Mormorsperenner – doft och fluff

De gammeldags perennerna ligger nära våra hjärtan. Fantastiskt nog passar de in både vid det charmiga torpet och i den stramare moderna arkitekturen. Jag skulle närmast säga att sammanhanget avgör blandningen. Ju mer asketisk byggnadsstil, desto färre färger och arter. Men har du ett äldre hus på landet byggt i trä eller sten kan du gå all in med lättskötta mormorsperenner.

Vit och spröd löjtnantshjärta
Löjtnantshjärta är en kär försommarblommande perenn som finns i vitt och rosa. Gillar halvskuggigt och halvfuktigt läge. Vissnar ner ganska tidigt, så kombinera med en bredväxande växt som kan ta över tomrummet.

Mormorsblommor kallar vi dem eftersom vi tänker på dem som blomster vi minns från vår barndom. De lever kvar i många trädgårdar från generation till generation. Lättskötta och livskraftiga alltså och de gläder oss hela sommaren utan en massa extra pyssel. Extra långlivade är de med djupa eller kraftiga rotsystem som hittar fukt och näring på egen hand.

Rosenmalva i kraftigt bestånd
Rosenmalvan är buskig till växtsättet och trivs bäst där den får lite plats att bre ut sig. Självsår sig ofta, så kan behöva begränsas om det blir lite för många plantor på samma plats.

Växter som lätt självsår sig kan också leva kvar på samma plats under decennier. En del känns nästan förvildade i den naturnära trädgården för de smälter in så väl. Får de sprida sig på egen hand kan det bli lite för bra och rufsigt, så en trädgård mår ändå bättre av att hållas efter lite. Aklejan är ett sådant exempel på växt som kan invadera grusgångar och fylla stora ytor på kort tid. De är svåra att utrota, för de har djupa rotsystem och mängder av fröer som sprider sig lätt. Frökapslarna som blommade först mognar samtidigt som de sista knopparna öppnar sig och därmed hinner fröerna ofta trilla ut innan man hinner klippa ner den avblommade stängeln.

Fluffiga blomhuvuden hos luktpionen
Luktpion med vit fingerborgsblomma

Luktpioner och bondpioner har stora, härliga blommor och är riktiga mormorsfavoriter! Båda börjar blomma redan i maj och håller på under många veckor om du blandar sorter och planterar dem i halvskugga. Pionen gillar att stå orörd och ska inte delas för ofta. Ge den en djup och näringsrik jord, gärna lerjord, så återkommer den år från år och blir bara finare.

Himmelsblå bergklint
Bergklint

Bergklinten är en tacksam mormorsperenn som är väldigt lättodlad. Den finns kvar vid många gamla torp även om de stått obebodda under lång tid. Den vanliga bergklinten blommar i blått, men det finns även vita och rosa varianter. Bergklinten kan nästan kallas för ett ogräs där den trivs bra, för den sprider sig gärna med underjordiska utlöpare. Om du beskär den efter blomningen kommer den igen med ett andra flor senare under sommaren.

Stjärnflockan frösår sig lätt
Stjärnflocka med stäppsalvia

Stjärnflockan är en skir och lågmäld perenn som passar väl ihop med många andra perenner. Blommorna är inte så stora och växtsättet är lite vävande, så den fyller ut i rabatten och tar sig in i mellanrummen. Ge den en halvskuggig växtplats med lätt fuktig, näringsrik jord så kommer den att självså sig rikligt. Det är även lätt att dela större plantor. Stjärnflockan förekommer i mängder av namnsorter i det vita-rosa-röda färgspektrat.

Blå och rosa aklejor vid husknuten
Försommarblommande aklejor i sitt esse

Mormorsblommorna är med sin tålighet en bra bas att ha i trädgården. Därtill kan man plantera in andra perenner som är mer krävande. Ta vara på gamla perenner och odla dina känslor. Fyll en vas och sätt en trädgårdsstol intill rabatten för att bara fylla öga och näsa av den härliga blomningen!

Vinröda vallmo i mängd
Jättevallmo är en robust och lättodlad perenn som lever kvar i många år i trädgården. Den frösår sig friskt, men har du problem med sniglar kan de hålla ungplantsbeståndet på lagom nivå.

Njutning i woodlandmiljö

En blommande rhododendron passar i utkanten av woodlandet där den får lite sol.

Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!

Gillenian växer naturligt i glesa skogar i Nordamerika.

Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.

Gulblommande clematis är en raritet.

Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.

Tips för sommarblomsplantering

Kål och tagetes är en spännande kombination.
Bladväxter som kål är tacksamt att blanda in i sommarblomsplanteringen för en solid färgbas och spännande bladkontrast.

Nu är det lite väl sent att plantera sommarblommor för det här året, men jag vill ändå bjuda på några vackra bilder och tips för komposition och plantering inför nästa års plantering. Sommarblommor eller annueller är växter som i vårt klimat räknas som ettåriga. De tål inte kyla och frost och hanteras därför som slit-och-slängblommor i våra krukor och rabatter. Många av de här växterna är fleråriga i sina ursprungsländer i Sydafrika, Sydamerika eller östra Asien. Ett mäktigt slöseri med resurser kan tyckas, men ack så underbart med den häftiga blomsterprakten! Och att kunna byta tema varje säsong är också en del av charmen.

Hängande växter placeras intill krukkanten.
Växter som vit strandkrassing och gul nemesia väller ut över krukornas kant.

Frodigheten och artrikedomen brukar vara det som skiljer proffsens rabatter från hemmaodlaren. Plus att den väl tilltagna krukstorleken och näringstillgången ger bättre utvecklingsmöjligheter för annueller i offentliga planteringar. En metod som man kan använda vid planeringen är att binda en provbukett med lämpliga växter. Tänk att du utöver de huvudsakliga ”primadonnorna” ska ha något lågt som väller över kanten, något högt i mitten och något luftigt som väver ihop de utvalda huvudblommorna i planteringen.

Harmonin behöver kontrast för att bli fulländad.
Gul knölbegonia bildar bas i den här gulharmonin med lila verbena som kontrasterande växt.

Känn på nyanserna och tänk dig gärna en färgharmoni, kanske avbruten av någon kontrasterande färg som ger djup och spänning. De närbesläktade färgerna kan kombineras i det oändliga, men kan bli väl mesigt om det inte finns någon kontrast som bryter av.

Tänk också på om man kan se planteringen från alla sidor eller bara framifrån. Kan du ha flera planteringskärl intill varandra så kan du ha samma basblommor, men kanske avvika lite i någon detalj från kruka till kruka. Undvik att byta färgtema helt för krukor som står intill varandra. Då blir det plottrigt och svårt att koncentrera blicken.

Upprepa kompositionen i flera kärl som står tillsammans.
Flera kärl med samma plantering skapar lugn och olivträdet ger höjd åt kompositionen. Notera även samstämmigheten med belysningsarmaturen.

Färgcirkeln är indelad i varma och kalla färger. Håll dig till endera i basväxterna och inflika ev den andra skalan som kontrast. Kontrasterande färger är de som ligger mitt för varandra i färgcirkeln. Sådana kombinationer ger klarare och starkare färgförnimmelse. Grå, gröna och vita nyanser kan användas i både kalla och varma kombinationer. En harmoni uppnår du genom att använda färger som ligger intill varandra i färgcirkeln.

Orangeröda färgharmonier kan vara effektfulla.
En mer ovanlig harmoni mellan den ljusröda alunroten och orange stjärnöga, Osteospermum. Limefärgad kontrast lyfter kompositionen.

Ju större planteringen är, desto fler exemplar av varje växt står tillsammans i varje fält. Det är en smart metod att tänka på en mönstrad tapet eller gardin och se till så fälten upprepas med jämna mellanrum, ungefär som mönsterrapporterna i tyget eller tapeten.

Vita planteringar kan bli mycket effektfulla.
Vita högväxta blommor som paradisblomster och rosenskära är mer platskrävande. Blå inslag av rabattlobelia ger den kontrasterande klicken.

Olika arter har olika växtsätt och storlek och detta måste du beakta när du sätter samman mönstret. Det brukar bli bäst att plantera relativt tätt. Ett plantavstånd på ca 20 cm funkar för många växter. Hit räknas t ex silverek, petunia och sommarbegonia. 5 plantor på en meter och 25 plantor på en kvadratmeter blir det således. Större avstånd, 25-30 cm, behövs för mer storväxande eller bredväxande plantor som blomstertobak eller stor tagetes.  Narcisstobak, ricin och paradisblomster är höga växter som kräver rejält med plats. Ett c/c på 40-50 cm är då lagom. c/c är förkortningen för centrumavstånd, dvs avståndet från den ena plantans mittpunkt till den andra plantans mittpunkt.

Hängande växtsätt är ett måste för ampelplanteringar.
Limefärgad rabatteternell väller ut och väver ihop sig med den rosa sommarbegonian, den vinröda och ljusgula petunian.

I krukor är det fint med en blomsterbård som väller ut över kanten. I en sk hanging basket eller ampel är just detta extra viktigt. Medan en plantering på mark gärna kan avslutas med en stramare växt som tillåter att man klipper gräset intill. Det kan vara en låg och kompakt blomma som t ex silverek, tagetes eller ageratum. Den här kanten blir då helt rak och jämn.

Bilderna i detta inlägg kommer från Helsingborgs stads blomsterprogram för i år.

Grönt är skönt

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.

Gröna växter är beroende av fukt.

En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.

Klippta buxbomsklot ger kontrast mot yviga bladverk.

En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.

Ormbunkar trivs i skugga och fuktig jord.

Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder.  Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.

Olika bladformer ger en intressant mix trots att de bara är gröna.

Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.

Höstdoft att njuta av

Trolldruvorna har en söt och mild doft.
Utslagen och knoppig blomstängel hos Actaea simplex ’Brunette’.

Som pärlor på rad sitter knopparna hårt knutna länge. Men sen plötsligt en dag känner du redan på avstånd att nu, nu har silveraxet börjat blomma. Nästan hela säsongen har silveraxen fyllt ut rabatten med sitt flikiga bladverk. Blommorna får man tålmodigt vänta på.

Höstsilveraxets blommor består av små blommor som sitter på ett långt ax.

Men den doften är värd väntan. Kryddig och honungsmjuk på samma gång. Söt, definitivt. Pudrigt parfymerad men ändå fräsch. Svårt att sätta en doftetikett på Actaeans blommor. Men jag älskar dem. Vackra att se på också. Men då får man gå nära, för de enskilda blommorna i axet är små.

Bladen kan vara både gröna och rödbruna hos silveraxet.
Läkesilveraxets blommor vajar högt över det gröna (nu höstgula) bladverket.

Cimicifuga var silveraxens släktnamn till för knappt 20 år sedan, då man genom DNA-tester kom fram till att de tillhörde familjen trolldruvor, Actaea, istället. De upptäcktes på 1700-talet i USA och kom att få en användning som medicinalväxt. Black snake root, kallade indianerna växten, som användes mot klimakteriebesvär, PMS-besvär, huvudvärk och även blöjexem hos småbarn.

Silveraxen blommar mycket sent på säsongen.

Actaea racemosa är den grönbladiga arten och Actaea simplex den rödbladiga. Jag föredrar definitivt den senare som har ett större prydnadsvärde. Bland sortnamnen är ’Brunette’ vanligast. Den blir upp till 1,8 meter hög i blommornas topp, men bladen stannar på ungefär en meter.

Jätteverbenan passar bra ihop med silverax.
Här är en kombo med lila jätteverbena, vita rosor och mellanblå stäppsalvia.

Silveraxen vill ha en fuktig och mullrik jord. Får de det kan de även stå i solen, annars är en skuggigare växtplats att föredra. Goda grannar är t ex alunrot, hosta, höstanemon, olika prydnadsgräs och vårblommande lungört. Var försiktig när du luckrar jorden intill silveraxen. Rotsystemet är ytligt, så en marktäckning är många gånger att föredra. Speciellt som den dessutom motverkar uttorkning.

Det ska vara en blandrabatt i år!

Blandade rabatter ger lång blomsäsong.
Ljus bas med vita flox, lite gul kungsljus och solbrud, hög violruta, salvia, malva och strödda mörka duttar av en okänd lökväxt.

Hur gör man en fin rabatt? Jaa, det beror ju på var och till vem den ska vara. Stilen beror på omgivningen så klart. Hur ser resten av trädgården ut? Huset? Utemöblerna? Och du som person? När ska den blomma?

Nävan väver in sig i andra blommor.
En rosapurpur mix av vädd och lökblomma ihop med himmelsblå nävor.

Att inte krångla till det så förskräckligt är väl ett bra tips. Inte för stelt om inte omgivningen kräver var sak på sin plats. Vävarväxter blandat med stabila platsmarkörer som prydnadsgräs till exempel. Högt och lågt, stora blad och små blommor, mörkgrön bas och granna blommor, skirt med robust.

Gult och blått blir en bra rabatt i skuggan.
Ringblomman kommer igen år från år. Den blå Salvia viridis frösår sig också ibland.

Har sett många fina blandrabatter i sommar, med bara få plantor av varje sort blandat istället för stora breda färgfält. Växterna väver in sig i varandra istället för att alla har sina respektive revir. Om du förstår hur jag menar. Men en sådan rabatt kräver mycket planering om den ska blomma hela säsongen.

Blandade färger med ett sammanhållande tema lyckas bäst.
Smällspirea med mörkt röda blad bildar bas mot röd solhatt, renfana, stjärnflocka och i bakgrunden rödlila fackelblomster.

Har man otur och det uppstår ett tomt hål någonstans kan det vara bra att ha lite fylliga växer att stoppa in. Cosmos är en bra sådan växt. Röd solhatt är en torktålig perenn som fyller ut och kan köpas blommande nu på högsommaren ifall det blir ett hack i rabatten.

Vita växter kan kombineras med allt utan att skära sig.
Läckert blåvitt partnerskap med blå broksalvia och en spetslik vit rotkörvel.

Marktäckande och mattbildande perenner

Plantera marktäckande växter istället för gräs på skuggiga ställen.

Marktäckare är ett behändigt namn på växter som växer krypande och brer ut sig över jordytan med sina blad förstås, men också genom klängen, skott, rankor eller utlöpare som de fortplantar sig med. De här växterna har ofta en god förmåga att stå emot ogräs, och faktiskt ofta också vanligt gräsmattegräs. Alltså är de många gånger utmärkta ersättare för just gräsmatta.

Ormöga är en bra marktäckare under buskar och träd i woodlandmiljö.
Frodig underplantering av ormöga.

I naturen finns det sällan så ensartade bestånd av en och samma art som vi talar om i trädgårdssammanhang. Oftast är det flera arter som växer tillsammans, där var och en har en topp under någon tid på säsongen, för att sedan gå tillbaka på bekostnad av en annan art med senare utveckling. Vitsippan är en sådan växt. Den har ganska höga ljuskrav under sin blomningstid, men är inte så konkurrenskraftig i växtsättet. Under lövträden är under våren ännu ljust, medan det längre fram på sommaren är färre konkurrenter på grund av ljusbristen. Men då har årets tillväxt redan vissnat ner och växten sparar sin kraft i roten till nästa vår.

Silverbladiga perenner föredrar sol.
Silvriga marktäckare runt den berömda dammen i Ulla Molins trädgård i Höganäs.

De mattbildande trädgårdsväxterna är beroende av hjälp med ogräsrensning och vattning, framför allt i början, för att kunna hävda sig mot konkurrerande arter. Det är mycket viktigt att ha en ogräsfri jord från början om man ska plantera marktäckare, annars kommer de få svårt att etablera sig.

Hasselört vill ha en jämt fuktig jord.
Hasselörten passar bra som marktäckare under t ex bambu.

Den fantastiskt skuggtåliga hasselörten är ett sådant exempel. Den är långsamväxande i början och tar flera år på sig att riktigt komma igång. Har man då ogräs som konkurrerar om ljus, näring och vatten runt plantorna är risken stor att hasselörten går ut. Annars är hasselört ett bra alternativ i de riktigt skuggiga lägena med lätt fuktig jord. Den självsår sig gärna om den trivs och bidrar därmed till sin egen marktäckning.

Vintergröna täcker marken och sprider sig villigt.
Småbladig vintergröna kan bli ett ogräs i trädgården. Fast det kan nästan också höstanemonen ovanför.

Den spridningsvilliga vintergrönan måste jag varna för, samtidigt som den kan vara mycket bra på rätt plats. Vintergröna ska helst växa för sig själv, eftersom den är mycket expansiv och snor sina långa rankor kring allt annat som växer i samma rabatt. Håll den under träd och högre buskar där du kan frisera rankorna efter hand och rycka upp enstaka ogräs mellan plantorna. Vincan passar på de flesta jordar, men utvecklas bäst i humusrik jord och halvskuggigt läge. Vill du njuta av den lilablå blomningen kräver den mer ljus.

Ormöga blommar i blått om våren.
Ormöga invävt av myskmadra.

En annan blåblommare är ormögat, Omphalodes verna. Den är en vårens marktäckare som passar i lätt fuktig jord i woodland och under träd och buskar. Ormögat sprider sig med krypande jordstammar och får förgätmigejliknande blommor i maj. Här tillsammans med myskmadra, som föredrar liknande växtbetingelser. Myskmadran kan lätt utkonkurreras, men växer där den trivs bra i täta, ljusgröna mattor. Faktiskt så har jag lyckats få in den min gräsmatta i skuggsidan av trädgården och där har den till och med tryckt bort mossan!

Kattfoten tillhör de riktigt låga perennerna.
Nyss omplanterad bädd av kattfot.

Marktäckare på solsidan av trädgården är ettdera fetbladiga eller silverfärgade. Bland de silverfärgade vill jag visa två stycken som är välkända från Ulla Molins trädgård, som jag besökte för ett par veckor sedan. Kattfoten, Antennaria dioica, är en tålig, krypande mattbildande perenn med filthåriga blad. Den ska ha full sol och sandig/stenig jord. Har ett väldigt lågt växtsätt – bladen blir inte mer än 5 cm höga – och måste därför ogräsrensas noga. Annars finns det risk för att ogräsen tar över.

Malörten är en väldoftande brännvinskrydda.
Malörtsmatta med inslag av stor blåklocka.

Vitmalörten är en annan framträdande silverbladig perenn hos Ulla Molin. Den har ett aggressivt växtsätt. Vitmalörten sprider sig snabbt med underjordiska utlöpare och väver in sig i rabattens andra växter. Det är en växt som knappast odlas för sin blomnings skull, utan för att de smala, silvriga bladen ska skapa kontrast bland blå- och rosablommande växter. En solälskande perenn som vill ha sandblandad och gärna kalkrik jord. Lyser hela sommarnatten med ett svagt skimmer.

Stäppsalvian är lätt att kombinera

Salviorna är bra nektarväxter för bin och humlor.

En användbar perenn i både kryddrabatten och bland rosorna – stäppsalvian fyller sin plats under en lång säsong. Det finns mängder av salviaarter, men bara en handfull växer vilda i Norden. Man hittar salvian på torra och soliga växtplatser i det vilda.

Salvian kan samplanteras med rosor eller andra perenner.
Den mörka salvian ’Caradonna’ bildar fond till den gula rosen ’Lady Emma Hamilton’.

De odlade salviorna är mer eller mindre aromatiska, men alla har egenskapen att dra till sig bin, humlor och fjärilar. Stäppsalvian hör till de mest högväxta arterna och kan bli upp emot 70 cm hög. Den har kraftfulla blomspiror och ett brett, upprätt växtsätt med många blomstjälkar.

Rik och tidig blomning hos salvia 'Mainacht'.
Den mellanblå stäppsalvian ’Mainacht’ är en av de tidigast blommande salviorna.

Stäppsalvian är lätt att kombinera med andra växter som rosor, liljor, prydnadsgräs, temynta eller röd rudbeckia. Du kan också plantera den ihop med lavendel, men de två har ganska lika växtsätt och kontrasten blir då inte så tydlig. Välj färg efter sällskap – stäppsalvian finns i vitt, rosa och olika nyanser av blått.

Rosa stäppsalvia 'Rosakönigin' drar till sig humlor och fjärilar.
Den rosa ’Rosakönigin’ ger ett lättare intryck än sina blå släktingar.

Blomningen startar i bästa fall redan i slutet av juni och håller på många veckor. Efter blomningen sitter högbladen kvar länge, så riktigt skräpig ser inte blomman ut förrän långt senare. Men vill du få ytterligare ett mindre flor så kan du klippa ner blomställningarna. Då kommer den oftast igen i september.

Salvian planteras ihop med andra torktåliga växter.
Stäppsalvia ’Caradonna’ samplanterad med tomatröd röd rudbeckia och tuvrör i bakgrunden.

Solbruden inte helt lätt att tillfredsställa

Solbrudar är en vacker höstblommande perenn.
Roströda solbrudar i sällskap av långskaftade präriesolrosor.

Solbrudar som tillhör Helenium autumnale-gruppen är färgstarka hybrider med blomningstid sensommar-höst. Det är en vacker och hållbar snittblomma som kan odlas i ett soligt och varmt läge. Namnet Helenium kommer från grekiskan. Däremot vet man inte helt säkert om den enkla härledningen är ordet helios = sol. Eller om det var så att Linné tog släktnamnet från ett antikt grekiskt växtnamn för krissla, helénion (idag heter de Inula). Eller om det är Helena av Troja som fått namnge släktet efter en legend där dessa blommor växte upp där hennes tårar föll till marken. Autumnale är i alla fall lättolkat då det betyder höstlig, och syftar till blomningstiden.

Solbrudar drar till sig bin och andra insekter.

Blommorna liknar prästkragens form, men blomkorgens disk är ännu mer rundad, ibland nästan klotformad. Kantblommorna ligger ner, något bakåtböjda. Diskarna är ofta mörkbruna och blommorna ses i nyanser kring gult, orange och rödbrunt. Det här är blommor som drar till sig bin.

Solbrudar finns i olika gula och roströda nyanser.

Solbrudar kan odlas i alla typer av trädgårdsjord, men föredrar ett fuktigare läge, t ex i kanten av en damm. Den behöver vattnas på försommaren ifall den står torrare placerad. Välj en humusrik och så näringsrik jord som möjligt och gödsla gärna extra under sommaren. Där den trivs växer solbruden gärna till stora, kraftiga bestånd, och dessa bör då delas vart 4-5 år för att inte utarmas. Rötterna är tätväxande och lätta att dela om våren innan tillväxten kommit igång.

Solbrudar vill ha fuktig och näringsrik jord.

Solbruden kan kombineras med andra perenna växter med liknande ståndortskrav, t ex fleråriga solrosor, gulbrokiga prydnadsgräs Miscanthus, törelväxter eller gulbladiga funkior. Blått är givetvis en tacksam färgkombination, men då får man gå åt det lite torrare hållet för att hitta något som blommar samtidigt. Stäppsalvian är en sådan, men välj då en senblommande sort.

Färgkombinationer med gult och blålila gör sig fint mot solbrudens granna blommorn

 

Dags för Den stora Trädgårdsfesten på Sofiero

Fina sommarblomsplanteringar i Helsingborgs stad.
Helsingborgs stad visar en palett av fantastiska urnor och krukor som hämtats hem från olika torg och andra platser i stan.

Fredag, lördag och söndag håller Sofiero Slottsträdgård trädgårdsfest kl 10-18. Det blir blommor, mat, konst, expertrådgivning, tävlingsträdgårdar och förstås Sofieros egna planteringar som skön bakgrund. Helsingborgs stad har plockat ihop en imponerande samling sommarblomskrukor från olika håll i staden. Mycket storblommig begonia har det varit i år. Knalligt, ljuvt och småtokigt om vartannat. Vilken som helst annan kommun kan bli grön av avund i jämförelse med detta!

Dalarnas lustgård på Sofiero.
Christina Högard-Ihr har byggt upp en Dalarnas Lustgård. Montbretia är en årets växt på Sofiero.

I år har Stora Trädgårdsfesten satsat extra mycket på installationer och idéträdgårdar och lyckats skapa en bra mix av olika stilar och smaker. Om bara regnet håller upp så tror jag inte att någon kommer att gå härifrån besviken.

Dahlior är höstens blommor.
Sofieros dahliaavdelning går inte av för hackor.

Kunskapsrummen erbjuder gratis tips och råd inom olika områden: belysning, jord, gräs och bambu, kompostering, rhododendron, växtskydd mm. Det finns inspirationsträdgårdar i olika fasoner och storlekar.

Åldern är inget hinder om man ska hinna bli trädgårdsmästare.
Valter är bara 7 år, men redan utställare på Sofiero.

Minst och yngst torde Valter Eldh, 7 år vara. Han har själv designat sin lilla blomsterdröm och valt ut växter han tycker om. Egentligen skulle det vara lavendel i blått, men eftersom lavendeln hunnit blomma över så övertalade mamma honom att köra på stäppsalvia istället. Och det blev faktiskt väldigt likt, tyckte Valter själv.

Annette von Einem är en världsberömd dansk florist.
Danska floristen Annette von Einem har en alldeles särskild lyskraft.

Det visas många konstverk av florister på Sofiero i årets trädgårdsfest. Den danska stjärnfloristen Annette von Einem har inrett vinhuset med vackra kreationer i olika nyanser av vitt. Vilken tjej, jag säger bara – gå in och kolla hennes portfolio på voneinem.dk Det är helt otroligt!

Regnbågsfärgat med änglavingar i floristens händer.

Det finns flera publika tävlingar och floristernas klänningar är en sådan. På catwalken står de sida vid sida, de underbaraste fina kreationer. Alla blev mina favoriter. På olika sätt. Här en regnbågsdress till en vågad kille och en alldeles otroligt stilig grön sak med bolltistel som effektblomma.

Blomsterkreationer i floristernas händer.

Monbretia och Echinacea är nog årets trendväxter på Trädgårdsfesten. Den ljust gröna solhatten har det passande namnet ’Green Envy’. Läcker, ja, men vacker? Den kanske inte kommer att bli någon storsäljare, men nog är den annorlunda alltid.

Echinacea är en fin höstblomma.
Grön av avund, ’Green Envy’ heter den här solhatten.