Trädgårdskonsult – Sida 23 – Greenspire Trädgårdskonsult

Amaryllisen står i knopp inför jul

Idag kan du köpa amaryllislökar både i mataffären och på macken. Det är ofta små lökar med tunna stjälkar och en kruka som generöst dekorerats med allehanda plastiga prydnader. Den ger säkert en fin julblomma, men värst stor blir den inte och sällan kommer det upp två blomstjälkar. Satsa på en kraftig lök istället så ska du få se på blomsterprakt! Och det blir en långvarig vän som återkommer år från år.

Hur gör man för att återanvända sin amaryllislök? I en gammal text från 1842, Kort anvisning till lökväxters, särdeles hyacinters drifning i rum af en blomstervän står det så här: ”Löken upphänges i October nära intill en kakelugn, som hvarge dag eldas, hvarvid dock tillses att löken ej genom beröring med den varma kakelugnen blir stekt eller bränd. Sålunda förblir den hängande till dess den framskjuter en rödaktig blomknopp, hvilket sker innan bladen utskjutit och vanligen i Februari. Så snart detta inträffar, nedtages löken och inplanteras i jord med våt mossa samt vattnas ymmigt, då man efter 5-7 dagars förlopp har den purpurröda, med guldstoft beströdda blomman utslagen. Sedan blomman vissnat, ger man löken mindre vatten och utplanterar den i Maj på kall jord, der den får stå tills i slutet av Augusti, då den åter upptages, får ligga i luften till dess bladen vissnat, putsas och i October åter upphänges för att drifvas.”

När julen är över och amaryllisen blommat klart så sätt den i fönstret och börja gödselvattna tills det är dags att plantera ut den. Eller gör som jag – låt den stå kvar i fönstret hela sommaren, kanske lite gömd bakom gardinen, och vattna så där lagom så att den håller sig grön. Tids nog visar den om den vill vila eller börja sätta knopp. På vårvintern är det normalt dags. Då kan du plantera om löken i ny jord och vattna den lite mer så rotbildningen kommer igång. Men när blomstängeln blir längre är det bäst att sluta vattna så inte stjälken blir alldeles för lång och ranglig.

Genom att ge löken en ordentlig vattning väcker du den ur dvalan. Därefter, spara på vattnet tills efter blomningen.

Hur sköter man en azalea?

Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.

Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.

Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.

Vitmossan är mycket vattenhållande och näringsfattig till sin natur. — Så här ser den levande sphagnumtorven ut innan den blir torvmull. Vitmossa kallar vi det ofta i dagligt tal.

Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.

Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.

En klättrande bourbonros med härlig doft

Zéphirine Drouhin är en ros som odlas mycket i mellaneuropa. Hos oss blir den inte så hög (max 2,5 m), eftersom den är något frostkänslig. Rekommenderas bara upp till zon 3. Men det är en jättefin och mycket odlingsvärd ros som klätterros eller buskros. Beskär man den hårt som buskros blir den inte så hög, men blomningen tjänar ofta på det. Håller du den som klätterros tar du det försiktigare med beskärningen och gallrar mest ut svaga grenar vid behov.

Zéphirine Drouhin har lysande cerisefärgade blommor som är 7-8 cm stora, löst halvfyllda med vågiga kronblad. Huvudblomning sker från mitten av juni till mitten av juli, men den remonterar gärna under sensommaren. Doften är söt och stark. Tyvärr är det här en ros som kan angripas av svampsjukdomar som rosrost, svartfläcksjuka och mjöldagg. Den behöver därför kontinuerlig passning och putsning av angripna blad. Men vad gör man inte för en sådan här stjärna? Nedan ses rosen i sällskap med en klematis vid namn ’H F Young’.

Gula Gravensteiner passar till allt

Äpplet Gravensteiner känns lätt igen på de kantiga åsarna som löper över frukten. Fruktköttet är gult och stadigt och mycket gott och saftigt. Gravensteiner har ett tunt, fett skal som glänser. Hela äpplet doftar starkt och gott.

Det är ett gult, ganska stort äpple som plockas i september-oktober och har en lång hållbarhet i kyla – fram till februari-mars. Av Gravensteiner kan man göra det mesta: desserter, mos, must och kakor. Detta äpple har odlats i Sverige i omkring 200 år, och räknas fortfarande till klassikerna.

Några nackdelar måste jag dessvärre också ta fram. Det är känsligt för kyla och har lite dålig härdighet – zon 2-3. Eftersom det blommar så tidigt skall det helst placeras i perfekt läge för att inte de vackra, rosa blommorna ska gå om intet. Tyvärr drabbas äpplet lätt av skorv.

Som många äldre sorter har även Gravensteiner tendens att bära sent samt ojämnt vartannat år. Den är en triploid sort, vilket betyder att blommorna är stora, men pollenet är svagt då de flesta pollenkorn inte är befruktningsdugliga. Den är alltså ingen bra pollinatör, men befruktas själv av de flesta vanliga äpplesorter. Det finns också en röd Gravensteiner.

Testat sen plantering av kungsängslilja

Köpte en påse knölar till kungsängslilja, Fritillaria meleagris, och planterade i en kruka häromdagen. Ja, jag vet att de ska i jorden tidigt och helst redan i september. Men nu kostade de nästan inget, eftersom lökar reas ut så här tids på hösten. Jag tänkte att jag skulle prova. Satte dem i vatten några timmar åt gången över en kväll och natt och så fick de dra till sig fukten. Kändes riktigt feta och fina sen faktiskt. Jag hoppas det fanns lite liv kvar i dem!

Kungsängsliljan härstammar från Balkanhalvön och mellaneuropa, men kan hittas förvildad i Sverige. Mest känd lokal är nog Kungsängarna i Uppsala, efter att botanisten Rudbäck fört in den i botaniska trädgården under slutet av 1600-talet. Det speciella med denna lökväxt är att den vill stå fuktigt, särskilt på sommaren efter blomningstiden. Jag har nu satt knölarna i en kruka för att ge mig själv lite tid att fundera ut var de ska planteras i trädgården. En bra poäng med fritillarior är att de är rådjurssäkra. Doften i alla växtdelar är mer av en odör, och den skyddar dem från att bli uppätna.

Så här tänker jag mig att det skulle se ut i maj när liljorna kommer i blom. Vi får se. Det hade varit kul om det fanns någon vitblommande knöl med i påsen, för de är så aristokratiskt stiliga! Tittar man noga på blomman i motljus så ser man de schackrutiga partierna framträda även i de vita blommorna. Snake’s-head kallas kungsängsliljan på engelska och det är ju en talande beskrivning. På tyska heter den Schachbrettblume och det är ju lika exakt.

Undersköna höstkrokus

Promenerade i den höstvackra Alnarpsparken för några dagar sedan. Tittade mest på trädkronorna medan jag försökte repetera alla märkliga och ovanliga träd som jag träffade på. Plötsligt lyser det till i löven på marken och där står ett helt stim av lila höstkrokus.

Höstkrokus heter Crocus speciosus och är just nu mitt i sin blomning. Den är rätt lik en vanlig vårblommande krokus, men har mycket längre hals och inga blad. Blommorna är blåvioletta med mörkare strimmor på kronbladen. Pistillen är orangegul och kontrasterar vackert mot det lila. Den långa, klena halsen gör att blommorna behöver lite stöd av t ex gräs, för att de inte ska lägga sig platta vid regn och blåst. Så det passar bra att plantera dem i gräsmattan.

Knölarna planteras under sensommaren, i augusti, på ca 10 cm djup. Höstkrokus sprider sig ofta villigt om de får stå ifred. De kan också planteras under buskar och träd, men det är viktigt att växtplatsen är solig och varm för att höstkrokus ska hinna blomma innan senhösten. Jorden ska vara sandblandad och genomsläpplig. Stående fukt i jorden leder till att knölarna ruttnar bort, så se till att jorden har lätt att torka upp, speciellt på sommaren. Ett tips är att plantera på en liten kulle eller i ett stenparti. Växten kommer från varma trakter kring Turkiet, Kaukasus och Iran.

Klipp häcken inför vintern

Höga och breda häckar är jobbiga att klippa så håll efter dem ordentligt! — En engelsk idegranshäck som blivit lite väl bred och svårskött. Idegranen går att klippa in ordentligt om man vill slanka till den.

En häck hör till trädgårdens viktigaste byggstenar, för den skyddar dig både mot vind och nyfikna blickar. Med häckar delar du också in en större trädgård i mindre och intimare rum. En låg klippt häck blir en snygg avgränsning till grönsaksodlingen eller uteplatsen. Du kan också plantera stamträd inne i häcken och på så vis få både en lägre och en högre avgränsning.

Att blanda växtslag i häcken gör den mer spännande. — En häftig, än så länge oklippt häck av silverpäron och bok i Appeltern i Holland.

En friväxande, inte klippt häck kräver mycket plats, men är mer lättskött. Du beskär den på samma sätt som andra buskar i trädgården. Den klippta häcken kräver mer omsorg och ofta klippning två gånger per sommar om den ska vara riktigt perfekt. Första klippningen utförs i midsommartid och den andra i september och ända in i oktober.

När du planterar en ny klippt häck har du en hel del arter att välja mellan. Beroende på jordmån, växtzon och önskad höjd/täthet finns det olika förstahandsval. Hagtorn, måbär, häckberberis, oxel, gran och tuja passar bra i norra delen av landet. Bor du i lägre zoner kanske naverlönn, avenbok, bok, liguster, och idegran är roligare. Alla har lite olika egenskaper och krav på växtplats. Om jag fick välja fritt skulle jag satsa på idegran som är häckarnas rolls royce. Den ger mycket tätt skydd, den är lätt att föryngra och dessutom vintergrön. Idegranen tar sig bra också i skugga. Bland lövhäckarna gillar jag speciellt avenbok som också kan klippas in till en mycket smal häck.

En häck som växer med flera grenar från basen måste byggas upp successivt. — Arter som liguster, hagtorn, berberis, måbär och idegran byggs upp bit för bit och beskärs årligen.

Kom ihåg att när du planterar bok, avenbok, gran och tuja så får du inte klippa av toppen innan häcken har nått den höjd du vill ha på den färdiga häcken. Dessa arter har genomgående stam och bryter du toppdominansen kommer häcken att ha svårt att växa till sig på höjden. De andra buskarna ska byggas upp noga och beskäras årligen från små plantor. Se bild ovan. Annars blir de inte nog täta från basen utan du får en svajig häck som blir glesare och glesare ju äldre den blir.

Ännu ett knep att tänka på är att luta sidorna inåt när du klipper. Häcken ska vara bredast i basen för att få solljus på alla grenar. Är sidorna raka skuggas de nedre partierna och häcken blir ofta kal nertill. Det ger också mer problem med ogräs förstås.

Aroma, ett av de godaste svenska äpplena

När man köper inhemska äpplen i affären är det för det mesta Aroma i kartongerna. Det är ett mycket gott och hållbart äpple som mognar ganska sent på säsongen. Det sitter väl fast i grenen utan att blåsa ner vid minsta vindpust. Aroma härstammar från sorterna Filippa och Ingrid Marie. Det är en frisk sort som sällan drabbas av skorv eller röta. Trädet blir dessutom tidigt bördigt och ger jämna skördar varje år.

Aroma har först gula frukter som efterhand blir alltmer röda, först på solsidan. I täckfärgen har de ljusa streck och prickar. Äpplena är ganska stora och tydligt tillplattade på undersidan. Skalet är matt och fruktköttet gulvitt, saftigt och ganska fast. Jag gillar inte mjöliga äpplen, men Aroma är helt ok. Aromen är fin och mild, precis som namnet antyder. Sen har äpplet en annan egenskap som gör det lämpligt i sallader och efterrätter – det behåller nämligen färgen på fruktköttet utan att bli trist brunt när att du delat det. Ett bra äpple på alla sätt och vis alltså.

Börja planera för övervintring av oliv- och citrusträd

Ännu är det varma nätter i Skåne, men snart är det dags att ta in medelhavsväxterna som står ute. Vissa tål någon köldknäpp, andra måste skyddas mot första frosten. Afrikas blå lilja, Agapanthus, trodde jag var på ruinens brant i våras efter en sen frostnatt. Bladverket frös och hängde trist och såg ungefär ut lika aptitliga ut som hostans blad när de fått frost. Men som tur var hade inte rotsystemet tagit skada, utan det kom fram nya blad småningom. Och nu står båda plantorna fortfarande i underbar blom. Ett förmaningens ord inför vinterförvaringen – var sparsam med vattnet för detta är en växt som lätt vattnas ihjäl under vintern. Den ska stå torrt och inte ha mer än ett par deciliter vatten per vinter.

Köpte ett olivträd på rejäl stam i somras. Det har inte hunnit växa till sig så mycket, men smälter fint in vid trappan med mina andra medelhavsväxter. Oliven är lite köldtålig och behöver nästan en svalare period för att komma i blom. Jag tänkte låta det smaka på lite kyligare grader, men sedan bära upp på vinden där det blir 5-8 grader om vintern. Lite bladfall får man normalt räkna med, men det kommer nya till våren. Fortsätt vattna med lite längre intervaller, varmare utrymme = mer vatten, svalare = mindre vatten mer sällan. Olivträdet tackar för extraljus i form av kallvita lysrör eller lågenergilampor. Så det tänkte jag fixa i år. Ansluten till en timer kan den lysa 12-15 timmar per dygn. Till våren klipper du sedan in de längsta och rangligaste grenarna i samband med att du flyttar ut plantan.

Citrusträd övervintras också svalt och ljust. De ska nog inte frysa alls, utan tas in före frosten slår till. Citrusträd är blom- och fruktbärande året om så de behöver ett näringstillskott även om vintern. Det ska vara speciell citrusnäring som innehåller extra järn. Den ger du en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som på sommaren. Citronträd ses ibland med gulaktiga blad. Det kallas kloros och beror just på järnbrist.

Har förresten skördat några citroner från mitt träd nu i höst. Frukter som tagit över ett år på sig att mogna. Men det var värt väntan för aromen är helt enastående! Släng er i väggen vanliga citroner i affären. Det minsta man kan kräva numera är ekologiska sådana, för nu har jag blivit kräsen!

Ännu ett rostips med god doft

Träffade på den för mig tidigare okända buskrosen ’Thérèse Bugnet’ i Ystads klosterträdgård i somras. Blev förförd av den vackert rosa färgen och goda doften. En typisk ros från rugosa-gruppen, som innehåller många härdiga, anspråkslösa och friska rosor.

’Thérèse Bugnet’ har en nästan oavbruten blomning från juni till hösten. Vackert mörkrosa blommor, ganska platta, men fyllda med lite fransiga kronblad. Blomman är stor, 8-10 cm i diameter, men det är heller inga stora klasar, utan blommorna sitter ofta en och en. Doften är underbart söt och god precis som hos många andra vresrosor.

Ser man rosen utanför blomningstid så kan man ganska snart sluta sig till att det är en rugosa genom att titta på de läderaktiga bladen och de tätt borsttaggade äldre skotten. Och precis som så många av sina släktingar är den både härdig och skuggtålig. Upp till zon 6 ska det inte vara några problem att odla den. Funkar alltså i södra Finland också. Klarar sämre jord och vindpinat läge, men får så klart bättre blomning om du kommer ihåg att ge den lite gödsel om våren.

Jag skulle gärna rekommendera ’Thérèse Bugnet’ i parker och trädgårdar, även på naturtomter, just därför att den är så tålig och frisk. Inte minst efter en sommar som i år med allehanda kryp och svampsjukdomar så är man glad för friska rosor som sköter sig själva. Ibland måste trädgårdsarbete få vara lite enkelt också. Busken blir upp mot 2 meter hög och 1,5 meter bred och den växer ganska tätt och sammanhållet.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: