Trädgårdskurs – Sida 4 – Greenspire Trädgårdskonsult

Och nu väntar jag på chilin och auberginen

Att auberginen är släkt med potatis, tomat, chili och paprika ser man på blomman. — Att auberginen är nära släkt med potatisen kan du snart se på blomman.

Chiliplantan har mycket gemensamt med auberginen. Båda är värmeälskande och vill växa skyddat. Ett växthus eller vindskyddat, soligt hörn måste du ordna. Båda växterna formar en liten buske som kräver mycket vatten och näring för att utvecklas optimalt. Blir de höga och får tunga frukter måste du kanske binda upp dem.

Bägge sorterna frösådde jag inomhus i mars månad. Efter att det började bli frostfritt ute flyttade jag dem till det lilla hemmagjorda tomathuset. Men där blev det alltför mörkt i takt med att tomatplantorna växte till sig. Så de har nu fått ett eget hus av gamla fönster i en ram.

Fuktighetshållande och mullrik jord är viktigt. De här har fått en blandning av planteringsjord, kogödselkompost och kompostjord. Sedan gödslar jag med hönsgödsel och röd Algomin ca en gång i veckan. Passa på med vattningen så de inte torkar ut och skaffa vattningshjälp om du åker bort flera dagar. Odlar du i kruka torkar jorden lätt under heta dagar.

Mina aubergineplantor visar ännu så länge inga tecken på frukt. Men de blommar jättefint, så jag hoppas de blir pollinerade. Auberginen är bäst att skörda strax innan den är fullt utvecklad och mogen. Chilin jag har i år ska bli röd, men jag tänkte prova att skörda någon frukt som grön för att se vad den smakar.

Bägge sorterna kan angripas av vita flygare och bladlöss. Svampsjukdomar kan komma in om du har alltför fuktigt i växthuset. Håll en god luftcirkulation, både för pollinatörernas och plantsundhetens skull. Det är bättre att gödsla med mineralrika gödselmedel än att ge för mycket kväve. Vedaska, benmjöl och röd Algomin är alltså bra. Om du hittar skadedjur så mosa dem med fingrarna och spruta med såplösning. Spruta ofta tills skadedjuren ger med sig. Är plantorna svårt angripna hjälper inget annat än att slänga dem. Men kollar du växterna ofta ska det inte behöva bli så illa.

Gallra äppleträden för större frukt

Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.

Just i år verkar fruktövervikt inte vara något jättestort problem, för mängden är klart mindre än t ex ifjol. Men det finns ändå en poäng med att gallra både kart och årsskott. Vissa sorter som Victoriaplommon och äpplet Ingrid Marie har en tendens till att sätta större fruktmängd än grenarna orkar bära upp. Det finns också sorter som har varannat-års-bördighet. Då kan man jämna ut fruktsättningen genom kartgallring och hjälpa dem att hushålla med krafterna.

Tätt sittande äpplen bör gallras för att få större och smakligare frukter. — Alltför tätt sittande frukter ger sämre smak och mindre äpplestorlek. Dags att gallra!

Ofta faller det en del misslyckade fruktbörjan redan i juni. Blir det sen en kraftig torka som i år släpper träden ytterligare kart längre fram. Nu är det dags att göra en manuell gallring bland i första hand sjuka och missbildade frukter. Ta sedan bort ytterligare kart där de ligger och trycker på varann. Trots att det känns hårt så blir det både friskare och större frukter när de har luft omkring sig.

Täta vattenskott gallras ur för att spara på trädets krafter. — En skog av vattenskott kan bli följden efter en hård vinterbeskärning.

Har du inte hunnit gallra bland årsskotten, eller vattenskotten än, så är det hög tid nu innan de förvedar sig. Solljuset kommer bättre fram till frukten och det blir bättre luftdrag mellan grenarna, vilket ger mindre risk för sjukdomar. Dessutom får du en betydligt lättare vårvinterbeskärning nästa år. Och du sparar på trädets krafter då det slipper underhålla en stor bladmassa hela sommaren.

Det är inte så svårt. Böj försiktigt skottet med tummen mot pekfingret, där det sitter fast i grenen. Gör du det vid rätt tid släpper skottet lätt. Slit inte så hårt att ev frukt släpper. Då är det bättre att plocka fram sekatören. Ungefär en tredjedel av alla vattenskott brukar jag ta bort. Sedan kan du göra en pincering, eller inkortning av ytterligare ca en tredjedel av årsskotten. Ner till 4-5 knoppar är lagom. Här läggs grunden för sporrutveckling i skotten. Tänk på att inte sommarbeskära senare än augusti månad, då sent utvecklade skott inte hinner avmogna före vintern och riskerar att frysa bort.

Vresrosor är de mest supertåliga trädgårdsväxter du kan hitta

Av någon anledning räknas de inte till ”de fina” rosorna. Jag antar att det hänger ihop med att de är alltför vanliga och alldeles för lättskötta och tåliga för att erbjuda den hängivna trädgårdsentusiasten några utmaningar. Men vresrosorna, Rosa rugosa, har faktiskt utnyttjats länge av rosförädlare på grund av sina många, goda egenskaper. De friska rosorna är mycket tåliga och härdiga samt har en kontinuerlig blomning. Ju sämre förhållanden, desto bättre chans att just en rugosaros passar in där.

Hansarosen har en underbart stark doft och oavbruten blomning från sommar till november. — Hansarosen har en blåaktig purpurröd färg och underbar doft.

De flesta vresrosorna hör till de allra mest lättodlade buskarna över huvud taget. De växer bra på sandig och torr mark och klarar sig på vindutsatta och skuggiga ställen utan knot. Var ser man ofta vresrosor i det vilda? Jo på sanddyner längs stränder i Danmark och kustbandet i södra Östersjön. Tuffa förhållanden utan någon som helst omvårdnad.

Hybrider med rugosa-ursprung som jag gillar, förutom ’Hansa’, är t ex den ljuvt rosa ’Jens Munk’ som du ser på bilden här ovan. Du kan känna igen den på att kronbladen är lite urnupna och ur detta hack går det en vit sträng in mot blommans mitt. ’Jens Munk’ är en frisk rossort som tål skugga och växer upp till zon 6. Den blir ca 1,5 meter hög och ungefär lika bred.

De typiska rugosa-rosorna växer på egna rötter och förökar sig genom att sprida sig i sidled. Nya skott sticker upp titt som tätt och det kan vara svårt att begränsa vresrosens utbredning. Bäst lämpar de sig därför som slänttäckning där de både binder ihop ytjorden och håller ogräs borta. Beskärning är ingen rocket science, utan det räcker att gallra ut äldre skott årligen eller att skära ner dem totalt med 3-5 års mellanrum. Enklast gör man det med röjsåg. Jag föredrar den här metoden för de gräsliga taggarnas skull. Taggborsten är förfärlig, trots att buskarna sällan har några kraftigare taggar.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar. — En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Fin bok om lök- och knölväxter

Känner du lite extra för just lök- och knölväxter, även kallat geofyter, så är det här absolut en bok att satsa på. Den är skriven av min gamla lärare på Alnarp, Kenneth Lorentzon tillsammans med Eric Wahlsteen. Noggranna beskrivningar av arternas utseende, släkte och ståndort varvas med ingående fakta om hur man bäst etablerar en växt och hur den förökas. Det finns också kartor som beskriver härkomsten för de olika släktena. Här finns även ett otal fotografier från växternas ursprungsmiljöer, och det gillar jag skarpt. All fakta du behöver finns här. Finns det något jag kan önska är att man hade tagit hjälp av en skicklig originalare som hade fått bilder och texter på rätt plats i layouten. Det är lite hemmabygge över det hela.

Boken beställer du via www.geofyter.n.nu Den kostar 350 kr inkl frakt.

Rådjurssäkra växter

Stenpartiväxter som backsippa och gultörel lämnar rådjuren ifred. — Del av stenparti som jag anlagt hos kund med stora rådjursproblem.

Rådjuren kan verkligen engagera en del trädgårdsägare. De är ju underbart gulliga i skogen, men passar gärna på att testa nya smaker i folks trädgårdar. Vissa områden är hårt drabbade och där drar rådjuren från den ena grannnen vidare till nästa i jakt på skira skott och frodiga knoppar. Det finns växter som är onödiga att ens fundera på i trädgårdsplaneringen om du bor i rådjursrikt område, som tulpaner, penséer, höstanemon, många rosor och flox. Men det finns också mängder av växter att välja mellan som brukar ratas av rådjuren. Jag ska ge dig några tips. Men kom ihåg att smakvariationen kan vara lokal – det kan givetvis finnas enstaka djur som avviker.

Gullregnets överdådiga blomning kan man få njuta av även om amn har rådjursproblem på tomten. — Rådjuren låter lyckligtvis gullregnet vara kvar så man kan njuta av denna underbara försommarblomning.

Bland de höga buskarna kan nämnas häggmisplar, korneller och gullregn. Även de flesta syrener brukar få stå ifred. Fläder, paradisbuske, olika try och rönnsumak är några andra. Bland lägre buskar kan vi ta ölandstok, spiraeor, aronia, hortensior, oxbär och sibirisk ärtbuske. Kaukasisk vingnöt är ett frodigt, flerstammigt träd som brukar klara sig.

Den stiliga höstblommande perennen silverax brukar rådjuren lämna. — Den stiliga och mycket väldoftande perennen höstsilverax brukar rådjuren lämna orörd.

Ligularia, lavendel, stormhatt, silverax och pioner tillhör gruppen perenner som brukar klara sig från rådjur. Rudbeckior, temynta, kattmynta, daggkåpa, plymspirea, lupiner, klättar och iris likaså. Prova gärna också lungört, digitalis, ormöga och salvia.

Kungsängsliljan ingår i släktet fritillaria som brukar lämnas kvar av rådjur. — Kungsängsliljan är en fritillaria med illasmakande lök.

Istället för tulpaner får du sikta in dig på vårblommande lökväxter som luktar lite illa. Typ fritillaria, narcisser, vintergäck, gula krokus, snödroppar och snöklocka. De ettåriga växterna krasse, brudslöja och fuchsia kan få bli kvar, men av just ettåringarna så är det lätt att även krukorna på trappan blir länsade.

Det finns väl inte något 100%-igt botemedel mot rådjur. Snarare är det så att man får variera sig om man ska skrämma bort dem från sin trädgård. Bland de mer sympatiska tipsen väljer jag människohår i nylonstrumpor. Och inhägna grönsaksland och jordgubbsland med nätstaket. Sen kan man tydligen också prova pinka i buskagen, doppa oasiskuber i blodmjölssoppa, surströmmingsspad, hjorthornsolja och jag vet inte vad. Visst bor jag på en grisgård där det luktar ibland när vinden ligger på, men förstöra trädgården med sådant kolijox är väl inte så kul. Rå’odör heter ett medel som tydligen funkar rätt så bra. Luktar också illa såklart.

Kamelian är för finlirare

Kamelior är köldkänsliga växter som kräver en sval vinterförvaring med god luftfukt och plusgrader. Tyvärr ingen växt för torra stadslägenheter, och just det gör mig lite beklämd när jag ser mängder av billiga kamelior saluföras i plantbutikerna på våren. Kommer de att få ett gott liv, eller hamnar de i soporna efter den första blomningen? Desto mer fullträff då att se dem växa frodigt, på rätt ståndort i trädgårdar längs den regniga skotska växtkusten. Det blir nästan för bra när man ställs framför en fyra meter hög kameliabuske med tusentals knoppar och nyss öppnade fluffiga blommor. Man kan få hjärtinfarkt för mindre! Här hemma måste vi ta in våra små, krukodlade exemplar för vintern och hålla efter typiska vinterförvaringsskadedjur som spinn och bladlöss.

Kamelian ska stå i fuktig, kalkfri jord och helst vattnas med regnvatten eller avkalkat vatten. Den är en typisk surjordsväxt. Har du egen brunn och bor i ett område med kalkrikt vatten så betyder det att du kokar upp vatten, låter det stå och vattnar nästa dag när kalken sjunkit ner till botten i kannan. Släng den sista slatten. Plantera i rhododendronjord och gödsla med näring för surjordsväxter, halv dos en gång i veckan under perioden april-augusti. Under sommaren kan kamelian gärna stå ute, dock inte i solen, utan på ett skuggat ställe. Glöm inte en jämn vattning, annars trillar knopparna av. Får du allt detta att stämma kan du njuta av den underbaraste blomning i april-maj.

Pioner ligger högt på listan över älsklingsväxter

Pionerna tillhör ett stort släkte med ett 30-tal arter som kommer från så skilda håll som Europa, Ostasien och Nordamerika. Jag är än så länge bara nybörjare, men pionvurmen är ett doftminne från barndomen som är så underbart att återuppleva. Så pionerna ska dofta för att få plats i mina rabatter.

Gemensamt planteringsråd för de flesta pioner är att de vill ha en djup, näringsrik och humusrik jord som ska vara fukthållande, men ändå väldränerad. Det betyder på ren svenska en väluppblandad lerjord. Med kompost, med grus och med torvmull. Satsa hellre på lite kalkrik jord, så de krossade äggskalen kommer väl till pass även här. Pionerna gillar soligt läge, men det kan gärna vara en lätt, vandrande skugga under dagen. Trevliga grannar i rabatten är narcisser på våren och höstanemon till hösten. Sen gillar jag att blanda in blått i pionerna och då blir det både riddarsporre och stormhatt. Och varför inte en klätterkon med en svagväxande klematis mitt uppe i allt.

Pioner planteras grunt nära jordytan och tänk därför på att inte jordförbättra rätt ovanpå plantan, utan runt omkring den. Kommer rötterna för långt under ytan kan du få problem med blomningen. Benmjöl och hönsgödsel är bra, men även kogödselkompost runt plantan. Blir det väldigt torrt om sommaren kan du behöva vattna pionerna, men annars är de lättskötta. Se bara till att stödja upp de tunga stänglarna när de börjar utveckla knoppar, annars kan de lätt brytas av tyngden. Särskilt efter regn.

Har du hjärta att dela pionerna så kan du göra det på hösten, men annars växer de gärna ostört i många år. Så jag köper hellre en ny sort och fyller på med än riskerar att störa nästa säsongs blomning på mina små älsklingar. Och nu på våren är en bra tid att utöka pionsortimentet, trots att de små spinkiga stänglarna inte ser så lockande ut i plantbutiken. De behöver lite tid för att anpassa sig i rabatten innan det är dags för blomning, så slå till nu!

Vilken väljer du? ’Sarah Bernhardt’ är en fylldblommig rosa klassiker. Doftande och tät som en nejlika i blomman, vilket gör att den kan fara illa regniga somrar. ’Red Charm’ är mörkröd, fylld och doftande. ’Laura Dessert’ den underbaraste gulvita blomma som ser ut som en citronsorbet. Doftar också gott. ’Angel Cheeks’ ett ljusrosa tyllfluff med god doft.

Är rosbeskärning krångligt?

En ung Mme Boll beskuren med grenar i olika längd. — Detta unga exemplar av Mme Boll har beskurits med grenar i olika längd.

Det finns ett tillfälle där man ofta får hjälpa till som trädgårdskonsult och det är vid vårens rosbeskärning. Rosor finns i så många olika slag och det kan vara knepigt att hålla reda på när och hur de olika typerna ska beskäras. Det är bra att skriva ner namnen på rosorna medan man kommer ihåg det, för då kan jag lättare välja en passande strategi för varje enskild ros. För de ska betraktas som individer, om de nu inte är planterade i stora monokultursjok. Grundindelningen i grupper följer växttyp och om rosen blommar en gång eller remonterar. Men man kan också tänja på gränserna och behandla en buskros som en klängros på gynnsam plats och låta den växa till sig över flera år. Eller beskära en svagväxande klätterros hårt så att den formar en buskros. Fryser rosen alltid ner på vintern nästan till basen blir den rätt hårt tagen och kommer aldrig att bli särskilt storväxt. Detsamma gäller de som älskas av rådjur och harar.

Den remonternade buskrosen Ghislane de Féligonde spaljerad mot en vägg har fått en lätt beskärning. — Remonterande buskros som planterats mot en vägg och som bara beskärs lätt.

Rosor är individuella i sin utveckling på våren. De som skjuter kraftiga skott tidigt beskär du tidigare, för att inte riskera att bryta loss de långa skotten vid beskärning. Annars brukar man ju ha som tumregel att beskära rosorna vid den tid då björkarna har muröron. Andra kan man behöva vänta ett par veckor till för att se var knoppanlagen sitter. Klipp inte för tidigt, medan det är risk för frost, för då kanske de översta knopparna fryser och du får göra om proceduren.

Rosor utvecklas olika snabbt om våren. Vänta med beskärningen om du inte ser några knoppar. — Här syns ännu inga knoppar på denna mossros. Bara att vänta och se.

Ta alltid först bort död och skadad ved, även gamla stubbar som blockerar utrymmet för nya skott. Du ska alltid gynna utvecklingen av nya skott som kan ersätta gamla grenar på sikt. Klena grenar som inte orkar bära upp blommor tas också bort. Snittet läggs snett över utåtriktad knopp. Inte för nära och inte för lång tapp. Tänk gallring och klipp gärna grenarna på lite olika höjd, speciellt på busk- och klängrosor så det inte blir en kvast.

Buskrosor skärs gärna på olika höjd för att ge en jämnt växande buske. — En buskros som beskurits ganska hårt, men med grenar i olika höjd.

Beskär inte för lätt! En hårdare beskärning ger större rosor och ofta friskare plantor. Växer rosen för tätt blir luftväxlingen sämre och plantan drabbas lättare av svampangrepp. Riktigt gamla grenar kan dock ha svårt för att skjuta nytt (liksom t ex lavendel). Ta därför flera år på dig om du ska föryngra en riktigt gammal ros.

En buskros som smakar gott - Louise Odier bör skyddas med nät till vintern. — Buskrosen ’Louise Odier’ planterades ifjol och fick tyvärr inget gnagskydd till vintern.Nu är det inte mycket kvar.

Remonterande buskrosor ( t ex ’Mme Boll’, ’Henri Martin’, ’Louise Odier’ mfl) beskärs inte för lågt ner eftersom blomningen då blir eftersatt. Långa ettårsskott toppar du till 50-60 cm längd. De grenar sig då och ger fler blommor på sensommaren och till nästa år. Tänk mer gallring för att ge en luftig buske med olika långa grenar.

Rabattrosor är frostkänsliga och fryser ofta ner lågt på plantan. Klipp i så fall strax ovanför det första friska ögat eller välj första utåtriktade knopp. Lämna 5-7 av de kraftigaste grenarna med en bra placering runt om. De flesta rabattrosor trivs bäst med omväxlande lätt och hård beskärning vartannat år. Hård beskärning = 10-15 cm eller 3-5 ögon per gren. Lätt beskärning = 20-40 cm långa grenar. Speciellt tehybrider får inte tas för hårt. Vill du, och vintrarna är gynnsamma, så kan du forma de storblommiga rabattrosorna till högre buskar över flera år. T ex ’Peace’, ’Queen Elizabeth’ och ’Super Star’ kan bli höga, fina buskar om de växer skyddat. I gruppen rabattrosor ingår våra vanligaste floribunda- och polyantarosor som ’Nina Weibull’, Ingrid Bergman’, ’The Fairy’ och ’Allgold’, bara för att nämna några exempel.

Lycka till med årets rosbeskärning!

Dags att dela snödropparna efter blomning

Snödroppar kan vara lite knepiga att få att lyckas från lök som man sätter på hösten. Orsaken är att de små lökarna snabbt torkar ut när de kommer in i den varma plantbutiken. Den bästa tiden att föröka snödroppen och den besläktade snöklockan (båda tillhör familjen amaryllisväxter) är nu på våren efter blomningen när de fortfarande har de gröna bladen kvar. In the green, säger engelsmännen.

Fråga vackert någon granne eller god vän som har mycket snödroppar i sin trädgård om du kan få ett par tuvor. Gräv ganska djupt, för lökarna sitter längre ner än man tror. Dela sen varje rugge i många små tuvor med ett par lökar i varje. Plantera dem direkt i en halvfuktig jord i halvskugga. Mullrik lerjord är snödroppens förstaval, men den passar i de flesta fuktighetshållande jordar. Och nästa år kan du glädjas åt en ännu större snödroppsblomning.

Snödroppen, Galanthus nivalis, förökar sig naturligt genom sidolökar, men också via frön som bland andra myror bär omkring på. Se bild på snödroppens frökapsel här nedan. Det finns flera vackra sorter av den vanliga snödroppen , bl a den fylldblommiga Galanthus nivalis ’Flore Pleno’ som jag visade på bild i ett äldre blogginlägg.

Snödroppens frön mognar tidigt och sprids sedan av bl a myror som bär runt på dem. — Snödroppens lättgroende frö sprids av bl a myror som bär runt på dem.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: