Etikett: Clematis

Klematis är mycket mer än bara ’Jackmannii’. Den blå rikblommande superklematisen är säkerligen den allra vanligaste inom sitt släkte, men det finns mängder av mångsidiga klättrare inom de olika klematis-grupperna. Många gånger är de som allra vackrast när man blir överraskad av att se dem där de växer, på platser där man inte hade förväntat sig att hitta dem.

Mina favoriter är så många, men de som växter slingrande uppför ett knotigt gammalt träd är oftast de käraste. Då befinner de sig i ett riktigt sammanhang, med ett växtsätt som är anpassat till den gamla trädgårdsmiljön. Släktet klematis är stort – det består av ett par hundra arter och former, och därtill kommer ett par tusen hybrider, både stor- och småblommiga, som tagits fram av entusiastiska klematisodlare. Blomformen är enkel eller dubbel, hängande i klocka eller platt och vidöppen mot besökaren. Det finns också många klematis som doftar underbart starkt och gott.

Det är lätt att förföras av stora, pråliga blommor, men glöm inte bort att titta in i den småblommiga klockan eller det ulliga fröhuvudet med sin rufsiga höstperuk. Många arter är utomordentligt härdiga och går att odla ända upp i norr. Men det finns också känsliga sorter som inte överlever den nordiska vintern, utan måste övervintras frostfritt i uterum.

Clematis vitalba, skogsklematis, (bilden ovan) kan växa förvildad i Skåne. Den har långa, sega lianer till grenar, som med stor växtkraft väver in andra växter eller gammalt bråte. Det duger inte med en järnspiral/klätterväxtställning för att härbärgera den. Minst ett stort träd eller kraftigt staket ska man ha för att den inte ska välta allting. Rankorna blir lätt 10 meter långa. Blommorna är små och nästan inte klematislika, de doftar ljuvligt och blommar från juli till hösten. Därefter sätter den vackra fröställningar.

Klematis är inte krångliga växter. De anspråkslösa vildformerna behöver du knappt beskära, utom när de vuxit sig alltför risiga, och de är rätt så tacksamma för de flesta ställen där du placerar dem. Fast helst vill de inte stå upp mot heta husväggar. Där blir det alltför torrt för rötterna. En halvskuggig plats är oftast bäst. Kalkhaltig, kraftig jord passar de flesta, gärna kompostblandad. Vattna sedan regelbundet den första sommaren efter att du planterat din nya klematis.