Okänd skönhet i jätteverbenans sällskap. Hittad i rabatten hos Dahliafarmen på Österlen.
Hux flux blir det höst efter en varm och härlig sensommar. Mycket som ska fixas med i trädgården, och hur var det nu man skulle göra med dahliorna? Dahlian är en växt som härstammar från Sydamerika och den har feta rotknölar som inte är vinterhärdiga i vårt nordiska klimat. Därför behöver du gräva upp dem nu på hösten innan marken fryser och sedan vinterförvara dem frostfritt.
Det enklaste är att börja med att klippa av alla stjälkarna till ca 20 cm längd för att ha greppvänliga skaft att hålla i. Passa på att skörda de sista blommorna till en bukett. Resterande växtmaterial kan du slänga på komposten.
Friska dahliastänglar och -blommor går bra att lägga på komposten.
Gräv upp rotklumpen med rejäl marginal med spade eller grep. Ofta har rötterna spritt ut sig en bra bit i sidled under säsongen och du vill inte riskera att skära av prima rotknölar. Har du haft dahlian i kruka är det bara att lyfta upp hela jordklumpen. Peta därefter försiktigt bort det mesta av jorden kring knölarna så du får en mer lätthanterlig klump.
Övervintring av rentvättade dahliaknölar i backar.
Härefter kan man göra lite olika. Jag har provat olika metoder – både att tvätta rotknölarna rena med vatten. Det är ganska kladdigt och tar en god stund. Därefter måste knölarna läggas luftigt och svalt för att torka upp innan de packas i lådor eller backar för vintern. Du kan också låta den närmaste jorden vara kvar kring knölarna och få torka upp så den släpper småningom.
Har du krukodlade dahliaknölar kan du också förvara dem i samma kruka som de stått hela sommaren och behåller jorden runt knölarna. Det låter som det lataste alternativet, eller hur, men förutsätter att jorden inte är alltför blöt. För då riskerar knölarna att ruttna under vintern, särskilt om det är låga temperaturer i ditt förråd.
Den utsökt vackra näckrosdahlian ’Mister Frans’.
Oavsett vilken metod du väljer, glöm inte att fästa etiketter på knölarna, så att du har koll på vilken färg eller namnsort det är. Det är bra att veta när du delar rotknölarna nästa vår för att plantera ut dem igen eller för att ge bort till dina vänner. Tänk också på att dahliaknölar är mums för möss och råttor, så välj en skyddad förvaringsplats.
Rosa toner i inspirationsrabatt hos Dahliafarmen på Österlen.
Jag har äventyrliga kolleger som struntar i att gräva upp sina dahlior och istället täcker marken med ett vattentätt och frostskyddande täcke över vintern. Varma vintrar i låga växtzoner kan det fungera, men blir det riktig tjäle så riskerar hela rasket att frysa bort. Så det är en chansning.
Dagarna blir längre och varmare och driver på blomknopparnas utveckling på fruktträd och bärbuskar. Ännu är det inte för sent att beskära, men så fort knopparna blir synliga bör man ta det försiktigt med att riva och slita i grenarna. Bättre att återkomma med ännu en lättare beskärning till sommaren/hösten.
Relativt nyplanterade blåbärsbuskar som fått en rejäl torvbädd.
Trädgårdsblåbär, även kallade amerikanska blåbär, är underbara bär, som dock inte ska jämföras smakmässigt med vilda blåbär, för då blir man lätt besviken. Men tänker man sig att det är ett annat blått bär som är lättplockat och ger stor skörd, så är det lätt att falla för dem. Det finns mängder av sorter att välja mellan, liksom högväxande och lågväxande, och du behöver minst två olika sorter för att få en god skörd.
Äldre blåbärsplanta (och ett hallonskott) som gallrats ut.
Vårplantering funkar bra och då får du bär redan första året. Tänk på att de är surjordsväxter som helst växer i ren torvjord eller rhododendronjord. Gräv ut ett brett dike och fyll det med okalkad, torvrik jord. Har du redan äldre plantor så fyller du på med ett tjockt lager ny torv på våren. Under den nya jorden strör du ut rhododendrongödsel, som är naturligt surgörande. Gamla buskar (från ca 5 års ålder) behöver dessutom beskäras för att kontinuerligt bilda nya fruktbärande skott. Klipp ner två-tre av de äldsta grenarna på varje buske ända till marken under tidig vår. Tvåårsskotten är de som ger bäst skörd.
Hallonrad som gallrats ut till 3-4 skott per buske.
Hallon kräver också beskärning inför det nya växtåret. Gräv bort rotskott som sprider sig utanför hallonraden. Är de friska kan du plantera in dem i ev hålrum i raden. Klipp sedan bort alla gamla skott som gett bär ifjol. De är tunna, torra och lite gråare i färgen. Årsskotten, som är piskliknande och ofta lätt taggiga, har en helt annan spänst i skottet. De ska ge bär i år och kräver en mullrik och välgödslad jord för riklig skörd. Lägg ut stallgödsel eller kogödselkompost kring rotzonen. Ju mer mullämnen hallonen får, desto mer långlivade blir plantorna.
Kraftigt årsskott från sommarhallon som kommer att ge bär i år.
Har du hösthallon beskär du alla grenar ända ner varje år. Hösthallonen ger bär på årsskotten och är därför lättare att beskära. Hösthallon är härdiga i zon 2-3.
Jordgubbsplanta som ska putsas från gamla fjolårsblad och revor.
Jordgubbar måste man ju ha i trädgården, eller hur! De är oemotståndliga bär som dessutom är ganska lättskötta. På våren väcker du plantorna med att gå igenom raderna och rensa bort ogräs och revor från ifjol. Klipp av gamla, torra blad och revor ända in till plantan. Gödsla sedan med ett kaliumhaltigt gödselmedel (det ska ha mer K än N när du kollar på etiketten). Vattning vid torrt väder när plantorna börjar växa till sig, vid blomning och fram till kartbildning ger större bär.
Äldre buske av röda vinbär som behöver gallras ur.
Vinbär är de köldtåligaste bärbuskarna vi har och likaså de mest vitaminrika. Smakskillnaden är stor mellan de olika färgerna. Vita vinbär är mildast och inte så sura som övriga vinbär. De gillas ofta bäst av barn. De röda vinbären har kraftig och sur smak, men ger en härlig saft. De svarta vinbären är mest aromatiska och kan ätas direkt från busken eller saftas. Nya buskar kan planteras både vår och höst. Äldre buskar beskärs årligen med 2-3 av de äldsta grenarna per buske. Du ser på barken att den är lite grov och släpper från grenen. Gamla grenar ligger ofta lågt längs marken. Klipp ända ner till marken så kommer det snart upp nya, kraftiga skott. Gödsla med kaliumrik näring eller stallgödsel om våren. Vedaska är också bra.
Kraftiga skott och knoppar av röd vinbär. Här ligger blomknopparna och lurar.
Fruktträd som äpple och päron beskär du gärna tidig vår. Blödande träd som plommon och körsbär däremot beskärs om hösten. Under våren ca vartannat år kan du gödsla träden genom att med spett göra djupa hål i marken som du fyller med kornad gödsel. På det sättet når gödningen ner till rotsystemet och fastnar inte i ytskiktet eller gräsmattan.
Vackra sporrar på ett äldre äppleträd.
Äppleträdens vårskötsel handlar mest om beskärningen. Gallra ut tätt växande partier och ta ner höjden om trädet blivit alltför högt. Grenverket ska gärna böja sig utåt sidorna så att alla grenar, och småningom äpplen, får gott om ljus. Skott som riktar sig rakt upp i himlen tar man bort. Kontinuitet är den bästa metoden vid beskärning av äppleträd. Att dela upp momenten i flera omgångar, och gärna återkomma till trädet både vårvinter och sommar ger bäst resultat. Äpplebeskärning kräver en del erfarenhet och om du är osäker är det bäst att tillkalla en trädgårdsmästare. Det går snabbt att förstöra ett träd om man sågar av fel grenar.
Päronets bladknoppar är smala och spetsiga. Blomknopparna är runda och slår ut först.
Päron har lite mer egen (irrationell) vilja än äppleträd och är inte så lätta att styra i tillväxten. Beskär bara det nödvändiga för att inte locka fram vattenskott. Döda och korsväxande grenar tas bort och täta partier gallras ut. Har du problem med att päronträdet inte ger frukt så har det ofta med pollineringen att göra. De flesta päronsorter korspollineras av en annan sort. Du behöver alltså ha två träd som passar ihop, eller ha någon granne med en lämplig sort.
Persikoträd spaljerat mot en varm vägg. Perfekt pollineringsläge.
Persikoträd är fortfarande lite exotiska, men det finns härdiga sorter numera som börjar planteras mer och mer på friland. De kräver lite extra vinterskydd och gärna pollineringshjälp tidigt om våren. Välj helst en södervägg att spaljera persikoträdet mot för att det ska få så bra förutsättningar som möjligt. Under vårvintern är det bra att skugga plantan med t ex säckväv för att det inte ska lockas att blomma för tidigt. Då kan du flytta fram blomningen några veckor tills det är varmare väder och fler pollinatörer som är ute och flyger. Annars är ett bra tips att pollinera det självfertila trädet för hand med en liten pensel eller fingertopp. Dutta med penseln från blomma till blomma så att pollenet får fäste på den lilla pistillen mitt i varje blomma. Vattna trädet vid behov, särskilt om det står nära en husvägg där det är väldränerat. För att frukten ska bli stor behöver trädet extra vatten. Blir det många kart som sitter tätt behöver du gallra, för att de ska kunna växa sig större än pingisbollar. Tänk också på att många persikor drabbas av krussjuka under tidig sommar. Du behöver då plocka bort alla krusiga blad som bildas på trädet. Det kommer en ny omgång blad senare. Släng angripna blad i brännbara sopor.
Rabarber som kommit igång och njuter av den extra näringsgivan.
Rabarber är varken frukt eller bär, utan klassas som en grönsak. Men den får komma med här i alla fall. Rabarbern börjar växa riktigt tidigt om våren. Rensa ur bädden från ogräs och lägg på rikligt med stallgödsel eller kompostjord runt plantorna på våren. När de väl sätter igång med tillväxten går det fort och då är det svårt att nå in med näringen under de frodiga bladen. En rabarberplanta behöver gott om vatten och kan behöva stödvattnas under vår och försommar ifall jorden är torr eller väl genomsläpplig. För övrigt är rabarber den mest självgående planta man kan tänka sig.
Jag älskar att gå runt och spana med kameran i trädgård och natur! Varje dag ger nya motiv. Ibland nära-nära och ibland på lite avstånd. Skruvade vinklar och oväntade småkryp. Allting mellan himmel och rotzon! Du får gärna hänga med i mina trädgårdsbilder på Instagram! Växla till @green_spire
Nu går luktpionerna på sina sista sidoblommor för i år. Det var en makalöst slösig blomning, som vanligt. Ingen sommar utan pioner, kan jag säga. Och ingen pionsommar utan ett besök hos Åbergs Trädgård i Ystad. Sådana jätterabatter har inte många av oss möjlighet att ha hemmavid, så då får man åka bort för att frossa på riktigt.
Auguste Dessert har karaktäristiska ljusa bladkanter och en härlig doft
Problemet med uppbindning tar de inte så allvarligt på hos Åbergs, utan de sorterna som blir högst och slängigast får stödja sig på kortare, stabilare. Blir det en blöt försommar växer stjälkarna längre och då ligger alla över varandra i en hög. Man får böja på knäna för att titta in i blommorna och borra näsan i kronbladen. Och det gör man.
Luktpioner doftar olika. Någon lätt och pudrigt. En annan väldigt tydligt och kryddigt. Doften hos en pion är olika under morgon och kväll. Doften kan också påverkas av lufttemperatur och -fuktighet. Tidigt på morgonen på väg till jobbet är doften starkast. Mitt på dagen i fullt solsken blir den beskedligare. Vissa sorter luktar nästan lite illa.
Duchesse de Nemours, läcker som en citronsorbet!
Bland de starkast doftande vita kan favoriten ’Duchesse de Nemours’ och ’Kelway’s Glorious’ nämnas. Dubbla och rent vita med lite svagt limegult längst in på kronbladen. To die for, alla kategorier. ’Sarah Bernhardt’ och ’Alexander Fleming’ är ljuvligt doftande i den rosa färgskalan.
Den blodröda sorten Marie Brandt har snyggt rödfärgade stjälkar
Genom åren har det blivit många sorter i egen trädgård också, men eftersom jag är ganska slarvig med att spara etiketter eller anteckna sorter, så får jag i efterhand gissa mig till vad det är som jag planterat.
Gay Paree finns bland de mer svagdoftande, men ack så vacker!
Helst ska man plantera pioner på hösten för att ge dem de bästa förutsättningar. Rotsticklingar som lockar på en trädgårdsmässa om våren kan vara trickigt, och tar ofta många år att utvecklas till en blommande individ. Lätt fuktig och genomsläpplig jord med ett halvskuggigt-soligt läge brukar bli bäst. Plantera dem grunt, inte djupare än i krukan. Och låt bli att peta bland rötterna sen. Lägg inte på för mycket jordförbättring om våren, utan markera redan på hösten i rabatten var plantorna står, så de inte blir täckta med kompost eller kogödsel när odlingsivern vaknar på våren.
Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.
Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?
Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket ”en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.
Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.
Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.
Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.
Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.
Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?
Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora
”Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan. Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan. Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner. Bäcken går lite avsides, förirrar sig, ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”
Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)
Häckar och plank är de vanligaste sätten att avgränsa trädgården och skapa enskildhet. Att ge trädgården väggar och tak är något man hör talas om ofta, men hur ska man förstå det? Vad har trädgårdens väggar för betydelse egentligen?
Det första man kommer att tänka på är att de skyddar mot insyn. På landsbygden kanske mindre viktigt när grannarna bor en bit ifrån. Men att skydda mot blåst är en funktion som är lika viktig oavsett var man bor. Det kan vara precis lika dragigt i stan som på landet. Fast här ligger Skåne ändå i särklass! Det är inte bara vi som bor och njuter i trädgården som önskar skydd, utan växterna gör det också. En skyddande häck kan höja växtzonen med flera steg och ge dig tillgång till mer exotiska arter än som annars hade överlevt på den platsen.
En kort häck kan fungera som insynsbarriär mot bortre delar av trädgården om den placeras på en strategisk plats nära betraktaren. Om infarten är störande när du sitter på din uteplats så krävs det kanske bara några meter häck, eller två korta snuttar som går lite omlott, för att stoppa insynen från dem som går på gatan. Effekten är förbluffande och kostnaden liten. Det handlar bara om att hitta rätt placering.
Den gröna häcken håller ihop färg- och formintrycket och framhäver rabattens växter.
Häcken kan också fungera som enhetlig fond för rabatter och planteringar. För att hålla ihop en färgrik och formrik plantering behövs en neutral bakgrund. Gärna en vintergrön häck och allra helst idegran, om du frågar mig. Den är häckarnas Rolls Royce – tät, vackert mörkgrön, lätt att reparera då den skjuter skott från äldre grenar och lagom snabbväxande.
Kanske den smalaste häck jag sett – avenbok ca 20 år gammal.
Klippta häckar är alltid mer distinkta och tar dessutom mycket mindre plats. Ett plank tar avgjort minst plats, men är inte alltid så charmigt. Du kan med ett genomtänkt växtval och noggrann beskärning få en riktigt smal och stram häck som inte blir mer än 30 cm bred. Vill du däremot ha en blommande, friväxande häck och har gott om plats, så finns det andra arter för det.
En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar blicken från att vandra vidare.
Häckar och öppningar i häckarna ger inte bara rumsavgränsning och labyrintkänsla, utan de skapar spänning och intresse för vad som kommer härnäst. En trädgård med flera små rum är mer spännande än en stor, öppen yta utan avskiljande väggar. Flera olika rum i trädgården ger dig större frihet att välja olika stilar, med varierande färgskalor och växtslag. Så det blir varierande utan att bli plottrigt. Smart!
Större plantskolor kan visa prov på olika typer av häckväxter för att förenkla ditt val.
Har du flyttat till en ny trädgård, så börja med att planera och plantera häckarna det första du gör. Rumsindelningen gör att du kan koncentrera dig på att färdigställa ett trädgårdsrum i taget. Häckplantor finns i olika kvaliteter i plantskolorna och har du råd kan du få en i princip färdigväxt häck, tät och välbeskuren, från första säsongen. Annars tar det bara några år att forma en skyddande häck. Det är aldrig för sent att börja!
Fem våningar upp i luften finns en ny Köpenhamnsattraktion, ÖsterGro, ett stadsodlingsprojekt med inspiration från New York. På taket till en tidigare bilhall stod bilarna parkerade innan, men nu går platsen inte längre att känna igen. Efter att över 100 ton jord fraktats upp med bilhissen och spridits ut över 600 kvadratmeter tak är odlingsläget nära nog perfekt. Värme och fullt ljus hela dagen.
Foto: Malin Lobell 2015
Här finns bikupor, hönshus, växthus och restaurang. Trädgården är öppen för workshops och kurser inom ekoodling och restaurangen serverar egenodlade läckerheter från april-oktober. Allting invigdes 2014, så förvandlingen från grå industrimiljö till en naturupplevelse mitt i stan har gått fort. Odlingen drivs av en förening med ca 40 medlemmar och en halvtidsanställd trädgårdsmästare som sköter den dagliga driften.
Foto: Malin Lobell 2015
Det låter fantastiskt och jag skulle gärna uppleva det på plats nästa sommar. Hur man hittar dit? ÖsterGro ligger vid St Kjelds Plads i stadsdelen Österbro i nordöstra Köpenhamn. Närmaste tågstation heter Ryparken. Föreningen har även en egen facebooksida.
Tack Malin Lobell, från odlastaden-bloggen, för att jag fick låna dina bilder!
Håller på att lägga över hemsidan och bloggen på ny hosting. I denna process har bilderna från de senaste veckornas blogginlägg försvunnit. Vi jobbar på att få det att fungera igen!
Tulpaner i gräsmattan kan man gärna prova. Är det torrt finns det chans att de återkommer fler år.
Alla som inte har rådjursproblem borde definitivt satsa lite pengar på tulpanlök till hösten! Ofta sammanfaller lökplanteringen med den tid då man börjar bli lite trädgårdstrött efter en arbetsam trädgårdssommar. Men ge inte upp – orka gräva lite till och sätt några påsar tulpanlök i jorden. Du kommer att tacka dig själv nästa vår!
Möjligen den tidiga fylldblommande ’Peach Melba’ med strimmiga pionliknande blommor.
Moderna högförädlade tulpansorter är tyvärr ofta att se som ettåriga vårblommor. De är framtagna för snitt och orkar inte riktigt komma igen flera år på raken. Men man kan ge dem lite hjälp på traven. En varm och väldränerad jord i soligt till halvskuggigt läge är en bra början. Lyckas man med att samtidigt få till en humusrik och sandblandad jord som lättas upp med komposttillskott och barkmull varje år så har man gjort sitt allra bästa för att få tulpanerna att trivas.
Ett blomhav av tulpaner i Slottsträdgården i Malmö.
Min leriga trädgårdsjord är för tung för att de flesta tulpaner ska orka blomma igen år efter år, men det finns några gamla Darwinhybrider i rabatten som inte är så knussliga. De tar sig upp ändå fast förhållandena är eländiga. Alltså det är sommarfukten och den kompakta jorden som gör att tulpanerna inte orkar bilda nya sidolökar. Hade jag varit riktigt välstrukturerad och med gott om tid så hade jag provat att sätta lökar på hösten i prima jord i stora krukor eller korgar som jag gräver ner i rabatten, för att sedan lyfta upp dem och torka dem över sommaren.
’Ballerina’ tillhör Tulipa gesneriana- liljeblommande gruppen.
Tycker ändå att jag fick till en riktig toppkombo när jag satte tulpanen ’Ballerina’ runt päronträdet där de nu blommar i sällskap med klängande lila klematis och skira ängsbräsma i gräsmattan. Får försöka peta ner några lökar till, kanske i någon lila färg, t ex ’Queen of the Night’ för att säkra blomning även nästa vår. Om det nu skulle vara så illa att ’Ballerina’ går ut. Men platsen här är en av de bättre trots allt, för rotzonen kring trädet är alltid snustorr om sommaren, så jag har visst hopp trots allt.
För att ge tulpanerna lite extra kraft kan man strö ut benmjöl på jorden eller i gropen vid plantering. Blodmjöl är snabbverkande näring som även skrämmer rådjur och den kan strös ut om våren när knopparna är på väg upp. Annars är kompostjord eller kogödsel ett bra alternativ efter blomning. Låt bladen vara kvar och vissna ner, men knipsa av den vissnade blomställningen för att löken ska återhämta sig och samla kraft inför nästa års blomning.
För de flesta villaträdgårdar med ordinär storlek är det en fördel att kombinera perenner och vedartade växter (buskar, klängväxter, små träd) i blandade rabatter. På så sätt får man både blomning, intressanta bladverk och en viss utfyllnad och struktur även vintertid. Placera rabatten där du ser den mest, där du vistas eller går förbi ofta. Det kan vara utanför köksfönstret, vid terrassen eller längs uppfarten.
Att anlägga rabatter längs husväggarna har flera nackdelar. För det första är det vanligen alldeles för torrt intill husgrunden. Regnet kommer inte in och det blir ettdera mycket solstek eller riktigt skuggigt intill väggen. Så flytta ut rabatten en bra bit från huset och gräv där du kan se den från många håll samtidigt. Har du möjlighet så välj en lugn bakgrund av häck eller staket bakom. Du får skydd och en enhetlig fond som lyfter fram de enskilda växterna.
När det gäller storlek på rabatterna skulle jag föredra en stor framför flera små. Gör dem inte för små och smala, för det blir mindre plats för visuellt djup, något som är en effektskapare i rabattdesign. Det blir också mycket mera lättskött att hålla ihop planteringarna. Genom att plantera i olika nivåer håller du ihop volymen och utnyttjar markytan på bästa sätt. Plantering i olika skikt tidsmässigt ger variation. Under en större lövfällande buske planterar du tidiga vårlökar och runt dem skuggtåliga perenner. Allra först på våren blommar lökarna och snart börjar bladen spricka ut på busken och skapa ett levande skuggspel. Sedan när lökblomningen är över tar perennerna över och täcker in de gulnande lökväxterna. På så sätt kan man få in många höjdpunkter under växtåret.
Ta inte till så du kräks med alla älsklingsväxter i samma rabatt. Begränsa antalet iögonfallande växter för att få ett harmoniskt intryck. Inte alla färger på en gång alltså, utan bara ett par åt gången. Blir det för många höjdpunkter samtidigt som konkurrerar vet blicken inte var den ska landa, utan det blir plottrigt och oroligt. Men fyll hela tiden på tidsmässigt med nya älsklingar så att när en sort falnar så är nästa på gång in. Det är detta som är konsten! Och det är här som bladväxterna kommer in som en harmonisk bas.
En trädgårdsdesigner jobbar gärna med grupper eller fält som man repeterar. Samma växter eller färger kommer igen på flera ställen i rabatten. De ingående växterna smälter in i varandra och skapar rytm. Har man riktigt stora rabattytor att jobba med är det effektfullt att planera med samma växter i stora rektangulära block som ger tydliga och strikta kontraster i färg och form. Annars är det vanligare när det gäller mindre rabatter att man väver/flätar smalare växtfält så att de överlappar och nästan omärkligt glider in i varandra. Oavsett teknik så är det viktigt att färgerna stämmer överens med de grannar som blommar samtidigt.
