Nu är vi så långt inne i sommaren att du ska tänka på vad du gödslar och med vad. Sommarblommorna behöver extra näringstillskott, eftersom det mesta i planteringsjorden börjar vara förbrukat. Så ge dem en dos växtnäring varje vecka för att öka tillväxten och knoppsättningen. Flytande växtnäring är enkelt att dosera och har snabb effekt. Flytande näringsblandningar som är ekologiska är dock svåra att få tag i för hobbyodlaren. Hönsgödsel är toppen för näringens skull, men även om man låter det dra i vatten och blandar ut det före vattning så är lukten jobbig. Det är inget man vattnar vid uteplatsen direkt.
Inte heller nässelvatten, som annars har ett jättebra näringsinnehåll. Nässlor innehåller det mesta som växterna behöver och utgör en utmärkt näring. Det är läge att skörda dem nu innan de hinner gå i frö och sprida sig vidare. Riv upp eller klipp av och tryck ner i en spann med lock. Häll på vatten ända upp och lägg på locket. Efter 4-5 dagar är gödseln klar att användas. Men det stinker som tusan, så spill inte på kläderna! Sila bort bladskaft och ruttnade blad och lägg dem på komposten. Den illaluktande geléaktiga vätskan späds ut ca 10 ggr. Ger växterna en riktig kick!
Gräsklipp är ett annat bra kvävegödsel som man kan ge till grönsakerna. Lägg ut några cm tjockt mellan raderna och låt det förmultna. Är även ogräshämmande, så länge som du inte för in en massa ogräsfrö genom gräsklippet. Ett år fick jag en invasion av bellis i grönsakslandet. Konstigt, tänkte jag, men det kom sig av att jag klippt gräset precis när bellisen fröade av sig. Så kan det gå.
Fleråriga växter mår inte bra av för mycket kväve nu i juli längre. Det leder till stark tillväxt i skott som inte hinner avmogna för vintern. Kvävegödslingen säger man ska stoppa vid midsommar, därefter är det sk höstgödsel som gäller. Den innehåller mer kalium och fosfor än vanlig vårgödsel som är stark på kväve. Vedaska och kompostjord är alltid bra att lägga ut på växterna. De har ingen stark gödslingseffekt men ger jorden en bra struktur som jordförbättringsmedel. Komposterad tång är också bra för sitt höga mineralinnehåll och strukturbildande verkan.
Gröngödsling med kvävefixerande växter som mellangröda är ett utmärkt sätt att mata jorden med näring inför nästa säsong. Honungsfacelia och blodklöver är vackra växter som drar till sig massor av fjärilar. När de blommat över slås stänglarna av och hela grönmassan brukas ner i jorden. Effekterna är flera – rötterna binder kväve under tillväxtperioden, luckrar en styv jord och slutligen blir stänglar och blad jordförbättring när de grävs ner.
Det finns många sätt att gödsla ekologiskt och alla sätt har för- och nackdelar. Man får prova sig fram till vad som passar bäst för det man odlar.
Man blir stark av spenat
det var inte något som Karl-Alfred hade hittat på.
För ca en vecka sedan kom nyheten att forskare vid Karolinska Institutet hade påvisat att möss som fick i sig ökad mängd nitrit hade en avsevärt ökad muskelstyrka. Överfört till människor skulle det betyda att om man åt 200-300 g spenat eller 3-4 rödbetor per dag skulle man nå samma effekt. Även mangold och sallad innehåller mycket nitrat.
Jag brukar äta spenaten både rå i sallad och förvälld i spenatsoppa och som stuvad med smält smör. Tycker även mycket om indiska spenaträtter som gärna får vara riktigt ordentligt kryddade. Här ska du få ett modifierat recept (4 pers) på Saag palak paneer, men utan osten paneer.
750 g spenat förvälls i en kastrull i lite vatten. Smält sedan 2 msk smör i en annan kastrull. Lägg i 5 krossade vitlöksklyftor, 4-5 cm färsk, riven ingefära och 3 hackade, gröna chilifrukter. Stek en minut under omrörning så det inte bränns vid. Lägg i spenaten med dess spad. Låt puttra sakta i 10 min. Tillsätt 1½ tsk garam masala och 1 krm riven muskot och sjud i 10 min till. Hacka 1½ dl färsk koriander tillsammans med 1½ dl vispgrädde. Smaka av med salt. Värm upp, men låt det inte koka. Servera med en köttstuvning eller linsgryta, kokt ris och bröd.
Bästa tipsen för en vacker sommarstugeträdgård
Har du en liten trädgård vid sommarstugan ska du hinna njuta av den medan du är ledig. Inte ta dig vatten över huvudet och bli så ambitiös att den snarare skapar en massa arbete som du inte har lust med. En sommarstugeträdgård ska kunna klara sig utan passning mesta delen av året. Den ska vara blommande och vacker medan du är där och kan njuta av den. Här kommer några enkla tips på vad du kan tänka på.
Köp färdiga grönsaksplantor och plantera ut i det lilla trädgårdslandet. Det är ett bra sätt att få upp precis det du kommer att behöva under några veckor. Sallad, persilja, dill, squash, bönor, mangold och naturligtvis tomat är grönsaker som man kan sätta ut som färdiga plantor. Genom att odla i pallkragar håller du formatet begränsat till en liten täppa.
Kolla upp vad som växer naturligt på platsen och var inte för snabb med att såga ner träd. Höga buskar och träd ger stämning och svalka och skärmar av mot insyn. Kanske behöver vissa lågt hängande grenar ansas för att du ska komma fram med gräsklipparen, men annars fyller de väl sitt syfte som gröna väggar och tak.
Lägg märke till vilka jordförhållanden som råder på platsen om du ska plantera nytt. Torkar marken snabbt ut eller finns det någon fuktig hörna på tomten? Vilka partier ligger alltid i sol respektive skugga? Välj växter efter vad som passar till förutsättningarna och inte bara utgående från vad du tycker om. De ska helst också blomma medan du är i stugan.
Välj gärna klassiska gammaldags perenner som är lättodlade och klarar sig i normal trädgårdsjord. Digitalis, fingerborgsblomma (egentligen tvåårig) är lättskött och förökar sig själv efter hand. Lupiner och vallmo likaså, de är blommor som ger riktig sommarkänsla. Pioner återkommer troget år från år när de väl etablerat sig och mår bäst om de får stå länge på samma ställe.
Gräslök, oregano, mynta och citronmeliss är kryddor som sköter sig själva när du inte är där. Det är snarast så att du får hålla efter dem så de inte invaderar för mycket. Här får du färska örter till sillen och nypotatisen, grillen, mojiton och som fräsch smaksättare till bordsvattnet eller teet.
Bärbuskar som vinbär och krusbär är lättskötta och ger stor skörd i förhållande till arbetsinsatsen. De vill ha en fuktighetshållande, mullrik jord och gott om sol. Uppblandning med kompostjord är alltså bra när du ska plantera nya bärbuskar. Var snål med kvävegödslingen, men ge dem gärna träaska som innehåller mycket fosfor och kalium. En liter per buske och vår är lagom. Benmjöl är ett annat bra gödningsmedel. Annars behövs ingen extra gödsel, för det ökar bara risken att buskarna drabbas av mjöldagg.
Goda körsbärssorter för hemträdgården
Går runt och kollar mina körsbärsträd för att räkna kartar och hoppas stenhårt på att de inte ska hinna trilla av innan de blir mogna. Även i år inföll körsbärsblomningen när det var kallt och ruskigt och dessutom blåste det väldigt under den senare perioden. Så jag trodde knappt att det skulle bli några kart alls. Bin och humlor kan ju inte ha varit så där alldeles överaktiva. Men det finns i alla fall lite början till frukt.
Sötkörsbär eller bigarråer är ganska lättodlade och sköter sig oftast bäst själv utan beskärning och annat jox. Den bästa platsen att plantera körsbär på är väldränerad jord i sol. Tung lera med mycket markfukt är inget bra utgångsläge. Då är sjukdomsrisken stor.
Gamla körsbärssorter var lite kräsna i val av sällskap för pollinering. Numera finns det ett par-tre sorter som är självfertila. Det betyder att de inte behöver en annan körsbärssorts pollen för att blomman ska bli befruktad. Ska du bara plantera ett träd är det säkrast att välja en självfertil sort. Stella och Sunburst är två bra självpollinerande körsbär. Funbo plantskola har annars ett pollineringsschema på sin hemsida som du kan kika på för att reda ut vilka sorter du ska satsa på för att de ska passa varandra.
Jag älskar körsbär och skulle gärna plantera fler än de tre sorter jag har idag. Merton Glory, som har en gulröd söt frukt i slutet av juli. Heidi är en svensk sort med gul-rödflammiga bär som är jättegoda. Mognar också i slutet av juli. Sedan har jag en mörkrödbrun sort, Heidelfinger, som mognar något senare. Den har inte haft jättemycket bär ännu, men växer bra och verkar bli stor.
Skulle jag satsa på fler träd kanske Lapins kunde vara värd att prova. Den är också självfertil och får stora mörkröda bär tidigt i början av juli. Van är en sent mognande sort som har söta, men ändå lätt syrliga frukter. Många av de andra kan bli lite väl söta och klistriga i smaken ibland.
Håller tummarna nu för att inte trastar, skator och andra marodörer hinner före mig i år. Ibland kan unga träd få rätt mycket bladlöss och det har även jag haft. Små, svartglänsande rackare. Bladen kryllar ihop sig och tillväxten blir svag. Det är inte så lätt att såpaspruta dem när lössen sitter inuti bladrullen, utan man får veckla ut bladen för hand. Tråkigt göra och alla blad når man inte upp till. Kraftigt angripna blad är lättast att plocka bort för hand. Låt oss hoppas att det inte blir så mycket sånt i år!
Dags att kupa potatisen
Har skjutit upp det flera gånger, men nu blev det äntligen av. Kupa potatisen brukar höra till i början av juni när den kommit upp sådär lagom i potatislandet. En odling i min storlek tar ett par minuter, så jag begriper verkligen inte varför det skulle vara så svårt att få det gjort. Den ena raden är sorten Timo och den andra (vänster) Arielle, som jag ville prova som en ny sort. Båda sorterna är tidiga, men med den kalla försommar som vi haft i år så blir det nog ingen egen tidig potatis förrän in i juli månad.
Kupningen går ut på att fösa upp jord mellan fåren upp mot toppen av raderna där bladskaften sticker upp. På det viset ger man mer utrymme för potatisarna att utvecklas längs stammen och man undviker att de blir gröna. Den gröna färgen är ett giftigt ämne, solanin, som bildas i potatis som utsätts för ljus och sådana potatisar ska man inte äta.
Märkte att jorden ännu var ganska fuktig mellan fårorna, men borde kanske snart börja vattna. Potatis är en vattenkrävande grönsak. Däremot behöver man inte gödsla så mycket. För mycket näring ger istället vattnig potatis.
Härligt inspirerande bilderbok om grönsaksodling
Har nyss fått hem Karin Eliassons nya bok ”Grönt!” och det får jag säga är en inspirerande och charmig bok med trevlig formgivning. Karin är trädgårdsmästare med förflutet på bl a Rosendals trädgård. Med hjälp av Charlotte Gawells smakliga bilder blir man riktigt sugen på att börja odla och tillreda sina egna grönsaker. Fast det är jag ju redan.
Själva växtbeskrivningarna är inte så detaljerade som hos Lena Israelsson, som jag presenterat förut, men inbjuder i alla fall till att pröva på om man är nybörjare. Texterna är uppdelade i tydliga stycken med rubriker som Sådd – När? – Hur?, Förberedelse av växtplatsen, Skötsel och Skörd. Lätt att ta till sig och inte onödigt komplicerat. Absolut en bok som jag kommer att ha liggande framme för att läsa igenom ett kapitel här och där när jag funderar på nya grödor att testa.
Välj ett nytt bra äppleträd
Nu är en bra tid att plantera äppleträd. Har du redan ett eller flera äpplesorter ska du helst välja ett nytt träd som passar pollineringsmässigt med de tidigare träden. Då försäkrar du dig om bästa förutsättningar för riklig fruktsättning. Fast har du nära till grannarnas äppleträd klarar bina pollineringen ändå genom att de flyger kors och tvärs mellan träden.
Vanliga kombinationer är t ex: Alice-Aroma, Alice-James Grieve, Discovery-Filippa, Discovery-Ingrid Marie, Katja-Summerred, Kim-Aroma, Ingrid Marie-Aroma. Det finns ett utförligt pollineringsschema på bl a Splendor Plant och hos många andra större plantskolors hemsidor.
För den som har svårt att välja äpplesorter är familjeträd en lösning. Då får du tre-fyra sorter på samma träd och oftast dessutom sorter som mognar vid olika tid på säsongen. De utvalda sorterna passar ihop och pollinerar varandra, så det räcker med att plantera ett enda träd och ändå få en god befruktning. En annan fördel med familjeträd är just detta att du får många olika på liten yta. Smart alltså för små trädgårdar, men en hel del dyrare i inköp än ”vanliga” träd med bara en sort.
Bland sommaräpplena gillar jag Alice och Discovery. Båda är friska och saftiga äpplen. Höstäpplena Aroma och James Grieve är goda – Aroma lite sötare och James Grieve ett utmärkt dessert-, mos- och mustäpple. Av de sena är Ingrid Marie favorit. Det behåller sin smak och konsistens ända tills snön faller om inte fåglarna ätit hål på dem innan dess. Men det allra godaste äpplet jag vet är nog ändå det starkt aromatiska Röd Kanel. Fast den finns bara i södra Finland vad jag vet. Borde hämta med mig några kvistar ympris nästa gång jag åker dit på vintern. Hade varit kul att försöka ympa in den på svenska träd.
Tips och råd för kompostering i trädgården
En trädgårdskompost är inte alls krånglig att starta eller sköta. Faktum är att jordens nyttiga, små varelser tvestjärtarna, gråsuggorna, daggmaskarna, hoppstjärtarna och en massa osynliga nedbrytarbakterier fixar det medan du sysslar med annat.
Jag har delat med mig av mina bästa komposttips till Katarina på Odla.nu. Läs artikeln här: http://www.odla.nu/artiklar/ute/jord-och-godning/kom-igang-att-kompostera
Sommarblommor för rabatter och krukor står på tillväxt
Förkultiveringen av ettåriga sommarblommor, eller annueller som de kallas på fackspråk, är i full gång. Odlarna sår frön i olika omgångar för att ha plantor klara för flera perioder under våren och försommaren. Det finns även sticklingsförökade växter i handeln. Det kan bero på att egenskaperna hos fröavkomman blir olika, som t ex spridd blomningstid, olika blomfärg mm. Men en sticklingsförökad planta blir exakt lik moderplantan och på det viset säkerställer man ett enhetligt utseende.
Daggsalvian, Salvia farinacea, är en vanlig annuell i kruka och rabatter i offentliga planteringar. Den är en pålitlig blommare som påminner mycket i utseendet om perennen stäppsalvia. Blomspirorna är väldigt lika. Det finns daggsalvia med vita, ljust lila och mörkare blå blommor, men också tvåfärgat blåvita. Daggsalvian har ljusgroende frön som är väldigt långsamma i starten. Den förökas ofta från stickling. Utplanteras på soligt och varmt ställe. Kom sedan ihåg att gödsla ofta för att få den allra bästa och långvariga blomningen. Daggsalvian är för övrigt ett bra växttips till er som har mycket rådjur i trädgården – daggsalvian skall tydligen vara rådjurssäker.
Heliotropen, Heliotropium arborescens, är en gammal goding som fortfarande står sig i dagens sortiment. Den är mörkt purpurlila i blomman och även de gröna bladen är mörka i nyansen. Kombineras med fördel med lite ljusare växter för att inte bli för dyster. Heliotropens stora behållning är den fantastiska, söta doften som påminner om fjärilsbuskens, Buddleja davidii, doft. Placeras ljust, men inte i stekande sol. Heliotropen ska också stå skyddat för stark blåst eftersom de stora, läderaktiga bladen lätt blåser sönder. Den vill också ha en jämn vattning och inte torka ut.
Bilderna är tagna för några dagar sedan i växthusen på Hvilan Utbildning i Åkarp där Janne Knutsson håller till som trädgårdsmästare.
Specialjord – behövs det verkligen?
Jordtillverkarna lanserar än den ena och än den andra specialjorden för våra inne- och uteväxter. Till slut kan man tro att man måste köpa separata påsar för alla sina växter, allt från jordgubbar till Mårbackapelargoner till apelsinträd till kryddörter. I de flesta fall är det marginella skillnader i näringsinnehåll och struktur. Man klarar sig ofta väl med en välbalanserad kompostbaserad jord. Men då måste man ju ha tillgång till en kompost förstås.
Grovt generaliserat kan man säga att växter som trivs i lågt pH som rhododendron och azalea, magnolia, amerikanska blåbär, ljung, astilbe, gardenia, hortensior m fl vill ha en lucker jord som innehåller mycket torv. Torven kan gärna vara gödslad, men inte kalkad. Kolla detta på påsen. Det finns också speciell sur rhododendronjord i handeln med avvägd gödsling som passar för dessa växter.
Citrusväxterna är också surjordsväxter, men de har dessutom krav på extra mycket järn. Blyblomma och ödesträd är andra rumsväxter som gillar järn. För dessa kan man kosta på sig den lite tyngre (lerblandade) citrusjorden som säljs av bl a Hasselfors. Upptäcker du järnbrist i form av klorotiska, gulbleka blad så vattna med citrusnäring i några veckor så försvinner symtomen och växterna blir friskt gröna igen.
Rosor är en annan grupp växter som kan få lite specialbehandling. De gillar en tung, lerblandad jord som ska innehålla mycket näring och mullämnen. Sällan sådant man har på plats, utan där får man förbättra sin befintliga lerjord. Vill du köpa färdig så finns det rosjord på påse. Experimenterar du gärna med att blanda jord själv så är en väl brunnen barkmull är toppen för strukturens skull. Blanda i fingrus 2-8 mm eller 0-8 om den inte innehåller för stor andel finämnen. Mycket fint mineralmjöl kloggar lätt till lerjordens porer ytterligare och den blir hård som betong. Välbrunnen häst- eller kogödsel ger massor av näring och en bra struktur med fina mullämnen. Aska är bra för näringens skull. Lövkompost tillsätts givetvis, och så gör du en ordentlig grop där du blandar i allt detta. Funkar för de flesta näringskrävande växter.
Tycker du att du behöver satsa på KRAV-märkt odlingsjord för dina grönsaker och kryddörter, det väljer du själv. Har du egen kompost och gödslar med naturgödsel så räcker det bra i de flesta fall. Men jorden måste ständigt (läs årligen) tillföras nya mullämnen för att inte utarmas. Speciellt gäller detta för extrema ler- och sandjordar med en ensidig struktur. Barkmull och kompost är verkligen det allra bästa jag kan komma på för normala behov. Så du klarar dig utan en massa specialpåsar i förrådet.