Muscari betyder myskdoftande blommor, och fastän det inte är så mycket för doftens skull som jag håller pärlhyacinter, så är det ett härligt namn! Pärlhyacintsläktet härstammar från trakterna kring Medelhavet, och det är faktiskt så att de växer vilda runt precis hela Medelhavet och dessutom en bit upp i Alperna. I första hand väljer de soliga stäpper, ängar och glesa skogsområden. De gillar marker med vårfukt där lökarna kan stå upp till anklarna i rinnande smältvatten från bergen. Men under sommaren är klimatet torrt och hett. Då bakas lökarna i solen.
Ska du välja en lämplig ståndort för pärlhyacinter i trädgården så är kraven inte jättehöga. Tvärtom är det en växt som villigt förökar och sprider sig vidare med både frö och lök. Den anpassar sig vanligen till de flesta växtplatser, bara det inte är alltför blött och näringsrikt under sommaren och vintern.
Jag köper gärna på mig mängder av drivna pärlhyacinter nu på vårkanten och njuter av dem både inomhus i arrangemang och utomhus i kruka. De är gudomligt näpna, men man måste se dem på nära håll, annars missar man poängen. Det är ju inga storväxta eller grälla växter, utan de flesta arter blir inte mer än 10-20 cm höga.
När blomningen för de krukodlade exemplaren är avklarad kan du gärna förvara lökarna torrt i sin kruka. Småningom vissnar bladen ner och då kan du bara gömma undan krukan i en papperspåse i förrådet tills det blir höst och dags att plantera ut dem. Lökarna behåller spänsten bra och har inga krav på att hinna rota sig innan frosten kommer, så det brukar inte vara någon fara även om du planterar ut dem i rabatten ganska sent.
Du får verkligen ursäkta stort fokus på tulpaner i bloggen just nu, men det är bara det i blomväg jag tänker på just nu. Älskar verkligen tulpaner i alla former! Årets tidiga snittulpaner är så fräscha och krispiga. På samma gång tar en maffig tulpanbukett en sån självklar plats där man placerar den.
Träffade många vackra tulpaner på pressvisningen som svenska tulpanodlare ordnat tillsammans med Blomsterfrämjandet i Malmö. Historiskt vacker miljö i Suellska villan mitt i Malmö och massor av vackra stilleben gjorda av Anna Gouteva.
Alla tulpansorter har sin tid. Lökarna som används i Sverige kommer från Holland och håller storlek 12 cm. De planteras i stora plastbackar = löklådor någon gång mellan augusti och november och förvaras därefter i kylrum. Ca tre veckor före skörd tas lådorna in för drivning. Men temperaturen måste övervakas noga. Den får inte vara högre än 9 grader, för då blir skaften väldigt korta. Det ger ett sämre pris.
Fast blommorna är precis lika vackra trots att stjälkarna är korta. Köpte själv två sådana buketter på torget i Lund i veckan. Den äldre mannen som var både odlare och blomsterförsäljare fick nog inte så många kronor för varje blomma han sålde. Men tulpanerna har sträckt på sig och blev hur fina som helst ändå, trots sina från början korta stjälkar.
Knappt har det blivit nyår och trettondag innan man redan tröttnat på julstjärnor, hyacinter och amaryllis. Fräscha, krispiga tulpaner vill vi ha! På fredag den 15 januari är det Tulpanens Dag. Dags att köpa hem tulpaner i stora lass!
Tips för att lyckas med tulpaner
En tulpanbukett du köper i hyfsat knoppigt tillstånd håller sig ca 1 vecka. Ställer du buketten svalt över natten kan den hålla betydligt längre.
För att få bästa hållbarhet skär du av stjälkarna på din nyinköpta bukett ungefär en cm med en vass kniv. Ofta har tulpanernas yttersta ände torkat vid lagringen och i affären, så det torra måste bort. Sedan kommer tulpanerna lättare ta upp vatten. Placera tulpanerna i en vas och fyll på med friskt, kallt vatten. Låt omslagspapperet sitta kvar runt buketten den första timmen då de suger vatten. Stjälkarna blir då raka och fina. När du tar bort plasten ställer du tulpanerna där du vill ha dem, gärna på ett ljust ställe, men helst inte i direkt solljus.
Tänk också på att placera tulpanerna en bit ifrån färsk frukt (särskilt äpplen), eftersom tulpanerna åldras snabbare av den etylengas som frukten avger. Vill du ha riktigt hållbara tulpaner kan du leta efter tulpaner med löken kvar. Ge dem bara ytterst lite vatten i botten av vasen eller krukan där du ställer lökarna. Annars finns det risk för att löken ruttnar.
Vitlöken är en tvärtom-växt som ska sättas i jorden när det börjar bli dags för frost och kyla i marken. Sätter man klyftorna för tidigt finns det risk för att de börjar gro och blasten sticker upp. Ju tyngre jorden är, desto större orsak att vänta längre med planteringen. Så länge man har en kall och stabil vinter är det inget hinder, men det är det sällan i Skåne. Problemen uppstår när det fryser och tinar om vartannat, för det skadar lökarna och deras tunna rötter.
Vitlöken förökas med klyftor och är klar för skörd först året efter plantering. Du delar sättlöken och sätter varje klyfta för sig på ca 5-6 cm djup och 10 cm avstånd. Tryck ner vitlöksklyftan med rotänden först och mylla över. Det allra bästa är att köpa speciell utsädesvitlök som är avsedd för odling på våra breddgrader och som är fri från sjukdomar. Det finns olika namnsorter som brukar fungera bra. Primor, Sprint och Casablanca är några. I år köpte jag Dukat som har riktigt kraftiga klyftor.
Det finns även sk solo-lökar i handeln. Det är vitlökar som inte klyftat sig. Det kan man testa genom att sätta lökar inomhus i plusgrader. Om de inte utsätts för temperaturer under 7 grader så ska de inte dela sig. Jag har inte provat, så jag kan inte garantera att det stämmer.
Vitlök är en näringskrävande växt som behöver mycket vatten. På våren när bladen börjar titta upp kan man gärna ge en dos stallgödsel på markytan och sedan täcka med halm eller gräsklipp. Då hålls jorden fuktig samtidigt som långsamverkande näring kommer rötterna till godo. Du kan gärna klippa lite blad och ha på salladen eller smörgåsen, men ta inte för mycket, för då hämmas lökens utveckling. Lökarna är klara för skörd när blasten börjar gulna. Det kan vara i juli-augusti. Torka löken med blast och allt på ett soligt ställe. Häng gärna upp dem i knippen på ett torrt ställe. Vitlök kan också ätas färsk.
Hade tur med tulpanerna ifjol då de fick vara ifred för hjortar och rådjur som gärna går in och mumsar på diverse dyra skott i min trädgård. Fick en helt underbar blomning av den väldoftande liljeblommande ’Ballerina’ under päronträdet. Så nu i höst vågade jag mig på ett nytt inköp av tulpanlök. Går det så går det – jag chansar gärna. För det är väl värt pengarna när blommorna väl står där. En kall och utdragen vår som i år kändes det som att blomningen aldrig tog slut. De bara höll sig fina hur många veckor som helst!
Nu vågar jag inte hoppas på att desamma lökarna skulle orka med att komma upp en gång till, eftersom jorden är starkt lerig och det begränsar lökarnas förmåga att sätta sidolökar. Så jag köpte en ny omgång ’Ballerina’. Fastän färgen är udda – starkt varmorange – så är den bara helt underbar i sin uppenbarelse.
Som sällskap kommer den att få den sena fylldblommande ’Black Hero’. Bild nedan. Får se om de hinner matcha varandra och den underbara vita ängsbräsman i tid. Det är bland det allra svåraste när man ska designa stora planteringar med lökväxter – kommer de att blomma samtidigt. Man kan läsa sig till ungefärliga blomningstider, men i slutändan är det både klimatet och växtplatsen som styr.
En torr rabatt kommer att få kombinationen av mörklila ’Ronaldo’ och rödstrimmiga ’Carnaval de Nice’. Den klassiska tulpanen ’Carnaval de Nice’ har jag längtat efter länge. Här har vi en fransyska som verkligen sticker ut från mängden. Den har stora blommor med mörkröda strimmor på vit botten och grågröna blad med en vit kant runt om. Det är en gammal goding som registrerades i början av 1950-talet som en sport av den gul-rödstrimmiga ’Nizza’.
En sport är en muterad växtform som uppträder spontant i en mängd helt normala plantor. Vanligt är sporter på rosor. T ex den vita rosen ’Iceberg’ har en klättrande sport som kallas ’Climbing Iceberg’. Sporter kan ofta vara avvikande i färg. På så sätt uppkom de brokbladiga benvedarna Euonymus fortunei ’Emerald Gaiety’ och ’Emerald ’n Gold’. Som trädgårdsägare eller förädlare gäller det att vara på hugget när en sport uppkommer och föröka den vidare för att utröna om det är en bra sport eller en dålig sport. Goda sporter för sortutvecklingen vidare och kan som i fallet med benvedarna bli en riktigt bra affär.
Men så tillbaka till lökplanteringen. Hitta gärna en lämplig ståndort för ett långvarigt resultat. Den idealiska jorden för tulpaner är torr och lätt, men samtidigt humusrik. Helst ska det vara en solig växtplats där jorden kommer åt att torka upp på sommaren. Så de passar inte i samband med perenner som vattnas extra under sommarmånaderna. Välj istället ett torrare hörn där du har mer torktoleranta växter. I gräsmattan kan de stå på en lätt upphöjd plats, i mitt fall under ett träd som dränerar marken lite extra. Fruktträden har djupa rötter och då finns det plats för tulpanerna i ytskiktet.
Jag gräver gärna upp cirklar av grässvål ca 40 cm i diameter där jag jordförbättrar med minsta sortens lecakulor, lite kogödselkompost och benmjöl. Ner med lökarna på lämpligt djup i den luckra blandningen, ca 8-10 cm, och så på med gräsmattan igen. Sen trampar du till gräsmattan. Klart! Detsamma passar utmärkt för påskliljor i gräsmatta.
Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.
På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!
Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.
Alla som inte har rådjursproblem borde definitivt satsa lite pengar på tulpanlök till hösten! Ofta sammanfaller lökplanteringen med den tid då man börjar bli lite trädgårdstrött efter en arbetsam trädgårdssommar. Men ge inte upp – orka gräva lite till och sätt några påsar tulpanlök i jorden. Du kommer att tacka dig själv nästa vår!
Moderna högförädlade tulpansorter är tyvärr ofta att se som ettåriga vårblommor. De är framtagna för snitt och orkar inte riktigt komma igen flera år på raken. Men man kan ge dem lite hjälp på traven. En varm och väldränerad jord i soligt till halvskuggigt läge är en bra början. Lyckas man med att samtidigt få till en humusrik och sandblandad jord som lättas upp med komposttillskott och barkmull varje år så har man gjort sitt allra bästa för att få tulpanerna att trivas.
Min leriga trädgårdsjord är för tung för att de flesta tulpaner ska orka blomma igen år efter år, men det finns några gamla Darwinhybrider i rabatten som inte är så knussliga. De tar sig upp ändå fast förhållandena är eländiga. Alltså det är sommarfukten och den kompakta jorden som gör att tulpanerna inte orkar bilda nya sidolökar. Hade jag varit riktigt välstrukturerad och med gott om tid så hade jag provat att sätta lökar på hösten i prima jord i stora krukor eller korgar som jag gräver ner i rabatten, för att sedan lyfta upp dem och torka dem över sommaren.
Tycker ändå att jag fick till en riktig toppkombo när jag satte tulpanen ’Ballerina’ runt päronträdet där de nu blommar i sällskap med klängande lila klematis och skira ängsbräsma i gräsmattan. Får försöka peta ner några lökar till, kanske i någon lila färg, t ex ’Queen of the Night’ för att säkra blomning även nästa vår. Om det nu skulle vara så illa att ’Ballerina’ går ut. Men platsen här är en av de bättre trots allt, för rotzonen kring trädet är alltid snustorr om sommaren, så jag har visst hopp trots allt.
För att ge tulpanerna lite extra kraft kan man strö ut benmjöl på jorden eller i gropen vid plantering. Blodmjöl är snabbverkande näring som även skrämmer rådjur och den kan strös ut om våren när knopparna är på väg upp. Annars är kompostjord eller kogödsel ett bra alternativ efter blomning. Låt bladen vara kvar och vissna ner, men knipsa av den vissnade blomställningen för att löken ska återhämta sig och samla kraft inför nästa års blomning.
Anemone blanda är balkansippornas vetenskapliga namn. De förekommer verkligen i blandade färger och är ganska pigga och fina vårblommor i rabatten. Vips är de bara där! Blommorna trycker sig upp genom rejäla lövtäcken som lämnats kvar för att skydda ömtåliga växter. Balkansipporna är nära släkt med både vitsippor, blåsippor och höstanemoner, men de har ändå sitt alldeles egna utseende.
Det finns vanliga vita, himmelsblå, djuprosa, magenta/cerisefärgade, lila och ljust rosa sorter. Ofta kan man köpa dem blommande i kruka tidigt om våren. De passar fint att samplantera med andra vårblommor i kruka ute, eftersom de inte tar illa vid sig av någon liten frostknäpp. Gräv sedan ner dem i rabatten då de blommat över. Ofta är det lättare att etablera balkansippan på det sättet, för knölar du köper om hösten torkar lätt ut och gror sedan inte.
Blommor och blad sitter på separata bladskaft, inte ihop som på vitsippan, utan mer som blåsipporna. Bladen är handflikiga och lite ludna. De växer i tuvor och förökar sig med knölar tills de bildar hela mattor. Balkansippan gillar en väldränerad och näringsrik, ganska torr jord i soligt till halvskuggigt läge. Står de för mörkt blir de väldigt glesa och taniga. Står de för blött ruttnar knölarna. Välj därför läge med omsorg. Ibland väljer de själva sitt eget ställe. Hos mig dök det plötsligt upp en liten tuva mitt i grusgången. Hur den hamnat där har jag ingen aning om. Kan inte minna mig att jag haft några balkansippor över huvud taget i trädgården. Antagligen är den spridd via något djur på marken eller i luften. Det lär jag nog aldrig få veta.
Just nu är det fullt ös i garden center och trädgårdsbutiker om helgerna. Det säljs jordförbättring, blommande växter och kryddörter i mängder. Det är alltför frestande för att man ska kunna låta bli när man går rundor längs gångarna och i växthusen. Jag har oftast en klar bild framför mig vad jag ska leta efter, men ibland blir det ett och annat impulsköp också. Men den senaste investeringen var noga planerad. Det blev äppleträdet Agnes som jag föll för så fort jag läste beskrivningen av det i ett nyhetsbrev. Jag har skrivit om de Nya äpplesorterna i ett inlägg från i vintras.
Äpplet fick en plats i raden intill mina andra fruktträd. Agnes är en småvuxen sort, så jag vågade mig på en placering ganska nära gången och ca 4 meter från nästa träd. Gropen grävde jag rejäl åt alla håll, både på djupet och bredden. Vattnade i gropen innan jag satte ner den genomdränkta rotklumpen. Fyllde på med jordförbättring för den befintliga lerjorden med kogödselkompost, egen lövkompost och lite planteringsjord. Såg till så toppen av krukjorden var i nivå med den nya jorden. Trampade till ordentligt, men räknar med att rotklumpen kommer att sätta sig och sjunka ihop i alla fall, så då får jag fylla på med lite mer jord. Nu återstår det att binda upp trädet mot ett stöd och att klippa till en bit hönsnät kring stammen. Sen väntar jag på äpplena!
Jag köpte också lite billiga lökar som hade drivits till snitt, men inte gått åt. Sådana kan man hitta i mängder i någon undanskymd hörna i plantbutiken. Har både narcisser av två slag, en småblommig vit och den doftande pingstliljan Narcissus poeticus ’Actaea’ (ovan). Hittade flera krukor av vita pärlhyacinter också. De är bara för härliga! Så detta tryckte jag ner där det fanns plats i rabatterna. Narcisserna är tåliga och kommer upp år från år. Jag tycker de gula påskliljorna ’Carlton’ och den lilla ’Tête a Tête’ är de allra bästa. De förökar sig glatt och brer ut sig mer och mer för vart år.
Vad händer mer i min trädgård just nu? Växthuset är i gång sedan ett tag. Tomaterna fick komma ut i större krukor (papperskorgar från Ikea) och har än så länge stödvärme från ett element om nätterna. Men jag hoppas de kommer att tjocka på sig lite bättre nu. De stod för tätt innan och blev lite rangliga. Det funkar bra att odla tomat i kruka, men man får räkna med att man förlorar i höjd med att plantera så högt ovan mark. Är det ett litet växthus kan plantering i bäddar vara bättre. Men kalkylera då med våreffekten, dvs att bäddarna tar längre tid att värma upp än jorden i krukor. Tomater kräver mycket gödsel och vatten. Min jord är fet kompostjord med mycket kräm i, så då slipper jag hålla på och gödselvattna under större delen av säsongen. Bättre att kosta på sig en dyrare jord för att spara tid senare, tänker jag.
Småplantorna är också på tillväxt i växthuset. Satte nyss ut den förkultiverade salladslöken i landet. De ser inte mycket ut för världen ännu – tunna trådar som purjolök ungefär. Men här har jag ett antal kronärtskockor, chilipeppar och vita rosenskära Cosmos. Dessutom några krukor med dill, som precis börjar komma upp, och plocksallat för den tidigaste skörden. Odla sina egna grönsaker är kul! Vilket underverk det är varje gång ett pyttelitet tomatfrö gror och sen ger kilovis av fina tomater!
Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.
Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.
Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden), körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.
Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.