Korneller är tåliga buskar men de överlever inte allt

Korneller är tåliga växter som uthärdar det mesta, till och med lite blöt jord. Dock vill de inte ha vattensjuk mark eller skuggigt läge. Många gånger kan dessa buskar bli verkligt gamla, och man ser dem ibland på ödetomter där de inte fått någon omvårdnad på decennier. Men ett har de lite svårt att stå ut med och det är felaktig beskärning. Du kan dränera växtkraften på en kornellbuske genom att ständigt toppa den lite hipp som happ. Att toppa är inte samma sak som att beskära!

Korneller bör beskäras ner till marken eftersom kvarlämnade stumpar torkar bort och dör.

När man lämnar långa stumpar torkar dessa grenar oftast in och angrips efter ett tag av svampsjukdomar. Efterhand återstår bara mer och mer av den döda veden och busken orkar inte bryta nya skott. Vad ska man då göra för att rädda dem? Klipp hårt, ända ner till ca 15 cm höjd från marken. Bort med allt torrt och dött. Spara några friska grenar om det finns några. När buskarna är så här dåliga blir det ganska tomt första våren. Men ge dem en gödselgiva när tillväxtperioden är igång och planera för en ytterligare beskärning av de sparade grenarna nästa vinter.

Korrekt beskuren gullkornell med friska gulgröna grenar.
Korrekt beskuren buske av gullkornell med granna nya skott.

Vid friska, vitala buskar så behövs bara en lätt underhållsbeskärning årligen. Du klipper ner en tredjedel av grenarna varje vårvinter. Därmed provocerar du fram ny tillväxt av granna grenar och håller grenverket ständigt ungt. Då blir det heller inga hängande, breda buskar som är i vägen för bilar eller gräsklippare. Detta gäller både gulgrenade och rödgrenade varianterna av Cornus alba.

Kinkig blå växt på mångas önskelista

Blå bergsvallmo måste tar väl omhand för att den ska överleva i rabatten.

Det finns en mycket speciell växt som många suktar efter. Inte lätt att lyckas med. Har en extremt avvikande färg. Måste skyddas mot vinterväta. Får inte tillåtas gå i frö som ung. Vattnas ordentligt hela sommaren. Svaret på gåtan är Meconopsis betonicifolia, blå bergsvallmo. Det måste vara sällsyntheten som gör populariteten, för att kalla den vacker? Nåja, ovanligt snygg, skulle man kanske kunna säga. Men det är något i den osannolika kombinationen av höga, håriga stänglar, bulliga sprängfyllda knoppar och vallmons typiska sidenfrasande kronblad som ger den ett utseende som gör att man hajar till.

Bergsvallmon självsår sig där den trivs och där kan väl en ljusblå äng uppstå.
Hjärtstillestånd är väl vad de flesta trädgårdsälskare skulle få av att ströva på en äng med blå bergsvallmo.

Bergsvallmon härstammar från hög höjd i Tibet och Västra Kina. Den växer i lätt skuggade fuktiga bergssluttningar. Utmaningen i trädgårdssammanhang är kombinationen av riklig sommarfukt och väldränerad vintertorka. Kylan är inget problem. Jorden ska vara humusrik och lucker, men det är inte tvunget med ett särskilt lågt pH, fast man ofta påträffar den i surjordspartiet. Men där sammanfaller ofta de övriga kriterierna för bergsvallmons trivsel.

De 5 cm stora blommorna svävar likt fjärilar i luften.

Det är också en växt som inte ska flyttas när den väl rotat sig på en plats. Helst ska du ha karaktär nog att klippa av blomställningen det första året för att ge roten en chans att växa till sig. Om du inte har hjärta till detta så ta bort blomresten innan det blir en frökapsel. Bergsvallmon kan förökas via frö och fortlever i naturen på detta sätt, för varje planta blir i sig inte värst långlivad. Lämpliga grannar är olika primulor och ormbunkar. Växten blir 60-80 cm hög, men eftersom den är så gles så gör det inget om den ställs i framkant av rabatten. Man vill ändå komma nära för att undersöka de konstrika blommorna med sina tydliga ståndare.

Den stora blomman hos bergvallmo sitter på en hög, hårig stängel.

Vinterbäret Ilex verticillata hör hemma i juletid

Vinterbäret är en dekorativ växt för att pynta julbordet med.Den vackra busken Ilex verticillata har stadiga och mörkt gröna blad.Järnekarna har för det mesta tjocka vintergröna blad och lackröda frukter. Flera arter kan odlas i varmare zoner i Sverige, men de riktigt spännande buskarna får man se i t ex Storbritannen, speciellt längs västkusten. En art som knappt finns till försäljning här är det som på danska kallas Virginsk vinterbaer, men som hittas bl a i Alnarpsparken. Ilex verticillata är en mycket vacker lövfällande buske som härstammar från Nordamerika. I blomsterhandeln har du nog sett de dekorativa kvistarna, eller hur, men då utan blad.

Lysande röda bär är kännetecknet på denna järnekssläkting.

Ilex verticillata växer i mossig skogsmark och blir i hemlandet en 3 meter hög buske. Den odlas framför allt för de vackra bärens skull, men jag tilltalas lika mycket av det mörkt gröna bladverket med sina utsökt formade blad.

Skuggig och fuktig jord vill den ha järneken verticillata.

Algsvampen Phytophtora senaste trädhotet

Bokarna i södra Sverige hotas av en ny typ av svampangrepp, Phytophtora, som antagligen kommit in i landet via importerat växtmaterial. Knappt har vi hämtat oss efter almsjukan och askskottsjukan och nu är det alltså en ny allvarlig skada på gång. Eller helt nytt är det inte för olika Phytophtora-arter har förekommit sedan länge på bl a potatis, al och ek. Men nu har algsvampar av släktet  Phytophthora gett sig på bokar i bland annat Malmö, Torups bokskog och i Söderåsens nationalpark. Forskare befarar att angreppen spridit sig mycket längre än så. I Tyskland har det visat sig att en stor andel av plantorna på plantskolor är infekterade, inte minst Rhododendron, så det är inte så konstigt att sjukdomen nu fått fäste även i Norden.

Den unga bokskogen i snöskrud gömmer kanske svampangrepp av phytophtora.

I våra skogar är olika algsvampar ett ökande problem, och angriper såväl löv- som barrträd. I Sverige har Phytophtora-angrepp på ek och al uppmärksammats under senare år, men boken har såvitt man vet klarat sig fram till nu. Ett problem med svampen är att den är svår att diagnostisera och kontrollera. Infekterade träd drabbas lätt av andra vanliga rötsvampar, som kan kamouflera det ursprungliga angreppet, och blir på så sätt riskträd i parker där många människor rör sig.

Bokträden hotar att drabbas av svampsjukdomen phytophtora.

Även klimatet kan vara en orsak till utbrottet. Varma vintrar och blöta somrar skapar goda förutsättningar för algsvampen. Den kan då bygga upp sporbanker vilket ökar risken för att träd infekteras. Långa torkperioder missgynnar också träden eftersom de blir svagare och får lägre motståndskraft.

Boksjukan phytophtora kan ses genom glesnande grenverk uppe i kronan.

I kronan kan skador ses genom att bladen gulnar, och på bok blir de fina grenarna piskliknande i stället för som normalt utspridda grenar. Bladen utvecklas inte som vanligt, utan de blir små och ljusgröna. Det är en följd av att trädens finrötter saknas, och i stort sett bara den tjockaste delen är kvar. Då blir vatten- och näringsförsörjningen störd. På rothalsen kan man se mörka, blödande sår; och de kan gå långt upp i stammen. I veden ses orangefärgad, marmorerad vävnad innanför det ytliga såret. När stamsåren blir gamla lossnar barken. Då har rötterna ofta varit skadade länge.

Enskilda träd kan behandlas med en kaliumfosfitlösning som stimulerar trädens försvar. Malmö stad planerar en sådan bladgödsling till våren för de försvagade träden i Pildammsparken. Antagligen får det ske med helikopter, för att ta sig upp i kronan för att bladgödsla 30 meter höga träd är inte det lättaste.

 

Nya äpplesorter för svenskt klimat

Ska Frida bli räddaren för den svenska kommersiella äppleodlingen? De första säsongernas odling tyder på det. Frida är den första inhemska äpplesorten på 40 år och har tagits fram i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och Äppelriket på Österlen. Fadern är av amerikansk härkomst och modern är Aroma. Jag har inte ännu smakat, men Frida sägs vara smakligare än Aroma, om man beaktar att det är ätmoget lite senare. Det är alldeles för syrligt att äta direkt från trädet. När det legat till sig i kylen några månader kommer sötman fram. Ett typiskt vinteräpple alltså.

Fredrik är en ny äpplesort som påminner mycket om Aroma i smaken.

Äppelriket har ensamrätt på Frida, men ska du plantera ett snarlikt träd i den egna trädgården kan Fredrik vara ett bra förslag. Han är bror till Frida och ett fint dessertäpple. Fredrik är skorvresistent och såsom E-märkt garanterat virusfri. Fruktsättningen är mycket riklig, så för att få större frukter behöver man gallra karten. Äpplet är annars medelstort, gulgrönt med orangeröda strimmor och mer kryddig i smaken än modern Aroma. Det kan ätas redan på hösten, då det mognar i oktober, men tål lagring bra ända till senvintern. Odlas upp till zon 4.

Har du många äppleträd och behöver lite inspiration och förbättrad kunskap inför vårvinterns beskärning så hör av dig till mig. Är ni några stycken som är intresserade av en praktisk beskärningskurs för äppleträd så kan vi göra en kul dag tillsammans!

Strimmiga äpplen på äppleträdet Fredrik.

Japansk dvärglönn Osakazuki som brinner i rött

Starkt röda höstfärger hittar du i de japanska lönnarna.

Efter den tidiga frostknnäpp som vi hade innan har många skånska träd uppvisat en alldeles extra fin höstfärg i år. Men frågan är om inte den japanska dvärglönnen ’Osakazuki’ på Alnarp tar förstapriset. Under sommaren är det ingen som lägger märke till den något extra. I mitten av oktober började den gå över i orange-mörkrött och nu är den alldeles scharlakansröd och sticker ut som en brinnande rubin ur buskbeståndet.

Den japanska dvärglönnen Osakazuki börjar skifta i orange och rött.

Japanska lönnar kräver lite extra omsorg i val av växtplats. För det första vill de ha en ganska fuktig jord. Jorden kan gärna vara lerbaserad, men den måste då förbättras med mycket humus och kompost. Det får absolut inte vara stillastående vatten i planteringsgropen, utan ska dränera av vid mycket regn. Så både grus, kompost och grov torv är bra tillsatser. Därefter kan man gärna förbättra jorden årligen med påsad kogödsel. Växtplatsen ska vara skyddad från kalla vindar och stark sol. Vindskyddet är viktigt både på våren så att inte de nya bladen fryser bort av sen frost, men också för att de vackra höstfärgade bladen ska sitta kvar så länge som möjligt.

Brinnande röda höstfärger har japanska dvärglönnar.Lönnen ’Osakazuki’ är härdig upp till zon 3 och den kan bli uppåt 4 m hög som fullväxt. Som de flesta japanska lönnar är den rätt så svagväxande och därmed även dyr i inköp. Men vilket smycke när den väl trivs på sin plats!

Sent på det med vitlöksplanteringen också!

Det är väl knappt två veckor sedan som jag hittade några utsädesvitlökar som jag hade köpt tidigare i höstas. Hade totalt glömt bort att plantera dem. Så en dag mellan skurarna så kom de äntligen i jorden.

Varje enskild vitlöksklyfta ger upphov till en ny lök.

Egentligen är det ingen större fara, eftersom vitlöken med fördel kan planteras lite senare i Skåne. November är helt okej, för man vill inte att den ska hinna växa för mycket innan det blir vinter. Ju mer utvecklad löken är, desto större risk att den skadas av frosten. Hittar du utsäde ännu och bor i södra delen av landet så passa på att plantera! Varje klyfta ger upphov till en ny lök. Så du behöver inte köpa så många lökar för att få en riklig skörd. Klyftorna sätts ca 5 cm djupt och med 10 cm avstånd. Den spetsiga delen kommer alltid uppåt.

Vitlök trivs bäst i näringsrik, sandblandad och humusrik jord. Lera fungerar också om den inte är för styv och vattenhållande. Här skiljer sig vitlöken från de flesta andra lökväxter som helst vill stå i så torr och genomsläpplig jord som möjligt. Den vill ha mycket näring, så börja gödsla så fort snön smält och jorden börjar tina. Ge sedan gödsel i flera omgångar fram till midsommar. Välbrunnen stallgödsel är prima då det dessutom bättrar på mullhalten i jorden.

Vitlöken kan börja skördas som färsk redan i juni-juli.

Den första vitlöken kan skördas färsk när den nått en storlek på 2-4 cm, men skördmogen blir den först i början av augusti ungefär. Då brukar blasten börja gulna och lägga sig. Ta nu upp vitlöken och lägg den på tork i ett par veckor på ett varmt och torrt ställe. Viktigt att den inte blir liggande i jorden när den slutat växa, för då kan löken börja ruttna och mögla.

Nu väntar jag med spänning på att de första bladen ska sticka upp! Ska bli härligt med hemodlad vitlök!

Klipp häcken inför vintern

Höga och breda häckar är jobbiga att klippa så håll efter dem ordentligt!
En engelsk idegranshäck som blivit lite väl bred och svårskött. Idegranen går att klippa in ordentligt om man vill slanka till den.

En häck hör till trädgårdens viktigaste byggstenar, för den skyddar dig både mot vind och nyfikna blickar. Med häckar delar du också in en större trädgård i mindre och intimare rum. En låg klippt häck blir en snygg avgränsning till grönsaksodlingen eller uteplatsen. Du kan också plantera stamträd inne i häcken och på så vis få både en lägre och en högre avgränsning.

Att blanda växtslag i häcken gör den mer spännande.
En häftig, än så länge oklippt häck av silverpäron och bok i Appeltern i Holland.

En friväxande, inte klippt häck kräver mycket plats, men är mer lättskött. Du beskär den på samma sätt som andra buskar i trädgården. Den klippta häcken kräver mer omsorg och ofta klippning två gånger per sommar om den ska vara riktigt perfekt. Första klippningen utförs i midsommartid och den andra i september och ända in i oktober.

När du planterar en ny klippt häck har du en hel del arter att välja mellan. Beroende på jordmån, växtzon och önskad höjd/täthet finns det olika förstahandsval. Hagtorn, måbär, häckberberis, oxel, gran och tuja passar bra i norra delen av landet. Bor du i lägre zoner kanske naverlönn, avenbok, bok, liguster, och idegran är roligare. Alla har lite olika egenskaper och krav på växtplats. Om jag fick välja fritt skulle jag satsa på idegran som är häckarnas rolls royce. Den ger mycket tätt skydd, den är lätt att föryngra och dessutom vintergrön. Idegranen tar sig bra också i skugga. Bland lövhäckarna gillar jag speciellt avenbok som också kan klippas in till en mycket smal häck.

En häck som växer med flera grenar från basen måste byggas upp successivt.
Arter som liguster, hagtorn, berberis, måbär och idegran byggs upp bit för bit och beskärs årligen.

Kom ihåg att när du planterar bok, avenbok, gran och tuja så får du inte klippa av toppen innan häcken har nått den höjd du vill ha på den färdiga häcken. Dessa arter har genomgående stam och bryter du toppdominansen kommer häcken att ha svårt att växa till sig på höjden. De andra buskarna ska byggas upp noga och beskäras årligen från små plantor. Se bild ovan. Annars blir de inte nog täta från basen utan du får en svajig häck som blir glesare och glesare ju äldre den blir.

En välansad häck lutar inåt för att även grenarna i basen ska få ljus.

Ännu ett knep att tänka på är att luta sidorna inåt när du klipper. Häcken ska vara bredast i basen för att få solljus på alla grenar. Är sidorna raka skuggas de nedre partierna och häcken blir ofta kal nertill. Det ger också mer problem med ogräs förstås.

Pontederia är en sent blommande vattenväxt i dammen

Pontederian är en vacker sumpväxt för dammens utkanter.

I en av dammarna i den vackra Gerts trädgård på Hvilan Utbildning i Åkarp växer ett stort bestånd pontederia, Pontederia cordata. Det är en ganska ovanlig växt på våra breddgrader i Skåne, eftersom den knappt är härdig på landbacken. Men planteras den en bit ut i dammen, på 40-50 cm djup har den större chans att klara sig. Växten härstammar från träskområden i Nordamerika och ingår i familjen vattenhyacintväxter. Den har tjocka rotstockar och kan förökas genom delning av plantor eller genom att så mogna fröer. Det senare blir inte alltid aktuellt, för är det en sval sommar hinner pontederian knappt gå i blom, än mindre utveckla färdiga frön.

Vackert utdragna, hjärtformade blad med en livligt äppelgrön färg har pontederian.

Växten har stora, utdraget hjärtlika blad och blå blommor i hyacintlika ax. Det finns även en vit Alba-form, men den är ännu mindre härdig. Plantan blir beroende på förhållandena 20-50 cm hög – den här på bilderna är nog minst en halv meter. Den trivs i näringslik, lerig jord i kanten av dammen. Föredrar soligt till knappt halvskuggigt läge. Blomningstid augusti-oktober.

Jag tycker det är en förtjusande vattenväxt som är värd att testa. Färgkombinationen mellan de mellanblå-lila blommorna och de ljust gröna bladen är underbar!

Pontederian tillhör familjen vattenhyacinter.

Kastanjemal och bladbränna går hårt åt hästkastanjerna

Bruna hästkastanjer kan man se lite varstans i landskapet.
Under flera år har vi sett kraftiga angrepp på hästkastanjer under sensommaren. Det blev inte bättre i år heller. Det ser inte grannt ut, men vad man vet än så länge är dessa växtsjukdomar inget livsfarligt tillstånd för träden.

Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna.
Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna, men här tror jag främst vi ser bladbränna.

Ofta angrips hästkastanjer som står på torra ståndorter mer än de som har god markfukt. Kastanjemalen, Carmeria ochridella, gnager blåsor i bladen mellan bladnerverna. De här blåsminorna torkar småningom och hela bladen blir bruna och faller av i förtid. Har man angripna hästkastanjer hemma i trädgården är det viktigt att räfsa upp alla löv och bränna upp dem. Sjukdomen övervintrar nämligen i de fallna löven. Men för träd ute i landskapet såsom hela alléer finns ju inget att göra. Bilderna här är tagna för tre veckor sedan. Nu ser det ännu lite värre ut.

En rad kastanjer som alla är bruna nerifrån.
Hela allén är drabbad och värst är angreppen nere i grenverket. Topparna är än så länge rätt okej.

Bladbrännan är en svampsjukdom som ger liknande slutresultat, dvs bruna blad. Men i början av säsongen kan man urskilja att angreppet startar som oregelbundna bruna bladfläckar som omges av en gul rand. Bladkanterna krullar sedan ihop sig. Boten är även här att samla ihop och bränna fallna löv. Då kan angreppen bli något lättare nästa år.