Beroende på plats så kan du få se vintergäckens gula bollar genom snön redan i februari. Längs solvärmda husväggar och i tidigt uppvärmda rabatter trycker den sig upp och bryr sig inte ett dugg om kalla nätter och sena snöoväder. Vintergäcken härstammar från Mellaneuropa och sprider sig lätt med både sidoknölar och frön. Det är en knölväxt som klarar de flesta jordar, men trivs bäst i mullrik jord med god kalkhalt. Den vill inte stå med rötterna i vatten, utan jorden ska vara väldränerad.
Knölarna är mycket torkkänsliga och ska blötas innan de planteras. Välj en plats där du inte rotar så mycket med hacka och spade, utan där knölar och finrötter får vara ifred och gärna skuggas av andra växter under sommaren. Gräsmattan är ingen bra idé, för vintergäcken klarar inte konkurrensen med gräset. I sällskap med snödroppar är ett bra tips, för de har liknande önskemål om växtplats.
Vintergäck, Eranthis hyemalis, tillhör familjen ranunkelväxter och har en typisk ranunkelformad blomma. Blomman är alltid gul, men det finns både fyllda och doftande varianter. Den har den här starka gula färgen som jag inte gillar, förutom allra tidigast på våren, då inga andra fäger lägger sig i. Då kan den gå an. Därför har jag också planterat mängder av gula påskliljor i skogsbrynet. Och vintergäcken har tagit sig in på egen hand. Men trots att de inte är så många än, så är jag väldigt glad för de små gula bollarna i snön.
