Bädda surt till rhododendron

Skogsgläntan passar utmärkt för rhododendron med den sura jord som bildas under barrträd eller bok och ek.

Rhododendron, azalea och andra surjordsväxter är inte anpassade för att bo i var mans trädgård utan att vi anstränger oss lite extra. Hade buskarna fått välja själva så hade de letat upp en skogsmiljö med djup och porös jord med lagom skuggande och vindskyddande träd som släpper massor av löv, gärna bok eller ek, och gott om vatten för rötterna att sträcka sig mot. En toppenfin ståndort för flertalet surjordsväxter. Har du varit i Sofiero slottspark någon gång så vet du vad du ska sträva efter. En djup ravin alldeles vid kusten med djup mylla som bildats av naturen själv under århundraden.

Sura jordar är den bästa växtmiljön för rhododendron.
Foto: alpandino.org

För oss andra som inte har en Sofiero-liknande växtmiljö, men som ändå vill ha en bit rhododendronprakt så gäller det att ställa om så gott det går. Har du ingen vindskyddad plats med god markfukt så får du börja med att skapa lä. Ett glest staket, en häck eller ett tätt buskage som står emot den kalla vintervinden är bra att ha. Rhododendron, som andra vintergröna växter förlorar en massa vatten genom avdunstning under vintern. Ju mer det blåser, desto mer avdunstning. När marken är frusen finns det inget nytt vatten för rötterna att ta upp. Då börjar den med att krulla ihop bladen. Får den fortfarande inget vattentillskott så tappar den bladen. Gula blad är ett annat bristtecken som du kan hålla koll på. Blir bladen gulaktiga på rhododendron (sk kloros) så har du med all sannolikhet ett för högt pH-värde som gör att plantan drabbats av järnbrist. Läs mer här i ett äldre inlägg.

Färdigblandad rhododendronjord finns att köpa som är anpassad för surjordsväxter.Och sen var det jorden. Det porösa jordtäcket med lågt pH kan man köpa. Det finns speciell rhododendronjord som innehåller fukthållande, låghumifierad torv och barkkompost uppgödslad med viktiga näringsämnen och extra spårämnen som järn. Vill du inte satsa på färdigblandad jord så duger det att blanda in mängder av gödslad, okalkad torv i din befintliga jord. Det låga pH:t är nyckeln till trivsel för rhododendron och andra surjordsväxter. Markfukten den andra nyckeln. Sedan kan de gärna stå i full sol, om de bara får tillräckligt med vatten.

Rhododendronjord är en torvblandning med lucker struktur som håller vatten.Rhododendronjord kan också användas till azalea, blå hortensia, magnolia, kalmia, buskrosling (Pieris), trollhassel (Hamamelis), ljung, konvaljbuske, till krukväxterna kamelia och gardenia samt till bärväxterna blåbär och staketdruvor. Utöver den årliga givan av rhododendronjord kan du gärna ge en giva rhododendrongödsel på våren så får dina surjordsväxter en bra start på det nya växtåret. Men kalk, nej, kalken skippar du. För kalk är rena motsatsen till surjord. Och därför blandar du inte heller kalkälskande växter som t ex julrosor i samma rabatt som surjordsväxterna.

Härligt att böka i kompostjorden!

Hann med några timmars grävande och rensande i helgen. Det är faktiskt det bästa jag vet med trädgårdsodling, att få greja med jorden. Jag bara älskar mylla! Mina lärarkolleger på skolan brukar höja lite på ögonbrynet när jag säger det och jag fattar väl att det inte anses så sexigt, men det ger mig en enorm tillfredsställelse att lyckas med sin jord. Det spelar ingen roll hur dyra och fina växter man köper om inte jorden är bra så blir det ändå bara pannkaka av alltihop. Viktigt att tänka på även för den nyväckta trädgårdsentusiasten som börjat med stadsodling.

Den tidigare styva leran är nu smulig och fin med hög mullhalt.
Så här smulig och fin är min fd styva lera numera.

Grunden till en bra odlingsjord är givetvis den matjord du har på platsen. Den kan vara sandig eller lerig, gulbrun eller svart eller något obestämt mitt emellan. Men den är sällan så perfekt att det inte lönar sig att göra den ännu bättre. Sandjorden är den snabba jorden som fort blir varm och odlingsklar på våren. Den är porös och väldränerad, men torkar lätt ut och du måste gödsla ofta, eftersom det bara rinner rätt igenom den. Lerjorden är den feta och näringsrika. Den håller vatten bra, men är svår att gräva i förutom när jorden har exakt rätt vattenmängd. Och dessutom värms den upp väldigt sakta på våren, så man får vänta med sådden.

På hösten gräver du ner löv i jorden som får multna över vintern.
På hösten gräver jag ner löv i landen som får förmultna över vintern.

 Vad lär vi oss av detta? Jo att man helst ska blanda lite av varje för att få den bästa odlingsjorden. Jag som har en naturligt styv lera öser på med grus, torv, hästgödsel och kompostjord varje vår. Om jag hinner med så till hösten vänder jag ner löv och kanske lite halm som får förmultna över vintern. Efter 7 år kan jag säga att jag har fått en fin jord. Det ger sig alltså inte gratis. Men det är ju just därför som det är så underbart att peta i den.

Pallkragar är ypperliga som kompostbehållare för trädgårdsavfall.Vad gör man då kompost av? Jag har två komposter. En sluten behållare (tunna med lock) för köksavfall som teblad, kaffesump, potatisskal, blomkålsblast, äppelskruttar och sånt där. Sen en öppen (pallkragar) med trädgårdsavfall där jag samlar och varvar löv, gräsklipp, slängda blommor, salladsblad och så vidare. Båda tömmer jag nu till våren. Det går fort och lätt att flytta komposten med hjälp av pallkragarna. Tar först och sprider ut det sista av fjolårets jord. Sedan på med några pallkragar och så börjar jag fylla dem med innehållet i kökskomposten och därefter den fulla trädgårdskompostlådan. Det färskaste och grövsta som ligger överst hamnar underst i den nya högen. An efter som den stora högen minskar lyfter du över pallkragar till den nya högen så det får plats. När allt grovt material bytt låda har du en hög färdig jord kvar i botten på den gamla lådan. Vill du vara riktigt noga så kan du sålla den genom ett finmaskigt nät för att få bort grövre pinnar. Annars blir allt detta prima jordförbättring med sin lite grova struktur. Fortsätt nu att mata den nya kompostlådan med nytt material hela sommaren och hösten. Öka på med fler pallkragar när avfallet når ända upp till kanten. Det sjunker ihop så sakta medan det förmultnar. Och nästa vår gör du om proceduren med materialförflyttningen igen. Kretsloppet är fullbordat.

Mullrik mörk jord som innehåller mycket torv.
Torvblandad mörk jord som är lätt att gräva i.

Hjälp – vår gräsmatta är bara mossa!

Höstlöv är bra långtidsverkande gödsel för gräsmattan.
Höstlöv är bra humustillskott och långtidsverkande gödsel för gräsmattan.

Som trädgårdskonsult får jag ofta frågor om mossmattor av bekymrade trädgårdsägare. En äldre gräsmatta kan rätt så snabbt tas över av mossor om man upphör med tidigare intensiv skötsel. Gräsmattan kanske ha blivit gödslad och kalkad flera gånger per säsong samt vattnad vid torka. Då har gräset vant sig vid underhållet och har svårt att klara sig på egen hand. Näringsbrist och skugga är de vanligaste orsakerna till mossa i gräsmattan. Mossan klarar sig med lite näring och den konkurrerar snabbt ut de svagare grässorterna. En moderat gödsling gynnar starkväxande och vitala gräs och håller tillbaka mossa. Med moderat menar jag ett par gånger per säsong och lite under rekommenderad dos på gödselförpackningen. Tänk på att ju mer gödsel desto mer vatten krävs det och desto mer får du klippa. Så ur kretsloppssynpunkt tycker jag det är bäst att hålla tillbaka lite med gödseln.

Mossa i gräsmattan kräver mycket jobb att bli av med.

Mossa kan också bero på att pH är lågt. Gräset trivs sämre och då ser mossan sin chans. Kalkning av gräsmattan återställer pH-balansen och gynnar gräset. Men kalkning är en långsam process och det behöver man inte göra varje år. Välj ett långsamverkande kalkmedel så håller effekten i sig många år.

Gödsla helst med spridarvagn för jämnaste resultat.
Foto: Fiskars

Vänta med vårgödslingen tills gräset börjat växa. Det brukar bli vid +10 grader. När du ska gödsla – använd helst särskild gräsmattegödsel. Den innehåller extra kväve som gräset behöver mycket av. En spridarvagn ger rätt dosering och ett jämnt spridningsresultat. Tänk också på att låta gräsklippet ligga kvar några gånger per månad, om du annars brukar samla in klippet. Gräsklipp innehåller mycket kväve och ger dessutom mat till maskar och andra nedbrytare. Men det får inte bli tjocka tussar, utan gräsklippet ska trilla ner mellan grässtråna. Så täta klippningar alltså om klippet ska ligga kvar!

Det viktigaste gödslingstipset är detsamma för gräsmattan som för rabatter och andra odlingar: gödsla helst när det regnar. Då smälter gödselkornen snabbt och kommer växterna till godo. Annars är det lätt hänt att de bränner hål på bladen och du får gula fläckar i gräset. Om du inte väntar ut regnet får du vattna ner gödseln istället.

En längre gräsmatta med ängsblommor i partier är väl så vacker.
Min egen gräsmatta ser mer ut så här med lite olika blommor och örter.

Sen är det alltid mycket tal om mossrivning och vertikalskärning för att bli av med mossan. Men min erfarenhet är att det blir bara värre. Ska man slita bort mossan med räfsa eller rivare så ska man också dammsuga upp varenda liten mossbit. Mossan har ju den fantastiska egenskapen att varje liten del är grobar och det betyder att du snarare hjälper mossan att sprida sig över hela gräsytan än att du bekämpar den. Vertikalskärning är en bra metod för att lufta gräsmattan och stimulera till ökad skottbildning hos gräsen, men för mossan blir den ett extra lyft.

Varför tappar olivträdet bladen om våren?

Olivträdet kan sätta frukt även i vårt kalla klimat.

Jag plockade ner mitt olivträd från den svala övervinteringen på vinden till det 19-gradiga sovrummet i början av mars för att ge det en liten tillväxtperiod innan det skulle få stå ute om dagarna i vårvädret. Men det blev inget vårväder i mars och nu står jag med ett olivträd som börjat växa till sig ordentligt och som längtar efter ljus. En sak kan man vara säker på och det är att vädret kan man inte styra. Men det här får bli sista året, nästa vår har jag åtminstone ett växthus att ställa det i under mars månad.

Olivträdet blomma i april-juni med små gulvita blommor.
Olivträdet blommar i april-juni med små gulvita, vindpollinerade blommor.

Många, liksom jag upplever att deras medelhavsväxter har svårt att klara sig igenom vintern och våren, utan ohyra, med livet i behåll. Ofta blir det ett kraftigt bladfall just i skarven mellan årstiderna. Men för dessa växter är det snarare sommaren som är den svåra årstiden när de växer i sin naturliga miljö. Dagstemperaturen går lätt över 40 grader och marktemperaturen kan sträcka sig upp emot 70 grader. Då gäller det att ha ett smart avdunstningsskydd för att hålla inne med så mycket som möjligt av vatten. Håriga, silvriga blad och små klyvöppningar är ofta deras recept för att förhindra onödig avdunstning. Ibland kan man dessutom se att de rullar ihop bladen som en extra åtgärd.

Olivträdet kan få ullöss om det förvaras alltför mörkt och varmt.
Ullössen skyddas av ett bomullsliknande ludd som syns i grenvinklar och på unga skott.

 Problemet hos oss i kalla Norden är istället förvaringen vintertid. Den som har tur äger ett tempererat uterum. Under vintern är det toppen för ett olivträd med ljus förvaring i 5-10 plusgrader. Då behöver de nästan inget vatten alls. Men när solen börjar värma fram mot vårkanten och trädet sätter igång att växa glömmer vi just bort att vattna. Får olivträdet inget tillskott av vatten som täcker den ökade tillväxten och avdunstningen så faller bladen. Man kan höra det rassla och ser med fasa framför sig ett skalperat olivträdsskelett.

Olivträden behöver vatten när de startar tillväxten.
Olivträden, ett litet och ett stort har fått komma ut.

Men oftast är det ingen fara – det kommer fram nya blad under sommaren när du släppt ut växten på grönbete. Men för att undvika rasslet – passa med vattenkannan ett par gånger i veckan. Och håll koll efter skadegörare. Ullöss är vanliga på olivträd. Du ser det som vita bomullstussar som hänger i grenarna. Därinne sitter de små lössen skyddade. Klipp bort angripna grenar och tryck ner Provadopinnar i jorden. Man kan försöka duscha med såpalösning också, men det kräver uthållighet. Det gäller att inte ge upp!

Odla egen aubergine

Auberginen är en värmeälskande växt som odlas i växthus.

Äggplantan, auberginen (Solanum melongena) kommer från det tropiska klimatet i Indien och sydostasien. Det skvallrar lite om vad den vill ha för odlingsförutsättningar. Den kräver hög värme och lång förkultivering för att utvecklas. En typisk växthusväxt hos oss som du helst ska så snabba tag för att den ska hinna ge frukt. Mina plantor är än så länge små och taniga i hjärtbladsstadiet, men jag kommer snart att plantera om dem i separata krukor i mullrik, välgödslad jord. Plantorna ska stå så soligt som möjligt, helst över ett element eller värmematta med tilläggsbelysning under kvällen.

Auberginen bör förkultiveras och odlas fram inomhus.

För att dina äggplantor ska bli buskigare toppar du dem vid en höjd av 20-25 cm. Det är smart att stöda eller binda upp plantan, för den kan lätt kapsejsa när de tunga frukterna börjar utvecklas.  Regelbunden bevattning är viktigt för aubergine liksom för dess släkting tomaten. Du börjar med gödselvattning när blommorna visar sig.

Inte så svårt att se att auberginen är släkt med både potatis och tomat.
Inte så svårt att se att auberginen är släkt med både potatis och tomat.

Auberginen kan angripas av bladlöss och vita flygare, som så många andra växthusodlade växter. Duscha plantorna med svagt såpvatten vid angrepp. ½ dl grönsåpa till en liter vatten, inte starkare. Spraya dagligen så länge du ser att det finns insekter kvar.

Auberginer finns med både gröna, gula, vita och lila frukter.
Aubergine finns i många olika former och färger.

Auberginefrukterna är klara att skörda när de nått sin fulla storlek och har ett glansigt skal. Vänta inte för länge, för då blir fruktköttet brunfärgat och bittert i smaken. Du kan spara dem ca 1 vecka i kylskåp. Aubergine är en härlig grönsak som passar till mycket, gärna i sällskap med olivolja, rivet citronskal och tomat. Den ingår i många rätter från det arabiska, indiska och medelhavsköket. Du kan äta den stekt, rostad, ugnsbakad, gratinerad eller panerad. Eller som auberginekaviar på rostat bröd! Mums.

Vad ska man helst låta bli att beskära?

Stympade björkar som aldrig återfår sitt forna utseende.

Det finns växter som har ett samlat och vackert växtsätt som sällan behöver beskäras. Torra och döda grenar plockar du givetvis bort och likaså eventuella korsväxande grenar som riskerar att börja skava på varandra. Har man då även haft slutstorleken klar för sig vid plantering så finns det utrymme runt om för växten att utveckla sitt naturliga utseende. Det här gäller oftast träd, eftersom många buskar tenderar att bli risiga efter ett antal år och då måste föryngras. Men det finns trädarter som du helst inte ska röra.

Björken hör till de träd som helst inte ska beskäras.Jag har svårt att se nyttan i att beskära
t ex en björk. Björkar finns både i mindre och större format. Vill du ha en liten björk inom zon 1-4 så kan den rödbarkiga kopparbjörken, Betula albosinensis, vara ett bra val. Den blir till ett vackert solitärträd på 12-15 meter och inte bredare än 5-6 meter. Torktålig och klarar de flesta jordar. Den kritvita himalajabjörken, Betula utilis ’Doorenbos’ ligger närmare till hands om det är den vita fina barken du vill åt. Vill gärna ha svagt sur och fuktig jord. Men den har samma storlek som den föregående.

Körsbärssläktet innehåller en mängd vackra arter och sorter med olika växtsätt. Har man bara lite plats är det smart att välja t ex en Prunus x ’Spire’ som får en smal krona och vackra, enkla rosafärgade blommor. Dessutom har den en vacker höstfärg. Prunus x serrulata ’Amanogawa’ är en annan smalkronig körsbär som växer pelarformigt, men förtrollar med sin rikliga blomning i ljust rosa.

Huvudlöst beskurna körsbärsträd är för alltid förstörda.

Det finns alltså ingen anledning att gå åt träden så här bestialiskt bara för att de inte passar in i den givna ytan. Jag tror här är en flock glanskörsbär Prunus serrula, som man valt att begränsa i storlek på ett mycket amatörmässigt sätt. Här är inte ett rätt på de här träden. Det skär i hjärtat att se sådant här. Tappar och riskvastar och ett helt förstört naturligt växtsätt. Hur många gånger har jag inte dessutom sett att prydnadskörsbär beskurits hårt in på grova stammar eller grenar för att man trott att en hamling skulle lösa problemet med hängande eller skuggande grenar. Du kan lika gärna ta bort allt med en gång, för det blir inget mer. Trädet dör. Ett körsbär skjuter aldrig nya skott från äldre ved.

Stympade glanskörsbär kunde lika väl ha sågats ner helt.

Tänk dessutom på att både björkar och körsbär räknas till blödarna, dvs de ska inte beskäras om våren, eftersom de savar rikligt och riskerar att förlora mycket kraft genom såren. Och hästkastanjen blir sig aldrig lik om du går på den med sågen. Har du inte plats – välj ett annat trädslag. Eller om jag säger så här: Välj vilket träd du vill, men tänk efter hur mycket plats du har och vilken jordmån som finns på platsen. Svårare än så är det inte. Då blir det perfekt!

Vårvinter bra tid för hamling av pilar

Pilar hamlas med regelbundna intervaller för att stammen ska orka bära upp den stora grenmassan.Hamlingen som metod härstammar från tiden när man tog tillvara lövade kvistar som vinterfoder till djuren. Ask, lind, lönn och även pil var vanliga träd som man tog foder från. Pilarna hamlades också för att få material till korgbinderi och liknande. Idag är det främst en beskärningsform för att följa traditionen i t ex det skånska odlingslandskapet med pilevallar.

Motorsågen är inte rätt redskap att använda för beskärning av pilar eller andra träd för den delen.
Precisionen är inte den bästa med motorsågen, så håll dig till sekatör och handsåg.

Pilarna är tåliga träd som kan uppnå en ansenlig ålder tack vare rätt utförd hamling. Men man kan också förstöra dem med felaktiga metoder. Motorsågen är inte rätt redskap att använda, eftersom den lätt sliter i de sega grenarna och man frestas att ta lite för nära stammen. Man ska inte skära i barken eller kapa bort hela huvudet! Trädet saknar förmåga att sätta nya skott från den öppna stammen. De ”sovande” knoppanlagen eller adventivknopparna sitter nämligen strax under barken i kambiumskiktet.

Skotten avlägsnas så nära stammen som möjligt vid hamling.

Hamlingen av pil startar när träden är unga. De ska ha kommit igång med sin tillväxt i några år och format en stamhöjd på ca 2 meter. Första beskärningsåret kan man bara begränsa höjdtillväxten genom att knipa av toppskottet, men låta sidogrenarna försörja trädet ett år till. De första åren kan man dessutom gärna spara några ”saftdragare”, dvs klena skott som får igång tillväxten tidigt om våren. Senare är en beskärning av alla grenar varje till vart tredje år lagom intervall. När grenarna kapas av tätt intill stammen formar de på sikt ett ”huvud” som får en klubblik form. Observera att när ett träd väl har börjat hamlas får man hålla på i hela dess livstid. Det är ett åtagande man får räkna med i sin arbetskalkyl.

Vid hamling används sekatör och handsåg.
Ett virrvarr av grenar har bildats under förra växtsäsongen och vissa är t o m för grova att kapa med sekatör.

Sekatör och handsåg är lämpliga redskap när man utför hamling. Därtill är stegen bra att ha så man kommer upp i kronan och slipper att belasta axlar och nacke för mycket i en felaktig arbetsställning. Det allra bästa faktiskt är om man kan arbeta i par, för då slipper man flytta stegen så mycket och jobbet går raskt framåt. Dessutom är det roligare att jobba tillsammans!

När träden blir äldre blir det hamlade huvudet grövre.

Resultatet efter hamling: raka fina rader av snaggade pilhuvuden. Och en massa ris!

Lyckas med dina egna tomater

Hur mycket godare smakar det inte att blanda ner sina egenodlade tomater i sin Caprese jämfört med industritomater? Det spelar i stort sett ingen roll vilka sorter du väljer, det mesta smakar bättre när det får gott om tid att mogna och tillräckligt med solljus. Jag är omåttligt förtjust i en sallad Caprese med mozzarella och basilika och en skvätt balsamico. Till lunch med ett rostat bröd och kanske en tonfisksallad till.

Mozzarellaost och solmogna tomater är en oslagbar kombination till förrätt eller lunch.

Börja leta efter frön för sådd i början av mars om du vill odla fram dina egna plantor. Vårens mässor brukar ha flera fröfirmor på plats och då kan man välja bland de mest lockande sorterna. Fröna gror bäst på en varm plats i vanlig såjord. De vill ha 22-25 grader. Du får räkna med att det tar en vecka-10 dagar för fröna att gro.

När det första bladparet börjat utvecklas är det dags för omskolning av tomatplantorna.

Ställ sådden ljust när fröna har grott. När de första riktiga bladparet utvecklats är det dags att skola om plantorna till en större kruka med näringsrik planteringsjord. Sätt plantan ganska djupt, så att jorden når upp till det understa bladparet. Det utvecklas rötter även längs stammen. Från och med nu behöver dina tomatplantor massor av ljus. Söderfönster kan gå, men helst skulle du ha en lysrörsarmatur till plantorna. När tillväxten nu ska starta på allvar kan man sänka temperaturen till 15-18 grader. Vattna regelbundet, men dränk inte plantorna. De kan gärna torka upp något mellan vattningarna.

För dig med små sådder har Nelson Garden ett fiffigt startkit med växtbelysning.
Växtbelysning från Nelson Garden. Deras foto.

Håll koll på rötternas utbredning i krukan och ge dem en större kruka när rötterna börjar slicka på insidan av krukkanten. Det här är näringskrävande växter och de behöver en bra jord under hela sitt liv egentligen. Vid den här andra omplanteringen gör du lika som sist, höj igen jordnivån upp till nedersta bladparet så får du fram ett kraftigt rotsystem på flera nivåer. Ett par, tre veckor efter andra omplanteringen börjar du gödselvattna en gång i veckan eller halv dos 2-3 ggr per vecka.

Tomater finns i mängder av former och färger och även smaken kan vara ganska olika.

Här exempel på bra tomatsorter du kan leta efter när du ska köpa tomatfrö: De tidiga sorterna ’Alicante’, ’Tigerella’, ’Mei Wei’ och ’Stupice’ blir ganska höga och kan odlas både på friland och i växthus. Busktomaterna ’Pendulina’, ’Siberia’ och ’Maskotska’ är köldtåliga busksorter som även går bra att odla längre norrut. Jag återkommer längre fram med fler odlingsråd för tomat!

Fröförökning för sommarblomning

Chili är en växt med lång utvecklingsperiod och den ska sås redan i februari-mars för att hinna sätta frukt.Att ta fram sina egna växter från frö är ett billigt sätt att få mängder av plantor. Men det är en del pyssel med frösådderna, särskilt om man börjar så tidigt som i februari. Ska du hinna få fram egna tomater, paprikor & chili, auberginer och kryddörter så är det nästan ett måste att börja nu. De har alla en lång utvecklingsperiod. Bland sommarblommorna tillhör t ex heliotrop, blomstertobak, paradisblomster och sommarljus de som måste sås kring vecka 10 för att hinna blomma till sommaren.

Bredsådd använder du vid små frön som kan sås tätt.
Bredsådd av små tagetesfrön.

Olika frön har olika groningssätt och det gäller att hålla ordning på vilka som är ljusgroende, värmekrävande eller vilka frön som behöver en köldperiod för att börja växa. En del frön gror bäst om man blötlägger dem ett halvt-ett dygn innan sådd. Du kan använda både insamlade och köpta frön, men skriv gärna etiketter på krukan eller sålådan så du håller isär de olika arterna.

Större fröer från växter med ömtåliga rötter sår du helst ett och ett.
Växter med ömtåliga rötter som inte gillar omskolning sår du helst ett och ett i småkrukor. Foto: Weibulls

Ska jag bredså eller så i fåror? Det beror till stor del på storleken på fröet. Pyttesmå fröer som Digitalis (fingerborgsblomma) eller Nicotiana (blomstertobak) kan man inte hantera ett och ett, utan där försöker man strössla ut dem så glest som möjligt över en tillplattad såjord i ett tråg eller sålåda. Täck fröna med ett tunt lager jord om de är mörkergroende och spraya försiktigt med duschflaska. Täck sedan lådan med plastfolie eller ett genomskinligt lock.

Lite större frön kan du plocka med en lätt fuktad träpinne, t ex en ätpinne för asiatisk mat. När du trycker fröet mot den fuktiga jordblandningen fastnar fröet i jorden eftersom den är blötare än ätpinnen. På det här viset kan du placera ut fröna i en låda med lite bättre precision och de hamnar varken för djupt eller för grunt. En bra tumregel är att det mörkergroende fröet ska täckas med jord 3 gånger sin egen storlek. Riktigt små frön har små skott och späda första rötter. Om de hamnar för djupt har de inte kraft att ta sig upp till ljuset ovanför jordytan. De första hjärtebladen ska ju starta fotosyntesen som gör att plantan får egen näring att växa vidare.

Extraljus i form av lysrör eller växtlampa behövs ofta vid tidig sådd.
Vid ljusbrist blir plantorna långa och gängliga och det går sällan att reparera.

Extraljus kan vara nödvändigt för många tidigt groende växter. Bara fönsterkarmen räcker inte till. Har du ett ljust uterum eller varmare växthus så är det ofta bättre än att ställa sålådorna inne i fönstret. Kontrollera såddernas fuktighet ett par gånger dagligen. De får absolut inte torka, men för mycket fukt leder å andra sidan till att jorden börjar mögla. Så det gäller att spraya på vatten i måttliga mängder. När sedan plantorna kommit upp och börjar stå trångt är det dags att skola om dem till egna krukor. Men det är en senare historia.

Hur blir ett äppleträd till?

Kristina och Karl-Oskar tog med sig en kärna Astrakan till det nya landet för att få ett sådant äppleträd. Men Vilhelm Moberg hade nog inte riktigt koll på läget, tyvärr. Frösådda äpplen kan blir lite hur som helst. De har inte samma egenskaper som sina föräldrar i alla fall. Det kan finnas likheter, men de blir aldrig identiska. För att få ett nytt Astrakanträd måste du föröka det vegetativt, dvs via ympning eller okulering. Fruktträdssticklingar är mycket svårrotade och därför måste man gå omvägen via en grundstam när man tar fram ett nytt träd.

En skarvymp görs på grundstam och ympkvist av samma tjocklek.Grundstammen är den del av trädet som finns under jorden. När du tittar noga på ett fruktträd (äpple, päron, plommon, körsbär etc) så ser du en knöl eller förtjockning av stammen precis i nivå med marken. Det är där den fruktbärande sorten är inlagd i grundstammen. Grundstammen har uppgiften att skapa en god förankring i marken, ge ett härdigt och friskt träd, men den påverkar också storleken och bördigheten på trädet. Grundstammar som används för äpple är t ex A2, MM 106, M9, M7, Bemali och M26. De har alla olika egenskaper och olika växtzon.

Vid okulering tar man en knopp av den önskade slutsorten och petar in den precis under den tunna barken på vald grundstam. Det här ögat, eller knoppen växer sedan fast och blir till ett skott som bildar det nya trädets stam. Önskar man fler sorter på samma träd, ett sk familjeträd kan man lägga till ytterligare ögon eller ympar på denna huvudstam. Ympning är en lättare metod, men den kräver lite mer material än okuleringen. Olika tillvägagångssätt finns för ympning av fruktträd. Se gärna boken ”Ympning av fruktträd” av Anton Nilsson.

Unga äppleträd beskärs noga för att ge trädet en bra form och goda möjligheter till riklig framtida produktion.

Efter att det nya skottet vuxit ut har vi fått en sk spöplanta. Det är år 1 efter förökningen. Dessa träd finns sällan till försäljning, istället väntar man till år två eller helst år tre när spöet blivit beskuret och nya grenar vuxit fram för att forma ett kronträd. Det finns regler för hur ett sådant kronträd ska se ut. I huvudsak ska man se till att ha minst tre välriktade grenar som är spridda längs stammen. Här börjar sedan uppbyggnaden av ett fruktbärande träd. Detta har jag beskrivit tidigare i bloggen under Tid för beskärning av äppleträd. Jag hittade också en illustrativ film (klicka) om ympning på engelska av Stephen Hayes. Den visar barkympning, som är den enklaste metoden för ympning av äldre träd.