Trädgårdskonsult – Sida 8 – Greenspire Trädgårdskonsult

Färgkombinationer i harmoni och kontrast

Att välja färg i rabatten är ingen lätt uppgift, oberoende om planteringen är stor eller liten. Sommarblomsplanteringar är tacksamma ur den synvinkeln att de lever bara en växtsäsong, och du behöver inte ta hänsyn till säsongsvariationer med andra typer av växter som lökar och blommande buskar. Sommarblommorna eller annuellerna måste däremot vara långlivade och lättskötta för att fungera en hel sommar, framför allt i stora planteringar. Där har man ingen möjlighet att noppa utblommade blomhuvuden, byta ut misslyckade plantor eller klippa ner vissa sorter efter blomningen.

Gula blommor lyser upp en lite mörk plats. — Gul fontänplantering i Kungsparken i Malmö.

Nu på sensommaren kan man se en hel del kraftiga färger i rabatter och krukor. Det är de gula kombinationerna med korgblomstriga växter som brukar ta över sent på sommaren. Då tänker jag på rudbeckia, solros, ringblomma, solbrud med flera. Gult är många färger som kan kombineras sins emellan eller brytas av med någon överraskande kontrastfärg. I enfärgade rabatter får formen en större tyngd som kompositionselement. Harmoni mellan både färg och form blir slätstruket och tråkigt, så eftersträva något avbrott eller någon kontrast.

Enfärgat aprikosgult som i bilden ovan är en väldigt mesig kombination, om du frågar mig. Färgharmonin är total, men kontrasten i form upplevs knappt eftersom färgen är så pass lika. Har man en större plantering med plats för fler växter är det helt klart att föredra att plocka upp någon av färgerna här: ljusgul, brunröd, gammalrosa, orange och komplettera med en komplementfärg som chockar ögat. Tänk dig färgcirkeln och gå tvärs över till andra sidan cirkeln. Den färg du träffar ska du peta in i sparsam mängd. När vi pratar gula nyanser är det mörkblått eller lila vi möter. Och se på bilden nedan vilken härlig effekt vi får.

Blått och gult är en fräsch kombination. Det är som ljus och skugga tillsammans. Har du en övervägande halvskuggig plats ska det gula överväga, annars blir rabatten för mörk. Men står planteringen i full som är det inget som hindrar att du kör på med en övervikt i blått. Gult gör det blåa blåare och lite blått i en gul kombination förstärker det fräscha i den gula färgen.

Färgerna påverkas också av formen och hur ljuset sugs in i färgfältet. Skålformade blad fångar in solljuset, medan skira spiror bryter ljuset i många små ytor och det ger ett ljuvt skimmer. Så det är inte bara form – bladform man tänker på när man pratar formkontrast. Men visst är kontrasterna väsentliga för slutresultatet. Purpurröda blommor, som på bilden nedan, hade smält in i varandra totalt om inte formen hade varit så totalt avvikande mellan grannväxterna.

Grå pinnar blir till vacker buske

Nej nu är den väl ändå död, tänker man varje vår, när frilandshibiscusen så sent som i slutet av april-början av maj fortfarande inte visar några tillstymmelser till blad. Men man ska hålla ut och inte sätta sekatören eller spaden i den, för den kommer. Sakta men säkert blir det små gröna tussar till knoppar och sen går det ganska fort när den väl kommit igång.

Hibiscus syriacus tillhör släktet malvaväxter och är nära släkt med krukväxten hibiscus och med stockrosen. Den härstammar från östra Asien och är härdig endast i de mildaste delarna av landet, i zon 1. Men man kan ha frilandshibiscus i kruka och övervintra den svalt i uterum eller veranda. Den är mycket ljus- och värmekrävande och får tidigare och bättre blomning om den placeras intill en varm husvägg.

Hibiscus föredrar en mullrik, lätt jord med mycket näring. En god dränering är viktig, annars riskerar den att frysa bort. Vintertäckning med något luftigt material förbättrar chansen att busken ska klara sig om det blir en smällkall vinter med barfrost. Vanlig frilandshibiscus blir högst ett par meter hög i vårt klimat. Det finns en släkting som heter Hibiscus ’Resi’ som är en storblommig hibiscus i trädform. Den kan nå upp till 5 meters höjd.

Hibiscus har härdighet men kan övervintra i uterum. — De blå blommorna är, just det, en klängande klematis som svingar sig upp i hibiscusen.

Praktfulla kungsljus i den torra rabatten

Kungsljus, Verbascum, är ett stort släkte med över 360 kända arter. Några av dem förekommer förvildade i Sverige. De växer i steniga backar, gles skog och allmän skräpmark. Där den väljer själv är det sandig och stenig jord som passar den bäst. Överför det till trädgårdsmiljö och här har du en utmärkt stenpartiväxt eller blomma för den halvvilda, solstekta trädgården. Men tänk på att kungsljus förökar sig rikligt genom självsådd, så det dyker ofta upp plantor lite här och var.

Det finns också nya, odlade former av kungsljus, framför allt brittiska hybrider. Flera av dessa kan du köpa som frö från fröfirman Thompson & Morgan. Alla sorter är inte härdiga hos oss, men man kan gärna testa sig fram. Vissa kungsljus är ettåriga, andra tvååriga med blomning andra året. Oftast dör växterna efter blomningen, men då har de vanligen sett till att sprida en stor mängd fröer. En del kan leva vidare genom sidorosetter som bildas vid plantans bas.

Nyttiga tomater är toppen för hälsan

Tomaten är en sentida ”uppfinning” som inte började odlas i Skandinavien förrän efter andra världskriget. Men i Sydamerika och Mexico hade man tomatodlingar redan på 500-talet f Kr. Den fördes in i Europa för 500 år sedan, men blev ingen hit då. Man trodde länge att tomaten var giftig och använde den på sin höjd som prydnadsväxt för de granna frukternas skull.

Tomater är fulla av härliga mineraler och antioxidanter som skyddar kroppen mot hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och motverkar demens och depressioner. De kan också minska på kroppens stressupplevelser. Det är det röda färgämnet som står för större delen av nyttigheterna. Nu väntar jag med spänning på att årets tomater ska mogna. Jag kom igång lite sent eftersom växthuset inte blev färdigt förrän i början på juni. ”Tigerella”, ”Black Cherry” och ”Totem” heter årets sorter. Den förstnämnda en stor favorit.

Tjuva tomater betyder att ta bort vildskott som drar kraft från plantan. — Bryt av tjuvskotten som växer fram i bladvecken.

De flesta tomatsorter trivs bäst i växthus, men det händer ofta att jag får upp stora plantor mitt i grönsakslandet. Dessa plantor har vuxit till sig helt utan hjälp från frö som härstammar ur den egna kompostjorden. Höga sorter behöver stöd och vindskydd inom glasväggar. Det är nödvändigt att staga upp plantorna (förutom möjligen busktomater) eftersom frukterna blir tunga och då bryts plantan lätt. Bind upp dem i trådar mot taket av växthuset eller fäst dem i bambukäppar. Glöm inte att tjuva dina högväxande sorter. Du tar bort sidoskotten som sitter i bladvecken för att de inte ska ta kraft från fruktbildningen. Senast nu i slutet av juli toppar du plantorna för att stoppa tillväxten. Annars hinner inte alla tomater mogna innan det blir höst. Tre våningar blomklasar brukar vara lagom i ett mindre växthus.

De tre viktigaste tipsen när man odlar tomater är kraftig jord, jämn bevattning och god luftväxling. Kogödsel iblandat i en god planteringsjord är bra, då slipper du gödsla i övrigt. En jämn, men sparsam vattning är bra för att inte frukterna ska spricka. Vattnar man för mycket uppstår lätt mögel och tomaterna blir mindre smakrika. Det gäller att vattna varje dag, gärna på morgonen, så jorden hinner torka upp lite till det blir svalare om natten. Slutligen luftväxlingen är viktig för att torka upp så du inte får mögel, men också för att pollinera blommorna. Tomatens blomma är självfertil, men man måste få över pollenet från ståndarna till pistillen. Har man inte humlor i växthuset duger det bra med lite vind eller att skaka om plantan ibland.

Vilken sommar för mördarsniglar i år!

Ja det är sannerligen mördarsniglarnas sommar i år. Så många har jag inte varit med om tidigare. På sina ställen säger det klatsch-klatsch under bilen när man kör på vägen. Jätteäckligt! Och jag kan inte låta bli att se dem när jag går fram, utan trampar och cyklar över dem för att om möjligt stoppa invasionen. Det ser nog kul ut när jag vinglar fram längs vägen, men det är alltså sniglarna jag går åt.

Kanske är slaget redan förlorat, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att varje snigel kan ge upphov till 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg är vi redan uppe i 160 000 sniglar på tre generationer. Fjärde generationen ger svindlande 64 miljoner sniglar! Så each of them counts, kan man säga. Det är visst lönt att ta bort den snigel du ser. Mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln, Arion vulgaris, är mördande effektiv både i konsumtion och i fortplantning.

Sniglarnas fortplantning
Det här med befruktningen brukar folk undra över. Sniglarna är hermafroditer, dvs alla individer är samtidigt både hona och hanne. Snigeln producerar både ägg och spermier samtidigt i en hermafroditkörtel. Därifrån går det två separata ledningar ut till en mynning strax nedanför huvudet på högersidan. Det finns också en speciell liten behållare för sperma innanför framkroppen. Parningen är ömsesidig, så att båda sniglarna blir befruktade, men det finns också många snigelarter som befruktar sig själva, helt på egen hand.

Hur hittar sniglarna maten?
Sniglarna har en mycket dålig syn och orienterar sig nästan enbart med luktsinnets hjälp. Slemmet har delvis en förklaring i orienteringen, då snigeln kan hitta tillbaks till var den kom ifrån genom att följa sitt eget slemspår. Den kan också hjälpa till att hitta andra sniglar. Annars är slemmet ett skydd mot fiender och uttorkning. Och slemmet underlättar även vid förflyttning. Sniglarna glider smidigt fram på sitt slemspår som fäster på underlaget.

Hur ser livscykeln ut hos en mördarsnigel?
Den lever i ungefär ett år. En vuxen snigel som fortplantat sig under året dör i början av oktober. De som övervintrar är unga sniglar som gräver ner sig i marken 10-20 cm djupt. Ägg övervintrar troligtvis inte i Sverige. Kalla vintrar med djup tjäle kan gå hårt åt de övervintrande sniglarna, men annars börjar de krypa upp till jordytan vid några plusgrader. De äter upp sig och parningen och äggläggningen börjar sedan från juni månad. Äggen läggs i grupper om 10-30 st i gropar i jorden eller under löv och kompost. Till kläckning tar det ungefär fyra veckor, eventuellt något snabbare vid varmt och gynnsamt (=fuktigt) väder. Efter ytterligare fyra veckor är de unga sniglarna könsmogna och så tar det hela fart igen!

Hur får man bort sniglarna från trädgården?
Har de redan hittat dit får du kämpa hårt. Sniglarna trivs där de har de bästa förhållandena, dvs där det är fuktigt, där det finns gott om mat och där det går lätt att gräva. Trädgårdsdammar, komposter, gränszoner med långt och frodigt (o)gräs, skuggiga partier, stenrösen och så vidare är fina gömställen för sniglar. Leta där och försök om möjligt röja upp och slå långgräs så att det torkar upp och blir solexponerat. Höj upp översta grenskiktet på buskar och träd så att det blir öppet ovan mark. Ta bort svampar och fallfrukt, rensa maskrosor, kratta bort löv, ta bort vedstaplar och vattna på morgonen – det är några råd. Och sen återstår att plocka sniglar. Du kan locka fram dem med öl eller uppblött katt- eller hundpellets. Avlivningsmetoderna är många. Jag föredrar det enkla sättet, att hugga dem med spade. Då slipper man böja sig. Låt gärna resterna ligga kvar och gå andra rundan där om ett par timmar och plocka alla nyanlända sniglar som sitter och kalasar på de döda. Kokande vatten i spann, frysning i frysbox och salt är mer omständliga avlivningsmetoder. Sedan kan man gräva ner de döda resterna eller bränna upp dem. Ägg i döda sniglar utvecklas inte, utan de måste läggas på rätt sätt av snigelmamman/-pappan. Så du behöver inte vara rädd för att trampa ihjäl dem med klacken eller köra över den med cykeln!

Du kan läsa fler inlägg jag skrivit om spanska skogssnigeln här, här och här. Och glöm inte att plocka mördarsniglar ifall du har dem hemma hos dig!

Vårblommande och starkt doftande olvon

Nu är årets blomning redan förbi, men i början av maj brukar den komma igång på de vårblommande doftolvonen. Det finns vinterblommande kejsarolvon som drar på för fullt mitt i den kalla vintern. Man tror att det är något fel på tiden, men kejsarolvonet Viburnum farreri kan stå i rosa knopp redan i januari. Blomningen är utspridd över lång tid och med ett mindre antal blommor åt gången. Snöbollsbuskarna tillhör också olvonsläktet och deras blomning kommer först i maj-juni.

Gemensamt för olvonsläktingarna är ståndorten. De trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol till halvskugga. Många arter är vackra solitärer i trädgården, andra trivs bäst i brynzonen eller woodlandet. Det enda olvonet som tycker om varma och torra lägen är nog parkolvon, som gärna kan planteras i stadsmiljö där jorden ofta också är ganska kalkrik. Övriga olvon kan nästan räknas till surjordsväxter.

Olvonet på bilderna tror jag är hybridolvon, V. x burkwoodii. Den är i de flesta lägen vintergrön, men det händer också att den fäller sina löv under hösten. Den blir ofta ganska bred och lös i formen som äldre buske. Bilden ovan kommer från ett bostadsområde i Malmö där den har det ganska torrt och varmt på hörnan av ett högre flerbostadshus.

Bladen hos hybridolvon är mörkgröna, glansiga och de får ofta fläckvis rödorange höstfärger. De väldoftande blommorna är tätt samlade i bollar, som i knoppstadiet är rosa, men senare blir helt vita. Doften känner man ofta på långt håll då den är ganska påträngande, men ändå behaglig. Storleken beror på hur väl busken trivs. Ibland blir den bara en meter, medan andra buskar går gott och väl över 2 meter. Helst bör du undvika beskärning, förutom att ta bort döda och brutna grenar. Men klipp bort rotskott av grundstammen V. opulus, skogsolvon när de dyker upp. Annars har de snart konkurrerat ut den svagare inympade sorten. Du känner igen vildskotten på att bladen är mycket mer flikiga, tunna och skiftar lite i ljusgrönt-bronsbrunt. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Beskärning av buxbom – hur gör man?

För häckar, klot, pyramider och andra figurer av buxbom är tiden strax före midsommar den rekommenderade tiden för beskärning. Men kan man klippa till hur som helst? För det första är tidpunkten noga vald. Innan den varma sommarmånaden juli då bladen lätt bränns och strax efter att den kraftiga årstillväxten gått igång. Sedan kan du putsa till resultatet en gång till i september om buskarna blivit spretiga.

Välj gärna en dag med mulet väder för din buxbomsbeskärning. Torkskador kan också förhindras genom att du sprutar vatten över buxbomen efter beskärning så att det blir riktigt fuktigt omkring den. Eller om inte det gäller alltför många plantor kan man vira runt dem med fiberduk eller annat tunt tyg. Allt för att förhindra avdunstning och uttorkning efter beskärningen.

Eftersom buxbom är småbladiga och tätväxande buskar mår de bra av att friseras varje år. Man kan forma avancerade figurer med tiden, men utmaningen gäller att hålla kvar figuren när busken tillväxer. Ska du klippa en häck är det ett bra tips att markera rätt höjd med ett snöre fäst i två pinnar. Spänn tråden och kolla med vattenpass att den ligger rakt innan du börjar beskära. Låga infattningshäckar kan vara helt raka i sidorna, men ju högre häck, desto bättre är det om den sluttar svagt utåt när man kommer neråt. Alltså som ett A. Då blir även basen av häcken solbelyst och den har lättare att hålla sig tät nertill.

Om du använder motordriven häcksax, en manuell häcksax eller sekatör kan kvitta. Omfattningen styr verktygsvalet, men i de flesta fall kan det vara bra att kombinera ett snabbt redskap med ett noggrant. Kliv gärna ett par steg bakåt emellanåt för att checka av eventuell lutning och de räta linjen. Man ser dåligt på nära håll och det kan bli skador som tar tid att reparera om man kör på utan att se formen på lite håll.

Tänk på att använda handskar när du klipper buxbom, eftersom växten innehåller en hudirriterande växtsaft. Om någon buske är angripen av sjukdom ska du klippa den till sist (och noggrant desinficera klippredskapet efteråt) för att inte riskera att sprida sjukdomen till de friska plantorna. Läs gärna om sjukdomen buxbomssot här.

Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Det lyser som en eld i skogsbrynet

Lövfällande rhododendron kallas för azaleavildarter eller rhododendronvildarter botaniskt sett. Azaleor har ett oförtjänt rykte om sig att vara besvärliga och svårskötta. Men det stämmer inte alls. En azalea är nästan mindre ömtålig än en vanlig rhododendron, så det behöver du inte vara rädd för. Azaleorna har inga blad på vintern som kan få torkskador under blåsiga vintrar eller vid sen vårfrost. Därmed löper de inte heller någon risk att svedas av vårsolen. Tvärtom kan du plantera dem på soliga ställen där de riktigt får lysa. Men tänk på att ju soligare placering, desto snabbare går blomningen över.

Lagom sol är alltså bäst i alla fall. Men azaleorna tål också att stå skuggigt. Men då skulle jag välja en sort med ljusa, klara färger, så den inte göms ibland bladverket i det skuggiga läget. Azaleor trivs i rhododendronjord med ett rikt lövtäcke kring rötterna. Gödslas försiktigt på våren för att inte sätta för mycket långa, gröna skott hela sommaren. De måste hinna avmogna också innan frosten, så gödsla inte för kraftigt!

Här har jag bilder på en azalea som flyttades hösten 2012. Året därpå blev det inga blommor, den var väl stressad då. Men i år fick jag till min överraskning se att det hade bildats massor av fina knoppar. De utvecklades sakta på det skuggiga, men fuktiga läget. Nu är den som allra finast och lyser som en liten eld i brynet.

Humleblomstret är ängens doldis

Humleblomster ären naturlig art som även förekommer i trädgården. — Humleblomstret i tre olika blomningsstadium: knopp, blomma och frökapsel.

Humleblomster är en liten knubbig blomma som, ja, ser ut som en liten humla. Den är nära släkt med trädgårdsväxten nejlikrot Geum coccineum. Man har faktiskt även förädlat fram olika namnsorter av det vilda humleblomstret Geum rivale. Den vita ’Album’ är nästan genomskinlig i sin vithet då både kronbladen och fodret är vitt eller limevitt.

Humleblomster förekommer helst på fuktiga ängar och här ser du den med några grannar smörblomma, teveronika och ängsbräsma. Örten är vanligt förekommande i naturen och syns även i alkärret,bäckkanter, i diken och fuktiga skogar. Stjälken är rödbrun och hårig och blomman hänger som en liten boll med öppningen neråt. Kronbladen i laxrosa skymtar försiktigt under de ludna foderbladen. När blomningen är över vänder hela blomställningen på sig så att den ludna borsten blir synlig.

Bladen hos humleblomster ser nästan exakt ut som hos den odlade röda nejlikroten. De är två- eller treflikiga och har ett stort uddblad längst in vid bladskaftet. Längst stjälken sitter det vanligen några små stipler, dvs små bladlika utväxter som ofta sitter i bladskaftets bas, men även mitt på bladskaftet alltså.

Den odlade röda nejlikroten ser du på bilden ovan. Den trivs i fukthållande jord i sol-halvskugga. Sorten ’Werner Arends’ har en rikblommande orangeröd, halvfylld blomma som har en lång blomningstid mellan maj och juli. Den blir ca 30 cm hög. Para gärna ihop den med det formstarka hakonegräset i gult och du får en klatschig kombination.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: