Hästkastanjer tillhör nog de vackraste träden vi har i Norden. Stora och ståtliga i växten, rejäla blad och fantastiskt fina när de är i blom. Den vanliga hästkastanjen, Aesculus hippocastanum, blir 15-20 m hög och åtminstone hälften så bred. Så det är inget träd för den lilla trädgården, utan den ska ha gott om plats att breda ut sig. Man bör också tänka på att den ger en mycket djup skugga undertill och sveper oftast sina grenar ända ner till marken. Träden på bilden ovan står i en hästhage och har blivit betade, det är därför deras grenar slutar en bit ovan mark.
Den vanliga hästkastanjen är inget bra gatuträd eftersom de stora och tunga frukterna kan skada bilar. Personer som sitter på parkbänkar under träden blir knappast heller så glada av att få de taggiga frukterna i huvudet. Välj därför den dubbelblommande hästkastanjen ’Baumannii’ som är steril och inte bildar någon frukt.
Rödblommig hästkastanj, Aesculus carnea ’Briotii’ är en annan favorit om man befinner sig i zon 1-3. Lite lägre i växten, men härligt starkrosa blommor. Blommar något senare än den vita, i maj-juni. Gemensamt för alla hästkastanjer är att de vill ha en frisk och näringsrik jord. Hellre fuktig än åt det torra hållet. De är mycket känsliga för barkskador och blir inte vackra om man tvingas beskära dem. Så låt dem stå ifred mitt inne i parken eller trädgården hellre än i trafiken. Vill du odla hästkastanj från frukt/nöt så är det ingen konst alls. Den börjar snabbt gro om man stoppar ner den i lite jord eller om man glömmer den i en ficka i en plastpåse. Håll jorden jämt fuktig och plantera om eller ut så fort plantan känns stabil och fyller sin kruka. Det är en uteväxt, så den klarar sig inte inomhus.
Pilskorv är en vanlig sjukdom på framför allt fontänpil, Salix x pendulina ’Elegantissima’. Det är en svampsjukdom som trivs bra i sval och fuktig väderlek och övervintrar i angripna skott. Det leder till skottvissning och småningom dör större grenar. Sjukdomen är mindre förekommande på pilar som hamlas och beskärs regelbundet, för där tar man ju bort den nya tillväxten årligen.
Vad ska man göra åt detta då? Egentligen är det bäst att hålla sig till motståndskraftiga sorter, t ex silverpil (Salix alba var. sericea) och korallpil (Salix alba var. chermesina) och inte plantera fontänpil i fuktiga lägen där man konstaterat att pilskorv förekommer. Genom att beskära pilarna hårt efter ett skorvår minskar man också svampens utbredning.
