hängande och sådana som låg på bordet. Och sen friskt grön mossa som utnyttjades i de flesta arrangemang. Oh, så inspirerad jag blev av allt detta vackra!

Amaryllisarna hängde mest upp och ner som prydnader.

Vita orkidéer prydde dukningen som gick helt i vitt.

Vita orkidéer och cyklamen i ett vackert arrangemang till jul.

Orkidéer, framför allt vita, fanns det gott om i dukning och dekoration. De är mycket eleganta, men kanske har en viss devalvering av orkidén skett under de senaste 5-10 åren då de blivit tillgängliga i mängd för en billig peng, till och med i matbutiken. Så den exklusiva prägeln har mattats av. Men det är ju långvariga blommor som håller länge både som snitt och i kruka.

Amaryllisen är en underbar och lättskött julblomma.

Orkidéer passar även ihop med stickigt granris.

Ljussättning utomhus skapar stämning i höstmörkret

Belysningsboken ger tips för trädgårdsplanering hur man ljussätter trädgården under den mörka årstiden.Köpte den alldeles nyutkomna boken Belysningsboken – Så ljussätter du utomhus av Torbjörn Eliasson. Jättefin, jättepedagogisk och till och med jag som inte är teknikens underbarn tänker att det där måste jag ju kunna fixa!

Torbjörn Eliasson är ljusdesigner som skrivit boken Belysningsboken.

Fotografierna av Szymon Roziewicz samspelar med texten så man fattar vad författaren vill få fram. Det här är en bok både för hobbyträdgårdsmästaren liksom för proffset som vill få tips och råd inför belysningsval och val av fokuspunkter. Torbjörn pratar mycket om skillnaden mellan kallt och varmt ljus och svarar på vanliga frågor som folk brukar ställa på de belysningskurser han ordnar.

Belysningsboken ger enkla tips på hur man lägger upp utomhusbelysning av fasader och parkmiljöer.

Författaren är ljusdesigner på White Arkitekter sedan över 20 år tillbaka och har dessutom varit knuten till det höstliga ljusevenemanget Lights in Alingsås. Jag gillar det enkla greppet och hans tydliga skisser som gör att jag skannar av marknaden på lättinstallerad utomhusbelysning för att göra något mörkervackert utöver julgranen redan i år. Ett inspirerande stöd för varje trädgårdsdesigner!

Sätt en amaryllis!

Amaryllisen är en av våra finaste julblommor, men att den blommar till jul är egentligen ett spratt. För amaryllis är en försommarblomma om den själv får välja. Vill du få amaryllis i blom till jul ska du helst ha köpt löken och planterat den redan. Eller om du inte hann med fungerar det lika bra att köpa en färdigdriven och -planterad lök som börjar visa lite grönt. Stora amaryllislökar behöver 6-8 veckor på sig att börja blomma, mindre lökar lite kortare tid.

Spännande stjärnmönstrad blomma har amaryllisen 'Tres chic'.
Foto: Allt om Trädgård

Amaryllislökens storlek sätter priset. Och storleken sätter även antalet stänglar. Så köp den dyraste du hittar om du vill ha en riktigt präktig blomning som varar länge. Kvällen innan plantering kan du vattna upp rötterna genom att ställa dem i ett glas vatten. Obs, inte löken! Välj en kruka som bara är några cm större än löken. Bottna krukan med grus eller leca och lägg i lite planteringsjord. Amaryllislöken ska sticka upp med åtminstone en tredjedel ovanför jorden, annars riskerar den att ruttna. Vattna sedan upp jorden, så att den blir fuktig, men inte dyblöt.

Vit och rödrandiga amaryllisar finns i många varianter.
Foto: odla.nu

Ställ gärna krukan i ett ljust fönster. Värme underifrån driver på lökens utveckling. Vill man stoppa eller stilla stänglarnas tillväxt fungerar det att ställa krukan svalt ett tag. Vattna bara ytterst sparsamt och helst på fatet. Det sägs att ju mer vatten, desto längre och rangligare blomstänglar får man. Då kan de behöva bindas upp mot en blompinne. Vänd gärna krukan regelbundet i fönstret så att stängeln växer rakt, annars böjer sig knoppen mot ljuset. När amaryllisen gått i blom får du en längre blomning om du ställer växten svalt över natten.

Den gula eller limefärgade sorten Lemon Lime kan man gärna spara till lite längre fram på vårkanten.När blomningen är över klipper du av stänglarna och börjar gödselvattna löken med blad. Ställ ut krukan över sommaren på ett varmt, men skyddat ställe och vattna regelbundet. I september börjar du svälta löken och flytta den till en svalare plats. Nu ska den gå in i vila och samla krafter för en kommande blomningsperioden under vintern. Väck sedan löken 6-8 veckor innan förväntad blomning och ställ den ljust och varmt igen. Så har du förhoppningsvis en fin blomning på gång igen. Sällan så kraftig som den första blomningen, men ofta väldigt elegant.