Den stora ormroten förekommer vild på fuktiga ängar framför allt i Alperna, men den är med sina ca 150 arter väl spridd över hela jordklotet. Artnamnet Bistorta är en sammansättning av de latinska orden bis, två gånger, och tortus, vriden, och syftar liksom namnet ormrot – på den kraftiga, ormlikt vridna jordstammen. I enlighet med signaturläran (”lika botar lika”) har växten har använts som medel mot ormbett.
Ormrotens jordstam är rik på garvämnen och stärkelse och används även vid behandling av diarré. Tidigare, innan antibiotika var känt, försökte man med hjälp av ormrotens jordstam även förebygga och bota tuberkulos. Även de ovanjordiska delarna av växten kommer ibland till användning. I många trakter äter man bladen, tillagade som spenat; av den anledningen odlas stor ormrot också i trädgårdarna. I England gör man pudding av förvällda och hackade blad av stor ormrot. Betande djur brukar undvika växten, men ibland matar man frukterna till hönsen.
Det finns både högre och lägre sorter av ormrot. Namnsorten ’Fat Domino’ på bilderna här är en högväxt sort (upp till 1 meter) som har ett aggressivt växtsätt. Plantorna bör delas med jämna mellanrum för att inte ta över rabatten helt. Eller så låter man dem ta rollen som en effektiv marktäckare som passar väl ihop med olika slags prydnadsgräs. Den småväxta Bistorta affinis ’Superba’ är en trevlig perenn som inte blir mer än 20-30 cm hög. Plantera ormroten i en fuktig rabatt eller naturlik plantering. Den gillar sol och lucker jord.
