Blogg

Skogsträdgård i oktober

Har upptäckt att jag har ett klart underskott av höstblommande växter i min trädgård. Visst, det är en skogsträdgård, eller naturträdgård som jag brukar säga när jag ursäktar att det är lite si och så med skötsel och ogräsrensning. Och då kan man komma undan med mindre blomsterprakt, för nu är det mustiga dofter av löv, fallfrukt, fuktig jord och alla slags svampar som ska få komma fram. Men visst hade det varit kul med lite färgstarka höstblommare bland det gula och rostbruna.

Eftersom trädgården gränsar till, eller är inkluderad i bokskogen, så är det mycket naturliga växter som ingår här. Pestskråpet (ovan) är trevlig i blomningen, men de parasollstora bladen blir lite för mycket när de växer upp. Däremot nu när de börjar packa ihop och delmultna så gillar jag dem extra mycket.

Rosor av olika slag, även den vilda nyponrosen Rosa canina får plats. Fåglarna låter nyponen mogna, men snart kommer det att bli full fest i snåret när de proppar sig fulla med vitaminer.

De gamla fläderbuskarnas grova bark erbjuder bra fäste för mossan. Fläder vill jag ha både för blommornas och bärens skull. Bären, som är fyllda av bläckblå saft, är också fin fågelmat. Mörklila fågelbajsar skvallrar om bärfrossan.

Mossan ligger som en tupé på den här fina stenen. Härligt grön och frodig blir den ett litet blickfång i gläntan. Harsyran växer på en annan sten. Friskt grön och syrlig i smaken. Den sprider sig i den fuktiga skogsmarken med sina krypande jordstammar och etablerar sig snabbt lite upphöjt från omgivningen.

Och de här ljuvliga små svamphattarna på sina gängliga parasollben! De är osannolikt vackra och nästan lite genomskinliga där de sticker upp ur mossan. Boklöven ligger så vackert arrangerade runt om svampbenen.

Kissen gillar att vara ute och göra trädgårdsarbete. Fotografering inkluderat. Så då kommer hon smygande och placerar sig på en bra utkikspunkt för att ha koll var jag grejar och rör mig. Vem vet om det skrämmer upp någon sork eller skogsmus.

En hejdlöst blommande stilträdgård är svår att peta in här på denna tomt. Men trivsamt är det ändå i all sin enkelhet!

Hoppas på rekordskörd av fikon även nästa år

fikon Bornholmsfikon fikonkart övervintring fikonträd fikonplanta mogna fikon

I september brukar fikonen ha mognat helt på mitt krukodlade exemplar. Det är ett 6-7-årigt fikonträd av sorten Bornholmsfikon som släpas upp på vinden varje höst för att övervintra frostfritt. I år blev det en jätteskörd från de ganska stora kart som satt kvar på trädet inför vinterförvaringen ifjol. Trodde inte riktigt på att de skulle sitta kvar och orka utvecklas, men tänkte att ”går det så går det” och lät alla friska kart sitta kvar på plantan vid intag.

Plocka bort mögliga och skadade fikonkart innan vinterförvaring.

Fikon är i Norden en klassisk orangeriväxt som helst ska tas in över vintermånaderna, i alla fall om man bor norr om Sveriges zon 0-1. Träden tappar löven på vintern, så de behöver ingen ljus övervintringsplats. Alltså funkar en kallvind, sval veranda eller källare som vinterförvar. Det får gärna vara mellan 0 och +10 grader.

Nu börjar fikonets blad gulna och småningom falla.

Fikon kan i milda klimatzoner även stå ute på friland eller intill en varm vägg, och de brukar överleva i rötterna, även om yttersta grenverket kan få frostskador. I så fall fortsätter tillväxten med nya skott från stammen eller rotzonen nästa år. Ett sådant fikonträd blir väldigt buskigt och brett med tiden.

Buskig fikonplanta med sommarkart.

Passade på att koka fikonmarmelad av de stora fikonen jag fick i höst. Det blev en makalöst god sylt gjord på grovt hackade fikon, syltsocker och en halv svag chilifrukt. Chilin kan bara anas i smaken, men den ger ändå lite extra krydda.

fikonsylt chili syltsocker fikon
Hackade fikon blandat med socker och lite chili.
fikonmarmelad fikonsylt fikonbuske
Några små burkar färdig fikonmarmelad.

Oj oj så mycket squash och pumpa!

Som nybörjare på grönsaksodling är det uppmuntrande att börja med squash och pumpa. Självförtroendet får sig en boost när man ser hur till synes utan större odlaransträngning de väldiga frukterna ligger där i all sin prakt. De har en potential att växa fort och det gillar framför allt barn. Man ser skillnad från dag till dag.

Man kan grovt dela in släktet i tre grupper: sommarsquash, vintersquash och pumpor. Sommarsquashen är de tidiga, tunnskaliga, oftast avlånga frukterna med ett vitt kött. Pumpan är gul i fruktköttet och blir ofta mycket stor. Det finns både prydnadspumpor och matpumpor.

Patisson av fransk typ, en delikat sommarsquash med smörig smak.

Sommarsquash skördas kontinuerligt under sommaren, vintersquash och många pumpor först när bladen har vissnat ner. Sommarsquash skördas dagligen, för de ska helst tas som små! Då är de nämligen allra smakligast. I Frankrike säljs små squash under namnet courgette med blomman sittande kvar. Vintersquashen har ett hårdare skal, mognar sent och kan lagras in på vintern. Den är lite petigare att ta hand om och ska inte tas förrän skaftet torkat. Knacka på skalet och får du ett ihåligt svar är frukten redo. Skär av nära plantan med vass och ren kniv så du får ett långt skaft att hålla i. Låt därefter frukterna mogna inomhus i ett varmt rum. Därefter kan de lagras något svalare i minimum 12 grader.

En stor prydnadspumpa som ska bli orange innan den skördas.

Både squash och pumpor är mycket frostkänsliga. Direktsår du ska jorden hålla minst 15 grader. Förkultivering inomhus ger oftast en snabbare tillväxt. Passa de unga plantorna från sniglar och fåglar. Både fasaner och svartfåglar är mästare på att bita av de unga plantorna och de kan snabbt ödelägga ett mindre fält.

Under en lunchrast passade råkor och kajor på att skövla nyplanterade pumpor och squash.

Plantera glest. Ju mer plats och luft och ljus plantorna får, desto mer frukt blir det. För att undvika att störa de känsliga rötterna kan du gärna marktäcka med halm eller gräsklipp efter utplantering. Att täcka odlingen med grönsaksnät är bra för att skydda plantorna och frukterna mot fåglar. Tänk dock på att pollinerande insekter måste komma till blommorna för att det ska bli några frukter.

Odlingen är täckt med grönsaksnät för att skydda mot fåglar.

Pumpaväxterna har vanligen separata han- och honblommor. Honblomman har en liten gurkliknande frukt bakom själva blomman vid bladfästet och en rund pistill i mitten av blomman. Hanblomman sitter direkt på blomstjälken och har en tydlig ståndare med pollenmjöl inuti blomman. Observera att det finns även partenocarpa eller självbefruktande sorter. Dessa kan odlas i växthus och under fiberduk.

Honblomma av pumpa.

Squash och pumpor vill ha en mullrik och lucker jord. De behöver mängder av vatten och näring eftersom tillväxten är kraftig och plantorna bildar en stor bladmassa. Kalium är det viktigaste näringsämnet, men kväve ska man bara ge sparsamt. Blodmjöl och hönsgödsel är starkt kväverika gödselmedel och de ger mest bara bladtillväxt och inga blommor/frukter. Stallgödsel är bra eftersom det även ökar mullhalten i jorden.

Plantera mer gurkört i trädgården

Gurkörten är en ätlig och ståtlig växt som gillas lika mycket av insekter som av människor. Eftersom den inte bara är lättgrodd och rikblommande, utan också tar mycket plats som fullvuxen planta så behöver du inte så så många frön. Den gror i vanlig trädgårdsjord och formar snabbt en hårig planta med köttiga blad.

Plantera ut de små bladrosetterna ganska glest – minst 50 cm emellan varje planta. Den växer fort upp och kräver inte speciellt mycket av sin växtplats. Halvskuggigt och lätt fuktig jord tror jag är bäst för att få en kontinuerlig blomning över sommaren. Står den för varmt och torrt sätter den frö och vissnar ganska kvickt.

Har du en ”skräphörna” i trädgården som kan bli insektsreservat så får du stor glädje av gurkörten när den börjar blomma. Mängder av humlor och bin dras till dess söta nektar. Men du kan lika väl samplantera den med grönsakerna och bären för att dra nytta av dess tilldragande förmåga på pollinatörer och stopp för flera olika slags ohyra. Se den som en nyttoväxt alltså. Jordgubbar, kålväxter, tomater och squash är exempel på växter som trivs bra ihop med gurkörten. Och faktum är att du kan se fram emot en inblandning i odlingen år 2 eftersom den självsår sig rikligt.

Både blommor och blad duger att äta. Bladen kan användas råa lätt hackade eller hastigt förvällda och har en salt gurkaktig smak. Blommorna kan blandas i drinkar eller vattenkannan eller som dekoration i sallader. Du kan använda både blad och blommor i te. Växten är rik på zink, betakaroten, kalcium, järn och kalium samt vitamin B och C.

Pionglädje

Slösigt, ljuvligt i pionrabatten hos Åbergs

Nu går luktpionerna på sina sista sidoblommor för i år. Det var en makalöst slösig blomning, som vanligt. Ingen sommar utan pioner, kan jag säga. Och ingen pionsommar utan ett besök hos Åbergs Trädgård i Ystad. Sådana jätterabatter har inte många av oss möjlighet att ha hemmavid, så då får man åka bort för att frossa på riktigt.

Auguste Dessert har karaktäristiska ljusa bladkanter och en härlig doft

Problemet med uppbindning tar de inte så allvarligt på hos Åbergs, utan de sorterna som blir högst och slängigast får stödja sig på kortare, stabilare. Blir det en blöt försommar växer stjälkarna längre och då ligger alla över varandra i en hög. Man får böja på knäna för att titta in i blommorna och borra näsan i kronbladen. Och det gör man.

Luktpioner doftar olika. Någon lätt och pudrigt. En annan väldigt tydligt och kryddigt. Doften hos en pion är olika under morgon och kväll. Doften kan också påverkas av lufttemperatur och -fuktighet. Tidigt på morgonen på väg till jobbet är doften starkast. Mitt på dagen i fullt solsken blir den beskedligare. Vissa sorter luktar nästan lite illa.

Duchesse de Nemours, läcker som en citronsorbet!

Bland de starkast doftande vita kan favoriten ’Duchesse de Nemours’ och ’Kelway’s Glorious’ nämnas. Dubbla och rent vita med lite svagt limegult längst in på kronbladen. To die for, alla kategorier. ’Sarah Bernhardt’ och ’Alexander Fleming’ är ljuvligt doftande i den rosa färgskalan.

Den blodröda sorten Marie Brandt har snyggt rödfärgade stjälkar

Genom åren har det blivit många sorter i egen trädgård också, men eftersom jag är ganska slarvig med att spara etiketter eller anteckna sorter, så får jag i efterhand gissa mig till vad det är som jag planterat.

Gay Paree finns bland de mer svagdoftande, men ack så vacker!

Helst ska man plantera pioner på hösten för att ge dem de bästa förutsättningar. Rotsticklingar som lockar på en trädgårdsmässa om våren kan vara trickigt, och tar ofta många år att utvecklas till en blommande individ. Lätt fuktig och genomsläpplig jord med ett halvskuggigt-soligt läge brukar bli bäst. Plantera dem grunt, inte djupare än i krukan. Och låt bli att peta bland rötterna sen. Lägg inte på för mycket jordförbättring om våren, utan markera redan på hösten i rabatten var plantorna står, så de inte blir täckta med kompost eller kogödsel när odlingsivern vaknar på våren.

Violquiz

Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.

Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?

Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket ”en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.

Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.

Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.

Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.

Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?

Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora

”Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)

Kungsängslilja i trädgården

Kungsängsliljan tillhör ett släkte med ca 130 arter av fleråriga lökväxter och är den enda av dessa som klarar av att självsprida sig i Sverige. Klockliljorna är otroligt varierande i utseendet, men alla är utsökt vackra. De förekommer naturligt i ett brett bälte från norra Medelhavsområdet genom Centralasien, Kina och över Berings sund till västra Nordamerika. En del arter är starkt bundna till sin ståndort och kan vara svårodlade. De som är lättast i vårt klimat är arterna från Centrala Europa och södra Sibirien. Arter som växer på alpina ängar och fuktiga slätter. Fuktiga woodland och halvskuggiga ängspartier kan vara en bra växtplats för dessa. Kungsängsliljan är inte så svårodlad om du kan erbjuda en sådan miljö.

I min trädgård blir det kanten av woodlandet som innehåller kalkgynnade arter. Där växer ramslök, julrosor, primulor, myskmadra och storrams, för att välja några grannar. Jag har försökt plantera in kungsängslilja tidigare, men det blev inte långvarigt. I höstas fick jag tag på knölar som jag planterade i mitten av september. Vattnade upp den torra marken och höll tummarna för att det skulle ta sig.

Och visst gjorde det det. Vid tid för den första gräsklippningen i början av april hade det kommit upp tunna, gräslika strån med böjda toppar. Hade glömt bort lökplanteringen och var på vippen att köra över de små stråna med gräsklipparen. Hade kunnat sluta i katastrof, men lyckligtvis gick växtminnet igång när de böjda stänglarna dök upp. Visst var det små kungsängsliljor! Mera vattning för att blidka de små som överlevde med en hårsmån.

Nu blommar de så fint. Alla utom en är vinröda – bara en vit ingår i samlingen. De schackrutiga klockorna nickar från klena stjälkar och sitter ibland ensamma, ibland parvis i toppen. Böjer man upp blomman syns de ljusgröna nektarierna inne i klockan. Om blommorna blir befruktade kan de sprida sig med frö. Annars förökas de lättast genom delning av lökarna.

Välj en jord som är humusrik och väldränerad. Toppa gärna med lövkompost efter blomningen. Och om det är en torr sommar behöver du vattna för att den ska trivas. Köper du färdiga lökar så sätt dem i jorden så snabbt som möjligt på hösten så de hinner rota sig innan vintern kommer.

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma och förekommer i purpurrött eller vitt.

Gyllengul, doftande azalea – hur lyckas du

Azaleorna tillhör gruppen lövfällande rhododendron, med smala och tunna blad, som oftast får en fin höstfärg som bonus innan vintern kommer. Guldazalean, den gyllene, är en ren fröjd att ha i sitt woodland. Den gula färgen är genomträngande och lyser upp i mörkgröna partier. Dessutom doftar den härligt; sött och underbart.

Att azaleorna fäller sina löv till vintern gör att de är rätt tåliga för frost och vårsol. Det finns inget (förutom knopparna då) som kan ta skada av köld, och de flesta namnsorter ligger i zon 4-5 i härdighet. Så var inte rädd för att prova.

Gemensamt för alla rhododendron är kraven på växtplats. Jorden ska vara lucker, humusrik och sur (pH ca 5) och med god fukttillgång. En hel del torv går åt när du ska plantera dem. Välj okalkad torv eller speciell rhododendronjord. Gräv en riktigt stor grop och undvik att trampa till jorden för hårt kring rotklumpen efter plantering. Rötterna kräver mycket syre och är följaktligen mycket känsliga för kompakt jord.

Azaleor passar både i halvskuggigt och i mer soligt läge. Det ytliga rotsystemet kräver mycket vatten, men vatten får inte bli stående i planteringshålet. Glöm inte att vattna plantan de första åren samt vid längre torkperioder. Använder du vattenledningsvatten ska du vattna rejält åt gången, eftersom rotklumpen helst ska sköljas ”ren” från salter och klorider som ingår i vattenverksvatten. De ömtåliga finrötterna kan lockas att ta upp för mycket salter och torkar paradoxalt nog ihjäl. (Repetera gärna osmosen från skolans biologi!)

Gödsling är inte lika viktigt, så om plantan är i god tillväxt kan man låta bli att gödsla helt. Om det behövs ska du använda små doser av sura gödselmedel, t ex superfosfat. Det finns också färdigblandade rhododendrongödsel som har rätt sammansättning. Överskrid inte rekommendationerna på förpackningen – rötterna är ytliga och kan lätt svedas av stark gödsel.

Att rötterna sitter ytligt gör att även stora plantor lätt kan flyttas ifall du kommer på att placeringen blivit fel. Vid flyttning av äldre plantor tillämpar du samma planteringsinstruktion som för nya, krukade exemplar. Behöver du klippa in grenarna så går det bra. Rhododendron och azaleor tål beskärning. Bäst blir resultatet strax efter blomning.

Bilderna i detta inlägg kommer alla från Sofiero slottsträdgård i Helsingborg. Guldazalean blommar där i maj månad. En promenad i rhododendrondalen på Sofiero är en exotisk upplevelse. Ravinens naturliga utformning med branta, trädklädda slänter är själva hemligheten bakom det lyckosamma projektet som kung Gustav Adolf och kronprinsessan Margareta skapade under början av 1900-talet. Rinnande fukt och porös jord med ständig lövtillförsel är receptet!

Grönt är en underbar färg!

Gröna trädgårdar är oftast något jag tänker på med anknytning till landskapsträdgårdar och -parker. Flödande långa linjer med ängar, häckar och alléer kräver ofta den stora skalan för att riktigt komma till sin rätt. Men även en enstaka detalj i parken, som denna stramt klippta idegranshäck vid Fredensborgs slott i Danmark, kan bli en formupplevelse utan att en enda färg förutom grönt är inblandad.

Vintergröna växter är viktiga inslag i en trädgård, då de bygger upp bakgrunder och bidrar med stabila former även under den kala årstiden. Det är svårt att skapa året-runt intressanta miljöer utan att ta hjälp av något vintergrönt alls. Även om buxbomsklotet på bilden nedan inte ännu är klippt så ger det den bakgrund som den sirliga Gillenian behöver för att dess anspråkslösa blommor ska framträda. Gillenian kräver gröna grannar – med färg tappas blommorna bort.

Hosta, som helst växer skuggigt och lite fuktigt, har blad som fångar upp ljuset och reflekterar det i olika blågrå nyanser. När Hostans stora, lite vågiga blad, kombineras med en finlemmad ormbunke som på bilden nedan är det bladstrukturen som ger ”färg” åt planteringen. Kontrasten i olika bladformer är vacker för ögat och här saknas minsann ingen färg.

När ljust gulgrönt och smalbladigt möter mörkare grönt och stora, slösiga blad lyfter hela planteringen. Jag är mycket förtjust i gulgröna blad, men de ska användas med måtta, för att det inte ska se plottrigt ut. Insmugna här och där i en jämngrön massa skapar de underverk. Hakonegräs, gulbladig korstörne, gulbladig humle och gulbladig perukbuske är fantastiska att blanda in som ljusa nyanser. Och resultatet är omedelbart intressant.

Vill du bjuda på lite vit blomning i allt det gröna så kan en nätnäva (bild nedan) ge lite svalka även i soligt läge. Annars är vita blommor mest lämpade för plantering i skuggan, då starkt solljus fräter bort effekten av de vita blommorna på näthinnan.

Kingen bland ätliga tistlar

Dags att börja så de allra tidigaste grönsaksfröna! Som vi har väntat, eller hur! Bland grönsaker med allra längst utvecklingstid finns tomat, chili och kronärtskocka. Men du måste förstås ha tillgång till uppvärmt växthus för att det ska vara lönt. Först behövs en varm groningsplats och när plantorna kommit upp vill de ha en jämn, lite svalare temperatur och gott om ljus. Bara dagsljus räcker inte ännu, utan du behöver komplettera med växtlampor.

Stolta plantor av kronärtskocka.
Stolta plantor av kronärtskocka i odling. Bilden tagen i början av juli.

Har du gott om plats i frilandsodlingen tycker jag kronärtskockan är en härlig gröda. Inte alls svår, bara du klarar plantuppdragningen och fixar gödselbehovet. Jag sådde frön från två sorters kronärtskocka, ’Violet de Provence’ och ’Symphony’, hos Hvilan Utbildning den 8 februari. Sådde i vanlig plantjord i pluggbrätten och vattnade sådden lätt. Satte brättena i växthuset under vit plast för groning. Temperatur ca 18 grader. Igår, efter 10 dagar, när jag gläntade på plasten , var de definitivt på väg upp hela gänget. Bild nedan. Groningsprocenten verkar vara hög, och tillväxttakten god.

Kronärtskockor som precis kommit upp står på förkultivering i växthus.
Kronärtskockor 10 dagar efter sådd.

Senast när plantorna vuxit sig ca 8 cm höga, eller fått fyra blad, är det dags att skola om dem. Välj en gödslad jord och krukor i storlek 10×10 cm eller motsvarande. Nu kan plantorna ställas svalare för att inte ränna iväg. Ca 12-15 grader är lagom.

Här ska kronärtskockan växa. Odlingsbädden i hemmaodlingen förbereds och jorden rensas, luckras och grundgödslas. Planteringstid april-början av maj i södra Sverige.

Plantera ut på friland när frostrisken är liten. Har du möjlighet att täcka med fiberduk kan de avhärdade plantorna gå ut redan i april i södra Sverige. De är inte så frostkänsliga på våren som de är på höstkanten. Jorden ska vara varm, lucker och näringsrik. Plantan har en lång utvecklingstid och blir hög, så den kräver mängder av gödsel. Och ett varmt läge för att du ska hinna skörda. Tänk på att plantan blir bred, så ett plantavstånd på närmare 1 meter är inte alls att ta i.

Kronärtskocksplantorna är ännu ganska små. Planteringen är tätare än den rekommenderade 1×1 meter. Det visade sig bli lite för tätt när de växte på sig under sommaren.

Det är en god idé att marktäcka med gräsklipp för att behålla fukten i jorden och ge plantorna en kontinuerlig kvävegödsling under växtperioden. På Hvilan ska vi i år testa att odla en bottengröda kring kronärtskockorna. T ex humlelusern eller subklöver är lämpliga växter. En bottengröda växer mellan raderna och minskar den jordöppna ytan och gynnar nyttoinsekter. Det passar speciellt väl i en lång kultur som kronärtskocka. Den fungerar samtidigt som gröngödsling och fånggröda som både lagrar in och tar hand om överskottsnäring. Bottengrödan kan bli kvar fram till nästa säsongs plantering och utgör då ett skydd mot urlakning om det blir en blöt vinter.

Plantorna skapar en mäktig bladmassa. Första skörd brukar bli runt mitten av juli.

Själva kronärtskockorna odlas vanligen som ettårig gröda. Men det finns även en flerårig gammal sort, ’Herrgård’, som i Skånes klimat och lucker jord kan stå sig i många säsonger. Den förökas genom delning allt eftersom. Säkrast övervintring får du genom att täcka plantan med t ex halm och kupa upp lite jord runt om. På vårkanten när solen börjar värma tar du bort täckmaterialet och låter tillväxten starta.

Blommande kronärtskocka ’Herrgård’.