Kategori: Trädgårdskonsult

Dags att planera för fruktträdsbeskärning

De flesta fruktträd vi har i våra trädgårdar är framtagna i ett format som ger regelbundna, ofta mindre kronträd. Ett kronträd är inköpt och planterat som två- eller treårigt och har en rak, låg, genomgående stam och sparsamt med grenar som går vågrätt ut från denna. Det bästa är om grenarna redan från början är utvalda med en placering som växer ut spiralformigt från olika höjd på stammen.

Ett ungt äppleträd måste formas efter det utrymme man har.

Det är den optimala grenplaceringen för kronträd som man ser på det idag. För 30-50 år sedan formades träden ofta med ett flertal grenar som från låg höjd gick ut åt olika håll, formande en tratt. Bildserien här visar den typen av beskärning. Vad man ska komma ihåg är att lägsta grenvarvet ofta blir mycket lågt och det hindrar gräsklippning och annan skötsel under grenarna. När jag kom ut till den här trädgården med uppdrag att ”rensa lite bland grenarna” i Aroma-trädet kunde jag lätt se spåren av den föregående beskärningen för ca 3 år sedan. Grenarna var avklippta rätt av på hög höjd utan någon större eftertanke. Trattformen var smal och de enskilda grenarna hade mycket lite utrymme och stor ljuskonkurrens.

Gallring av grenar hos äppleträd görs gärna nu på vårvintern.
Trädet har vuxit sig för tätt och behöver gallras.

Dessutom hade här bildats en stark mittgren, antagligen av ett vattenskott, och den gick rätt upp i himlen utan så många sidogrenar. Men grundformen var god och det behövdes inte så mycket finlir för att åter få styr på trädet. Med hjälp av såg tog jag ur gren efter gren tills varje kvarvarande gren hade sitt eget utrymme och plats för ljus till kommande frukter.

Efter att den grova mittstammen tagits bort fick trädet en helt ny form.
Trädet på den första bilden efter beskärning.

Den kraftiga mittgrenen åkte också bort. Så fort den försvann förvandlades hela formen. Jag gick inte så hårt åt de mindre grenarna och sparade så mycket fruktsporrar och knoppanlag som möjligt för att slippa mängder av vattenskott. Men det blev enorma mängder med ris i alla fall. Som det ofta blir, trots att jag är rätt försiktig. Eller försiktig är kanske fel ord – jag väljer noga mina grenar, men tar bort hela, kraftiga grenar och fipplar inte så mycket med det finare grenverket. På så sätt blir det ofta mycket frukt redan nästa säsong och mängden vattenskott håller sig på en rimlig nivå. Jag eftersträvar alltså en balans i trädet och ett träd som också är vackert att se på. Vill du lära dig mer om beskärning så kontakta mig gärna. Jag ger också kurser till grupper och enskilda inom fruktträdsbeskärning.

Efter beskärning ska det vara en luftig balans mellan grenverket i trädet.
Samma vinkel som på bild 2, efter beskärning.

Designknep – harmoni och kontrast

Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.

Kontraster i form är effektivt för intresset i en komposition.
Färgharmoni genom spirea och alunrot, men observera gräset som kontrasterar i form.

Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att ”finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.

Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.
Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.

Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.

Färgen kan harmoniera och formen kontrastera, då uppnås en god balans i kompositionen.
Fackelliljans ljusgula spira och solbrudens horisontella blomkorg med tydlig knapp kontrasterar i form, men visar fin harmoni i färg.

Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.

Komposition med kontrast i både färg och form.
Kontrast i både färg och form blir spännande. Men kombinera då inte lika mycket av båda, utan kanske 70-30.

Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.

Väddväxter i trädgården och det fria

Insekterna älskar väddarna som trivs på sandig mark.
Väddväxterna är bra insektsblommor och lockar till sig både humlor och fjärilar.

Familjen väddväxter är inte så stor, och många arter är mycket alldagliga till utseendet. Men det finns några vackra vilda former som gärna växer på mager, sandig mark i vägrenar eller betesmarker. Åkervädden är en ganska vanligt förekommande perenna växt som drar till sig en hel del insekter. De kryper då omkring uppe på toppen av den ljusblå-lila fluffiga kudden. Blomningen pågår under juli-augusti och blommans form gör att den alltid är tillgänglig för nektarsök.

Väddarna drar till sig humlor som söker nektar.
Vinröd vädd med täta småblommor i korgen.

De odlade väddarna tillhör släktet Scabiosa, som härstammar från Kaukasus och länderna kring Medelhavet. Väddarna trivs bäst i lätt och väldränerad jord, gärna sandmark med god kalkhalt. Tyvärr kan de vara godis för harar och kaniner har jag märkt. Men får de stå ifred blommar de vackert på sensommaren i sällskap med t ex temyntor, höstflox och såpnejlika. Scabiosa caucasica har många namnsorter i olika vita, blå och vinröda nyanser.

Vädden är en graciös blomma som passar i den torrare rabatten.
Väddarna är små arkitektoniska konstverk.

Att designa skyltfönster

Är verkligen ingen shoppare, och jag är inte ens särskilt ofta inne i stan, för att jag trivs så bra med att bo ute på den lugna landsbygden omgiven av vild natur. Men jag kan åka in ibland en kväll, t ex för att gå på bio. Det är bara skönt att affärerna är stängda, eller håller på att stänga, för själva shoppingen är ganska stressande. Men det är otroligt underhållande att uppleva skyltfönstren!

Materialvalet avgör vilken känsla man får av montern eller skyltningen.
Butiken Tage Andersen Blomsterdesign på Ny Adelgade i Köpenhamn har en alldeles speciell atmosfär.

Exponering och komposition är inte helt lätt. Vad ska man visa? Ska man ha ett tema? Ska man ha prislappar i fönstret? Hur använder man sig av rymden, dvs ett skyltfönster är ju inte tvådimensionellt? Hur lyckas man med belysningen? Hur gör man en lyckad komposition? Egentligen är det lite samma frågor man ställer sig som trädgårdsdesigner också när man har en hel trädgård framför sig. Det är en motsvarande utmaning man har då man ska designa en mässmonter.

Var på mässan Design Trade i Köpenhamn i fredags och gjorde också en avstickare upp till Tage Andersens blomsterbutik inne i stan. Två helt olika approacher. På en mässa kan man ofta göra en exponering av varumärket eller sortimentet. En sortimentsexponering har syftet att visa vilka varor som finns eller vad som erbjuds i en viss butik. För att förenkla är det vanligt att färgkoordinera eller temaanpassa innehållet om det spretar mycket. I bilden nedan har man samlat sina inredningsprodukter som kan hänföras till servering och i densamma skapat ett riktigt mässcafé. Det gav en mycket autentisk känsla.

Tema är en sammanhållande länk för produkterna som ställs ut.
Cafédelen i Miljögårdens mässmonter.

Prestigeexponeringar förekommer ofta på mässor eller skyltfönster där besökarna/kunderna förväntas ha ett stort designintresse. Här är den estetiska upplevelsen viktigast och produkterna underordnar sig. Principen Less is more, jobbar man ofta efter. I en sparsmakad design gäller det att få en balans i kompositionen. Kan en komposition upplevas från flera håll ställer det ännu större krav på att balansen fungerar runt om. Det gyllene snittet är ett sätt att genom en bestämd asymmetri uppnå balans. Proportionerna är 3/8 mot 5/8. När man använder det gyllene snittet delar man inte ytan symmetriskt på mitten, utan förskjuter huvudaxeln något åt ena hållet. Obalansen ger balans!

Montern som kan upplevas från flera håll ställer fler krav på designen.
En del av en monter uppbyggd så den kan upplevas från alla håll.

Vid prestigeskyltning skapar man blickfång där ögat kan landa. Man bygger upp förväntningar på produkten eller resultaten av den. Materialvalet i rekvisitan ska förstärka känslan av budskapet. Glaskuporna ovan ökar känslan av renhet och noggrannt testade produkter. Olivträdet tillför mjuka värden och refererar till råvarans ursprung. Färgskalan är återhållen i två-tre toner, varav en (den bruna) är huvudfärg. Mycket effektivt och lugnande för ögat och hjärnan.

Allmänt om skyltning gäller att ju mindre varan är, desto fler måste visas för att de ska synas. Masseffekten är effektiv. Men samtidigt är det bra att tänka på att hellre skylta om oftare och visa färre prylar åt gången än att pressa in allt på en gång. Då drunknar lätt varorna i mängden och det blir alltför plottrigt.

Frosttålighet och proveniens

Temperaturer kring eller under fryspunkten kan ta död på känsliga träd och buskar som planteras på gränsen till sin härdighet. Barksprickor, förfrusna knoppar och skott eller rodnande barr hos barrträd kan orsakas av frost. Tidig vår kan temperaturskillnaderna mellan nattfrost och solvärme bli stora. Beroende på en växts proveniens tål den uppkomna temperaturskillnader olika bra. Proveniens betyder härkomst. För träd används det oftast för det geografiska område (alt kustklimat eller inlandsklimat) som träden ursprungligen kommer ifrån.

Korstörne har en härdighet som zon 2 i Sverige.
Korstörnet är ett arkitektoniskt träd som ger en lätt skugga. Det härstammar från det inre av Nordamerika och är härdigt till zon 2.

Träd som växer naturligt inom ett område anpassar sin tillväxtrytm till klimatet. När temperaturen stiger på våren börjar träden växa. Det är viktigt att denna tillväxt inte börjar för tidigt. Då kan skotten skadas av sen vårfrost. Provenienser från nordliga breddgrader startar oftast sin tillväxt tidigare, vid en lägre temperatur. På hösten styrs invintringen av nattlängden. När nätterna blir tillräckligt långa får plantorna signal att börja sätta knopp och påbörja invintringen. Träd från nordliga breddgrader sätter knopp vid en kort nattlängd medan träd från sydliga breddgrader fortsätter att växa tills nätterna har blivit ännu längre.

Tulpanträdet är ganska frostkänsligt, men utvecklas med tiden till ett stort träd.
Det kommer att dröja många år innan mitt tulpanträd börjar blomma om skotten alltid fryser om vintern.

Vid nordförflyttning av provenienser startar växterna tillväxten senare på våren och växer längre på hösten jämfört med ortens proveniens. Den senare starten på våren betyder minskad risk för skador av försommarfrost, men den senare invintringen ökar i stället risken för skador av höstfroster eller en ofullständig invintring. Dessa växter utnyttjar däremot vegetationsperioden bättre, de växer under en längre tid, och har därför oftast en högre tillväxtkapacitet.

Sydförflyttning av provenienser innebär att växterna slutar växa tidigare än ortens egen proveniens, men samtidigt är de mer härdiga mot höstfroster och vinterskador. Däremot löper de en större risk att drabbas av vårfrostskador. I Sverige förekommer inte sydförflyttning i någon större grad, däremot är det vanligt att man köper plantmaterial från mellaneuropa, som kan ha svårt att klara vintrarna. Har själv ett tulpanträd, som visserligen är skånskodlat, men min trädgård ligger på gränsen mellan zon 2 och 3 och det kan bli för mycket för tulpanträdet som har frusit hårt tillbaka under många vintrar.

Lä och skyddat läge är viktigt för magnolior.
Magnolian är ett buskträd med låg härdighet som gärna ska planteras invid en lähäck.

Vad man kan göra för att förbättra ståndorten för att klara känsligt växtmaterial är framför allt att stoppa vinden som kyler och torkar ut. Finns det ett vattendrag i den lägsta punkten kan du stoppa upp den tyngre kalla luften som glider nedåt och i sin tur pressar upp varmluften. Bryt denna luftrörelse genom ett tätt buskage så driver inte varmluften bort. Plantera inte känsliga arter i lågpunkter i trädgården. Den kalla luften sjunker nedåt och bara ett par meter högre upp blir klimatet många gånger avsevärt bättre. En häck, ett staket eller annan barriär hjälper stort till att förbättra mikroklimatet på platsen.

Utnyttja naturliga trädbestånd

Utkanten av parkmarken kan hålla skogskaraktär.

I många naturlika planteringar och kantzoner vid t ex golfbanor ut mot naturmark är det smart att utnyttja den naturliga föryngringen som ger gratis plantmaterial. Det kräver en del skötsel att välja ut de trädslag som man vill satsa på och röja buskskiktet, men det är trots allt ett enkelt sätt att anlägga blandskog. Det behöver inte bli någon vildvuxen skäpmark, men däremot kan man med tiden välja ut riktigt fina träd och skapa variation i höjdled i planteringen.

Björk växer gärna tätt och måste gallras genom röjning.
Röjning av självföryngrad björkskog behöver göras flera gånger under uppväxten.

Björken är det trädslag som sprider sig lättast, speciellt om marken är lite fuktigare. Björkfröet är litet och flyger långt, minst 100 meter. Det blir lätt gott om nya plantor där det finns ljus. Björken växer snabbt och behöver röjas redan inom något år för att inte växa för tätt. Speciellt måste man vara påpasslig med röjning kring barrträdsplantor, eftersom de är känsliga för skuggning.

Klibbalen föryngras lätt genom stubbskott.
En sumpmark med klibbal föryngras lätt genom stubbskott.

Där man röjer kommer det lätt upp stubbskott och av dem kan man bilda nya plantor ifall man kommit på andra tankar eller någon av de andra arterna gått ut. Tänk också på att spara lite asp, sälg och rönn om det förekommer, eftersom de är naturvärdesträdslag. Beroende på jordmån och markförhållanden kan man plantera in andra arter som ger en variationsrik miljö. Lärk är ett intressant trädslag som har ett mycket vackert höstutseende i lysande gult. Så lärk tycker jag man borde satsa på att plantera in.

Lärkens höstfärg är värd att ses.
Lärken har en vacker höstfärg som ofta sitter kvar länge.

Med blomma som ett litet fyrverkeri

Så här i nyårstider kan det vara frestande att hänvisa till gårdagens mängder av fyrverkerier som exploderade vilt på himlen och lyste upp vintermörkret. Jag har djur, så jag är inte ett dugg för raketer och smällare på nyår, men när det finns växter som ger (nästan) samma effekt i rabatten måste jag få visa vad jag tänker på. Det är en senhöstens blomma, helt klart. Oftast känner man igen den på doften innan man ens kan skymta själva växten. Det är en ljuvligt söt doft som påminner om smultronschersmin på ett sätt, men ändå har en helt egen touch.

Höstsilveraxet har en underbar, söt doft när den blommar.
Höstsilverax Actaea simplex ’Brunette’

Actaea/Cimicifuga, silverax är en växt som härstammar från de vilda stäpperna i Nordamerika, där indianerna använde den som läkeväxt mot framför allt som det hette, kvinnobesvär. Alltså PMS, klimakteriebesvär och vid förlossningar. Den kallades Black snake root. Namnfrågan vetenskapligt sett är inte klargjord än och fram till 1998 hette släktet Cimicifuga. Ett roligt namn när man börjar härleda det, då det betyder jaga iväg vägglöss. Och då syftar man nog till den speciella doften. Efter DNA-tester trodde man däremot att man hade bevis för att växten istället ska tillhöra Actaea, trolldruvor, men det där är inte fullständigt belagt ännu.

Doften är underbar kring höstsilveraxet 'Brunette'.
Höstsilveraxet har pärlformade knoppar längs en lång spira som när de slår ut doftar gudomligt.

Det finns många arter, namnsorter som är värda att odla i trädgården. Alla är inte så lätta att få fatt i. Vanligast och kanske allra ljuvligast är höstsilveraxet Actaea simplex ’Brunette’. Ett härligt mörklila bladverk och höga, höga blomspiror i vitt. Denna lättskötta perenn vill ha fuktighetshållande och djup jord, men tolererar både sol och skugga. Ju ljusare och soligare läge, desto mörkare blir bladen. Flytta inte runt på den i onödan, utan låt de grunt växande rötterna bli ostörda.

Kandelabersilverax har långa vita blomspiror.
Som vita utropstecken står kandelabersilveraxets spiror i rabatten.

Silveraxet med höga vita stänglar och gröna blad, A. matsumurae ’White Pearl’ kallas kandelabersilverax på svenska. Den blir inte fullt så hög som föregående, utan håller sig under 150 cm. Augustisilveraxet, A. dahurica, har också gröna blad, men dessutom skilda han- och honplantor. Det är hanplantorna som doftar gott. Blommar redan från juli-augusti, vilket är en fördel, för korta och svala somrar kanske inte ’Brunette’ hinner slå ut ordentligt.

Rosornas fruktsamma fiende

Förfärligt fruktsamma är de, bladlössen. En enda hona kan få en miljon ungar på några enstaka veckor. Det är inte klokt! Den är ett helt litet underverk egentligen, bladlössens livssaga. På våren börjar de från noll och kläcks från övervintrade ägg. Det är honor som redan från födseln är befruktade som föder gravida kopior av sig själva. Bara en sådan sak är ju helt sjuk. En helt vanlig bladlushona sätter 50 larvbarn om dagen under hela sin livstid.

Bladlössen invaderar späda skott och saftiga blomknoppar.

Hannarna kommer in i bilden först till hösten. De parar sig med honorna som lägger ägg som sedan övervintrar. Himla praktiskt alltihopa! Sedan finns det ju tillfällen när det växer ut vingar på de vuxna bladlössen, fast de inte har det från början. Det är när det börjar bli trångt på foderväxten och de behöver sprida på sig. Jag läste någonstans att man kan kalla dem luftplankton, så som de sprids för vinden i många mil, ledda av luftmassorna. Så ser de något gult eller limegrönt och droppar ner till marken för att äta.

Bladlössen attraherar myror som lever på den söta vätskan de avsöndrar.

Bladlusen sticker in sin sugsnabel i det späda skottet eller den lilla knoppen och ut strömmar växtsaften med växtens eget tryck. Så bladlusen behöver inte suga, det räcker att den borrar ett hål i den ytliga vävnaden. Ur bakkroppen utsöndras sedan den söta honungsdaggen som myrorna älskar. Så till den milda grad att de håller bladlössen som boskap. Och till och med flyttar runt på dem till lämpliga värdväxter. Det finns myrarter som har bladlusexkrementer som sin största näringskälla. De beskyddar dem mot fiender och mjölkar dem som kor.

Bladlössen suger växtsaft ur de nya knopparna och hämmar deras utveckling.

Fiender finns det förstås, fast ibland kan man undra var de håller hus. Förutom nyckelpigor, som de flesta känner till, så äts bladlöss av bland andra skinnbaggar, parasitsteklar, blomflugor och nätvingar. Det enklaste sättet för oss trädgårdsmästare att hålla bladlössen borta är att klämma ihjäl dem. Lössen är mjuka och det blir snabbt en kletig smet när man drar fingrarna över skotten. Man kan också spruta med utspädd såpalösning. Lössen kvävs när deras hud täpps till av såpan. Men det gäller att täcka hela insekten, så spruta rikligt och ofta! Får du bukt med lössen innan de hinner föda hannar och sätta ägg kan du klara dina växter. Annars börjar hela cirkusen om igen till våren. Sånt här kan en trädgårdskonsult få svara på frågor om när det börjar våras!

Hittade några bilder på härliga höstanemoner

Silvrig höstanemon visar sin vackra baksida.

Till mina topp 10 perenner hör definitivt höstanemonen. Både för att den blommar senare än många andra perenner och håller ut till det bittra slutet. Och för att den lägger ut sig lite lagom dekadent i rabatten när höstvindarna börjar ta i. Det blir liksom inte för perfekt. Och sen gillar jag de vackra baksidorna på denna blomma.

Fluffig som en renbäddad säng eller uppvispat gräddskum är den härliga höstanemonen Whirlwind.

Den halvfyllda Anemone x hybrida ’Whirlwind’ (ovan) är som en renbäddad säng med fluffiga duntäcken. Så otroligt läcker! Den är en klassisk namnsort som härstammar från slutet av 1800-talet. Blir ca 1 meter hög och kan behöva stödjas mot slutet av sommaren för att stå någorlunda upprätt.

Den silvriga höstanemonen blir gärna lite slängig i växtsättet och kan gärna stödjas upp mot slutet av sommaren.

Anemone tomentosa ’Robustissima’ (ovan) är en annan högvuxen skönhet som gärna lägger sig. Börjar blomma redan mot slutet av juli och kan hålla på in i oktober. Den silvriga höstanemonen hör hemma i Kina. Se så vacker den är från baksidan sett! Bladen är lätt silverludna på undersidan och de blekrosa blommorna sitter i lösa klasar.

Höstanemon passar ihop med skira prydnadsgräs och robusta hortensior.
En kombination av prydnadsgräs Stipa gigantea, hortensia, nävan Rozanne och så höstanemoner.

Höstanemonerna trivs bäst i välgödslad och halvfuktig jord. Men de är känsliga för vinterväta, så jorden bör vara väldränerad. Passar både i sol och halvskuggigt läge. Eftersom de är ganska sena i starten om våren så kan du gärna kombinera höstanemoner med vårlökar, så hjälper de till att kamouflera den vissnande lökblasten. Plantera dem på våren så de hinner rota sig ordentligt innan vintern. Det är en fördel om du kommer ihåg att vintertäcka dem innan frosten kommer de första åren.

 

Med fröställning i olika våningar

Lejonsvansarna, som tillhör släktet Phlomis, härstammar från klippiga bergstrakter i Turkiet, Syrien och Nordafrika, är inga speciellt vanliga trädgårdsväxter. Eller kan du på rak arm säga att du känner igen de här vackra fröställningarna? Det är kanske inte den växt som vinner pris för sin storslagna skönhet i övrigt, men ståndorten gör den synnerligen användbar om man har en växtplats som stämmer in på följande: torra rabatter, grusträdgård och prärieplantering. Du kan gärna kombinera lejonsvansen med andra torktåliga perenner som lammöron, kungsljus, lavendel, olika salvior och bolltistlar. Dessutom är det en bra nektarkälla för bin och fjärilar.

Gul lejonsvans passar i torra rabatter med välrdränerad jord.Den gula lejonsvansen, Phlomis russeliana, trivs i väldränerad och näringsrik jord i sol till halvskugga. I vilt tillstånd i sina hemtrakter trivs den i öppna hasselsnår. Det är en upprätt, stadig perenn som blir ca 80 cm hög. De svagt gula, tvåläppiga blommorna sitter i våningar, i kransform längs den håriga stjälken. De påminner till formen om blommorna hos t ex plister, som de är nära släkt med. Bladen längst ner är mer hjärtformade, medan de blir smalare och lansettlika uppåt toppen.

Lejonsvansen har fröställningar som bollar på olika nivå längs stjälken.

Vill du föröka lejonsvans så kan du samla frö på hösten och så dem när våren kommer. Du kan också dela större plantor eller ta sticklingar under försommaren. Det är en lättskött växt som sällan drabbas av några sjukdomar och rekommenderas således av en trädgårdskonsult. Vill du ha en annan färg så finns det även en odlad form med lilarosa blommor som heter Phlomis tuberosa ’Amazone’ som blir ännu högre och ståtligare. Den vill ha lägen i full sol.