Håll utkik efter utsäde till årets färskpotatis

Färskpotatis är en härlig delikatess under sommaren. Har du turen att ha ett ljust och varmt uterum kan du odla i hinkar och skörda riktigt tidig potatis, annars brukar midsommartid vara premiärdags för de flesta. En tidig sort med fina groddar, täckning med fiberduk och en varm försommar är några förutsättningar för riktigt tidig skörd.

Nykokt färskpotatis med doftande dill och en klick smör.
Köp sättpotatisen så tidigt som möjligt. Då har du mest att välja på och hittar en lagom stor förpackning. Dessutom mår sättpotatisen bäst i svala, mörka utrymmen. Många butiker förvarar potatisutsädet alltför varmt. Så fram till groning gömmer du dem svalt. Förgroningen startar du fyra veckor innan sättning, dvs i södra Sverige i början-mitten av april. Man brukar säga att det är rätt tid att sätta potatis när körsbärsträden blommar. Jorden bör ha blivit 8-10 grader varm för att potatisen ska kunna sättas. Men kom ihåg att skydda potatislandet med fiberduk inför de sista nattfrosterna!

Sättpotatis på groddning i en äggkartong ställs svalt men ljust.Riktigt tidiga potatissorter är bl a Swift, Rocket, Accent, Silla och min finska favorit Timo. Dunluce, Orla, Vales Emerald och Vanessa är några nya, tidiga sorter som fått goda omdömen i provodling. Varför inte testa någon ny potatis i år? Många gånger är de nya sorterna mer resistenta mot sjukdomar och ger stora skördar. Larsviken och Stubbetorp är två företag som säljer potatisutsäde i små förpackningar och den förra har även webbutik. Friskhetsgaranterat, sk plomberat utsäde ska man satsa på för att inte få in sjukdomar i sin odling. Nematoder t ex överlever 15-20 år i jorden och angriper skörd efter skörd tills man byter ut jorden. Inte lönt att snåla på de kronorna alltså.

Så violer kan du göra nu!

Violer är vårens blomma och de tidigaste börjar snart finnas i handeln. Men du kan fortfarande så plantor till försommarplantering. Viol är inte bara viol, utan det finns ett otal undergrupper i släktet. Viola cornuta, hornviol eller bukettviol på svenska, är en av de mest använda grupperna. De är blandat härdiga, men ofta frösår de sig själva och dyker upp i fantastiska färgkombinationer om våren. Jag får alltid massor av fröplantor i grusgången även om jag rensar hårt bland ”ogräset” på hösten.

Hornviolerna har lite mindre blommor än penséerna, och blommar villigt om flera gånger per säsong om du klipper bort det avblommade.

Vill du så eget finns det frö att köpa hos alla de vanliga fröleverantörerna, men lite mer ovanliga färger hos bl a Jelitto och Lindbloms Frö. Fröna är pyttiga och inte så lätta att få grepp om. Bredså i tråg eller större sålådor i vanlig såjord. Så violfrö av V.cornuta uppe på jordytan och täck inte med jord. Täck såbädden med plast eller ställ i ett litet miniväxthus i rumstemperatur. Jorden ska vara lätt fuktig. När plantorna grott ställer du krukan svalt och ljust. Efter hand som de börjar bli hanterliga skolar du om dem till en planta per liten kruka i vanlig gödslad jord. Ett svalt växthus är bästa plats för förvaring tills det är frostfritt ute och läge för plantering. De små plantorna behöver mycket ljus för att bli kompakta och knubbiga.

Ska ge svårodlad dill en ny chans

Dillen är en knepig grönsak som kräver en lätt och näringsrik jord.
Förra sommaren var en katastrof för min dillodling. Trots benmjöl, växtföljd och annan specialvård. Den jag sådde i första omgången blev tidigt angripen av bladlöss. De saftiga dillstjälkarna bara tufsade sig och skrumpnade ihop när plantorna nått ca 3 cm höjd. Köpte sedan färdiga plantor som jag hoppades mycket på, men även de dog rätt så snart. Vet att min jord är i tyngsta laget för dill, men lite bättre än så här brukar jag lyckas. Men faktum är att när jag sått tidig dill i varmbänken så har det alltid blivit den allra bästa. Vad är annorlunda där förutom undervärmen? Jo, jorden är ny för varje år. Köpejord. Hur stolt jag än är över min egenproducerade och utblandade ler+stenmjöl+ kompostjord+hästgödsel+torv-blandning så vill inte dillen ha den. Utan den vill ha påsjord.

Dillen har vackra blomkronor som passar i buketter lika väl som till kräftorna.
Jag ska definitivt ge dillen en ny chans i vår. Den ska få de bästa förutsättningar, såsom en näringsrik och
lucker köpejord, gott om fukt och extra benmjöl för fosforens skull. Kanske ska jag sätta den ihop med morötterna så kan fiberduken sträcka sig över båda och skydda mot skadeinsekter. Det ska väl vara själva sjutton om inte dillen tar sig med sådan skötsel.

Örtbok med mumsiga foton

Boken Örtagården skriver mycket inspirerande om odling av kryddväxterGreenspire Trädgårdskonsult vill gärna tipsa dig om en jättefin bok om kryddväxter. Den är inte sprillans ny, men kanske lite okänd. Den heter ”Örtagården” och är skriven av Agneta Ullenius. Jurek Holzer har tagit de underbara fotografierna. Fast den är väldigt faktarik och inspirerande textmässigt, så köpte jag den ändå nästan för bildernas skull. Jag gillar även layouten och typografin – den känns så fräsch. Boken har dessutom ett väldigt personligt tilltal som jag fastnade för. Författaren beskriver först överskådligt odlingstips för kryddörter allt från plantering till skörd. Sedan får 25 olika örter var sitt kapitel med utförliga beskrivningar över användningsområde, odling och kryddning av maträtter. Du hittar boken i nätbokhandeln för ca 150 kr. Uppslag om citronverbena ur Agneta Ullenius örtabok.

Måste bara snacka lite sommar

Minns du att vi hade en sommar i år? I alla fall några dagar… Och turligt nog var det strålande vackert och ljummet den dagen när jag åkte med mina föräldrar Kaj och Inko längs Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi stannade till vid Karen Blixens museum och spenderade en god stund här. I parken bakom muséet fanns denna vackra köksträdgård. Nog är det groteskt grönt och frodigt, eller hur, så här i medlet av november. Det kan vi behöva nu.

Frodig grönska i Karen Blixens have. Greenspire Trädgårdskonsult blickar in mot grönsaksodlingen.

Kan inte motstå dessa löv

Höstlöv som ska grävas ner i odlingsbäddarna är mumma för en lerig jord. Greenspire Trädgårdskonsult lever som hon lär och jordförbättrar sin jord regelbundet.Så nu har jag räfsat hela förmiddagen och lagt upp limpor på mina upphöjda odlingsbäddar. Jag klagade ju innan på att jorden åter verkade så lerig och kompakt, så nu blev det bot och bättring. Lyckades också vända ner det mesta så att löven får jordkontakt. Spanade in flitiga jordarbetare som maskar och tusenfotingar som genast verkade hurra för det extra vinterarbete som jag nu lämnade över till dem. Resten av löven hamnade i komposten som redan har hunnit sjunka ihop en bra bit sedan jag fyllde på med skörderester för några veckor sedan. Nu ska kissen och jag sätta oss i solen och fika en stund. Härligt så här på alla helgons dag!

Trädgården går i vinterdvala

Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.

Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!

I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.

Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.

Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.

Älskar äppletiden!

Vackert rodnande Discovery-äpplen

Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.

Nu är Discovery som allra bäst

Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.

Mynta, väldoftande kryddört som ger ett magvänligt te

Har du väl fått in myntan i trädgården en gång så blir du knappast av med den. Det är ett aggressivt släkte som gärna sprider sig med långa rötter. Vill man hålla den på plats så är en nergrävd spann utan botten det bästa sättet att begränsa spridningen i ditt kryddland. Det finns ett otal sorter av mynta som alla är lika lättodlade. Väldränerad jord funkar bäst, men den verkar även hålla till godo med lerjord så länge den inte är helt uttorkad. I alla fall växer den bra hos mig. Soligt till halvskuggigt läge duger och den kryper gärna vidare under buskar mot nya mål.

Jag brukar torka bladen till te som smakar gott både sommar som vinter. Myntate sägs lindra bullriga magar och så ger det ju en så fräsch smak i munnen. Passar därför bra efter en tung måltid. Den vanliga grönmyntan blir bra, men prova även äppelmynta som har en smak av äpple ihop med den friska mintsmaken.

Hurra, jag ska bli sparrisodlare

Eller åtminstone lite grann. Har precis förverkligat en av mina trädgårdsdrömmar som funnits med ett bra tag – att börja odla sparris. Det är en grönsak jag verkligen älskar. Men så har jag tänkt att det tar ju ändå tre år innan det blir någon skörd. Och så har jag skjutit det framför mig ännu ett år. Hade jag planterat dem med en gång hade jag sedan länge haft egenodlade sparrisar. Ja, ja. Här kommer nu lite sparristips.

Har ganska lerig jord i min trädgård, men i det övre hörnet mot hästhagen är jorden mer sandblandad. Plus att där är det sol ända från de första morgonstrålarna tills den går ner bakom skogen. Så det borde vara perfekt. (Styv lera är inte att rekommendera, men annars lär inte sparrisen vara jättekräsen. Sand är dock alltid bäst.) Grävde ett snyggt dike, ca 40 cm brett och en halvmeter djupt. Luckrade upp jorden i botten och fyllde sedan på med prima varor – egen kompostjord, torvblandad kogödsel på påse, lite grövre sand samt välbrunnen hästdynga. Blandade väl och byggde sen upp en ås på mitten av fåran enligt alla anvisningar. Bredde ut rötterna över åsen och sedan på med mer mylla. Sparade ett dike på var sida om åsen för bevattning. Vattnade igenom bädden några gånger och fyllde på med lite mer jord. Nu ska den få stå så tills jorden sätter sig lite till. Resterande jord kommer att få plats i raden under sommaren. Det är jättespännande att se hur de kommer att ta sig! Ska försöka komma ihåg att ta med mig lite tång från stranden nästa gång jag åker dit. Tången innehåller mycket mineraler som sparrisen vill ha, eftersom den egentligen är en strandväxt.

Tänker mig att småningom skörda mina första sparrisar som gröna stjälkar. Det är mer smak i den gröna, tycker jag. Och vilken säregen smak som inte liknar något annat. Mums! Lätt kokt med bara smör på eller tillredd på grillen med en god biff eller tjock laxbit. Och så en hemlagad bearnaise till det. Serverar jag kokt sparris gör jag så här: brukar bara ge stjälkarna ett snabbt uppkok. Först med knopparna över kokvattnet i 2 min och sedan 1-2 min till nere i vattnet. Då är de fortfarande lite al dente. Ett enkelt tips för är att ta 1 msk salt och 1 tsk socker till varje liter vatten. Smala stjälkar behöver inte förvällas innan du lägger dem på grillen, men är de lite tjockare kan de få ett hastigt uppkok. Sedan penslar jag med en god grillolja eller olivolja och saltar med flingsalt. Härligt!