Så här i början av februari brukar jag plocka fram mina pelargoner som har övervintrat frostfritt och halvljust uppe på vinden. De är långa och rangliga och fulla av vissna blad. Men ofta med några kraftiga och ljusgröna skott längst ut på varje ranka.
Det känns hjärtlöst att klippa bort allt detta, men ju hårdare tag med saxen nu i början av året, desto finare planta och vackrare blomning framöver. Inte mycket återstår av varje växt när jag är klar. Skär bort allt torrt och svagt, men sparar några sidoskott som får fungera som igångsättare för tillväxten. Ungefär som ”saftdragare” vid beskärning av äppleträd.
Om det finns fina saftiga skott av en eftertraktad planta passar jag på att ta nya sticklingar. Rotar dem helt enkelt i ett glas vatten på fönsterbrädan. Efter några veckor har de bildat rötter och sätts då i jord. Även de gamla plantorna får ny jord om några veckor när de startat sin tillväxt. Brukar dela upp chocken i två delar istället för att både klippa och plantera om vid samma tillfälle och det brukar ge gott resultat. Vattnar krukorna med lätt näringslösning och ställer sen krukorna i ett österfönster tills de börjar komma igång ordentligt.