Det går visst att odla olivträd från frö

Medelhavsländernas klimat och kalkrika, steniga jord passar utmärkt för olivträd.

Olivträden är för de allra flesta av oss Medelhavsländernas symbol nummer ett, skulle jag tro.  Det är en anspråkslös och lättodlad växt som passar även den som är nybörjare på trädgård. Olivträdet trivs bäst med att stå ute om sommaren och det gillar ljus och värme. Vatten behöver det också så klart, och det är inte så torktåligt som en kaktus, men det får gärna torka upp lite mellan vattningarna. Ge regelbundet med gödsel, gärna med mycket kväve. Som de flesta växter vill olivträdet ha en svagare dos, men ofta. Därför är flytande gödsel enkelt att dosera och ge.

Olivträdet kan blomma och ge frukt även i hemförhållanden.

Den ihärdige med gott tålamod kan gärna pröva på att sätta olivkärnor för att driva egna plantor. Du kanske har med dig några riktigt mogna svarta oliver från en resa söderöver. Sätt kärnorna med spetsen uppåt i en kruka såjord. Täck krukan med en genomskinlig plastpåse eller avskuren pet-flaska. Håll jorden lätt fuktig och vänta. Det kan ta lång tid, upp till ett par månader innan kärnorna gror. Olivträd är långsamväxande, så ta det lugnt även när de första skotten börjar ta sig upp ut jorden. När plantan blivit ca 10 cm hög är det dags att plantera om den i egen kruka med kraftigare krukväxtjord uppblandat med t ex marmorkross eller små kalkstensbitar. Jordens pH får gärna vara åt det kalkrikare hållet.

När oliverna mognar blir de svarta.

Ställ din nya olivplanta varmt och ljust och när frostrisken är över kan den gärna stå ute eller i ett välventilerat uterum. Det kommer att ta lång tid innan din planta kommer i blom, men jag tycker du kan njuta av växtens vackra blad och lite knotiga växtsätt ändå. Har du inte tålamod att odla fram ett eget olivträd så finns de ju i alla tänkbara storlekar i växthandeln. Allt ifrån bordsmodellerna på 30 cm höjd till stora stamträd. Dessa är normalt ympade och har kanske både blomknoppar och oliver på plantan. Lycka till med ditt olivträd!

Citrusträd är populära medelhavsväxter

Citronträd blommar ofta med många blommor samtidigt.
Citrusträd i handeln som är drivna inför försäljning kan blomma väldigt rikligt.

Citrusträden blommar nu och de sprider sin sötsyrliga, mycket distinkta doft. Ännu får de stå inomhus eller i uterum, för det är alltjämt risk för skarpa frostnätter ute. Men snart kan man börja vänja dem vid utomhuslivet. Ta det varligt i början, så du inte bränner din planta som övervintrat i fönstret. Ljusmängden är avsevärt större utomhus och det tar några veckor att ställa om från vinterförvar till sommarlov ute.

Citrusträd blommar samtidigt som frukterna mognar.
Citroner i olika mognadsskede på trädet samtidigt som det blommar.

Eftersom vi inte har några pollinerande insekter så här års så behöver du hjälpa till för att få frukter på dina citrusträd. Ta en liten pensel för vattenfärger och för den försiktigt över blommornas ståndare så att du fångar upp det fina frömjölet. Flytta sen penseln till nästa blomma och gör likadant där. Beroende på hur många blommor som slagit ut samtidigt så flyttar du runt frömjöl från blommorna till varandra för att få till en lyckad befruktning. Jag har inte koll på när blommorna är som mest fertila, men brukar pollinera dem med pensel på detta vis flera gånger om dagen i ett par dagar. Därefter vissnar blommorna och har man då tur så börjar det ganska så snart svälla upp en liten grön knopp i blomfästet där fruktanlaget sitter.

Citrusträd blommar samtidigt som du kan skörda frukt.

Citrusträd är näringskrävande växter. De vill ha rikligt med kväve och även järn. Gärna en svagt sur jord och kalkfritt vatten. Det bästa sättet att få rätt proportioner på gödseln är att ge speciell citrusnäring i vattnet. Man gödslar året om, eftersom de ständigt har frukter i mogningsskede. Att få fram en ätbar citron tar minst ett år, så det är en långsam process. Och det är ingen idé att du plockar frukterna i förtid, för citrusfrukter mognar endast så länge de sitter kvar på plantan. Tänk också på att inte övervattna ditt citrusträd. Jorden ska hinna torka ut lite mellan vattningarna. Det får inte heller bli vatten stående på fatet, då har du gett för mycket. Kruktassar är bra till citruskrukor, då rinner överskottsvattnet alltid bort och du riskerar inte att rötterna drunknar.

Ett citronträd ska stå inomhus på vintern, men flyttas ut i solen om sommaren.

Vårkänslor från trädgårdsmässan i Malmö

Emaljerad kaffekanna och perennen spetsmössa ton i ton.
Svenska Moderådets monter lockade med gammaldags romantiska växter och prylar.

Solen kunde inte ha kommit lägligare. För de senaste dagarna har det varit trädgårdsmässa i Malmö. Och trädgårdsintresset kräver sol och värme för att komma igång. Minns hur erbarmligt dåligt det var ifjol. Brätte på brätte av långsträckta penséer fick slängas på tippen eftersom det var en så kall vår att ingen vågade plantera ut några krukor. Det blev en sorglig historia för hela växthandeln och många företag hämtade sig inte efter tappet de haft det första halvåret. Men i år ser jag hoppfullt på säsongen som kommer. Gräset grönskar redan i hästarnas sommarhage och vårlökarna är i full blom fast det inte ens är halva mars.

Att odla sin egen mat eller kryddor är supertrendigt just nu.
Ätbara grödor är något du måste odla nu i sommar!

Bjuder på lite vårbilder från mässan.

Lavendel och salvia är aromatiska växter som passar även för den lilla trädgården.

 

Vit hortensia smälter fint ihop med det sträva gräset japansk starr i vitt och grönt.
Vitt och grönt i en hörna av Flyinge Plantshops monter ritad av min kollega Annika Sjölin Waerner.
Örter och kryddväxter passar bra att plantera i en upphöjd växtbädd.
En upphöjd örtagård tar lite plats och är lätt att sköta.
Ett lusthus för dig som vill skapa innekänsla utomhus.
Det rymliga lusthuset i Flyinge Plantshops monter drog många blickar till sig.

Kungsängsliljor är underbart vackra vårväxter som kräver en kalkrik jordmån.

Floristkonstverk kan bestå av olika naturmaterial som blommor, grenar, löv.
Handväskan täckt av murgröneblad som floristeleven Jennie Nilsson från Hvilan Utbildning lagt ner timmar och åter timmar på.

 

 

Kebony, ett nytt trämaterial för utemiljöer

Trädäck ute i havsbandet möter stort slitage från väder, vågor och vind.
Alla bilder från kebony.se

Det pratas en del om Kebony just nu. Kebony är inget nytt regnskogsträslag, utan en behandlingsmetod för vanliga nordiska träslag som tall och lönn. Ämnet som används för impregnering av träet är givetvis högst hemligt, men det sägs vara helt miljövänliga biologiska restprodukter. Man kan ju undra var det kommer från.

Träet impregneras på fabrik, torkas innan det är försäljningsklart.

Träets fibrer inkapslas med den här hemliga impregneringsvätskan och virket torkas därefter innan det går ut till försäljning. Impregneringen kallas för en furfurylationsprocess och ger träet en mörkbrun färg som liknar teak, ipé, mahogny och andra tropiska träslag. Med tiden får träet en silvergrå patina om det lämnas obehandlat. Och det ska inte behövas någon mer ytbehandling, enligt tillverkaren. De säger också att den stora fördelen med Kebonyträ är motståndskraften mot väder och slitage. Andra fördelar är mycket god motståndskraft mot nedbrytning, ökad hårdhet och lång livslängd. Kebony är Svanenmärkt.

Trädäck behöver normalt impregneras för att tåla fukt och väta.

Kebony kan användas till all slags utomhuskonstruktioner – trädäck, väggbeklädnad, speciella byggnadskonstruktioner, möbler och båtvirke, allt enligt deras hemsida. Prismässigt lägger sig Kebony mellan vanligt tryckimpregnerat trä och de mörka tropiska träslagen. Metoden är utvecklad i Norge, men produkterna säljs även i övriga Norden. De första omnämnandena om Kebonymetoden i press kom 2008, så man har hunnit prova byggträet under några år.

Bryggor och trädäck är utsatta konstruktioner som kräver hållbara träslag.

Nya spännande fröer våren 2014!

Vit lavendel med täta blommor är en frönyhet i vår.
Foto: Fleuroselect

Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ’Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ’Elegance Snow’.

Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.

 

Penstemon x mexicale ’Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.

Penstemon finns med blå, rosa och röda blommor.
Foto: Impecta
Den himmelsblå ängssalvian är en nyhet för i år.
Foto: Jelitto

Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ’Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten.  Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.

Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!

Blomman hos salviaarter har en mycket speciell konstruktion.
Foto: anatomicalproducts.com

Lilla stjärnan våtarv är en riktig odåga

Den är ett av våra mest hatade ogräs, men för några få som vet bättre en vitamin- och mineralspäckad delikatess. Våtarv, nate, fågelgräs, vannare, fettagg, vassarv och på engelska chickweed. En enorm uppsättning namn har den i folkmun, men heter Stellaria media på latin. Våtarv är Carl von Linnés favoritnamn på denna krypande växt som sprider sig som elden.

Våtarven är en enormt spridningsvillig växt.

Våtarven finns över hela världen där det över huvud taget växer någonting. Det är en ettårig växt som mycket väl hinner producera frö två-tre gånger per säsong. Utöver fröspridning så slår den lätt nya rötter när den kryper längs marken. Bryts en tunn stjälk av slår den lätt rot, så det är ett besvärligt ogräs att rensa. Men den vill ha fuktig och näringsrik jord för att utvecklas riktigt väl. Men vill det sig illa så tar den på ett par veckor över helt i trädgårdens skuggigare partier. Bladmassa och rotsystem bildar då en sammanhängande, tät matta som lätt konkurrerar ut svagare grödor. Och ja, jag har varit med om det, fast jag glömde att fota jätteplantan.

Våtarven är dessutom en intelligent växt som utnyttjar växtrörelser, sk tropismer. När det blir sen kväll viker den ihop bladen mot stjälken. På så sätt sparas bladens värme, istället för att stråla ut i natten. En annan rörelse som förekommer hos våtarven är då den viker ner bladskaftet till en befruktad blomma. Det ger större chans till befruktning för de andra blommorna i samma knippe. När fröna mognat vinklas skaftet uppåt igen. Är vädret soligt och torrt öppnar sig fröhuset så att fröna exponeras för omvärlden. Men vid minsta fuktpust slår fröhuset igen sina flikar för att skydda fröna. Jätteintressant, och detta lärde jag mig nyligen i tidskriften Natur & Trädgård.

Våtarven sprider sig villigt som frö eller rotbit, stickling.

Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. Så jag får nog omvärdera våtarven och spara några plantor i landet för att äta upp dem!

Våtarven har en vacker, stjärnformig blomma.

Att planera rabatter

För de flesta villaträdgårdar med ordinär storlek är det en fördel att kombinera perenner och vedartade växter (buskar, klängväxter, små träd) i blandade rabatter. På så sätt får man både blomning, intressanta bladverk och en viss utfyllnad och struktur även vintertid. Placera rabatten där du ser den mest, där du vistas eller går förbi ofta. Det kan vara utanför köksfönstret, vid terrassen eller längs uppfarten.

gult och vitt i kombination blir fräscht och effektfullt i trädgården.

Att anlägga rabatter längs husväggarna har flera nackdelar. För det första är det vanligen alldeles för torrt intill husgrunden. Regnet kommer inte in och det blir ettdera mycket solstek eller riktigt skuggigt intill väggen. Så flytta ut rabatten en bra bit från huset och gräv där du kan se den från många håll samtidigt. Har du möjlighet så välj en lugn bakgrund av häck eller staket bakom. Du får skydd och en enhetlig fond som lyfter fram de enskilda växterna.

En fond av en häck, mur eller staket ger en lugn bakgrund till de blommande växterna.

När det gäller storlek på rabatterna skulle jag föredra en stor framför flera små. Gör dem inte för små och smala, för det blir mindre plats för visuellt djup, något som är en effektskapare i rabattdesign. Det blir också mycket mera lättskött att hålla ihop planteringarna. Genom att plantera i olika nivåer håller du ihop volymen och utnyttjar markytan på bästa sätt. Plantering i olika skikt tidsmässigt ger variation. Under en större lövfällande buske planterar du tidiga vårlökar och runt dem skuggtåliga perenner. Allra först på våren blommar lökarna och snart börjar bladen spricka ut på busken och skapa ett levande skuggspel. Sedan när lökblomningen är över tar perennerna över och täcker in de gulnande lökväxterna. På så sätt kan man få in många höjdpunkter under växtåret.

Färgfält som återkommer längre fram i rabatten eller trädgården skapar sammanhållning.

Ta inte till så du kräks med alla älsklingsväxter i samma rabatt. Begränsa antalet iögonfallande växter för att få ett harmoniskt intryck. Inte alla färger på en gång alltså, utan bara ett par åt gången. Blir det för många höjdpunkter samtidigt som konkurrerar vet blicken inte var den ska landa, utan det blir plottrigt och oroligt. Men fyll hela tiden på tidsmässigt med nya älsklingar så att när en sort falnar så är nästa på gång in. Det är detta som är konsten! Och det är här som bladväxterna kommer in som en harmonisk bas.

Färgfälten återkommer och repeteras i rabatten.

En trädgårdsdesigner jobbar gärna med grupper eller fält som man repeterar. Samma växter eller färger kommer igen på flera ställen i rabatten. De ingående växterna smälter in i varandra och skapar rytm. Har man riktigt stora rabattytor att jobba med är det effektfullt att planera med samma växter i stora rektangulära block som ger tydliga och strikta kontraster i färg och form. Annars är det vanligare när det gäller mindre rabatter att man väver/flätar smalare växtfält så att de överlappar och nästan omärkligt glider in i varandra. Oavsett teknik så är det viktigt att färgerna stämmer överens med de grannar som blommar samtidigt.

Vävda fält där växterna smälter in i varandra.

 

Blyga klockor och fluffiga fröställningar

Klematis är mycket mer än bara ’Jackmannii’. Den blå rikblommande superklematisen är säkerligen den allra vanligaste inom sitt släkte, men det finns mängder av mångsidiga klättrare inom de olika klematis-grupperna. Många gånger är de som allra vackrast när man blir överraskad av att se dem där de växer, på platser där man inte hade förväntat sig att hitta dem.

Vitblommande, svagväxande klematis, troligen ur Montan-gruppen.

Mina favoriter är så många, men de som växter slingrande uppför ett knotigt gammalt träd är oftast de käraste. Då befinner de sig i ett riktigt sammanhang, med ett växtsätt som är anpassat till den gamla trädgårdsmiljön. Släktet klematis är stort – det består av ett par hundra arter och former, och därtill kommer ett par tusen hybrider, både stor- och småblommiga, som tagits fram av entusiastiska klematisodlare. Blomformen är enkel eller dubbel, hängande i klocka eller platt och vidöppen mot besökaren. Det finns också många klematis som doftar underbart starkt och gott.

Ulliga fröställningar förekommer på vissa vilda clematis.

Det är lätt att förföras av stora, pråliga blommor, men glöm inte bort att titta in i den småblommiga klockan eller det ulliga fröhuvudet med sin rufsiga höstperuk. Många arter är utomordentligt härdiga och går att odla ända upp i norr. Men det finns också känsliga sorter som inte överlever den nordiska vintern, utan måste övervintras frostfritt i uterum.

Doftande skogsklematis är en starkväxande lian med små, vita blommor.

Clematis vitalba, skogsklematis, (bilden ovan) kan växa förvildad i Skåne. Den har långa, sega lianer till grenar, som med stor växtkraft väver in andra växter eller gammalt bråte. Det duger inte med en järnspiral/klätterväxtställning för att härbärgera den. Minst ett stort träd eller kraftigt staket ska man ha för att den inte ska välta allting. Rankorna blir lätt 10 meter långa. Blommorna är små och nästan inte klematislika, de doftar ljuvligt och blommar från juli till hösten. Därefter sätter den vackra fröställningar.

Klematis kan krypa längs marken eller svinga sig i träd.
’Love Child’ är en ljust gul klematis som härstammar från Korea.

Klematis är inte krångliga växter. De anspråkslösa vildformerna behöver du knappt beskära, utom när de vuxit sig alltför risiga, och de är rätt så tacksamma för de flesta ställen där du placerar dem. Fast helst vill de inte stå upp mot heta husväggar. Där blir det alltför torrt för rötterna. En halvskuggig plats är oftast bäst. Kalkhaltig, kraftig jord passar de flesta, gärna kompostblandad. Vattna sedan regelbundet den första sommaren efter att du planterat din nya klematis.

Trädgårdstrender för 2014

Hängande blomsterkorgar svävar i de knotiga äppleträden.
Färg- och växtval för den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Blomsterfrämjandet brukar vara snabba med att staka ut riktningen och sätta nyheterna inför kommande växtsäsong. De tydligaste trenderna man kan se inför 2014 är en hyllning till de historiska värdena, att det kollektiva, glada odlandet hamnar i fokus och inte minst att prydnadsväxter gör comeback i inredningen. Det sista är något jag ofta tänkt på – dvs när försvann blommorna från fönsterbrädorna hos folk? Framför allt unga människor verkar inte ha något förhållande till krukväxter/prydnadsväxter i hemmet. Läs vidare här – det verkar som att det finns något för alla.

Kolonistugetrendet än fortsatt stark nästa år.
Den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Den historiska trädgården

I den historiska trädgården hittar vi gamla miljöer och redskap. Man har valt att illustrera trenden utifrån ett kolonistugeperspektiv. Att ta tillvara gamla kunskaper inom odling och matlagning ligger i tiden. Här anser Blomsterfrämjandet att växter som har en historia att berätta passar in, men också växter som förnyar och skapar ett möte mellan tradition och nytänkande.

Färgvalen är lugna i den historiska trädgårdstrenden och det är torra pasteller och naturliga toner i beige, brunt och terrakotta som dominerar. Tulpaner, pelargon, lavendel, hortensia, rosenskära, cyklamen, heliotroprisp och alunrot är exempel på växter som hör hemma i den historiska trädgården.

Att ha kul i trädgården och odlingslotten tillsammans med andra fortsätter som trend i gröna sammanhang.
Kollektivt odlande och gemenskap – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Kollektivt odlande

Färg och glädje, familjen i fokus och långbord där alla får plats är gemensamma begrepp i trenden som kallas kollektivt odlande. Men det finns också plats för cityodlaren med den lilla balkongen som vill skapa en lummig oas på några få kvadratmeter. Blomstrande planteringar och community gardens är givna inslag. Här passar växter med rik blomning och starka färger samt utplanteringsväxter av alla de slag. Idealet är att trädgården och hemmet blir lite vildare och inte så tillrättalagt, lite som om naturen själv vore trädgårdsmästaren. Hurra, det låter som om ”stökigt” är tillåtet utan att man behöver skämmas för sin trädgård eller stadodling!

Färgvalen i denna trend är starka med karibiskt klara färger och inslag av neon. Tagetes, dahlia, trädgårdsverbena, prydnadsgräs, krysantemum, julstjärna, amaryllis, begonior – är färgklickar som man måste ha! Nja, inte min stil, men den passar säkert andra.

Kryddor och andra ätliga växter flyttar in i köket.
Grönt är skönt och växterna flyttar in – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Grönt är skönt

Under många år har trenden varit att vi allt mer flyttar ut i trädgården och att trädgården ska betraktas som en förlängning av vardagsrummet och köket. Trenden grönt är skönt kan beskrivas som tvärt om. Nu är det dags för det gröna att flytta in i inredningen igen. Lampor blir växtlampor, bord blir blomsterbord, drinkvagnar blir blomstervagnar… och så vidare! Hälsomedvetandet och intresset för det ätbara är stort och växter som passar fint här är såväl de ätbara som de frodigt gröna.

Ätliga växter är fortsatt en stark trädgårdstrend 2014.
Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Färgmässigt är det här en riktig klorofyllbomb med gröna, gula och vita toner. Växtval: tomat, gurka, kryddväxter, murgröna, minipåsklilja, slideranka, alunrot och så klart våreld/höstglöd.

En väldoftande och lite ovanlig bourbonros

Tittar igenom bilder från den gångna sommarens trädgårdsutflykter och hittade vackra rosor i mappen från Fredriksdals trädgård i Helsingborg. Fredriksdal har ju ett stort och fint rosarium och brukar ordna rosdagar en helg varje sommar. De har samlat på sig mängder av gammaldags buskrosor som oftast står i sin bästa prakt just i månadsskiftet juni-juli. Passar på att presentera en väldoftande och randig skönhet.

Strimmiga rosor finns det flera av.
Den strimmiga rosen Commandant Beaurepaire har en ganska gles, men mycket väldoftande blomning.

Hon, brukar jag säga om rosor, men den här blir väl en han i alla fall, åtminstone en hen, för den har fått sitt namn efter en fransk officer som begick självmord efter att han tvingats ge upp striden mot preussare och österrikare i slaget vid Verdun 1782-1792. En sorglig historia, om den är sann eller inte kan jag inte veta. Men visst blir det betydligt intressantare när saker och ting får en historisk anknytning? ’Commandant Beaurepaire’ heter rosen.

Gammaldags rosor doftar ofta mycket gott.

Det är en tämligen storvuxen buskros som brukar hänföras till Bourbon-rosorna, ibland i remontantgruppen. Rosen togs fram i Frankrike 1875, men dess föräldrar är inte kända. ’Commandant Beaurepaire’ har en tät och kraftig växt med överhängande grenar. Tipset är att beskära den ganska hårt till ca 1,5 x 1,2 meter för att den ska behålla sitt utseende. Rosen har ljust gröna, väldigt smala, nästan lansettliknande mot ovala blad som ofta är vågiga. Just smala blad är rätt ovanligt på buskrosor och i kombination med de strimmiga blommorna kan det vara ett bra kännetecken.

Bourbonrosor har oftast en mycket god doft när rosorna blommar.
Observera de smala och spetsiga bladen hos denna ros.

Blomman är stor och fylld, lite skålformig. Knopparna är nästan runda. Blomman varierar i färg från ljust rosa till karminröd och purpurröd. Strimmorna kan vara nästan vita. De knallgula ståndarknapparna är delvis gömda. Doften hos denna ros är underskön och stark. Rosen är inte sjukdomsbenägen, vilket ökar användbarheten. Eftersom den kan remontera sparsamt mot sensommaren är det bra att ge den en god, välgödslad jord och vattna vid torka. Definitivt en ros jag ska hålla utkik efter!