Prydnadsgräs av olika slag gör sig fint i rabatter och krukor i kombination med perenner och säsongsväxter. Nu på hösten kan man förlänga krukornas prydnadsvärde genom att blanda in gräs bland de populära ljung och alunrot. Gräset rör sig i vinden och ger en skirare grönmassa som ger bra kontrast mot stora blad och styva stjälkar.
I rabatter och stenpartier ger gräsen liv under de sena höst- och vintermånaderna, så länge som blomaxen står pall i vinden. För de allra flesta gräsarter är det blomaxen som ger det stora prydnadsvärdet. Det skulle vara vårälväxing annars som är ett undantag. Där är det den ytterst tidigt uppväxande, friskt gröna bladfärgen som piggar upp i en ännu sovande perennrabatt.
Pennisetum-arterna kallas på svenska borstgräs. De har mestadels smala blad som växer i tuvor och vippor som ser ut som flaskborstar ungefär. De vill stå väldränerat och ogillar blöta vinterregn. En del borstgräs är dåligt vinterhärdiga och ska helst täckas.
Till mina skuggtåliga favoriter hör de japanska starrgräsen som tillhör arten Carex. Det är ett jättesortiment att välja mellan, då det finns flera tusen olika starrarter i världen. Det är användningsbara gräs för olika typer av planteringar. De brokbladiga varianterna är extra tacksamma för att lysa upp lite mörkare hörnor. Carex morrowii ’Ice Dance’ är friskt grön med vita bladkanter. Mycket lättodlad i något fuktigare jord och sprider sig lätt som marktäckare. Eftersom de flesta Carex-arter är vintergröna utgör de en vacker syn även vintertid. Carex oshimensis ’Evergold’ har en något bredare ljusgul rand i bladkanten och smalare blad än ovanstående. Den är superfin ihop med mörkbladiga växter och där man kan tolerera en gulaktig färgton!
Calamagrostis brachytricha, eller diamantgräs, är ett skirt och vackert gräs som gör sig bäst på försommaren. På hösten mister den sitt prydnadsvärde ganska snabbt efter att bladen gulnat. Men den gör sig väl som tidig grönska i fuktigare planteringar ihop med fuktälskande perenner som kransveronika, flocklar och temynta.