Greenspire Trädgårdskonsult

Den sista bedagade höstrabatten

Mina blommande perenner börjar gå mot sitt sista. Tur då att det finns vackra bladväxter kvar som hostor, silverax, alunrot mfl. Men den rosa-lila rabatten som håller igång ett tag till baseras nu på höstflox, höstanemon, rosenflockel och höga vippor av violruta. Andra säsonger syns mycket annat vackert som pioner, axveronika, nävor, stormhattar och stjärnflocka. Jag gillar blandningen, men tror att det blivit lite väl tätt här nu. Ska kanske gräva ut den runda rabatten en bit och flytta ut de växter som står allra mest och trängs.

Höstfloxen i knalligt lila stämmer fint in i färgskalan. Den gillar fuktig, men väldränerad jord och får här ett årligt tillskott av kompostjord. Grunden i trädgården är lerjord, men rabatterna är väl förbättrade med mängder av kompostjord och barkmull. Höstflox kan delas om våren om tuvorna blivit för täta och det är ett bra sätt att sprida sorter som visat sig tåliga och bra.

Höstanemonen Anemone tomentosa ’Robustissima’ har jag spridit lite från de ursprungliga tre plantorna. Den är någon mindre omfångsrik i år och kanske har lidit lite av den heta sommaren. Höstanemon är också en växt som föredrar fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Viktigt att inte jorden är för blöt under vintern, för då kan plantan ruttna bort. Det är ett bra tips att plantera höstanemonen om våren då den tar lite tid på sig att etablera sig på platsen.

Skuggviolrutan Thalictrum rochebrunianum har ljuvliga små, klocklika blommor i lila på en hög stängel. Blommorna svävar högt ovanför de andra och får stöd av grannarna för sina veka stjälkar. Violrutorna mår allra bäst i humusrik och fuktig jord på halvskuggig plats. Halvskugga blir det minst sagt nere i botten på rabatten, även om topparna får mera sol. Men den verkar trivas trots att den nog är på väg ut nu för denna gången. Vi ses igen nästa år!

Glada ögonblommor på slanka stjälkar

Coreopsis är ett släkte gula sensommarblommor innehållande både ett- och fleråriga arter. Det var Linné som namngav växten, utgående från grekiska koris som betyder vägglus och opsis som betyder utseende. Namnet syftar på fruktens likhet med lössen. Vid namngivning till svenska är det någon som missat lite och gissat på kore som betyder flicka och ops = öga. Därav namnet flicköga för den vanliga perennen Coreopsis grandiflora (bilden ovan).

Ögonblommorna passar bra i rabattkant ihop med andra färgstarka växter i blått och orange. De blommar under senare delen av sommaren och passar även bra ihop med sirliga gräs som t ex kopparstarr. Jag gillar särskilt det ljusgula höstögat ’Moonbeam’ som är lite mer återhållsam i färgen (bild ovan).

Ögonblommorna trivs i näringsrik, sandblandad genomsläpplig jord i soligt läge. För att få en längre och rikare blomning kan det vara läge att knipsa av utblommade blommor. Klipp ner stjälkarna på hösten för bättre övervintring. Speciellt flickögat är vinterkänslig och övervintrar bara i de mildaste zonerna.

Hortensior, höstens blommande buskar

Släktet hortensiaväxter innehåller både buskar, små träd och klängande växter. De har ett gemensamt och det är kravet på fuktig, näringsrik jord. Visst ser man hortensior i sämre förhållanden också, men kombinationen soligt och torr, sandig jord ger tyvärr små blomhuvuden som snabbt blommar över. De brittiska förhållandena är något vi måste försöka efterlikna. Tänk mycket stallgödsel och plenty of fuktighet, så blir det bra. Det vetenskapliga namnet Hydrangea är hämtat från grekiskan. Hydor betyder vatten och angeion = skål (och det syftar på fruktens form).

Hortensior finns naturligt i det tempererade klimatområdet i Sydostasien, sydöstra USA och Sydamerika. Många av de hortensiaarter som sedan kommit till Europa har hämtats från Japan och Kina på 1700-talet.

Hortensiornas blommor bildas normalt på årsskotten och är oftast av två slag. Ettdera är samtliga blommor tvåkönade fertila, eller så är de yttersta sterila med stora segelformade kronblad och de innersta fertila, men utan kronblad. Blomfärgen hos hortensior i macrophylla-gruppen styrs vanligen av jordens pH-värde. Är jorden sur blir blommorna blåtonade och är den mer basisk blir färgen rosa-röd-vit. Vill man uppnå en starkare blå blomning kan man mylla ner eller vattna ut ca 1 gram aluminiumsulfat (alun) per kvadratmeter jord under hösten och våren. De allra klaraste färgerna framkommer vid ett pH på 4,5-5,5.

Använd gärna ren torv vid jordförbättring för hortensior. Torven ska vara okalkad, men får gärna vara grundgödslad. Du kan också köpa sk rhododendronjord som har motsvarande egenskaper. Det är bra att fylla på med ny torvmull varje vår eftersom den multnar med tiden och sjunker ihop. Och glöm inte vattna ofta under torra perioder om dina hortensior står i torrare och soligare läge.

Astrarna är tacksamma höstperenner

När det mesta andra börjar vissna och se tråkigt ut i rabatten uppskattar man astrarna som tidigare på säsongen var en totalt anonym bladmassa. Astrarna trivs bra i den soliga, torra rabatten, även om vissa sorter kan drabbas av mjöldagg om det blir alltför torrt. Upprepas detta år från år tycker jag du ska flytta plantan till ett ställe med bättre markfukt.

Astrarna drabbas ofta lätt av mjöldagg. — Astrar och röd solhatt i generös rabatt i Slottsträdgården i Malmö.

Brittsommarastern, Aster amellus, är en lägre-mellanhög art som ofta bildar täta mattor och fyller ut bra i framkant av rabatten. En väldränerad, torr växtplats, alltså i praktiken en lätt sandjord är den ultimata växtplatsen. Jorden får gärna vara kalkrik. Det är ett släkte som härstammar från torra stäppområden i sydeuropa till Turkiet.

Astrarna passar bra att kombinera med prydnadsgräs, solhattar, perovskia. Vill du få lite färgkontrast i rabatten tycker jag du kan prova praktrudbeckian ihop med brittsommaraster, då de båda är pålitliga sensommarblommare. Däremot är inte kombinationen med sköldpaddsört, Chelone obliqua, som du ser på bilden nedan fullt så lättskött. Sköldpaddsörten kräver en mer fuktighetshållande jord och vissnar lätt om den står för torrt. Men ett vackert par blev det ju ändå.

Monilia är en tråkig svampsjukdom på äpple och päron

Gul monilia kallas fruktmögel på svenska, men man hör också mumiesjuka som benämning. Den orsakas av en svamp, Monilia fructigena, som infekterar frukten genom sår som kan ha orsakats av fåglar, getingar, hagel eller äppleskorv. Det bildas bruna rötpartier på frukterna och på de här ytorna sprids sedan ljusgula mögelkuddar ringformigt runt frukten.

Angripna äpplen och päron skrumpnar ihop och fruktköttet blir en brun gegga. De här prickiga frukterna kan sedan hänga kvar i trädet som mumiefrukter hela vintern, men ibland faller de ner redan på sensommaren. Det är viktigt att plocka bort de angripna frukterna och slänga dem i brännbara sopor, absolut inte på komposten, eftersom smittan övervintrar i mumierna och därefter sprids vidare till nya fruktämnen om våren.

Plocka bort frukter som angripits av monilia för att stoppa smittspridningen. — En hel kasse med moniliaangripna äpplen och päron.

Vad kan man göra förutom att plocka mumier för att hindra sjukdomens spridning? Gallra kart är det enklaste sättet att minska angreppen. Eftersom sjukdomen vandrar från ett äpple till nästa är det bra med luft och sol som når alla frukter. Getingarna som förekommer i stor mängd så här års är inte mycket att göra åt, men man kan plocka bort de äpplen som getingarna börjat gnaga på och lägga dem på marken som lockbete. Kanske stannar de där då och tuggar vidare istället för att ge sig på nya, felfria äpplen. Men så fort du ser att de halvätna lockfrukterna drabbats av monilia är det bättre att slänga dem i soporna.

Monilia sprids genom svampsporer som flyttar från frukt till frukt. — Plocka bort ruttnade frukter från trädet och gräset för att stoppa smittspridningen.

Jag har berättat om monilia tidigare också. Läs gärna detta äldre inlägg från 2012.

Färgkombinationer i harmoni och kontrast

Att välja färg i rabatten är ingen lätt uppgift, oberoende om planteringen är stor eller liten. Sommarblomsplanteringar är tacksamma ur den synvinkeln att de lever bara en växtsäsong, och du behöver inte ta hänsyn till säsongsvariationer med andra typer av växter som lökar och blommande buskar. Sommarblommorna eller annuellerna måste däremot vara långlivade och lättskötta för att fungera en hel sommar, framför allt i stora planteringar. Där har man ingen möjlighet att noppa utblommade blomhuvuden, byta ut misslyckade plantor eller klippa ner vissa sorter efter blomningen.

Gula blommor lyser upp en lite mörk plats. — Gul fontänplantering i Kungsparken i Malmö.

Nu på sensommaren kan man se en hel del kraftiga färger i rabatter och krukor. Det är de gula kombinationerna med korgblomstriga växter som brukar ta över sent på sommaren. Då tänker jag på rudbeckia, solros, ringblomma, solbrud med flera. Gult är många färger som kan kombineras sins emellan eller brytas av med någon överraskande kontrastfärg. I enfärgade rabatter får formen en större tyngd som kompositionselement. Harmoni mellan både färg och form blir slätstruket och tråkigt, så eftersträva något avbrott eller någon kontrast.

Enfärgat aprikosgult som i bilden ovan är en väldigt mesig kombination, om du frågar mig. Färgharmonin är total, men kontrasten i form upplevs knappt eftersom färgen är så pass lika. Har man en större plantering med plats för fler växter är det helt klart att föredra att plocka upp någon av färgerna här: ljusgul, brunröd, gammalrosa, orange och komplettera med en komplementfärg som chockar ögat. Tänk dig färgcirkeln och gå tvärs över till andra sidan cirkeln. Den färg du träffar ska du peta in i sparsam mängd. När vi pratar gula nyanser är det mörkblått eller lila vi möter. Och se på bilden nedan vilken härlig effekt vi får.

Blått och gult är en fräsch kombination. Det är som ljus och skugga tillsammans. Har du en övervägande halvskuggig plats ska det gula överväga, annars blir rabatten för mörk. Men står planteringen i full som är det inget som hindrar att du kör på med en övervikt i blått. Gult gör det blåa blåare och lite blått i en gul kombination förstärker det fräscha i den gula färgen.

Färgerna påverkas också av formen och hur ljuset sugs in i färgfältet. Skålformade blad fångar in solljuset, medan skira spiror bryter ljuset i många små ytor och det ger ett ljuvt skimmer. Så det är inte bara form – bladform man tänker på när man pratar formkontrast. Men visst är kontrasterna väsentliga för slutresultatet. Purpurröda blommor, som på bilden nedan, hade smält in i varandra totalt om inte formen hade varit så totalt avvikande mellan grannväxterna.

Vinodling på skånsk mark

Hade nöjet att få besöka den otroligt inspirerande och hängivna vinodlaren Murat Sofrakis på Vingården i Klagshamn i veckan. Murre har hållit på med kommersiell vinodling i Skåne i 14 år nu och han lär sig fortfarande, säger han. Jag kan tyvärr inget om vinodling, så jag refererar till vad han berättade under sin engagerade vingårdsvandring.

Murre och hans fru odlar för närvarande ca 1,5 ha vin på mark som tidigare hyste hans fars trädgårdsmästeri. Han odlar en handfull olika sorter, men merparten av vinstockarna är den tidiga druvan Solaris. Det är en vit druva som passar bra i det nordiska klimatet. Vinodlare räknar klimat i graddagar, dvs dygn per år då medeltemperaturen överstiger +10 grader. Det är samtidigt den tid då vinplantan är aktiv.

Det finns några andra druvsorter förutom Solaris på Klagshamns vingård, men ingen annan som är så sjukdomsresistent och lättodlad. I växthusen där han drar upp nya plantor hänger en och annan blåröd druvsort, men mest vita druvor. Svavel och bakpulver är de bekämpningsmedel som används vid behov, och man har heller ingen konstgödsel, så i praktiken är det en helt ekologisk odling vi står i. Vinhäckarna är höga och välbladade än så länge. Murre påpekar att bladhöjden är dubbla måttet jämfört med i Europa. Ju mer blad man har kvar, desto mer socker produceras i druvorna. Fotosyntesprocessen i praktiken, alltså. Det är därför vi kan odla vin på våra breddgrader.

Men överskott av blad och fruktklasar måste bort innan slutet på växtsäsongen, för att bevara kvaliteten på de bästa druvorna. 70 % av druvorna gallras bort och kasseras i Klagshamn. En del tidigt som blomklasar, sedan fortsätter gallringen hela sommaren uppifrån toppen. De klasar som sedan skördas sitter längst ner på plantan. Sidoskott tas också bort och blad som skuggas likaså. Alla blad som blir kvar ska få ljus. Så det blir ett evigt plockande.

Vad gäller jordmån som lämpar sig för vinodling säger Murre att det inte spelar så stor roll. Jorden slår igenom i vinet förstås, men det är också hela charmen. Ett högt pH ger en frisk vinsmak. Allt utom ren myrmark eller vattensjuk jord duger att odla vin i. En lerjord ger bättre smak och kvalitet på druvorna, men bidrar till mycket ogräs. Sandjord är lättarbetad och värms upp tidigare på våren, men måste tillföras humus. Denna vingård har till största delen lerjord med iblandad flinta, men med några sandfickor i den övre delen av odlingen. Murre gödslar med tång, stallgödsel och poppelflis.

Ogräset är viktigt att hålla efter, då det drar mycket näring och kan skugga plantorna. Även gräsmattan måste man hålla efter och helst ha en rejäl spalt bar jord fram till första plantan i varje rad. Murre visar på att bladverket på den yttersta plantan lätt blir lite ljusgrönt av kvävebrist (se bilden ovan) då gräset tar mycket.

Klagshamns Vinodling planerar att skörda årets druvor i slutet av september, då medeltemperaturen ligger på 8-10 grader. Man strävar efter att plocka alla 6500 plantor på en dag. Därefter körs frukten till en annan vingård där pressningen och vinmakeriet tar vid. Och ett par år senare kan man slutligen bedöma arbetet i form av färdigt, buteljerat vin.

Grå pinnar blir till vacker buske

Nej nu är den väl ändå död, tänker man varje vår, när frilandshibiscusen så sent som i slutet av april-början av maj fortfarande inte visar några tillstymmelser till blad. Men man ska hålla ut och inte sätta sekatören eller spaden i den, för den kommer. Sakta men säkert blir det små gröna tussar till knoppar och sen går det ganska fort när den väl kommit igång.

Hibiscus syriacus tillhör släktet malvaväxter och är nära släkt med krukväxten hibiscus och med stockrosen. Den härstammar från östra Asien och är härdig endast i de mildaste delarna av landet, i zon 1. Men man kan ha frilandshibiscus i kruka och övervintra den svalt i uterum eller veranda. Den är mycket ljus- och värmekrävande och får tidigare och bättre blomning om den placeras intill en varm husvägg.

Hibiscus föredrar en mullrik, lätt jord med mycket näring. En god dränering är viktig, annars riskerar den att frysa bort. Vintertäckning med något luftigt material förbättrar chansen att busken ska klara sig om det blir en smällkall vinter med barfrost. Vanlig frilandshibiscus blir högst ett par meter hög i vårt klimat. Det finns en släkting som heter Hibiscus ’Resi’ som är en storblommig hibiscus i trädform. Den kan nå upp till 5 meters höjd.

Hibiscus har härdighet men kan övervintra i uterum. — De blå blommorna är, just det, en klängande klematis som svingar sig upp i hibiscusen.

Grengallring på äppleträd

Äppleträd som växer tätt gallras gärna ur på sommaren. — Ett tätvuxet ungträd av sorten Gyllenkroks Astrakan.

Under sommarmånaderna ska man passa på att göra en ”halvbeskärning” av fruktträden. Sommarbeskärning funkar bra för både äpple, päron, körsbär och plommon. Man kan ettdera göra en pincering, eller inkortning av nya skott eller så gallrar man bort hela skott för att minska bladvolymen och ge karten bättre utvecklingsmöjligheter. På körsbär och plommon är det bra att vänta till efter skörden, äpple och päron tar du tidigare.

Grengallring och pincering minskar på bladmassan. — Gallringen syftar till att bilda ny fruktved och ge karten luft och solljus.

Pincering innebär att man sparar 4-5 blad på ett skott, men tar bort toppen. Bästa tid för detta är i början av juli. Ofta utvecklas det ett eller två nya skott snart därefter. Några veckor senare går du en andra runda och sparar 3 blad/knoppar på det ena skottet. Det ev andra nyutvecklade skottet tar du bort. Gör man pinceringen så här tidigt är skotten mjuka och man bryter dem lätt med bara fingerkraft. Genom den här beskärningen stimulerar man trädet att bilda blomknoppar för nästa år. Pincering är ett måste om man har spaljéträd som ska behålla sin form och bilda ny fruktved.

Äppleträd gallras för att ge frukten bättre utvecklingsmöjligheter. — Discovery före gallring.

Jag brukar oftast använda den andra metoden på kronträd, dvs göra en grengallring bland skotten för att få in ljus till frukten. Jag gör en rejäl inkortning och utgallring bland skotten och ser sommarbeskärningen som en del i den årliga beskärningen som oftast brukar äga rum under vårvintern. Då minskar man arbetsbördan samtidigt som man kommer åt att titta närmare på träden vad gäller fruktutveckling och skadedjursangrepp. Sitter äpplekarten tätt passar du på och gör en kartgallring samtidigt.

Ettgallrat fruktträd ger frukten mer luft och solljus. — Discovery efter grengallring.

Grenverk på äppleträd efter gallring. — Grenverket blir mycket luftigare och frukten får mer sol på sig efter gallring.

Vinterhärdiga vinbär ända upp i norr

Vinbären hör till våra härdigaste frukt- och bärväxter och de odlas kommersiellt ända upp i Tornedalen. Den svarta vinbärssorten ’Öjebyn’ hör till de allra bästa och den härstammar från SLU:s försöksstation utanför Piteå. Svarta och röda vinbär ger den underbaraste saft, råpressad eller kokt i saft-Maja. I år blev det däremot inte så mycket vinbärssaft från mina buskar, då jag misstänker att det var något krångel med pollineringen. Bärklasarna var inte särskilt välfyllda, utan det saknades många bär på varje klase.

Svarta vinbär innehåller mycket C-vitamin samt ämnen som motverkar högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar.

Annars är vinbär ett lättodlat bär. Det enda du i princip behöver göra är att gallra ur buskarna varje vår. Om du funderar på att plantera vinbär så passar det bra att göra det nu i höst. Välj en solig plats med mullrik och fuktighetshållande jord. Rena sandjordar måste alltså förbättras med kompost och torvmull för att hålla vatten. Gödsla bara försiktigt. Har du lerjord kan du hoppa över gödslingen helt och bara ge några skopor vedaska ibland. För mycket gödsel, särskilt kväve, ökar risken för sjukdomsangrepp.

Röda vinbär är ofta lite surare än de svarta, men passar ändå bra i bakverk. — Vinbär passar även i bakverk och som dekoration.

I början sköter sig buskarna helt själva. Bind gärna upp de lägsta grenarna eller snickra ihop en kvadratisk ställning av fyra pålar och fyra korta lister. Det är bra att göra det med en gång medan busken är liten. Sedan kan den växa i lugn och ro i 4-5 år innan du börjar gallra bort de 4-5 äldsta grenarna varje vårvinter. Vinbär bär frukt på äldre skott, så du måste spara några grenar för att få bär. De nya skotten växer ofta kraftigt rätt upp i luften och har stora blad. Håll en balans mellan unga och gamla grenar så har du alltid nya skott på kommande, liksom fruktbärande kvistar.

Moderna vinbärssorter brukar vara rätt så friska. Men ibland ser man vinbärsgallkvalster på äldre buskar. Du kan se angreppet tidigt om våren när knopparna sväller. Då blir de gallkvalsterangripna knopparna alldeles runda. Kvalstren sitter inuti knopparna och kryper ut vid blomningstid och börjar äta på blad och blomanlag. Kvalstren sprider dessutom en virussjukdom som gör buskarna sterila efter hand. Det är en allvarlig sjukdom och därför ska man alltid gräva upp och bränna kvalsterdrabbade vinbärsbuskar. Mjöldagg förekommer ibland på äldre sorter, men det finns motståndskraftiga vinbär, så välj dem istället. Mjöldagg kan också triggas igång som ett resultat av för kraftig kvävegödsling.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: