Blogg

Rosfest på Fredriksdal i Helsingborg

Rosenbänkarna är fullmatade med vackra och doftande rosor.
En del av Gallica-gruppen brer ut sig.

Fredriksdals rosdagar i månadsskiftet juni-juli brukar vara en given happening för mig som är en sann rosenentusiast. Rosvandringar, föreläsningar och rosidentifiering brukar finnas med på programmet. Tyvärr blev jag väldigt sen igår, och missade det mesta, men jag fick i alla fall lite ljuv sol till rosorna. Det myckna regnandet var ju en bra mätare för vädertålighet, eftersom alla rosor inte blir så snygga av för mycket fukt.

Multiflorarosorna har ett kraftigt växtsätt och synnerligen rik blomning.
Färgvariation hos rosen ’De la Grifferaie’.

Hittade en ny bekantskap som jag inte minns att jag träffat på tidigare. Klätterrosen ’De la Grifferaie’ är en mycket kraftigväxande fransk ros som tillhör Multiflora-gruppen. Den har tidigare använts mycket som grundstam. Leds upp via ett stabilt stöd som klättrande eller om den beskärs hårt kan den även forma en buskros. Man kan hitta den i gamla trädgårdar, men jag har inte sett några Grifferaie-rosor till salu i plantskolorna. Dessvärre kan plantan angripas hårt av både svartfläcksjuka och mjöldagg, så det är väl därför den distanserats av tåligare nyheter. Men färgen är något alldeles extra, som du kan se på bilden ovan. För den förändras från lysande karminrött till rosa, till svagt lilarosa och slutligen till ljuslila innan kronbladen trillar av. Rosen har en ljuv doft.

Maria Liesa är en mycket kraftigväxande klätterros som blommar rikligt med små, mörkrosa blommor.
Ett glansigt bladverk och mörkrosa blommor i mängd hos Maria Liesa!

Multiflora-rosor är kända för sin slösaktigt rikliga blomning och tyvärr dåliga motståndskraft mot sjukdomar. Det är engångblommande rosor som gärna vill ha gott om näring och inför viloperioden en god vintertäckning. Det är nämligen lite si och så med vinterhärdigheten. Men nog är de alldeles underbara i sin rika blomning. Som ’Maria Liesa’, en upp till 4 meter hög klängros med små, enkla blommor. Mycket tjusig i sin enkelhet, men tyvärr även den känslig för mjöldagg.

Den härdiga klätterrosen Venusta Pendula behöver ett stadigt stöd att klättra mot.Ska jag bara nämna en klätterros till så måste det bli ’Venusta Pendula’. Tålig, härdig (zon 5) och en riktig superros på alla sätt. Det här är en av få arvensis-hybrider med brittiskt ursprung. Lättskött och rikblommande i början av juli. Gödsla gärna rejält, men vattning brukar den klara sig utan. Du kan även spaljéra den mot en ljus norrvägg och den anpassar sig till det. Uppbunden blir den 4-5 meter hög och det är nog en bra idé, för grenarna är ganska veka och slängiga. Men visst är blomningen alldeles hänförande? Du ser blomman i närbild på bilden här under.

 

En rikblommande Venusta Pendula kan man ha i varje trädgård!
Ur de rosa knopparna öppnar sig en halvfylld blomma i mjukt vitt.

Brunörten livar upp och ger bina nektar

Brunörten är en växt som förekommer vild i nästan hela Norden.

Det är en vanlig missuppfattning bland folk jag möter att jag skulle ha en tipp topp trädgård där allt är under kontroll. Men ack nej, brukar jag svara, en trädgårdsmästare hinner aldrig med sin egen trädgård för hon lägger all tid och ork hos sina kunder. Skulle jag klassificera vilken stil min trädgård tillhör så blir det definitivt naturinspirerad. Jovisst, här finns rosor och pioner, men det mesta är ganska halvdant och ganska enkelt. Hinner man inte med ska man inte ta sig vatten över huvudet från första början, utan utgå från de naturliga förutsättningarna och bättra på lite här och där. Så jag nöjer mig med det och tycker det är ganska fint.

Brunörten trivs på frisk mark som ängar, gräsmattor och stränder.

Gräsmattan t ex ser ut så här på sina ställen. Lite gräs, en hel del mossa och sedan örter efter säsong. Vitsippor och gulsippor om våren, ängsbräsma tidig försommar, prästkragar och johannesört kring midsommar och nu brunört. Gulmåra kommer lite senare. Jag klipper helt enkelt selektivt och lämnar fläckar oklippta under en period. Har provat att låta hela gräsytan vara äng och bara klippa gångstigar. Men här är så mycket sork och mullvad att det blev en enda röra av gångar och jordhögar i det höga gräset. Så det fick vara med det försöket.

Brunörten trivs i gräsmattan och kommer gärna igen med ett nytt flor efter nerklippning.

Brunörten är en liten favorit med sin klara lila färg. Det är en kransblommig ört som är nära släkt med t ex kattmynta, oregano och backtimjan. Den har vackra, bruna knoppar, men som utslagen är blomman blålila. Den trivs på frisk mark, men sprider gärna på sig ut i grusgångarna också. Brunörten har en lång blomningstid och kommer gärna igen om du klipper av den efter första blomningen.

Brunörten trivs ihop med vitklöver i gräsmattan.

Hurdalsrosen blommar tidigt

Hurdalsrosen har starkt rosa blommor med mörkare ådring.
Blomman är starkt rosa med mörkare ådring och synliga, guldgula ståndare.

När jag jobbade i Norge i slutet på 90-talet hittade jag en alldeles ny rosbekantskap i ett dike på väg till min arbetsplats. Jag kunde inte minna mig att jag hade sett denna ros tidigare, då den hade rätt så tydliga kännetecken. Efter att ha slagit i böcker och jämfört blad och blommor kom jag småningom fram till att det måste vara en Hurdalsrose.

Hurdalsrosen har ett spärrgrenigt växtsätt och matt gröna blad.
Ett spärrgrenigt växtsätt och en blomma per kortskott karaktäriserar Hurdalsrosen.

Det var en storvuxen buske, minst ett par meter hög och lika bred. Blomningen var mycket riklig och påminde om vanlig nyponros, fast blommorna var halvfyllda eller dubbla. Att få se denna uppenbarelse där mitt i diket vid den steniga slänten kändes väldigt lyxigt. När jag sedan många år senare hittade denna ros hos Cedergrens plantskola i Råå var jag tvungen att köpa den. Bara för att hämta hem minnet från den första rosen.

Hurdalsrosen härstammar från Tyskland och har därefter odlats i Norge.
Hurdalsrosen härstammar från Tyskland på 1800-talet och har därefter odlats i Hurdal, Norge.

Hurdalsrosen kallas också Rosa villosa ’Hurdal’. Förutom på storleken känner du igen den på ett mattgrönt-grågrönt bladverk. Bladkanten är vasst dubbelsågad, som du kan se på bilden ovan. Blommorna sitter en och en placerade längst ut på varje kortskott. De långa grenarna är bågböjda. Den öppna blomman är rosa med en mörkare ådring och gyllengula ståndarknappar. Knoppen och senare även nyponet bär tät glandelborst, men grenarna har nästan inga taggar. Blomman har knappt någon doft, men det är ändå en tacksam buskros som du kan lägga på minnet om du letar efter en ros till skuggigt läge med dålig jord.

Torka kan leda till kartfall

Kartfall hos körsbär kan bero på t ex kyla eller torka.
Kartfall på ett körsbärsträd som såg så fint ut en vecka tidigare.

Det är många som bekymrar sig för att körsbär och bigarråer släpper kart mitt på sommaren innan de riktigt börjat få färg. Orsakerna kan vara flera, men ofta hänger det ihop med en period av långvarig torka. Knappt en droppe regn under hela maj var nog lite för bra. Jag hann glädja mig åt en superlyckad blomning och pollinering på körsbäret ’Heidi’, men dessvärre tog sig inte all kart. Trots att jag försökt mota Olle genom att vattna träden några gånger under försommaren. Nu ligger en stor del av dem på backen.

Genom att vattna träden vid torka förebygger du kartfall.
Vattning på allra enklaste sätt direkt från slang. Låt rinna minst en timme per träd åt gången.

Andra orsaker till kartfall förutom torka och kyla kan vara ofullständig pollinering, och då ser man det rätt så snart efter att frukterna börjat bildas. Snabbt förändrade näringsförhållanden i jorden (pga kraftig gödsling) eller näringsbrist kan också orsaka att trädet släpper frukten.

Plommonträdet tillbakabildar frukt som inte pollinerats ordentligt.
Plommonet har inte pollinerats ordentligt och en del frukter skrumpnar bort.

Kalium är ett näringsämne som är viktigt för fruktbildningen. Kalium finns bl a i träaska eller sk höstgödsel, PK-gödsel. Nu börjar det vara hög tid för gödsling till körsbär och plommon  om du inte hunnit med det ännu i år. Konstgödsel med bara lite kväve och större andel kalium och fosfor är vad du kan ge dina stenfruktsträd. Börja tidigt nästa vår så du hinner med ett par, tre givor innan midsommar. Står träden i gräsmattan är det bäst att spetta hål i marken där du fyller i med gödsel. Annars lär det mesta komma gräsmattan till godo. Du skulle kanske också fundera på att ta bort gräset på den närmaste halvmetern intill trädstammen och lägga ut mulch istället. Det kan vara lövkompost, gräsklipp eller annat luftigt material. Bark är inte så bra för den drar istället näring bort från marken när den förmultnar. Mulchen håller jorden fuktig och bidrar med en långsam gödseleffekt.

Körsbärskarten börjar snart växla färg.
 

Underbara irisar vid vatten

Blå iris av den smalbladiga typen som vill stå fuktigt.

En av mina allra första favoritväxter var iris. Främst trädgårdsiris då med sina fantastiska, sammetslika färgkombinationer. Ack så kort blomning, men desto underbarare om de sedan dessutom doftar gott. Men eftersom de har en mycket begränsad blomningstid tycker jag det är bäst att blanda upp dem med andra perenner som kan ta vid och hålla intresset levande.

Irissläktet består av ca 300 arter med helt olika utseende och växtförhållanden.

Man kan grovt säga att det finns två kategorier av iris – de som trivs i vattenmiljöer och de som ska stå torrt. De smalbladiga trivs i sumpiga förhållanden och de bredbladiga lägger sina rotknölar uppe på marken i torr och väldränerad jord. Står de för fuktigt över vintern ruttnar de bort.

Irisar är underbara, långlivade perenner.

Iris förökas genom delning. De fuktlevande växer lätt väldigt trångt och kväver småningom sig själv om man inte ger rotknölarna mer plats. Du behöver en vass spade för att rå på de styva rotdelarna. Plantera sedan ut delarna i jord som hålls lätt fuktig så kommer tillväxten snart igång igen.

De fuktälskande smalbladiga iris planteras gärna vid en damm.

Skön sallad från egen odling

Sallad och olika typer av salladskål är något av det lättaste att odla och lämpar sig väl för stadsodling. Du behöver inte ens ett trädgårdsland eller odlingsbänk på friland, utan en kruka på balkongen duger lika bra. Knepet är att sallad ska växa snabbt och utan avbrott, då blir den godast. Du får därför vara noga med gödsling och framför allt vattning så att inte jorden torkar ut. Men det ska inte heller vara så blött att plantorna ruttnar. Så därför inte för tätt, utan låt det bli lite luftväxling mellan raderna och plantorna. Gallring är en metod, d v s att du drar upp en hel planta med rötterna när du skördar. Då får de kvarvarande bättre utrymme att utvecklas.

Sallad är en mycket lättodlad grönsak som inte ens kräver trädgårdsland.

Vanlig plocksallat, Latuca sativa, är den mest snabbväxande sallatssorten som gror efter 5-10 dagar. Lägsta groningstemperatur är ca 5 grader, så den kan du börja relativt tidigt med. Eller förkultivera i kruka och plantera ut småplantor så fort jorden är varm nog. Sallad kan du så i omgångar under hela för- och sensommaren, men när det är som varmast mitt i högsommaren kan fröna få lite svårare att gro. Då kan man så i en liten kruka och ställa i kylen.

Spenat är en mycket näringsrik bladgrönsak som kan ätas rå eller förvälld.

Spenat är en bladgrönsak som jag äter både i sallad och varm som stuvad. Den innehåller stora mängder mineraler och vitaminer, men också nitrat och oxalsyra som i stora mängder är skadligt. Så man bör inte äta spenat varje dag. Sås på friland eller kruka vid lägst 3 grader. Den gror snabbt och växer fort, och kan sås i omgångar. Under den varmaste sommarperioden går plantorna lätt i blom när jorden torkar ut.

Mizunakål är en lättodlad salladssort som växer snabbt.

Mizunakål är en asiatisk bladgrönsak som är både lättodlad och tidig. Den gror vid lägst 5 graders jordtemperatur. Bladen är djupt flikiga med långa, smala stjälkar. Den kan ätas rå i sallad och ger då en fin kontrast till ljusare gröna bladformer eller fräsas lätt i wokpanna.

Sellerikål kallas även vid sitt asiatiska namn pak choi.

Pak choi kallas även sellerikål på svenska, av en anledning som jag inte begriper. Varken smak eller bladform liknar selleri. Den har ganska tjocka blad som faktiskt påminner lite om den perenna trädgårdsväxten bergenia. Fast bladen är ju mycket mindre. Både stjälkar och blad är goda att äta råa eller lätt frästa i wok.

Färsk, egenodlad sallat blir en underbar lättlunch.
Fräscht och gott med egenodlade grönsaker till lunch.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är näringskrävande växter som gillar stallgödsel.

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Therese Bugnet är en rugosahybrid med svag och god doft.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar.
En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Klätterrosor som växer mot en torr vägg behöver extra näring för att blomma.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Luftiga lökar ger höjd i rabatten

Kirgislök är en hög, lilablommande växt som sticker upp sin boll över andra växter.

Det finns en stor mängd Allium-arter att välja mellan och alla är släkt med våra ätliga gul lök, rödlök, vitlök, gräslök, purjolök med flera. Fast prydnadslök i trädgården är ett ganska nytt påhitt, inte mer än drygt 100 år gammalt. Lökväxterna behandlas som perenner, dvs de får vara kvar i jorden hela året och återkommer år efter år om förhållandena är de rätta.

Lökväxter planteras i september månad i en lätt och torr jord på en plats med full sol. Eftersom de flesta kommer från bergstrakter föredrar de näringsfattig och gärna kalkrik jordmån. Huvudsaken är att de inte står i en tung lerjord som hålls blöt över vintern, för då ruttnar löken. Sätt dem gärna i stora grupper med ett rejält avstånd mellan varje lök. Trivs de bra kommer de att bilda sidolökar som också blommar efter ett tag. Då kan det bli trångt i beståndet och dags för gallring. Gödsling med benmjöl är bra, både vid plantering och efter blomningen.

Kirgislöken har en hög blomspira som avslutas med en boll på toppen.

Allium aflatulense, kirgislök, med härkomst från Centralasien, är en av de resligaste prydnadslökarna. Det är kanske också den vanligaste. Blomman är rödviolett och blommar från slutet av maj. De dekorativa fröställningarna kan stå kvar efter blomning. Men bladen gulnar snabbt och är ganska skräpiga att se på. Därför planterar du helst bollökar av detta slag ihop med frodiga perenner som kan dölja det vissnande bladverket. Lämpliga grannar är t ex hostor, nävor eller lavendel.

Berglöken är en lågväxande lökväxt som kan sprida sig snabbt med både frö och sidolökar.
Foto: Admiraal handelskwekerij

En annan mycket vacker lök är den mörkt rosa berglöken, Allium oreophilum. Den hör hemma på steniga bergsslutt-ningar i Centralasien på över 3000 meter över havet. Den används med fördel i soliga stenpartier där jorden är väldränerad. Blomman är bara 15-20 cm hög och den lilla löken i storlek som en tumnagel. Berglöken blommar i juni-juli och kan om den trivs sprida sig väldigt med både frö och sidolökar.

För dig som har problem med skogens vilda djur som äter upp det mesta i din trädgård så kan jag särskilt rekommendera olika Allium-arter. Hela växten smakar starkt och skarpt och de får därför stå ifred för både harar, rådjur och hjortar.

Första biologiskt nedbrytbara trimmertråden

Den första biologiskt nedbrytbara trimmertråden finns i handeln.

Bio-trim heter en helt ny biologiskt nedbrytbar trimmertråd som utvecklats i Frankrike och kommer att säljas av Oregon. Det kemiska innehållet är förutom nylon, även speciella mineraliska tillsatser. Trimmertråden, som ser ut som en helt vanlig, ljust gul trimmertråd bryts ner helt naturligt. Den oxo-biologiska nedbrytningen sker, enligt tillverkaren, i tre steg. För det första av solens UV-ljus under en tre-års period. Därefter fortsätter fragmenteringen på marken genom värme. Till sist tar markens mikroorganismer vid. Hela processen, som tar närmare tio år, fungerar endast i kontakt med jord, så när du har tråden i sin förpackning eller hoprullad kring trimmerns trådhuvud förblir den intakt. Även trådens förpackning är biologiskt nedbrytbar. Den består bland annat av mjölksyror och trädamm.

Tråden finns i tjocklekar från 1,6 till 3 mm. En rulle på 12 meter 2,7 mm tjock tråd kostar ca 50 kr inkl moms. Spännande, men jag undrar om storförbrukarna kommer att hitta den.

Bergklinten är en praktfull försommarblomma

Klintarna är ett stort släkte som tillhör familjen asterväxter. Släktnamnet Centaurea betyder kentaur, alltså den mytologiska varelsen som bestod av till hälften man och till hälften häst. Kentaurerna var mycket kunniga i läkekonst och klintarna användes mycket som medicinalväxter.

Bergklinten har en intensivt blå färg som är ganska ovanlig i växtvärlden.

Bergklinten, Centaurea montana, härstammar från sydeuropeiska bergstrakter. Den har en starkt blå färg, som är ganska ovanlig i växtvärlden, men som återfinns bl a hos sin nära släkting blåklinten. Bergklinten är en lättodlad perenn som nästan kan bli ett ogräs, eftersom den sprider sig lätt med underjordiska utlöpare. Den vanliga blå varianten kan kombineras med rosa, vita och mörklila namnsorter.

Bergklinten vill ha väldränerad, men något fuktig jord och trivs i full sol.

Bergklinten blir ca 50-60 cm hög och blommar i juni-juli. Den vill stå soligt och gärna i lite torrare jord. Du kan kombinera den med till exempel akleja, prästkrage, röllika och grekvädd, som alla är perenna växter med liknande ståndortskrav.