På senare år har man kunnat se mer eller mindre allvarliga angrepp på hästkastanj av skadegöraren kastanjemal. Det visar sig genom brunbrända blåsminor mellan bladnerverna. Bladbrunheten syns redan tidigt på sensommaren och hela träd kan lysa rödbruna.
Kraftiga blåsminor av kastanjemal
Oftast fäller kastanjen sina angripna löv i förtid. Lyckligtvis är detta ingen dödande sjukdom, men en klar stressfaktor för trädet som missar sensommarproduktionen av energi. Detta kan i kombination med andra stressande faktorer som torka, kompakterad jord och salt göra det mottagligt för andra skadegörare.
I en hemträdgård kan man begränsa angreppen av kastanjemal genom att samla ihop de fallna löven och bränna dem. Då brukar det bli lindrigare nästa år. Det verkar dock som att malens puppor inte klarar vintertemperaturer under -20 grader, så sjukdomen kan bromsas till södra Sverige av naturliga orsaker.
En härlig indiansommarvärme fick vi njuta av innan det blir höst på riktigt. Jag har njutit för fullt de dagar jag kunnat jobba ute. Men oj vad svettig man blir när kroppen är mentalt inställd på höst! Det blir nästan för bra med den fuktiga, mjuka värmen. Passade på att i helgen som gick klippa min häst som också haft det jobbigt med sin begynnande vinterpäls och blivit rejält svettblöt under våra träningspass.
Glödande höstfärger i katsuran
Även om de senaste veckorna varit rekordvarma i stora delar av Sverige så har träd och buskar redan börjat förbereda sig för den kommande vintern. Färgen börjar skifta från grönt till gult och orange. Tidigast ut verkar björkarna ha varit i år. Men katsuran är i full gång och doftar så gott när man passerar. Katsura kallas ju även kakträd på svenska och det namnet kommer sig just av doften från de gulnande, fallna löven. Nybakta småkakor, sockervadd, jordgubbssylt eller andra doftassociationer som kommer just från bränt socker. Vet tyvärr inte vad denna utsökta doft beror på, men jag kan urskilja den på långt håll. Då vet man att här någonstans står det en katsura.
Färgskiftningen i växternas blad har att göra med avmognadsprocessen. Under växtsäsongen innehåller lövens celler kloroplaster med grönt, gult och rött färgämne. Det gröna är klorofyll som assisterar växten vid sockerbildningen i fotosyntesen. På hösten bryts klorofyllet ner och växten tar hem den näring som finns i löven. När det gröna färgämnet är borta framträder istället de rödgula karotenoiderna.
Olika växtslag har olika kraftiga höstfärger, men generellt kan man säga att släktena rönn, lönn, oxbär och häggmispel är sådana som får ett extra prydnadsvärde om hösten. Väl värt att beakta när man ska välja växter till sin trädgård eller anläggning. Tänk som en trädgårdsdesigner! Försök få in åtminstone en art som har vacker höstfärg! Det ger parken eller trädgården ett bredare årstidsspektrum.
Bland pimpinellrosorna finns kanske de allra mest lättskötta och anspråkslösa rosorna. Aicha är en sort kommen från Danmark som blir en ordentligt stor buske, upp till 3 m hög. Den växer ganska tätt och kraftigt, med starkt taggiga grenar. Blommorna är mycket stora och löst blaffiga. Blomfärgen varierar från mörkgult till gräddvitt beroende på ålder. De blir ljusare när de mognar. Ståndarna är mycket tydliga och dekorativa mot en mörkare mitt.
Det här är en ros som jag gärna skulle plantera. Inte minst för den härliga doftens skull. Den får man njuta av två gånger – först under juni-juli och senare även under tidiga hösten. Aicha klarar också en del skugga utan att mattas av. Och eftersom den är härdig upp till zon 6 så finns det väl inget att tveka om, eller hur. Kan knappt vänta till det blir vår igen!
Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.
Nu är Discovery som allra bäst
Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.
Kan det vara regnet eller bristen på gassande sol? Kanske en kombination av både sett till så de skånska höstanemonerna blivit så oerhört blomrika och fina. Klart är att de utvecklas bäst på fuktiga och näringsrika jordar. Men se upp för dåligt dränerade växtbäddar, speciellt vintertid. De första vintrarna efter plantering kan du gärna täcka anemonerna med löv och granris för att skydda dem mot barfrost.
Jag har alldeles för få höstanemoner själv och drömmer om en stor rabatt där den skulle få växa tillsammans med olika prydnadsgräs. De stämmer fint ihop vad gäller färg – rosaskimrande silver – och rörelse. Frågan är bara var den rabatten skulle placeras. På den halvskuggiga skogstomten finns inte alltför många alternativ.
Helt vit i blomman är 'Honorine Jobert'
Höstanemon, som härstammar från Kina, motsvaras av tre olika arter när man ser till det vetenskapliga namnet. Anemone hupehensis är den lägre formen och där finns sorter som ’Bressingham Glow’ med rödvioletta blommor, ’September Charm’ är ljusrosa, ’Splendens’ en annan mörkrosa namnsort.
Svagt rosa, vackert sladdriga kronblad hos 'Königin Charlotte'
Anemone x hybrida är som namnet antyder framkorsad och kallas stor höstanemon på svenska. Höjden är 80-150 cm och här finns gamla, vackra namnsorter som ’Honorine Jobert’ (enkel, vit), ’Königin Charlotte’ (rosa, halvfylld) och ’Pamina’ (mörkrosa, halvfylld). Samtliga trivs i sol-halvskugga. Till slut kan ännu nämnas Anemone tomentosa ’Robustissima’ som är en rikblommande höstanemon med silvriga bladundersidor.
Hört talas om Appeltern någon gång? Inte jag heller, fast jag har koll på många stora europeiska trädgårdar. Visningsparken började anläggas i liten skala för ca 25 år sedan av trädgårdsdesignern Ben van Oijen, som ville kunna visa sina kunder olika trädgårdsdetaljer och -lösningar i full skala, istället för bara på papper. Appeltern ligger i en by med samma namn ca 1½ timme sydost om Amsterdam. Lätt att ta sig hit med bil från flygplatsen Schiphol.
Skön sittgrupp i ett av trädgårdsrummen
De tuinen van Appeltern (Appelterns trädgårdar) innehåller 200 små miniträdgårdar och ett jättestort perennafält uppbyggt i olika färgtoner. Trädgårdarna exponerar växter från olika plantskolor, möbler, plank och avskärmningar, prydnadsföremål som statyer, lusthus och andra små byggnader, belysning, markbeläggningar, bevattning och mycket mera. Produkter, växter mm är försedda med diskreta skyltar så man kan se var de hör hemma. Alla delar är smakfullt sammanfogade till små gröna enheter och man får ingen känsla av ”sälj” eller reklam alls. Mycket stiligt! Designern har utnyttjat utrymmet och den i utkanten flytande ån fullt ut och fyllt de 15 hektaren till max. Stigen går genom de olika rummen och man riskerar lätt att förvilla sig bort från den tänkta vägen, eftersom alla nya gångar och öppningar i häckarna bjuder på nya otroliga trädgårdsupplevelser. Man måste bara kolla vad som ligger bakom kröken!
Okänd skönhet bland mina sensommarfavoriter rudbeckiornaDetta keramiska konstverk hade jag gärna tagit med mig hem
Efter 6 timmar hade jag precis hunnit igenom allt, men det var nästan med blåslampa i häcken. Ska man hinna analysera allt och dra full nytta av ett besök, så behövs två dagar i Appeltern. Nu blev det lite hastigt. Fast det är ju inte helt gratis att gå där. Entrén kostar 11,50 euro. Jag skulle gärna åka hit fler gånger med andra trädsgårdsnördar, för det får man nästan vara för att orka med en eller flera heldagar. Någon lekplats finns, men jag skulle nog inte rekommendera leksugna barn att följa med in. Som förälder hinner du inte med att hålla koll på barnen också, helt enkelt. Flera caféer finns så man kan fylla på med energi och vila minneskortet en stund och dessutom en prydlig plantskola intill ingången.
Måste bara passa på och puffa för en annan härlig trädgårdsväxt i min trädgårdsblogg. Agapanthus, eller Afrikas blå lilja är en mycket anspråkslös växt som reder sig utan en massa hokus-pokus. Det är en liljeväxt med små blå eller vita blommor som sitter tätt tillsammans i en boll. Stänglarna kan bli 30-60 cm höga. Den härstammar från Sydafrika och är inte vinterhärdig, men förvarar du den bara frostfritt och nästan torrt över vintern så har du en ståtlig krukväxt hela sommaren. Under den svala viloperioden utvecklas blomknopparna och de skjuter fram på försommaren. Sedan fortsätter den att blomma ända tills den tas in på hösten.
Ställ ut krukan när frostrisken är över på försommaren. Putsa bort torra blad och vissnade blomställningar och vattna igenom krukan ordentligt. Du behöver inte plantera om den mer än vart 3:e-4:e år. Den ska gärna stå lite trångt, då blir det mest blommor. Har rötterna för mycket plats i krukan passar den bara på att växa till sig och prioriterar bort blomningen.
Liljan laddar upp med mängder av knoppar på försommaren
Välj en solig plats, skyddad för hård vind, och vattna rikligt. Vanlig krukväxtgödsel kan du tillsätta i vattnet en gång per vecka (april-juli) eller ge ett par doser benmjöl på försommaren. Benmjöl innehåller mycket fosfor som stimulerar knoppsättningen.
När hösten närmar sig kan du minska på vattningen och när det blir nattfrost är det dags att ta in plantan. Vinterförvara Afrikas blå lilja svalt och ljust. +3-8 grader är lagom. Under hela vintern behöver den bara ett par enstaka skvättar vatten. Största risken att misslyckas med denna blomma är att ge den för mycket vatten över vintern så rotknölarna ruttnar bort. Maken till mer lättskött och klassiskt stilig växt får du leta efter.
Efter en period med högre luftfuktighet har det smugit sig in rosrost på många rosor. Det syns tydligt genom de orangefärgade sporklumparna på bladens ovan- och framför allt undersidor. Rosrost orsakas av en svamp (Phragmidium mucronatum) och är en mycket svårbekämpad skadegörare. Endel rossorter är särskilt mottagliga för rost, men det finns också mer eller mindre resistenta rosor att ta till om man tidigare haft problem med rosrost. Spinosissima-gruppen blir sällan angripen av rost.
Rosten övervintrar i angripna, nedfallna blad och skott. Sporerna kan sedan spridas med vinden. Det är viktigt att plocka bort angripna blad och skott och bränna upp eller gräva ner dem. Lägg dem inte i komposten. I förebyggande syfte kan man vara sparsam med kvävegödsel och hellre ge mer kaliumrik gödning. Och sedan hålla koll på buskarna och plocka bort gulprickiga blad.
Ett annat gissel för rosodlare så här års är svartfläcksjukan. Det är ingen egentlig ohyra, utan orsakas också av en svamp (Marssonina
Svartfläcksjukan leder småningom till gula och avfallande blad
rosae) som gynnas av fuktig väderlek och tätt bladverk. Rosens blad får svarta fläckar med oregelbundna kanter. Småningom gulnar bladen och ramlar av. Även här gäller det att klippa bort och samla ihop angripna blad och skott och gräva ner eller bränna upp dem. Speciellt viktigt är det att få bort sjukdomsangripna växtdelar inför vintern. Man kan också täcka marken under rosenbusken med ett några cm tjockt lager ny jord som leder till att kvarbliven smitta förmultnar. Det finns särskilt mottagliga rossorter för svartfläcksjuka, som min favorit Louise Odier, men också sådana som är resistenta.
Har tittat lite närmare på små pumpar för fågelbad och små dammar. Fick kontakt med Pia som importerar sådan utrustning. Det fantastiska med solceller i trädgården är ju att du kan bygga vidare på trädgårdens eget lilla kretslopp som annars består av t ex komposten, egna fröer du samlar in och sår nästa år mm. Den solcellsdrivna pumpen är beroende av solljus för att kunna fungera. Men du kan också samla upp energin i ett batteri för att driva pumpen även kvällar och mulna dagar.
Den lilla pumpdelen placeras under vattnet, så djupt att den inte riskerar att gå torr under en varm dag. Beroende på hur kraftig pump du väljer så kan vattenstrålen höjas upp till 70 cm. Detta är alltså ingen fontän för den stora näckrosdammen, utan ett litet porlande vattenspel för fågelbadet eller den lilla vattenbaljan. Själva strålens form är lätt att reglera med olika munstycken.
Solcellen är mycket ljuskänslig och vattenstrålen minskar genast så fort ett moln passerar framför solen. Det får man vara beredd på. Men det är samtidigt en del av charmen, tycker jag. Glöm bara inte bort att fylla på vatten i baljan eller vattenkaret varje dag. Varma dagar avdunstar en hel del. Och om pumpen är för högt ställd kan vattenstrålen blåsa ut över kanten och då töms också kärlet snabbt.
Är du orolig för att inte solcellen är snygg att se på i rabatten finns det inget som hindrar att du placerar den lite längre bort. Sladden är 5 m lång. Välj en plats som har maximal solinstrålning under dagen för att få så mycket glädge som möjligt av din lilla fontänpump. En vägg, ett plank eller en mur är bra alternativ. Läs mer om de solcellsdrivna pumparna på http://www.solsmart.se/
Sofiero grundlades av Oskar II som ett sommarnöje till sin sjukliga hustru Sofia. Det riktiga lyftet för parken kom 1905 när blivande kung Gustav VI Adolf och hans engelska prinsessa Margareta fick stället i bröllopsgåva av sin farfar. Båda var väldigt intresserade av trädgårdsskötsel och anlade en stor del av de strukturer som binder ihop parken än idag.
Sofiero kan man ständigt återkomma till och ändå alltid hitta något nytt som gör det värt resan. I slutet av maj är det närmare 10 000 rhododendron och azaleor som slår ut i blom, senare kommer sommarblommor och rosor och på sensommaren drar dahliorna allas blickar till sig. Under säsongen brukar dessutom slottet vara plats för olika konstutställningar. Just nu gör man återblickar till Drottning Ingrids barndoms somrar på slottet genom foto, film och visade föremål. Gunnar Kaj bidrar med andäktiga blomsterarrangemang.
Missa inte heller Agneta Spångbergs fantastiska festkreationer i keramik borta i orangeriet. En riktigt höjdare för alla modeintresserade. Jag är imponerad! Tänk vad man kan göra om man bara kommer på vad man ska göra!
Blå bergsvallmo har en ovanlig färg
Men parken har givetvis massor att erbjuda för den växtintresserade. När jag var där för en knapp månad sedan blommade den blå bergsvallmon, Meconopsis, skirt i gullvivesänkan. Kanske var de övervintrade inomhus, vad vet jag. Lite nyplanterade såg de ut. Men att se dem så många tillsammans med sina MFF-blå kjolar är ovanligt. Så det blev jag väldigt glad för.
Är ingen riktig rhododendronkännare, men blir förstås stum av beundran för de ibland osannolikt vackra färgkombinationerna i dessa buskar. Man måste inte känna till vartenda vetenskapligt namn för att kunna njuta av skönheten. Bara koppla av och ta in!
