Metoden att gjuta in bilder, mönster och strukturer i prefabricerade betongytor uppfanns av den finska inredningsarkitekten Samuli Naamanka i slutet av 1990-talet. Vad man använder sig av är betongens beståndsdelar ballast och cementpasta som åstadkommer skiftningen i elementens yta. Det är alltså inga konstiga tricks eller tillsatser som tillförs betongen.
Det som behövs är ett slags tjockt fotopapper, ett membran, som är impregnerat med en ytretarder. Önskad bild trycks på membranet och levereras sedan till betongfabriken i stora rullar med en bredd på 2 meter. Retarderpapperet läggs i botten på gjutformen, formen fylls med betong och efter avformning spolas betongytan med vatten. Då framträder bilden sedd på lite avstånd.
Bilden är resultatet av kontrasten mellan den släta betongytan och den exponerade aggregatytan hos den i betongen ingående ballasten. Genom att förändra ballastens eller cementpastans färg får man ett ofantligt antal variationer på ett mönster.
Företaget som tillverkar fotopapperet heter Graphic Concrete Ltd, och finns i Finland. Men gjutuppdragen ligger fördelade över hela världen. Mest används metoden till prestigefyllda byggnader, men under min tid som designchef för betongföretaget Nordform (senare S:t Eriks) anpassade jag metoden till prefabricerade stödmurar och markelement. Duktiga hantverkare på betongfabriken fortsätter att förfina gjutkonsten och nya, fina byggobjekt tillkommer årligen. Bilden nedan visar en gjuten gång utanför det nya konserthuset Malmö Live. Konstnär Karolina Erlingsson.