Nu blommar min amaryllis så fint i fönstret. Sommaren är dess rätta blomningsperiod om den får följa sin egen klocka. Tre stänglar blir det och läckert vit är den i blomman. Tur det för de tomteröda känns lite fel just nu. Jag gör inte så mycket med den, utan den får stå där i en hörna bakom de andra växterna och samla kraft till sin blomning. Den får sparsamt med vatten och näring och en liten viloperiod på vintern då den bara står och stampar.
Har plockat hopklistrade och delvis uppätna blad ur mina rosor ’New Dawn’ och ’Constance Spry’. Det ser inte alls kul ut. Små och lite större larver sitter inuti de hopspunna bladen och käkar i godan ro. Även knopparna går åt, så få se hur det går med blomningen nu. Constance har ju bara ett flor.
Larven är ca 1 cm lång, brun och ganska tjock på mitten. Sen finns det en annan färgsättning på en del larver med mera genomskinlig kropp och tydlig vit-brun teckning på ryggen. Ingendera kan jag hitta i några böcker om skadegörare, mer än att det rör sig om någon typ av vecklarfjäril.
Vad ska man göra åt detta då? Jag har som sagt plockat bort angripna blad och bränt upp dem i spisen. Där åkte säkert med en hel del larver. Sedan har jag sprutat med ett pyretrum-preparat. Det måste säkert till fler behandlingar. Eftersom det finns en del bladlöss också så hoppas jag att det tar dem bägge två. Sen får vi se hur hårt de hunnit gå åt knopparna, men det var ju tur att jag upptäckte angreppet redan nu.
Så här års tillika med äppleträden blommar den tjusiga ängsbräsman. Den kommer upp varje vår och jag brukar klippa gångar i gräsmattan men spara de vackra blombestånden tills de blommat klart. Ängsbräsman trivs på fuktig mark och ängar. Den blir ungefär 20 cm hög och har vita, ibland ljuslila blommor.
Håller mig alltid med lite blomsteräng, men har numera noga koll på vad som sker i långgräset efter att ett år ha haft en enorm mus/sork/mullvadsinvasion i skydd av blommor och gräs. Det gick knappt att komma fram med gräsklipparen sen. Prästkragar, blåklockor och brunört brukar jag också låta få gå i blom. Mossan får man på köpet när man har näringsfattig gräsmatta, men det är det värt med så vackra ängsblommor!
Rosor är underbart att ha i sin trädgård. Även om du inte tror att du är en ”rosmänniska” så finns det säkert en ros som passar dig. Jag tänker t ex på de häftiga honungsrosorna som klänger sig starkt och ohämmat uppför plank, pergola och träd. De blommar intensivt och rikligt för att sedan inta en avslappnad hållning till nästa sommars blomning.
Bästa planteringstid för rosor är nu på våren och till hösten. Krukodlade rosor passar för all del att plantera hela säsongen, men de kräver extra vattning under sommaren för att etablera sig väl. Plantera inte ros där det stått rosor tidigare om du inte byter ut en del av jorden. Rossläktet drabbas lätt av jordtrötthet som gör att nya rosor får svårt att komma igång. Orsaken till denna jordtrötthet är inte helt klarlagd, men man tror att det rör sig om nematoder, dvs små, små rundmaskar i jorden. Gräv därför en rejäl grop (60 cm djup x 50 cm bred) och fyll den med ny jord. Det finns färdig rosjord att köpa, men du kan också blanda den själv. Här kommer ett recept på rosjord:
1 del torvmull, 1 del kogödsel, 1 del kompostjord, 1 del grovt grus + lera. Tillsätt lite kalk och benmjöl och blanda väl.
Fyll gärna gropen med vatten och låt det sjunka undan innan du börjar plantera. Klipp av skadade grenar och rötter. Låt gärna rosen stå och dra i en spann vatten i minst en halv timme innan. Barrotade rosor kan med fördel stå längre i vattenbadet än så.
Glöm inte att vattna i början. Rosen behöver mycket vatten för att komma i kontakt med jorden och kunna utveckla nya rottrådar. Gödsla några gånger fram till midsommar om du har en näringsfattig jord. Tillför man mycket kväve senare på säsongen kommer plantan att glömma bort den viktiga invintringen på hösten och den riskerar frysskador till vintern.
Jordtillverkarna lanserar än den ena och än den andra specialjorden för våra inne- och uteväxter. Till slut kan man tro att man måste köpa separata påsar för alla sina växter, allt från jordgubbar till Mårbackapelargoner till apelsinträd till kryddörter. I de flesta fall är det marginella skillnader i näringsinnehåll och struktur. Man klarar sig ofta väl med en välbalanserad kompostbaserad jord. Men då måste man ju ha tillgång till en kompost förstås.
Grovt generaliserat kan man säga att växter som trivs i lågt pH som rhododendron och azalea, magnolia, amerikanska blåbär, ljung, astilbe, gardenia, hortensior m fl vill ha en lucker jord som innehåller mycket torv. Torven kan gärna vara gödslad, men inte kalkad. Kolla detta på påsen. Det finns också speciell sur rhododendronjord i handeln med avvägd gödsling som passar för dessa växter.
Citrusväxterna är också surjordsväxter, men de har dessutom krav på extra mycket järn. Blyblomma och ödesträd är andra rumsväxter som gillar järn. För dessa kan man kosta på sig den lite tyngre (lerblandade) citrusjorden som säljs av bl a Hasselfors. Upptäcker du järnbrist i form av klorotiska, gulbleka blad så vattna med citrusnäring i några veckor så försvinner symtomen och växterna blir friskt gröna igen.
Rosor är en annan grupp växter som kan få lite specialbehandling. De gillar en tung, lerblandad jord som ska innehålla mycket näring och mullämnen. Sällan sådant man har på plats, utan där får man förbättra sin befintliga lerjord. Vill du köpa färdig så finns det rosjord på påse. Experimenterar du gärna med att blanda jord själv så är en väl brunnen barkmull är toppen för strukturens skull. Blanda i fingrus 2-8 mm eller 0-8 om den inte innehåller för stor andel finämnen. Mycket fint mineralmjöl kloggar lätt till lerjordens porer ytterligare och den blir hård som betong. Välbrunnen häst- eller kogödsel ger massor av näring och en bra struktur med fina mullämnen. Aska är bra för näringens skull. Lövkompost tillsätts givetvis, och så gör du en ordentlig grop där du blandar i allt detta. Funkar för de flesta näringskrävande växter.
Tycker du att du behöver satsa på KRAV-märkt odlingsjord för dina grönsaker och kryddörter, det väljer du själv. Har du egen kompost och gödslar med naturgödsel så räcker det bra i de flesta fall. Men jorden måste ständigt (läs årligen) tillföras nya mullämnen för att inte utarmas. Speciellt gäller detta för extrema ler- och sandjordar med en ensidig struktur. Barkmull och kompost är verkligen det allra bästa jag kan komma på för normala behov. Så du klarar dig utan en massa specialpåsar i förrådet.
Vi är nu mitt uppe i vårvinterbeskärningen för äpple och päron. Boka in en duktig beskärningshjälp om du inte klarar ut det själv. Det vinner träden på. Gamla träd beskärs för att hålla sig unga och vitala i grenverket. Genom att föryngra grenarna och hålla höjden nere kan man öka på äppleskörden och behålla trädet i en plockvänlig höjd. Unga träd beskärs för att bygga upp en ändamålsenlig krona med bra grenvinklar så det kan stå emot tyngden från kommande frukter. Päron och äpple följer samma principer för beskärning.
Stympning är inte beskärning!
Lämpliga verktyg för detta är en grensåg och en sekatör. Motorsåg är inget man ska ta till i vanligt arbete med äppleträd. Trädet på bilden till höger är inte beskuret, det är stympat. Det kommer knappast att gå att få till en bra trädform efter detta. Trädet har skjutit mängder av vattenskott i dåliga riktningar och med svaga infästningar. Så snälla, tänk efter före och kom ihåg är det som är gjort blir inte ogjort. Träd är levande varelser.
Här ovan ser du ett äldre äppleträd där man genom kontinuerlig, försiktig beskärning fått fram en bra, bred kronform. De stora grenarna böjer sig utåt, neråt och från dem går en mängd nyare skott ut. En utgallring av de uppåtriktade skotten behövs, men ta inte bort allt. Behåll i stället en del grenmassa som i sin tur gallras ut nästa år. Då slipper du en ständig jakt på vattenskott och trädet kan lägga sin kraft på att skapa fruktknoppar istället för kvastar av nya skott.
Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.
I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.
Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.
Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.
Vintern är en bra tid för att kompetensutveckla personalen inom trädgårdsområdet. Greenspire håller löpande under året trädgårdsutbildningar för bostadsrättsföreningar, kommuner och kyrkogårdsförvaltningar i beskärning, park- och trädvård, trädgårdsplanering, växtkännedom mm. Vi kombinerar praktiska övningar med teori om det aktuella problemområdet. Genom att vi gör övningarna på er egen arbetsplats får ni hjälp med just de frågor ni brottas med i den dagliga skötseln av era grönområden. Det är just detta som gör Greenspires trädgårdskurser så eftertraktade. Kursledare är Maria Andersson som har lång erfarenhet av skötsel och förvaltning av park- och trädgårdsmiljöer samt en smittande entusiastisk inlärningsteknik.
Greenspire ordnar även trädgårdskurser för privatpersoner. Dessa populära kvälls- eller helgkurser riktar sig mot dig som har en bit egen trädgård eller odlingslott och vill förvalta den på bästa sätt från allt som gäller jord och kompostering, frösådd och plantuppdragning, grunderna i trädgårdsdesign, planering av trädgårdens olika rum med rätt växtval till beskärning av olika typer av växter som är vanligt förekommande i en trädgård.
Välkommen att höra av dig med önskemål om ämne och plats för en sådan trädgårdskurs eller utbildning!
På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.
Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp.
Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar.
Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.
När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.
Kan det vara regnet eller bristen på gassande sol? Kanske en kombination av både sett till så de skånska höstanemonerna blivit så oerhört blomrika och fina. Klart är att de utvecklas bäst på fuktiga och näringsrika jordar. Men se upp för dåligt dränerade växtbäddar, speciellt vintertid. De första vintrarna efter plantering kan du gärna täcka anemonerna med löv och granris för att skydda dem mot barfrost.
Jag har alldeles för få höstanemoner själv och drömmer om en stor rabatt där den skulle få växa tillsammans med olika prydnadsgräs. De stämmer fint ihop vad gäller färg – rosaskimrande silver – och rörelse. Frågan är bara var den rabatten skulle placeras. På den halvskuggiga skogstomten finns inte alltför många alternativ.
Höstanemon, som härstammar från Kina, motsvaras av tre olika arter när man ser till det vetenskapliga namnet. Anemone hupehensis är den lägre formen och där finns sorter som ’Bressingham Glow’ med rödvioletta blommor, ’September Charm’ är ljusrosa, ’Splendens’ en annan mörkrosa namnsort.
Anemone x hybrida är som namnet antyder framkorsad och kallas stor höstanemon på svenska. Höjden är 80-150 cm och här finns gamla, vackra namnsorter som ’Honorine Jobert’ (enkel, vit), ’Königin Charlotte’ (rosa, halvfylld) och ’Pamina’ (mörkrosa, halvfylld). Samtliga trivs i sol-halvskugga. Till slut kan ännu nämnas Anemone tomentosa ’Robustissima’ som är en rikblommande höstanemon med silvriga bladundersidor.