Höstfloxen kan få en förlängd blomningstid om du klipper ner vissa skott i en klunga.
Många växter i rabatten som du anlade för några år sedan har kanske en blomningstid mitt i sommaren när du alltid är bortrest. Vilket slöseri! Men det finns en finurlig metod för att senarelägga blomning på ett flertal perenna växter. Metoden kallas för Chelsea chopping. Namnet kommer från Chelsea Flower Show i London. Den går ut på att man klipper ner sommar- och höstblommande perenner med en tredjedel till hälften av skottens längd just vid tiden för Chelsea Flower Show i slutet av maj. Man kan skjuta på beskärningstiden något, men inte senare än mitten på juni.
Röd solhatt är en hög perenn med tunga blomhuvuden som kan bli stabilare i växten med chopping-metoden.
Kraftigväxande perenner som flocklar (Eupatorium), solbrudar, röd solhatt (Echinacea) rudbeckior mfl kan skäras ner till hälften. Mer svagväxande arter tar man bara bort en tredjedel av. Metoden passar dessutom extra bra för perenner med tunga blomhuvuden där stjälkarna nästan kraschar av tyngden när det är dags för blomning. Kärleksörten Hylotelephium är en sådan. Skär du ner stjälkarna till hälften i slutet av maj utvecklas blomknopparna på lite kortare, och därmed även stadigare stjälkar.
Samma knep kan man ta till om man har lyckats få till en växtkombination som inte funkar tidsmässigt, dvs att den ena arten blommar mycket tidigare än den andra. Eller om man vill förlänga blomningstiden i en rabatt kan man klippa av några stjälkar i beståndet och på så sätt sprida ut blomningen över en längre tid.
Kransveronikan är en utmärkt höstblommande biväxt där blomningen kan senareläggas.
Jag har en plantering jag sköter hos en kund där jag olyckligt valde en alltför hög sort av anisisop Agastache. Blommorna blev jättehögt uppe ovanför de andra grannarna. Men sedan jag började knipsa av skotten har växten fått en betydligt lägre form som inte heller är så väderkänslig. Ofta blir blommorna något mindre i storlek, men istället fler i antal. Det har att göra med att man bryter den sk apikala dominansen som möjliggör toppskottets tillväxt på sidoskottens bekostnad.
Temyntan ’Blaustrumpf’ tillhör gruppen som kan skottbeskäras för senare blomning.
Det finns fler växter som passar för Chelsea chopping, som färgkulla (Anthemis), mjölkklocka (Campanula lactiflora), höstflox, temynta (Monarda) och kransveronika (Veronicastrum). Däremot har vi också en samling perenner som inte blommar alls om man tar bort deras toppskott. Hit hör t ex pioner, dagliljor, iris och lupiner.
Dahlia hortensis planteras ofta som sommarblommor som slängs när frosten kommit och förstört dem. Men dahlia är ett släkte av blommor som kan gå i arv över flera generationer om man sköter dem väl. Det är inga härdiga växter, utan rötterna måste grävas upp och förvaras frostfritt under vintern.
Dahlior blir ofta mycket tunga och måste bindas upp för att inte stjälpa.
Det är praktfulla växter, som inte alltid har varit i min smak. Just pga att de är så präktiga. Det är liksom inte så mycket variation. En dahlia ser alltid likadan ut från år till år. Många dahlior blir mycket höga och behöver därför stödjas med uppbindning. De stora blomhuvudena väger en hel del så plantera därför dahliorna i vindskyddade lägen. Stabila bambukäppar är det bästa stödet, men det är inte alltid så snyggt. Kan man hitta gröna plastpinnar i passande längder så är det mest diskret.
Det finns också många lägre sorter som passar väl för plantering i kruka. Krukplantering är annars ett bra sätt för att driva igång tillväxten på våren innan det är läge att plantera ut knölarna. Då får man njuta av blomstringen lite längre. Men passa dig för att ställa ut krukorna för tidigt. Minsta frostknäpp i maj och skotten blir svarta. Så ett växthus kan vara bra drivningsplats de första månaderna.
En rabatt med ljusgulorange kaktusdahlior på Sofiero.
För att trivas bra behöver dahlior en näringsrik och fuktig jord. På våren jordförbättrar du rabatten med ett par spannar kompostjord och minst en spann välbrunnen stallgödsel per kvadratmeter. Sedan framåt högsommaren behöver de tillskott av flytande kaliumrik gödsel vid varannan vattning. Man kan toppa plantorna för att ge en buskigare tillväxt. Och längs med hela tillväxten binds de kraftiga stänglarna upp mot pinnar för att inte välta. Plocka bort överblommade blommor för att uppmuntra utvecklingen av nya knoppanlag.
’Black Knight’ är en riddarsporre med blommor i olika blå schatteringar.
Sensommaren kan erbjuda kraftigt blå blomster om man tittar åt de ståtliga perennerna riddarsporrar och stormhattar. Vissa sorter blommar tidigare, andra något senare. Jag vill gärna berätta om några fina riddarsporrar som väcker liv i den eventuellt avsomnade perennrabatten. Det är en fördel att kunna komponera sin plantering med växter som fyller hela säsongen med blomkraft. Mot sommar och senhöst är det framför allt de växter som trivs i den soliga, lite torrare rabatten som brukar stråla.
’Summer Skies’ är väl ett måste för alla MFF-fans? Tillhör ’Pacific Giant’-gruppen.
Men riddarsporrar får du gärna erbjuda mer markfukt än så. De trivs inte med att stå alltför torrt, utan man måste komma ihåg att vattna den under torrperioder. Däremot är det bra att undvika de allra blötaste lägena också, då vinterfukt kan skada rötterna. Så lagom är bäst. Tänk mullrikt, näringsrikt och väldränerat. I övrigt gillar de sol. En vindskyddad växtplats är bra att ordna med tanke på att växten är så pass hög som 80-180 cm, beroende på sort.
Är ’Flamenco’ snygg eller inte?
Efter blomningen skär du av blomställningarna till ca 25 cm och kan då eventuellt få en blomning till senare på hösten. Riddarsporrar växer gärna på samma ställe och de flesta behöver inte delas så ofta som många andra kraftigväxande perenner. Hybrider som är fröäkta kan man lätt fröföröka. Samla då in moget frö på sensommaren och förvara torrt. På våren sår du i vanlig såjord blandad med fin sand. Håll sådden jämt fuktig och plantera ut i rabatten när växterna är konkurrenskraftiga. Icke sortäkta sorter kan ibland ge oanade färgkombinationer och inte alls den avkomma man trodde sig få. Och det är ju en del av tjusningen med frösådd!
’Sweet Sensation’ med fyllda blommor som går från lila till klarblått.
Det finns några olika sortgrupper som är framtagna genom korsning av tidigare sorter. Gruppen ’Magic Fountain’ är hybrider som togs fram redan för över 100 år sedan. De finns i färger som vitt, lilarosa, ljusblått och mörkviolett. Blommorna är ofta halvfyllda. Dessa sorter blir under metern höga och klara sig ofta utan uppbindning, särskilt om rabatten innehåller några andra högväxande perenner som de kan stödja sig mot.
Den gammalrosa ’Astolat’ blir upp mot 150 cm hög och kräver uppbindning.
’Pacific Giant’-sorterna är de vanligaste i gardencentren idag. Det som utmärker dem är halvfyllda-fyllda blommor och en hög stängel, som kräver uppbindning. De vill ha en varm växtplats. De är dessvärre ganska kortlivade perenner som gärna ska omplanteras och pysslas med för att klara sig i längden. Trots det kan det mycket väl plötsligt uppstår ett hål i rabatten där en sådan mycket praktfull riddarsporre stod ifjol. De flesta sorter är ganska motståndskraftiga mot mjöldagg, som annars brukar drabba många riddarsporrar. Till denna sortgrupp hör t ex de 150 cm höga ’Astolat’ i gammalrosa, mellanblå ’Blue Bird’ och den vita ’Galahad’.
’Piccolo’ hör till de mer lågväxande sorterna av praktriddarsporrar.
’Belladonna’-gruppen är en korsning mellan Delphinium grandiflorum och D.elatum. Typiska kännetecken hos dem är ett rikt grenat växtsätt med ganska glesa blomklasar. ’Piccolo’ är en klarblå, mycket vacker namnsort som inte blir så hög. Den blir ca 60 cm och har ett ganska kompakt växtsätt för att vara riddarsporre. Jättefin!
Agapanthus, Afrikas blå lilja, är en både lättskött och krävande växt. Krävande så till vida att de flesta arter måste vinterförvaras inomhus eller åtminstone väl skyddat mot minusgrader. Man måste ha koll på temperatur och vattning under vintern. Helst ska det inte vara över +10 grader, för att knoppbildningen ska bli så bra som möjligt. Eftersom växten behåller bladen vill den ha en viss mängd ljus också. Sommaren utomhus brukar inte innebära några större problem, så länge det blir lite sol emellanåt.
Växten kommer från Sydafrika och växer vilt längs vattendrag och i flodområden. Tidvis svämmar dessa över och då får liljorna en rejäl rotblöta. Däremellan blir det torrare och hetare väder och då torkar rötterna upp och krymper. Men eftersom de lagrat en del vatten klarar de perioder av torka. Tänk likadant om du har liljan på terrassen eller i uterummet. Vattna rejält, men låt den sedan torka upp innan nästa vattning.
Under vintern är det lätt att ta livet av sin blålilja om man missar detaljen med vattnet. Den ska knappt vattnas alls, utan det räcker med en liten skvätt per månad. När våren kommer och risken för frost är över städar du bort alla torra blad och vattnar lätt igenom rotklumpen. Alla år behöver du inte plantera om, utan låt växten bo lite trångt. I våras vände jag upp och ner på mina gamla liljor för att kolla rotläget. Och då såg det ut såhär.
Köpte nya krukor alltså och fyllde på med ny jord. Och det satte tydligen fart på liljorna för jag har inte sett maken till blomning. Juniorerna som inköptes ifjol ser minst sagt spinkiga ut i jämförelse. Men det är bara en fråga om tid innan de är uppe i samma nivå.
Olivträdet och korgen ger silvertoner, vita sommarljus, lobelior och margeriter blandas med några rosa och ljusblå toner.
Vita blommor och silverfärgat bladverk lyser i dunkelt ljus och på skuggsidan. Därför har jag i år valt att lägga vitt som grunden för mina krukplanteringar som ligger vid uteplatsen med eftermiddags- och kvällssol. När det skymmer sätter jag mig vid blommorna och doftar och tar in det svaga skimret av de ljusa färgerna. Vitt är en elegant och sober färg och fastän min uteplats inte för övrigt är värst elegant, så känns det ändå himla stiligt.
Nemesia och hängpelargon i en skön kombination planterade i en sk hanging basket.
Vitt och silver är bra färger att samplantera med andra granna blommor, men nästan vackrast på egen hand. Fast i intensivt solsken kan det bli svårt att uppfatta nyanser och detaljer i vita blommor. För att öka på den rena och fräscha känslan med vitt blandar jag gärna in ljusa pasteller som krispar till de vita blommorna. Ljust lila, som i pelargonen ovan och en mörkare botten av en planta mörk alunrot. Nemesia är en rikblommande annuell som gillar soligare lägen och kräver lite putsning av överblommat för att hålla igång blomningen. Detsamma gäller för hängpelargonen, så de klarar sällan sommaren helt på egen hand utan hjälp.
Vitblommande gaura påminner om fladdrande fjärilar.
Gaura lindheimeri, sommarljus, är en av mina absoluta favoritväxter! Den blommar hela sommaren, fast ofta bara med ett mindre antal blommor samtidigt som nya knoppar bildas. Den ger därför ett väldigt luftigt och elegant intryck. Jag använder den mest i kruka, men den kan samplanteras i rabatt också och användas som en vävarväxt. Gaura trivs bäst på varm och solig växtplats. Det finns även ljust rosa sorter, men även den vita har svagt rosa toner på baksidan av kronbladen. Det finns både fröförökade och plantor drivna från sticklingar. De kommer igång lite olika snabbt på säsongen. Gaura kan övervintra nergrävd i rabatt om man skyddar plantan mot stark kyla.
Eldkronan blommar i omgångar och behöver mycket näring och vatten.
Lantana camara, eldkrona, finns både att köpa som låg rabattväxt och som uppstammad. Det är en växt som härstammar från rejält varma trakter i Centralamerika. Många av sorterna är starkt lysande i varma färger, men jag fastnade i år för den svagt ljusgula som en kombinationsväxt. Tänk på att det är en giftig växt, så man ska inte förledas att smaka på de aromatiska bladen. I tropiska trakter räknas det här som ett giftigt, invasivt ogräs som sprider sig enormt i fuktigare marker. Men här hos oss sätter frosten effektivt punkt för spridningen.
Rosenskäran i pastelligt rosa ihop med sommarljus blir en luftig plantering.
Rosenskära, Cosmos bipinnatus, är en annan sommarfavorit som aldrig fattas hos mig. Det brukar vara svårt att hitta frö till den rent vita sorten, men rosenskära är lätt att samla frö från och så själv. Dock måste man förkultivera om den ska hinna blomma i vettig tid. I år blev de vita väldigt knubbiga och kompakta plantor, vilket överraskade mig något, eftersom jag hade planterat ut dem i rabatt ihop med lila jätteverbena. Verbenan är nu uppe på helt egna höjder och det blev inte det mingel jag hade hoppats på. Några rosa Cosmos har fått bilda par med sommarljus och lobelior och det är bara mmm! Tänk på att ständigt noppa bort utblommade fröställningar för att inte tillväxt och knoppbildning ska avstanna.
Silvernjurvinda lägger sig över kanten och lobelian fyller i på lite högre nivå.
Över kanten på krukorna lägger sig silverfärgade Dichondra argentea, silvernjurvinda, som är en enkel och anspråkslös bladväxt med trevligt växtsätt. Den ser lite klen ut på våren när man köper plantorna, men med tiden blir den ett riktigt trassel som kan vara svår att reda ut om man handlar den för sent. Silvernjurvindan blir bara 10-15 cm hög men rankorna kan bli rejält långa. Den trivs både i soligt och lite skuggigare läge och klarar av att torka ut i kortare perioder. En helt perfekt utfyllnadsväxt som passar både kruka och ampel.
Snötörel är en tacksam växt som man inte behöver pyssla så mycket med. Den klarar sig ändå.
Ytterligare en vävarväxt som går i det skuggigare läget är snötöreln, Euphorbia Diamond Frost. Här samplanterad med plättar i luften. Den växer ofta till sig rejält om den får gott om näring. Snötöreln blommar oavbrutet hela sommaren och behöver inte putsas. Men se till så inte jorden är ständigt fuktig, för då kan den angripas av mögel och tyna bort. Så en väldränerad jord uppblandad med sand är ett bra tips.
Höstflox är en redig gammaldags perenn till sensommarrabatten. Blomningen är riklig och dofterna kryddigt varma. Fast alla floxar doftar inte. En egenskap som ibland tappats bort i förädlingsarbetet. Men det är klart att en flox måste dofta, precis som en ros måste dofta. Annars kommer de inte in hos mig.
Floxsläktet består både av låga, mattbildande sorter som blommar tidigt om våren liksom av höstfloxsorter med blommor en meter över marken. Handelssortimentet Phlox paniculata har nyligen uppdaterats med gamla, svenska sorter som ingår i Grönt Kulturarv. Det är perenner som har funnits i odling i Sverige sedan före 1940. Gemensamt för sorterna är att de har lång odlingstradition, intressant kulturhistoria och bra odlingsegenskaper. Sorterna har spårats upp, inventerats och samlats in via Perennuppropet för några år sedan.
En av de nygamla sorterna är ’Ingeborg från Nybro’ som jag träffade nyligen. Mycket väldoftande och med en milt ljusljuslila färg. Stilig! När jag hade sett henne på bild innan var jag inte alltför imponerad, för färgen verkade blaskig och intetsägande, men i verkligheten såg jag det helt annorlunda. ’Ingeborg från Nybro’ blommar lite tidigare, i juni-juli och blir knappt metern hög.
Sitt sortnamn, ’Ingeborg från Nybro’, har den fått efter den kvinna som odlade den i mer än trettio år och som såg till att bevara den för eftervärlden. Ingeborg var född i början av 1900-talet. Hon arbetade som hushållerska och var en skicklig kokerska. Tipset skickades in av Mary-Ann vars föräldrar bodde granne med Ingeborg i Nybro under flera år. På 1970-talet fick Mary-Anns föräldrar flera växter av Ingeborg. Växterna hade hon och hennes mor hämtat från mammans föräldrahem, ett skogstorp utanför Orrefors. Morfadern var skogvaktare och äldre Orreforsbor minns att det stod så vackra växter kring skogvaktartorpet under tidigt 1940-tal. Torpet såldes i början av 1950-talet och Ingeborg hämtade troligen delningar av växterna någon gång på 1930-talet, strax efter att hon och hennes mamma flyttat in till huset i Nybro. Idag är torpet övergivet och inga trädgårdsväxter finns kvar. Huset i Nybro revs på 1970-talet och Ingeborg flyttade in i lägenhet, men växterna fanns kvar hos Mary-Anns föräldrar. Mary-Ann berättar att Ingeborg gärna ville sprida växterna från morföräldrarnas torp så att de fortsatte att odlas. Själv fick Mary-Ann ansvaret för växterna när hon övertog sina föräldrars trädgård i mitten av 1990-talet. (Källa SLU Grönt Kulturarv)
Höstflox vill stå i näringsrik och fuktig, men väldränerad jord. För torra lägen kan ge problem med mjöldagg på sorter som är predisponerade för det. Välj en solig rabatt, men för att sprida på blomningstiden kan du komplettera med några plantor i ett halvskuggigt läge. Vanligen blommar höstfloxen mellan juli och september, och det kan bli längre än så om vädret är gynnsamt. Du klipper ner stjälkarna om våren och kan då även dela på plantorna om de blivit för stora.
’Trier’ är en mycket rikblommande moschataros med bågböjda grenar och små skålfyllda blommor som doftar mysk.
Rosorna i Moschata-gruppen hör till de allra mest blomrika och väldoftande av alla rosor. Många håller sig till buskformatet, men några, som ’Paul’s Himalayan Musk’ och ’Ghislaine de Féligonde’ blir klättrande. ’Trier’ är den ursprungliga sorten till våra moderna moschatarosor och den togs fram i början av 1900-talet av den tyska rosförädlaren Lambert, hemma från staden Trier. Den blir upp mot 2 meter hög och kan spaljeras mot vägg för att forma en lägre klätterros. Den har en otroligt rik blomning från slutet av juni till hösten. Efter blomningen bildas orangeröda nypon.
Rosen ’Moonlight’ har ärvt de rödaktiga skotten och taggarna från ’Trier’.
’Moonlight’ är en avkomma till ’Trier’ med den andra föräldern terosen ’Sulphurea’. Den är framtagen av den engelska prästen Joseph Pemberton 1913. Elegansen kommer från terosorna och rikblommigheten från ’Trier’. Det är i mina ögon en perfekt högre, marktäckande ros som helst ska planteras i stora sjok med ett c/c på ca 1 meter. Busken blir ungefär 1,5 meter hög och har ett tätt växtsätt med svagt bågböjda grenar. Den är rejält taggig. Därför kan det vara lättast att beskära den hårt och kraftigt till en halvmeters höjd när den börjar bli risig.
Härliga’Moonlight’ i ett vitt blomsterhav.
Moschatarosorna blommar både på korta sidoskott från årsgamla skott och på årsskott längre fram på säsongen. Putsar man bort gamla blomställningar bildas det dessutom rikligt med nya knoppar ur bladvecken. Många moschatarosor fryser ofta ner under vintern och de ska därför planteras lite djupare än vanligt för att få bättre frostskydd. Skydda grenverket med säckväv eller granris och kupa upp jord kring rotzonen. Vid plantering bör du välja en varm växtplats med god rosjord i soligt läge. Eftersom de blommar så rikligt och länge behöver de också mycket gödsel och regelbunden putsning. För att blomma hela hösten behöver du också vattna under torra somrar. Men den extra skötseln är de väl värda, tycker jag.
Gallicarosen ’D’Agusseau’ kan med fördel planteras i grupp då den är ganska småväxt.
Man tror att gruppen Gallicarosor är de äldsta av våra trädgårdsrosor och att de mer eller mindre ingått i förädlingen av det som idag kallas moderna rosor. Egenskaperna tät skottillväxt, stora blomklasar och riklig blomning har de fört med sig i urvalsprocessen till nya sorter. Tyvärr finns det en känslighet för mjöldagg, men annars är det ett ganska friskt rossläkte.
’Aimable Amie’ är en mycket starkdoftande buskros med lång blomningstid.
De flesta Gallicarosorna kräver inte mycket skötsel och växer ofta bra på magrare jordar med sandinslag. Flera sorter är dessutom skuggtåliga, vilket är nog så bra när man letar efter rosor för svårare förhållanden. Eftersom de är rotäkta kan man oftast föröka dem genom rotavläggare eller sticklingar.
Du beskär din Gallicaros på vårvintern. Tänk på att bygga upp busken med grenar av olika ålder, som vilken blommande buske som helst. Knopparna bildas på sidoskott från årsgamla grenar. Årsgamla skott toppas och skjuter därefter vanligen flera sidoskott från de översta ögonen. Efter blomningen putsas blommorna bort. Nästa vår beskär du de korta blomskotten över ett par ögon. Och året därefter kan hela grenen tas bort helt, förutsatt att du har nya blombärande skott på tillväxt.
’Complicata’ är en tacksam ros som inte kräver så mycket skötsel.
’Complicata’ är en otroligt vacker och blomvillig Gallicaros som blir rätt kraftig och utrymmeskrävande. Man kan plantera den intill stöd eller vägg och forma en klätterros, annars blir den snyggast om man beskär den regelbundet enligt receptet ovan. Den har få taggar och är därför lätt att hantera. ’Complicata’ har riktigt stora och platta blommor med framträdande ståndare. Doftar lite, men räknas som en pålitlig blommare även på mager jord och i skugga. Med sitt enkla utseende passar den även på naturtomter och i gammaldags trädgårdar.
’Aimable Amie’ blommar från slutet av juni till slutet av juli.
’Aimable Amie’ är en mycket väldoftande buskros med de bästa egenskaper i Gallica-gruppen. Busken håller formen väl och blir inte högre än 1,5 meter. Blommorna är alldeles ljuvliga, tätt packade med kronblad och ganska stora. Det är en härdig ros, upp till zon 5.
’Tuscany’ är en mycket gammal ros som vill ha god jord för att blomma väl.
’Tuscany’ är en av de allra äldsta Gallicarosorna och finns omnämnd i skrifter redan år 1596. Det är en ganska liten rosbuske som ofta skjuter gott om rotskott när den odlas på egen rot. Dess avkomma ’Tuscany Superb’ är som namnet säger en förbättrad version som är större både till växten och blomstorleken. Blomfärgen är djupt sammetsröd på bägge och som äldre blir blommorna lite blåaktiga. Doften är starkare på ’Tuscany Superb’. Båda är härdiga rosor och går upp till zon 5.
Visst ser man fjärilarna fladdra förbi med ’Dancing Butterfly’ framför sig?
Pioner är de underbaraste perenner jag kan tänka mig. Här finns skönhet och doft i en perfekt kombination. Dessvärre inte de mest långblommande perenna växter, men kombinerar man sorter med olika blomningstid i samma rabatt och undviker att ha dem i stark sol, så kan man njuta ännu lite längre.
’Shirley Temple’ är en svalt puderrosa skönhet med stor sofistikation.
Var på Åbergs Plantskola i Ystad förra helgen och höll på att smälla av när jag såg deras demorabatt med bara pioner. Jag blir nästan lite tårögd – det är som att se en fin häst. Orden räcker inte till. Så jag gick där en god stund och inväntade perfekt ljus. Och det var inte så svårt, för det vara bara svaga slöjmoln framför solen. Bilderna här kommer från den dagen.
’Duchesse de Nemours’ har jag längtat efter länge.
Naturligtvis köpte jag med mig en darling hem. Det blev den undersköna och sorbetfriska ’Duchesse de Nemours’ som doftar så ljuvligt. Några vänner till mig har den i sin trädgård, stående som solitär i gräsmattan. Och det är en helt bedårande pion som jag bara måste ha. Nu blir det inga blommor i år och det får jag väl stå ut med. Pionerna blir kraftigare och bättre med åren. Hos mig får de trängas lite med andra perenner i samma rabatt. Perenner som blommar under en längre tid, i vitt, blått och lila.
Lite osäker på namnet. Kan vara ’Coral Charm’.
Pioner är väldigt toleranta vad gäller jord, men de föredrar en väldränerad, humusrik, gärna kalk- och lerhaltig jord. Tänk på när du planterar dem att de ska ha rotknölarna väldigt grunt. Absolut inte djupare ner än de växer i krukan. Sätter man barrotssticklingar tidigt om våren så ska de ligga på max 5 cm djup. Och vad gäller jordförbättring och ev täckning så ska du inte lägga någon jord uppe på plantans rotzon. Runt omkring kan du fylla på med gödsel och kompostjord, men inte mitt på. Därför kan det vara bra att märka ut med pinnar var i rabatten som pionerna står så du minns när det blir dags för vårarbetet.
’Bowl of Beauty’ är kanske inte den vackraste, men charmig på sitt sätt ändå.
Annars är det inte mycket jobb med pioner. Jag stödjer upp plantorna redan tidigt om sommaren för att de inte ska bli för yviga och välta vid regn. Putsar utblommade blomhuvuden och klipper kanske ner stänglarna en bit om hösten för att ge plats till de höstblommande perennerna. Men även då är pionerna ett bra stöd och grön utfyllning i rabatten. Helt perfekta växter, kan jag tycka. Så fram för fler pioner i våra trädgårdar alltså!
’Monsieur Jules Elie’ introducerades redan 1888 och är fortfarande en populär, väldoftande sort.
På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.
Klematis ’Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.
Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ’Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.
Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.
Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.
Rikblommande ’Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.
Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.
Lilla ’Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.
