Kombinera buskar med perenner

Att blanda in buskar i perennrabatterna har många fördelar. Inte minst ekonomiska. Buskarna bildar bakgrund och ger höjd till planteringen. Många buskar har flera dekorativa perioder som man ska ta vara på i kombinationen med perenner. Dessutom kan buskarna ge skydd mot blåst, stekande sol och frost. Jag brukar gärna välja några buskar som bas när jag planerar rabatter. Även om man inte har så mycket plats kan en uppstammad buske tillföra en extra dimension i planteringen.

Katsuran har en rödbrun vårfärg och trivs i fuktigare jord.
Katsuran är en storväxt buske som kan passa ihop med perenner med liknande ståndort.

Utgå alltid från platsens ståndort när du ska välja växter. Med det menas de förhållanden som råder på platsen. Jordmånen är viktig. Den kan förbättras, men grundjordmånen måste man alltid ta hänsyn till. Likaså om det är sur eller kalkrik jord. Ljus och skugga är en annan viktig parameter. Är det blåsigt, eller är rabatten skyddad mot svidande vindar? Detta är våra viktigaste ståndortsfaktorer att kartlägga och använda som grund i planeringen.

Gulbladig funkia är fin i kombination med mörkbladiga växter.
Gulbladiga hostan H.fortunei ’Aurea’ lyser upp en mörkare kombination.

Därefter kan du gå vidare och välja färger och växter. Variation är ett bra tips. Variera bladformer, färger och tänk på att ju skuggigare läge, desto ljusare färger ska du välja. Annars kommer blommorna bort sig alldeles. Och tänk på att oberoende hur fina blommorna är så är det ändå bladverket som kommer att dominera under den största delen av växtsäsongen. Så bladen får gärna vara vackra.

Japansk blodlönn ger stort intryck ihop med gula och orange törelväxter.
Den japanska blodlönnen gör avstamp från grannarna eldtörel och kärrtörel.

Rödbladiga buskar som perukbuske, japanska lönnar, rödbladig berberis och smällspirea gör sig extra fint intill en perenn med gula eller vitbrokiga blad. Gulbladiga funkior är alldeles utmärkt, liksom gulltöreln som håller sin limegula färg under hela sommarhalvåret. Den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius ’Diabolo’ bildar en effektfull fond till knalliga blommor som solbruden Helenium autumnale ’Moerheim Beauty’.

Alunrot är en bra kontrastväxt då många sorter har knalliga färger.
Alunrot ’Palace Purple’ och gulbladig spirea ’Goldflame’ lyfter starkt.

Vad sägs om att samplantera ölandstoken Potentilla fruticosa ’Red Ace’ med en orange daglilja Hemerocallis ’Tigger’ ihop med kopparstarren Carex buchananii. Eller den låga Hypericum ’Gemo’ alternativt Hypericum x inodorum ’Loke’ i sällskap med rysk martorn Eryngium planum. Uppseendeväckande häftigt, och så kan man ställa något lugnt grönt i bakgrunden.

 

Strandtrift skulle kanske heta vägtrift

Strandtrift trivs på sandiga jordar med god dränering och soligt läge.

Triften Armeria maritima är en liten perenn som är tämligen oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man till och med missta den för ett gräs av något slag om man tittar slarvigt. Det här är en växt som förekommer både vildväxande i naturen och i trädgårdar. Triften kan man se både på torra strandängar och backar men även i vägkanten så här års. Det är en söt växt i stenpartiet också, men det är lätt att den får det alltför bra i rabatten och skadas av fukt under vintern. Torrt, sandigt och magert vill den stå.

Strandtrift trivs även i vägkanter.
Triften växer som ett rosa stråk längs vägkanten öster om Svalöv.

Tuvorna växer till sig efter hand och då kan man dela dem för att sprida på växten ytterligare. Trift sprider sig även med frö och det är nog den vanligaste vägen när man är ute i vägområden. Trädgårdsformen har ett antal namnsorter med blomfärg varierande från vitt till mörkrosa. Det finns även en sort som heter ’Vesuvius’ som har ett rödsvart bladverk under de rosa blommorna.

Triften växer i tuvor och sprider sig med frö på torra vägkanter.

Vill du kombinera triften med andra fleråriga växter kan du testa kattfot, sandnejlikor och låga gräs. Kom bara ihåg att grusa upp planterings”jorden” så det blir väldränerat och fint!

Triften blommar i maj på torra jordar.

Underbara syrenernas tid!

Koltrasten sjunger i syrenerna.
En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.

Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.

Det finns både ympasde och rotäkta syrener.
Rotäkta parksyrenen ’Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.

Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ’Palibin’ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.

En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.

Syrener i vitt är försommarens favoritväxt.
Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.

Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.

Dubbelblommande syrener blommar något senare än andra syrener.
Mörklila ’Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.

Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ’Andenken an Ludwig Späth’ och dubbelblommiga ’Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!

 

En julrosäng – så nära himlen man kan komma!

Julrosor i mängder letar sig upp genom fältskiktet av marktäckande perenner.

I Malmö Kungspark blommar just nu något alldeles underbart. Kungsparkens woodland är inne i julrosornas blomningsperiod. Det är en naturlik plantering som gjordes om hösten 2008. Tanken var att göra en inbjudande busk- och perennaplantering som skulle vara attraktiv hela året runt och där blomningarna skulle avlösa varandra. Designen gjordes av Magnus Svensson och Svenska Landskap i Malmö.

Vita julrosor lyser upp i de mer skuggiga partierna.

Man tog fram en ny metod för plantering där växter med olika karaktärer blandades i kvadratmeter stora fält som sedan upprepades. Träd och buskar samspelar med ett rikt örtskikt av matt- och klumpbildande perenner. Dessutom har man blandat in massor av olika lökväxter som narcisser och pärlhyacinter. Mängden är ca 80 lökar per kvadratmeter.

Svartblommande julrosor är mycket läckra i den vårblommande lökängen.

Jorden är en speciell historia. Julrosorna är ju kalkälskande växter, det måste man komma ihåg när det gäller woodland som ofta brukar dra åt det surare hållet. Här har man lagt på en närproducerad grönkompostjord som väckt liv i den tidigare så trötta och näringsfattiga jorden. Kompostjorden är framställd av Malmöbornas komposterade trädgårdsavfall och har gett jorden en fin struktur och ett stort tillskott av maskar.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Senare under säsongen kommer blomningen att avlösas av bl a myskmadra som täckskikt med vita löjtnantshjärtan och storrams uppblandat med vita narcisser ’Recurvus’. Det tål att hålla utkik efter säsongsväxlingar, för här kan man lära sig om vad som trivs ihop och hur man ska plantera dem för att få de bästa färgkombinationerna!

Den vitaste av alla björkar

Himalajabjörken är ett träd som närhelst det visas upp för folk som inte upplevt det förut förundras över den alldeles släta, vita barken. Det ser fejkat, nästan målat ut, för så perfekt är barken. Betula utilis var. jaquemontii har bytt namn några gånger under årens lopp, men det får man ju vänja sig vid när man håller på med växter.

Himalajabjörken har en underbart slät och vitglänsande bark.

En himalajabjörk blir inte lika hög som våra inhemska björkarter, max 12-15 meter, men den är minst lika vacker ändå. Flerstammiga exemplar förekommer ofta och de är särskilt läckra då den effektfulla stammen mångfaldigas. Vitheten kommer sig av att himalajabjörken byter bark oftare än andra björkar och därför behåller den sin speciella lyster på ett bättre sätt.

Mörkt gröna och stora är bladen hos himalajabjörken.

Planteras gärna i soliga lägen, men tänk på att den vill ha mer fukt och något surare jord än andra björkar. Den kan gärna samlas i grupper eller i kombination med vintergröna växter, då detta framhäver stammarnas vithet vintertid. Ett jättefint litet träd som jag gärna hade sett planterat lite oftare. Speciellt här i Skåne eftersom de vanliga björkarna blir trist mörka i stammen här nere.  Passar för zon 1-3.

Mot en mörk bakgrund framträder himalajabjörkarnas vita stammar  mycket väl.

 

Kebony, ett nytt trämaterial för utemiljöer

Trädäck ute i havsbandet möter stort slitage från väder, vågor och vind.
Alla bilder från kebony.se

Det pratas en del om Kebony just nu. Kebony är inget nytt regnskogsträslag, utan en behandlingsmetod för vanliga nordiska träslag som tall och lönn. Ämnet som används för impregnering av träet är givetvis högst hemligt, men det sägs vara helt miljövänliga biologiska restprodukter. Man kan ju undra var det kommer från.

Träet impregneras på fabrik, torkas innan det är försäljningsklart.

Träets fibrer inkapslas med den här hemliga impregneringsvätskan och virket torkas därefter innan det går ut till försäljning. Impregneringen kallas för en furfurylationsprocess och ger träet en mörkbrun färg som liknar teak, ipé, mahogny och andra tropiska träslag. Med tiden får träet en silvergrå patina om det lämnas obehandlat. Och det ska inte behövas någon mer ytbehandling, enligt tillverkaren. De säger också att den stora fördelen med Kebonyträ är motståndskraften mot väder och slitage. Andra fördelar är mycket god motståndskraft mot nedbrytning, ökad hårdhet och lång livslängd. Kebony är Svanenmärkt.

Trädäck behöver normalt impregneras för att tåla fukt och väta.

Kebony kan användas till all slags utomhuskonstruktioner – trädäck, väggbeklädnad, speciella byggnadskonstruktioner, möbler och båtvirke, allt enligt deras hemsida. Prismässigt lägger sig Kebony mellan vanligt tryckimpregnerat trä och de mörka tropiska träslagen. Metoden är utvecklad i Norge, men produkterna säljs även i övriga Norden. De första omnämnandena om Kebonymetoden i press kom 2008, så man har hunnit prova byggträet under några år.

Bryggor och trädäck är utsatta konstruktioner som kräver hållbara träslag.

Att planera rabatter

För de flesta villaträdgårdar med ordinär storlek är det en fördel att kombinera perenner och vedartade växter (buskar, klängväxter, små träd) i blandade rabatter. På så sätt får man både blomning, intressanta bladverk och en viss utfyllnad och struktur även vintertid. Placera rabatten där du ser den mest, där du vistas eller går förbi ofta. Det kan vara utanför köksfönstret, vid terrassen eller längs uppfarten.

gult och vitt i kombination blir fräscht och effektfullt i trädgården.

Att anlägga rabatter längs husväggarna har flera nackdelar. För det första är det vanligen alldeles för torrt intill husgrunden. Regnet kommer inte in och det blir ettdera mycket solstek eller riktigt skuggigt intill väggen. Så flytta ut rabatten en bra bit från huset och gräv där du kan se den från många håll samtidigt. Har du möjlighet så välj en lugn bakgrund av häck eller staket bakom. Du får skydd och en enhetlig fond som lyfter fram de enskilda växterna.

En fond av en häck, mur eller staket ger en lugn bakgrund till de blommande växterna.

När det gäller storlek på rabatterna skulle jag föredra en stor framför flera små. Gör dem inte för små och smala, för det blir mindre plats för visuellt djup, något som är en effektskapare i rabattdesign. Det blir också mycket mera lättskött att hålla ihop planteringarna. Genom att plantera i olika nivåer håller du ihop volymen och utnyttjar markytan på bästa sätt. Plantering i olika skikt tidsmässigt ger variation. Under en större lövfällande buske planterar du tidiga vårlökar och runt dem skuggtåliga perenner. Allra först på våren blommar lökarna och snart börjar bladen spricka ut på busken och skapa ett levande skuggspel. Sedan när lökblomningen är över tar perennerna över och täcker in de gulnande lökväxterna. På så sätt kan man få in många höjdpunkter under växtåret.

Färgfält som återkommer längre fram i rabatten eller trädgården skapar sammanhållning.

Ta inte till så du kräks med alla älsklingsväxter i samma rabatt. Begränsa antalet iögonfallande växter för att få ett harmoniskt intryck. Inte alla färger på en gång alltså, utan bara ett par åt gången. Blir det för många höjdpunkter samtidigt som konkurrerar vet blicken inte var den ska landa, utan det blir plottrigt och oroligt. Men fyll hela tiden på tidsmässigt med nya älsklingar så att när en sort falnar så är nästa på gång in. Det är detta som är konsten! Och det är här som bladväxterna kommer in som en harmonisk bas.

Färgfälten återkommer och repeteras i rabatten.

En trädgårdsdesigner jobbar gärna med grupper eller fält som man repeterar. Samma växter eller färger kommer igen på flera ställen i rabatten. De ingående växterna smälter in i varandra och skapar rytm. Har man riktigt stora rabattytor att jobba med är det effektfullt att planera med samma växter i stora rektangulära block som ger tydliga och strikta kontraster i färg och form. Annars är det vanligare när det gäller mindre rabatter att man väver/flätar smalare växtfält så att de överlappar och nästan omärkligt glider in i varandra. Oavsett teknik så är det viktigt att färgerna stämmer överens med de grannar som blommar samtidigt.

Vävda fält där växterna smälter in i varandra.

 

Spetsmössan är en utmärkt mattbildande perenn för skugga

Vackra marktäckande växter för skuggiga och fuktiga lägen är inte så lätta att hitta.
Tiarella är en långsamväxande marktäckare som trivs tillsammans med t ex lungört, Pulmonaria.

Släktet Tiarella, spetsmössor är väl ingen storsäljare i gardencentret precis. Men det är en tacksam växt för varje trädgårdsdesigner som behöver undervegetation i en speciellt krävande ståndort som fuktiga, skuggigare lägen och woodland. Här har vi en marktäckare som trivs sida vid sida med ormbunkar, hostor, alunrot, fänrikshjärta och utvalda nävor. Den blir inte mer än 25-30 cm hög och blommar oftast i maj-juni med skira och fluffiga blomställningar. Fuktig, humusrik jord och absolut ingen brännande sol vill den ha. Det är receptet för denna tämligen lättodlade perenn. Om du inte plågas av sniglar förstås. För sniglarna går gärna på spetsmössan.

Spräckliga och flerfärgade blad förekommer hos flera arter av spetsmössa.
De fläckiga bladen på sorten ’Heronswood Mist’ är onekligen speciella, men jag tänker mest på mjöldagg.

Tiarella härstammar från Nordamerika och Östra Asien där den växer i skogsmiljö och på flodbankar. I Sverige odlas mest former av T. cordifolia och T. wherryi. Det har blivit en betydligt populärare växt i USA, där man ständigt tar fram nya namnsorter. Lite samma boom som alunroten orsakat här hos oss. Härliga namn har de också, eller vad sägs om ’Crow Feather’, ’Heronswood Mist’, ’Pink Skyrocket’ eller ’Sea Foam’. Just det sista namnet är faktiskt något som stämmer rätt bra överens med den bild man får av ett blommande parti Tiarella. Det ser ut som fluffigt skum på en strand.

Bladen hos spetsmössa kan vara mer eller mindre flikiga.
Ekbladsflikiga blad med mörka mittnerver har sorten ’Iron Butterfly’.

Designknep – harmoni och kontrast

Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.

Kontraster i form är effektivt för intresset i en komposition.
Färgharmoni genom spirea och alunrot, men observera gräset som kontrasterar i form.

Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att ”finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.

Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.
Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.

Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.

Färgen kan harmoniera och formen kontrastera, då uppnås en god balans i kompositionen.
Fackelliljans ljusgula spira och solbrudens horisontella blomkorg med tydlig knapp kontrasterar i form, men visar fin harmoni i färg.

Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.

Komposition med kontrast i både färg och form.
Kontrast i både färg och form blir spännande. Men kombinera då inte lika mycket av båda, utan kanske 70-30.

Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.

Ny trädgårdsbok från Claus Dalby

Claus Dalby är en dansk trädgårdsmästare som gett ut en bok om vita växter.

Den danske trädgårdsmästaren Claus Dalby är en känd trädgårdspersonlighet i Danmark. Han förekommer flitigt i tv, publicerar täta inlägg på sin välbesökta blogg och har även gett ut en bok alldeles nyligen, som heter ”Den hvide have”. Den är skriven på danska, men att läsa danska är alls inte lika svårt att förstå som att lyssna på danska, så ge den en chans ändå. För bilderna, som Claus för övrigt har tagit själv, är mycket läckra och dessutom lärorika.

Claus Dalbys trädgårdsbok om sin vita trädgård är en fin inspirationsbok för trädgårdsälskare.

Jag ser det här som en inspirationsbok för trädgårdsdesignern, framför allt i olika växtkombinationer och -kompositioner. Det är mycket vitt, men sparsamma accenter i andra färger förekommer givetvis. Claus Dalby tar avstamp i The White Garden i Sissinghurst, men gör det på sitt eget sätt. Växterna namnges med sina vetenskapliga namn, så det är inte svårt att följa med i bildtexterna. Boken är mycket rikt illustrerad och man orkar inte ta in så många kapitel åt gången eftersom bilderna är mycket detaljrika. Layouten är välgjord om än ibland lite plottrig med alla småbilder. Boken är tryckt på halvmatt papper och ger ett gediget intryck som produkt. Du hittar boken i näthandeln för ca 340 kr.

Vitt ihop med cremegult utnyttjar Claus Dalby ofta i sina växtkompositioner.