Den starkväxande och långblommande nävan Rozanne har på kort tid verkligen blivit en storfavorit i våra trädgårdar. Nävor över lag hör till de mest lättodlade perennerna och de passar oavsett om du har trädgård, kolonilott, terrass med krukor eller balkong. Nävan är en perfekt nybörjarväxt som växer så det sprakar om det och fyller snabbt ut i rabatten. Plantera framför rosor, under buskar och träd eller i kruka.
Nävan Rozenne uppstod som spontan korsning mellan två olika nävor.
Geranium ROZANNE ’Gerwat’ kom till hemma i trädgården hos Rozanne och Donald Waterer. De upptäckte en dag en självsådd, kraftig näva med stora, blå blommor. År 2000 visades Rozanne första gången på Chelsea Flower Show och 2013 röstades den fram som Århundradets växt i samma forum. I år lär det säljas bortåt 100 000 stycken svenskodlade nävor Rozanne. Att nå upp till sådana volymer betyder att den blivit lika populär bland trädgårdsägare som i offentliga miljöer.
Nävan Rozanne har en lång blomningstid.
De stora blålila blommorna har vit mitt och rödlila nerver som går ut från mitten. Blomningen startar i mitten av juni och pågår hela sommaren fram till september. På våren kan det se lite klent ut och man undrar om och hur den har övervintrat, men när bladen utvecklas och börjar försörja växten med frisk näring så dröjer det inte länge innan Rozanne har tagit utrymmet i besittning. Den brer ut sig både på längden och bredden och blir ca 40-60 cm hög. Finns det plats lägger sig stänglarna ner och då blir den inte så hög, men är det konkurrens om utrymme kan den bli högre. Den föredrar en väldränerad växtplats och passar därför bra som marktäckande växt i slänter. Sol till halvskugga är bästa placering.
Show director John Taylor har att stå i när den stora årliga trädgårdsfesten Malmö Garden Show går in i utförandefasen under tre dagar i slutet av maj. Planeringen tar nästan ett år i anspråk och den sista veckan går det i ett. Utställare ska in med allt byggmaterial, utställare skall hålla sams, utställare ska få den service de behöver av arrangörerna och till slut ska utställare hållas glada och motiverade. Vi som åskådare kan bara ana stressen och pressen innan avspärrningarna öppnas och folket väller in. Men det blir alltid bra, i år kanske bättre än någonsin.
Jag går på mässan för att få se vackra och fantasifulla trädgårdsskapelser. Idéträdgårdarna är i totalt olika stilar. Något för var och en, som det brukar heta. Man kan tycka om dem alla, även om man kanske inte skulle vilja ha dem själv. De flesta är superhårt stajlade, även om det ser högst hopplockat ut. Men detaljerna är noga övervägda och växternas färger väl samstämda med övrig rekvisita.
Best in Show och Publikens val blev i år den återvunna trädgården som var uppbyggd kring ett gammalt trädgårdsskjul. Design och uppbyggnad av Hvilan Utbildnings YrkesVUX-klass med Annika Rehwin i spetsen. Gamla redskap, kängor, cykel och växter som var så noga uppgrävda och varsamt transporterade till utställningen att en och annan besökare trodde de hade växt på platsen sedan ifjol.
Robert Simonis och Trädgårdshandel i Limhamn har sin prydliga stil med strama linjer och sparsmakad färgskala. I år en perspektivstudie med gröna tapeter och buxbomshäckar och ett litet vattenbad längst in.
I Konstnärens trädgård visade David Wyndham Lewis både målningar och en traditionell engelsk trädgård komplett med röda marktegel och rosa rosor. Lyckligtvis kom det in en liten färgchock med svenskt gult och blått i ena hörnet.
På marknadssidan kunde man köpa det mesta med anknytning till trädgård. Givetvis massor av växter, både stora och små, ätliga och rena prydnadsväxter, safter sylter bröd och kakor, redskap, gödsel, spiror och ljuslyktor. Det mesta höll hög klass och var vackert exponerat i stiliga höga tält.
Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.
Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.
Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.
En turkisk julros Helleborus orientalis ’Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.
Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.
Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.
Helleborus orientalis ’Rose’ möter ’Black’.
Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden), körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.
Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.
Den odlade formen av backsippa ’Röde klokke’ är nu i början av sin blomning.
Det är blomningstid för sippor nu. Backsipporna, Pulsatilla, är bara i början, men blåsippor, gulsippor och vitsippor finns det gott om på naturmark. Min trädgård är för enkelhetens skull en naturtomt och här växer tre av dem. Ni vet ju den där om skomakarens barn. En trädgårdsmästare orkar inte nödvändigtvis ägna sin egen trädgård så mycket omsorg som man gör om sina kunders trädgårdar, så därför är det bra att bygga på det som naturen har gett och inte krångla till det för mycket.
Blåsippan trivs på stenig och näringsrik mark med god vårfukt.
Så sipporna är jag glad för, trots att de tar plats i gräs(eg. moss)mattan. Blåsippan är faktiskt inplanterad. Jag fick gräva upp en planta hos en trogen kund och den har fått en specialplats. Blåsipporna är inte lika fuktälskande som sina släktingar, utan den föredrar en väldränerad jord. Alltså fick den ta plats där en gammal grushög låg för utfyllning av bilplatsen. Gruset kan bli lite torrt fram emot sommaren, men då går jag med en vattenkanna. Det är lite mindre än halvskugga på platsen, dvs bara några timmar direkt sol per dag. Eftersom marken är mycket kalkrik så har den en ypperlig plats och jag planerar att dela på blåsipporna nu efter blomningen för att sprida på dem ytterligare. Hoppas också få hjälp av myror, som brukar gilla blåsippans köttiga frukter och gärna bär runt på fröerna till nya platser. Rötterna kan bli över hundra år gamla där plantan trivs, så man ska inte skära i dem i onödan.
Blåsippor är väldigt ”fina” trädgårdsväxter i Japan och odlas där ofta i kruka, ungefär som aurikler här i västvärlden. Krukblåsipporna, som finns i mängder av varianter med fyllda, halvfyllda och enkla blommor i olika färger, ställs ut på vårutställningar. Klicka på denna länk till en artikel i tidskriften Pacific Horticulture som berättar om utställningssippor.
Vitsippan är en lundväxt som blommar rikligt så här års. Någon vår har det varit så varmt i mitten av april att vitsipporna blommade över på ett smack, och man hann knappt njuta av dem alls. För det är en njutbar liten växt med en god doft, så det lönar sig att böja knä och dofta på den. Vitsippan har en kortvarig grön period och vissnar oftast ner helt inom någon månad efter blomningen. Till skillnad från blåsippan som har vintergröna blad.
Gulsipporna kommer en vecka efter vitsipporna i blomning. De gillar en lätt fuktig jord och något mer sol än vitsipporna. De växer närmast i öppna bryn och friska gräsmarker och inte så mycket inne i själva skogen. Det sitter ofta två blommor per bladstjälk hos gulsippan. Gul- och vitsippan växer med krypande jordstammar och sprider sig lätt genom rotsticklingar. Annars har jag sett att man kan köpa frö från gulsippa hos t ex Impecta. De bör kallstratifieras efter sådd för att efterlikna en normal vinter.
En vårens budbärare är primulan, som vi vanligen köper som en korttidsblommande krukväxt för att ge lite färg och vårkänsla. Blomningen är kortvarig och därefter vissnar plantan ner och tynar sakta bort. Men man kan plantera ut den i rabatten och få en återkommande blomning.
Primula skymtar bakom kastanjestaket i en mässmonter.
Primulor vill ha näringsrik och välmyllad jord med stort humusinnehåll. Fuktig ska den också vara och växtplatsen kan gärna vara placerad i halvskuggigt woodland under buskar eller träd. Primulorna tar inte illa upp för direkt solljus, men jorden får inte torka ut i solgasset.
Vivorna här på bild är plåtade både i Skåne och Skottland. Primula vulgaris ligger närmast till hands som artnamn, och den blommar i april-maj. De enkla vita och ljusgula varianterna är främst de jag har sett förvildat. Det finns spektakulärt färgade namnsorter i rosa-violett-blått, men de är inte alltid så långlivade i trädgården. Det går att hjälpa naturen på traven och föröka vivorna med frö eller genom att dela tuvorna och sprida på dem. Se till så jordmånen är rätt och att du vattnar rikligt i början, så är det inte någon svår match att odla primula utomhus.
Julrosor är generellt lätta växter att odla. Men man ska inte flytta runt på dem i onödan. Om du har planterat dem på lämplig plats med lucker och väldränerad trädgårdsjord i halvskuggigt läge, så brukar de klara sig bra. Tänk woodland för att få till en bra ståndort. Julrosorna gillar fet jord, så gödsla gärna med kompostjord eller ett organiskt gödsel som brunnen stallgödsel eller Chrysan. En giva på våren är tillräckligt. Se till så jorden är kalkhaltig, absolut inte sur. Att smula ner äggskal är mitt eget bästa tips för att få en kalkrik jord.
Julrosor är torktåliga när de väl är etablerade. Jordstammarna växer bäst på hösten så efter en vårplantering får man hålla ett extra öga på julrosorna under sommaren så de inte torkar ut. Men det är viktigt att jorden inte är ständigt fuktig, för det gillar inte de tjocka rötterna. Riktigt torra somrar är det lämpligt att vattna även etablerade julrosor för att de ska bilda rikligt med blommor nästa år.
Julrosor kan angripas av olika svampsjukdomar. Svartfläcksjuka är vanligt och ger mörka fläckar på blad, bladskaft och blommor. Är det ett kraftigt angrepp tidigt om året kan det sätta ned plantans växtkraft mycket. Man kan därför vattna med svampmedel i preventivt syfte. Plocka och klipp bort angripna blad och blomstänglar. Se till att plantorna har gott om näring och vatten. Du kan också klippa bort en del friska blad för att få bättre luftväxling. Alla svampar gynnas nämligen av en fuktig miljö. Så att hålla rent och torrt omkring plantan kan hjälpa till att hålla svampproblemen borta.
Har letat spännande nyheter i fröfirmornas sortiment. Man vill ju alltid prova något nytt i tillägg till de gamla favoriterna som måste finnas med från år till år. Blommor är ju roligt att så och speciellt då sådana som man kan ta in i buketter. Nigella papillosa ’Delft Blue’ är en mycket speciell nigella vars strimmiga blommor man nästan ska beundra i förstoringsglas. Superläcker! Sorten är döpt efter det holländska, blåvita delftporslinet.
Nigella ’Delft Blue’ Foto: Thompson & Morgan
Nigellan är en bra insektsväxt och passar dessutom bra i buketter. Det går även att torka nigella, men det har jag aldrig provat själv. Trivs i soligt läge och blir ca 70 cm hög. Detta är en ettårig växt som sås direkt på friland. Fröet bör täckas med ett jordlager som motsvarar dubbla fröets tjocklek.
Penséer är vårens räddare då de är de första utplanteringsväxterna som jag brukar sätta i jorden redan i halva mars. Det är tidigt, men det är Skåne. Man behöver inte ha mycket till krukor ens, det räcker med någon halvt skamfilad bytta i porslin eller metall. Ju lättare, desto bättre, för man brukar få bära in dem några nätter när det blir frostknäppar. Minipenséerna är mina favoriter, då de är lite mer sansade i form och storlek och sällan bjuder på några skrikiga färgkombinationer.
Minipensén ’Sorbet Phantom’ Foto: Impecta
Sorten ’Sorbet Phantom’ bildar täta, kompakta plantor översållade av ljuvliga, små blommor i mörkt purpurviolett. Blommorna har blåsvarta vingar och ögonteckning i vitt, gult och purpur. Se även den ytterst dekorativa kanten i vitt kring de ljusare blombladen. Violer förkultiveras inomhus i såjord feb-mars för blomning till sommaren. Ska man ha plantor så tidigt som i mars är det bekvämast att köpa dem färdiga, så slipper man hålla igång ett växthus frostfritt under vintern. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål. Efter groning placeras den svalt och ljust.
Petunior kan man älska eller hata. De blir gärna lite too much. Foto: Sävarplant
Petunia grandiflora ’Espresso Frappe Rose’ är en spännande petunia med kompakt och lågt växtsätt. Blommorna ligger bara precis ovanför bladverket och plantan ska inte sträcka sig som petunia ibland gör.
Petuniafrön är små och brukar vara ljusgroende, d v s de ska egentligen inte täckas. Ett odlartips är att täcka fröna med vermiculite för att behålla fukten på ytan. Dra sedan gärna över en tunn plastfolie den allra första tiden till de har grott. Sås i mars-april.
En spännande rysk martorn ’White Glitter’ som jag blir mycket sugen på. Foto: Impecta
Rysk martorn är en tistelliknande perenn med silvriga blad. Vanligast är de olika ljusblålila sorterna. Nu har det kommit en mycket lovande martorn med silverskimrande, vita blommor och taggiga stödblad. Eryngium planum ’White Glitter’ har ett välgrenat växtsätt och mycket lång hållbarhet som snittblomma. Martornen är en härdig perenn som blommar fint redan första året. Den är mycket läcker som bakgrunds- eller centrumväxt i prärielika, soliga rabatter tillsammans med andra torktåliga växter som lavendel, pärleternell och röllika. Ska du odla den från frö bör den förkultiveras inomhus i såjord. Täck med ett tunt jordlager och placera sådden i 22-24 grader, efter groning ljust och svalare. Småplantorna kan planteras ut i rabatt efter avhärdning när frostrisken är över.
Lavendel är ett släkte halvbuskar med ca 25 arter som växer i Medelhavsområdet. Om du sett lavendeln självså sig någon gång då förstår du vilken växtplats den föredrar om den själv får välja. Mellan stenarna i plattgången eller längst in mot husväggen dyker de upp de väldoftande små plantorna som sätter en djup pålrot redan från första början. Roten letar efter vatten på större djup och mår rent ut sagt dåligt och tynar bort om den får för mycket vatten eller en kompakt, vattenhållande jord. Speciellt vintertid är det viktigt med väldränerad jord, eller egentligen ren sand, om man ska vara precis.
Lavendel kan gärna planteras på torrmurar, i stenpartier, terrasserad jord eller i grupper uppblandat med torktåliga ettåriga växter. Traditionellt används lavendel ofta ihop med rosor eller som avgränsande häck, men det finns fler kombinationsmöjligheter. De kan bli väldigt effektfull ihop med höstblommande ljung, lågväxande enar eller olika slags kryddväxter. Här ovan samplanterad med vitblommande stenkyndel.
För att förlänga blomningstiden kan man beskära lavendeln innan blomning som på bilden ovan. Här har man klippt ner varannan lavendelbuske till en grön kudde. Bara den kontrasten är dekorativ i sig, men på köpet får man en lång blomningstid när de beskurna buskarna väl sätter igång.
Eller så satsar man på färgkontrast som här, samplanterad med gulbladig oregano. Mycket effektfullt, där de två kyliga färgerna framhäver varandra. Men dutta med måtta. En gulbladig planta här och där är bättre än en hel rabatt med bara knalliga färger.
Hasselörten är en av våra vackraste marktäckande växter, men man går lätt förbi den eftersom den är så lågvuxen och anonym. Den trivs på de mest skuggiga ställen under buskar och träd, men också under storbladiga perenner som ormbunkar och parasollblad. Den tar god tid på sig vid etableringen, men när den väl kommer igång och börjar självså sig sprider den sig villigt.
Bladen är njurformat runda och glansiga. De oansenliga blommorna ser man sällan, men de kan ses i maj månad då de sitter under bladen på korta blomskaft. Hela växten blir inte mer än 10-15 cm hög, så det är precis bara marken den täcker. Bladen räknas som vintergröna, men de kan skadas av barfrost och blir då bruna och torkskadade. Ge växten ett skyddande lövtäcke om den står öppet för torkande vindar. Jorden ska vara fukthållande och humusrik, så det är egentligen en riktig skogsjord den gillar bäst, den fina hasselörten.
Hasselört har använts inom örtmedicinen som kräk- och laxermedel. Namnet anses komma från att den gärna växer ihop med hasselbuskar, men den kan gärna planteras ihop med bambu och olika skuggföredragande prydnadsgräs.
