Att starta sin första köksträdgård

Några jordgubbsplantor borde absolut få plats i odlingen.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.

Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.

Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.

Rödbetor är lätta att odla och bladen kan även ätas i salladen.

Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.

Spenat och sallad är lättodlade grönsaker för nybörjaren.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.

Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.

Ärter sås i varm och lucker jord.

Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.

Lycka till med din odling!

 

Gödsling av trädgårdens växter

Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.

Nässlan växer frodigt hos hallonen eftersom hallon får mycket gödsel.
Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.

Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.

Att tillföra en svag gödseldos i varje vattning ger bäst effekt för de flesta växter.De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter.  För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.

Gräsklipp är ett bra, långsamverkande gödselmedel som passar de flesta växter.

Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.

Tusensköna kan snabbt komma in i odlingen via gräsklipp i täckodlingen.
Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!

Testa att odla egen Physalis

Kapkrusbäret är en syrlig och frisksmakande frukt som skyddas av sitt papperstunna skal.

Physalis peruviana är en liten sötnos som säljs i små askar i fruktdisken. Dess svenska namn kapkrusbär kan förleda en att tro att den härstammar från Sydafrika, men den kommer egentligen från Sydamerika. De gula bären ligger inneslutna i pappersaktiga, tunna foderblad som påminner starkt om den japanska lyktan, Physalis alkekengii var franchetti, som man odlar i trädgården. De är nära släkt, men kapkrusbäret klarar sig inte utomhus över vintern.

Fröna sås i krukor med vanlig såjord och gror snabbt.

Köp en ask gula Physalisfrukter och peta ut de små fröna. Sätt några stycken frön per kruka i såjord och täck med en plastpåse eller avklippt petflaska så du får lite drivhusmiljö. Lämplig såtid är just nu, i slutet av mars-början av april om du vill få en skörd i sommar. När plantorna kommit upp och vuxit till sig lite planterar du om dem i vanlig krukjord med en planta per kruka. Plantorna toppas redan från början för att bilda buskiga plantor. Ge dem gott om ljus så blir de knubbiga och fina.

Kapkrusbäret blir en stor och buskig planta som ger bär hela sommaren.

När frostrisken är över i början av juni kan du plantera ut ditt kapkrusbär. Den kan växa på soligt och varmt ställe i kruka eller på friland. Blommorna kommer allt eftersom och frukterna mognar under hela sommaren. De är plockmogna när de fått den karaktäristiska gulorange färgen. Vik försiktigt upp svepet för att kolla mognaden innan du nyper av frukten. Det är ett näringsrikt bär som innehåller mycket kalium, karotenoider och höga halter av vitamin C, B12 och E. Smaken är syrlig och frisk och passar bra att ätas som den är, inte bara som dekoration i drinkar!

Det går visst att odla olivträd från frö

Medelhavsländernas klimat och kalkrika, steniga jord passar utmärkt för olivträd.

Olivträden är för de allra flesta av oss Medelhavsländernas symbol nummer ett, skulle jag tro.  Det är en anspråkslös och lättodlad växt som passar även den som är nybörjare på trädgård. Olivträdet trivs bäst med att stå ute om sommaren och det gillar ljus och värme. Vatten behöver det också så klart, och det är inte så torktåligt som en kaktus, men det får gärna torka upp lite mellan vattningarna. Ge regelbundet med gödsel, gärna med mycket kväve. Som de flesta växter vill olivträdet ha en svagare dos, men ofta. Därför är flytande gödsel enkelt att dosera och ge.

Olivträdet kan blomma och ge frukt även i hemförhållanden.

Den ihärdige med gott tålamod kan gärna pröva på att sätta olivkärnor för att driva egna plantor. Du kanske har med dig några riktigt mogna svarta oliver från en resa söderöver. Sätt kärnorna med spetsen uppåt i en kruka såjord. Täck krukan med en genomskinlig plastpåse eller avskuren pet-flaska. Håll jorden lätt fuktig och vänta. Det kan ta lång tid, upp till ett par månader innan kärnorna gror. Olivträd är långsamväxande, så ta det lugnt även när de första skotten börjar ta sig upp ut jorden. När plantan blivit ca 10 cm hög är det dags att plantera om den i egen kruka med kraftigare krukväxtjord uppblandat med t ex marmorkross eller små kalkstensbitar. Jordens pH får gärna vara åt det kalkrikare hållet.

När oliverna mognar blir de svarta.

Ställ din nya olivplanta varmt och ljust och när frostrisken är över kan den gärna stå ute eller i ett välventilerat uterum. Det kommer att ta lång tid innan din planta kommer i blom, men jag tycker du kan njuta av växtens vackra blad och lite knotiga växtsätt ändå. Har du inte tålamod att odla fram ett eget olivträd så finns de ju i alla tänkbara storlekar i växthandeln. Allt ifrån bordsmodellerna på 30 cm höjd till stora stamträd. Dessa är normalt ympade och har kanske både blomknoppar och oliver på plantan. Lycka till med ditt olivträd!

Nya spännande fröer våren 2014!

Vit lavendel med täta blommor är en frönyhet i vår.
Foto: Fleuroselect

Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ’Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ’Elegance Snow’.

Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.

 

Penstemon x mexicale ’Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.

Penstemon finns med blå, rosa och röda blommor.
Foto: Impecta
Den himmelsblå ängssalvian är en nyhet för i år.
Foto: Jelitto

Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ’Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten.  Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.

Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!

Blomman hos salviaarter har en mycket speciell konstruktion.
Foto: anatomicalproducts.com

Nu kan du så basilika inomhus

De hör till de allra mest snabbväxande grödorna man kan odla på fönsterbrädan. På ett par veckor har du en mängd väldoftande basilikaplantor som du kan använda i matlagningen. Vintertid är det svårt att få dem att klara sig, om du inte har tilläggsbelysning. Så då får man klara kryddningen med hjälp av färdiga plantor i mataffären, men nu kommer ljuset mer och mer och då tycker jag du ska passa på och så egna krukor med basilika.

Det finns mängder av olika sorter och färger.

Det allra nyaste är små stamträd av basilika som man börjat saluföra. Man kan tycka det är en udda uppfinning, men jag tycker det stämmer väl ihop med tanken att det ätbara ska även vara vackert där det växer på fönsterbrädan. Men även de helt vanliga basilikasorterna är dekorativa med sin mättat gröna eller rödsvarta färg. Det finns mängder av sorter och förutom den allmänna ’Genovese’ med ganska stora, buckliga blad kan du även hitta frö till thaibasilika, kanelbasilika, citronbasilika och anisbasilika.

Basilikan är en lättodlad kryddväxt som älskar värme och ljus.

Det viktigaste för en basilikaplanta är ljus och värme. Använder du en svagt gödslad jord från början så klarar du dig länge med det, om krukan är tillräckligt stor. Så glest direkt i krukan och täck ytterst sparsamt med jord eftersom fröet är ljusgroende.

Jag läste om hortonomstuderande Malin Nyrén vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp som skrev en C-uppsats kring ljuskvaliténs inverkan på tillväxt och smak hos den vanliga basilikan, Ocimum basilicum och citronbasilika. Hon hade jämfört olika ljuskällor med monokromatiskt (enfärgat, i en våglängd) ljus i färgerna blått, grönt, gult och rött samt en armatur med polykromatiskt ljus (i flera våglängder). Genomgående gav det gröna och gula ljuset små och klena plantor. Rött ljus visade sig vara bra för sidoskottillväxten och gav bra rötter, medan det blå ljuset gav dålig sidoskottillväxt och mindre bra rötter.  Ett avslutande smaktest gav vid handen att det förekom smakskillnader mellan olika ljusbehandlingarna hos båda basilikasorterna. Men har du ett söderfönster så duger det bra med vanligt dagsljus, så du behöver inte springa iväg till närmaste lampaffär för att hitta växtbelysning med rött ljus för att kunna odla basilika!

Sommarlängtan mitt i ”vintern”

Gräset eller egentligen mossamattan grönskar och insekterna börjar vakna.
Kisen jagar förvirrade flugor och matte drömmer om vår.

Det är inte utan att jag börjar längta till sommaren medan min gräsmatta, eller egentligen mossmatta frodas och lyser i solen. Temperaturen ligger stadigt mellan +4 och +8 och det känns nästan som vår. På lillejulafton planterade jag de sista perennerna som jag köpte på sen höstrea. Någon pion, en grupp röd stjärnflocka och härliga höstflox. Igår svärmade myggen ute vid vedboden och kissen lekte med någon långsam, övervintrande flugstackare. Så jag kunde inte hålla mig, utan hängde ut tvätt på tork, putsade fönstren efter Svens saltstänkta vindar och kände hur krafterna började återvända. Mörkret tar på och det är endast med hjälp av ginseng och vitaminer som jag orkar hålla ett normalt tempo vintertid.

Julrosorna blommar tidigt när vädret är gynnsamt.
Julrosorna har blommat sedan före jul i gynnsamma lägen, särskilt de vita.

Tittar på mina rangliga pelargoner i fönstret som jag hoppas också ska orka överleva ett tag till. Skotten blir längre och längre och tanigare och klenare, men det brukar ordna upp sig när vi kommer in i halva februari. Då klipper jag ner dem, tar nya toppsticklingar och börjar gödsla upp dem så sakta. Efter ett tag skjuter det fram nya pigga skott och då är det dags att plantera om i lite ny jord. Sen är Mårbacka på gång igen.

Basilikaplantorna växer snabbt  när man sår dem från frö.
Basilikaplantor under noggrann bevakning.

Ute blir det sedan dags att fylla varmbänken med färsk hästgödsel och toppa det med påsjord uppblandat med fin sand och lite kompost. När temperaturen efter några dagar stigit så att nattfrosten utanför inte längre förmår påverka den är det dags för de första utesådderna. Sallad, dill och rädisor måste jag absolut ha så tidigt som möjligt. Krukorna vid trappan fylls av ljuvliga penséer som inte tar illa upp fast det blir lite snöflingor in i slutet av mars. Men sen gäller det att stilla sig där för här måste jag vänta in naturen. Sommarblommorna mår bäst inne i växthusen hos odlarna. Man ska inte frestas att ta ut dem för tidigt. Tids nog är det dags och då vill jag inte hålla på och kånka runt på krukor som frosten kanske kommer att ge ett sent nyp.

Penséer tål frost och kan planteras ut tidigt om våren.
Ett isblått penséhav hos odlaren.

Afrikas blå lilja är en förförisk växt att samla på

Agapanthussläktet, dvs Afrikas blå lilja, eller kärlekslilja som den även kallas ibland, finns numera i många olika namnsorter i handeln. De flesta är härligt himmelsblå i olika skiftningar, men det finns också helt vita, lilablå och även de med randiga blommor. En del blommar under hela sommaren ända till frosten kommer, medan andra har en kortare blomningstid. Det engelska samlingsnamnet för Agapanthus är Lily of the Nile, som kanske är något missvisande då växten egentligen härstammar från Sydafrika. Du kan också se namnen African Blue Lily och African Bluebell. Men det sätter ståndortsbetingelserna någorlunda rätt i alla fall. Det rör sig alltså om det som vi i dagligt tal kallar medelhavsväxter. Växter som trivs med heta, torra somrar och frostfria vintrar.

Dvärgformen 'Peter Pan' är en agapanthus som kan användas som kantväxt i rabatter om man gräver upp knölarna till vintern.

’Peter Pan’ är en lågväxande sort av Agapanthus africanus som inte blir mer än 40-50 cm hög. Den är mycket rikblommande och används i något varmare klimat än vårt ofta som kantväxt i rabatter och planteringar. Vilken härlig syn! Hos oss måste den tyvärr tas in för vintern och övervintras frostfritt.

Klockagapanthus finns i många mörkblå sorter, men även med vanliga himmelsblå blommor.

Klockagapanthus, Agapanthus campanulatus, kan övervintra på friland upp till svensk zon 2 om man täcker den med löv och ris. Annars kan man förvara den inomhus i källare eller garage tills frostrisken är över. Klockagapanthus vissnar ner till vintern och därför kan den stå helt mörkt och utan vatten. Men det får inte vara ett för varmt ställe, då blir det mindre blommor nästa år. Klockagapanthus tål lite mer vatten under växtsäsongen, men jorden måste vara väldränerad så att rötterna inte blir stående i fukt.

Agapanthus trivs på solig plats i genomsläpplig jord med kräver regelbunden vattning om sommaren.

Några tips för vinterförvaring av dina agapanthus: övervintra krukorna i plusgrader, men det får inte bli varmare än +10 grader. Titta till dem då och då och kolla så de inte har drabbats av t ex bladlöss ifall de har gröna blad kvar. Ge dem en liten skvätt vatten, 1 dl eller så var tredje-fjärde vecka. Mer än så behöver de inte. Är plantan helt nervissnad behöver den inget vatten alls. Låt plantan stå så till april ungefär då du försiktigt börjar väcka den och vänja den vid utetemperatur och mer ljus. Då putsar du bort alla bruna blad och gamla blomställningar.

Vitblommande agapanthus kan vara mycket läckra.Man kan själv fröså sina agapanthus, men det dröjer många år innan de börjar blomma. Plantorna delas med 5 års mellanrum, om de vuxit sig för stora. Tänk på att tvätta händerna noga, eftersom rötterna är giftiga! En såg är det bästa redskapet vid delning, för knölarna är ofta väldigt kraftiga och tätt ihopvuxna. Annars kan du plantera om växten i lite större kruka vart tredje år ungefär. Men ge den inte för fet jord och för stort utrymme, för då blir det mest bara blad! Ibland kan du köpa torra knölar i trädgårdsbutiker, oftare säljs de färdigplanterade i knopp. Du kan också handla Agapanthus på nätet, t ex det engelska företaget Pine Cottage Plants har ett jättestort sortiment. I skrivande stund har de 52 olika namnsorter!

Snart dags för fågelbordsteatern!

Fågelmaten kan gärna läggas upp på ett snyggt sätt i ett fågelbord.
Elegant foderstation i plexiglas från Gardman. Foto: www.gardman.co.uk

Fågelmatningen är vinterns bästa skådespel. Eftersom jag alltid varit intresserad av småfåglar kan jag stå och glo på de små liven hur länge som helst när de bråkar om maten vid fågelbordet. En del uträttar sitt ärende vid matbordet genom att snabbt stoppa näbben full och sen flyga bort till vinbärsbusken i närheten för att i lugn och ro plocka i sig. Andra, som pilfinkarna, slår sig ner på kanten med pondus och börjar raskt sortera fram vad de vill ha just idag. Resten slänger de glatt över kanten. Eller snarare skyfflar ut med näbben. Det kan irritera mig otroligt att de tömmer innehållet på ett par timmar. Och sen flyger de väl vidare till nästa öppna restaurang. Suck. Fast det finns ju många arter som gillar att äta från marken också. Men är det snöstorm så blir ju fröna hopplöst gömda under snötäcket.

Kycklingnät skyddar maten från att skyfflas ut över kanten på fågelbordet.
Kycklingnätet håller maten kvar på fågelbordet när skocken av pilfinkar kommer.

Hittade på en enkel lösning mot det problemet när jag fodrade botten på fågelbordet med kycklingnät, så nu kan de bara picka fram ett frö åt gången och maten räcker mycket längre. Men det ser ju lite trist ut och är jobbigare att fylla på med nytt fågelfrö.

Det finns vackra fågelmathus som passar bra nära ett fönster.
Foderladan från Wildlife Garden rymmer 6 liter frö och har olika stora gluggar för fåglarna. Foto: wildlifegarden.se

Fasanerna glider fram lite ljudlöst och har en väldig koll på omgivningen. De hör till de markätande, men minsta prassel skickar iväg dem på flykten. Finkarna gillar små, runda frön som hampa och hirs. Koltrastarna är glada för halvskrumpna äpplen från fruktskålen. Domherrarna, när de visar sig någon gång emellanåt, vill mest bara ha solrosfrö. Gulsparvarna är ekonomiska och nöjer sig med billig havre. Tack för det, dyrt blir det nog ändå! Och så har jag alla mesar som glatt klänger sig fast i talgbollarna och åker karusell när vinden får tag i talgbollsautomaten. Jordnötsautomaten kom till min trädgård lite pga pilfinkarnas skövlande. Det var mest nötterna de var ute efter om jag blandade in dem med fröna. Jordnötstornet är ständigt fullt av pickande små mesar, nötväckor och siskor.

Fågelmaten måste fyllas på varje dag om man vill behålla fåglarna, annars flyttar de.
Fågelbordet kan vara hur gulligt som helst, men här gäller det att fylla på med frö ofta. Foto: houseofhedda.com

För att få in så många arter som möjligt i sin fågelrestaurang gäller det att erbjuda en mångsidig meny. Blanda själv ihop lite av varje eller köp en färdigkomponerad vildfågelblandning. Toppa med skalade, osaltade nötter och så fett förstås. Rent talg eller ister är bäst, men det får man sällan tag i om man inte får rester hos ett slakteri. Många gånger är talgbollarna i handeln så uppblandade med havregryn och en massa mjöl att de faller sönder så fort de blir fuktiga. Kokosfett kan man smälta och blanda upp med egna frön och forma till små portionsbitar.

Olika fåglar gillar olika sorts mat. Frö och fett passar de flesta.
Ett genomskinligt fågelbord med olika sektioner för olika frö. Foto: amazon.com

Ekorrar och t o m björnar kan vara glupska gäster vid fågelbordet.

Ibland kommer ekorrarna på besök och de sätter glupskt i sig oskyddade talgbollar och nötter. Hängande upp och ner i fröautomaten mumsar de glatt i sig vad som erbjuds innan de glatt skuttar vidare upp i närmaste gran. Men jag har lyckligtvis inte sett några sådana här gäster ännu. Den här björnen, som jag hittade på nätet, har precis ett sådant ekorrbeteende som jag känner igen. Mycket elegant hänger den sig fast i uppbindningen.

 

Säsongens stora nya grej för mig kommer att bli ett sådant här lysande fågelhus ”Twilight” designat av Alexander Lervik. Jag kan inte motstå!

Ett självlysande fågelbord är ett måste för mig denna vinter.

Snyggt och stilrent fågelbord från Nelson Garden som inte bara förser fåglarna med mat, utan även ger ett dekorativt ljus i vintermörkret. Du behöver inga sladdar, för den drivs av batterier och tack vare ett skymningsrelä tänds lamporna i bordet automatiskt då mörkret faller. Själva bygget är i akrylplast och huset är 22 cm högt. Kostar ca 600 kr hos Granngården. Makalöst vackert!

Vill du läsa på mer om fåglar, deras favoritmat, fakta om häckning mm och lyssna på deras läten så måste jag tipsa om en trevlig ”fågelskola” hos Wildlife Garden. Här hittar du också många informativa artiklar om fåglar och deras liv. Jättetrevlig site för både stora och små fågelskådare som vill lära sig mer. Kolla även Vivara, som har en välförsedd internetbutik där du bl a kan handla mjölmaskar till småfåglar.

 

Den giftiga idegranen ger vackra häckar

Idegranen Taxus baccata är den enda inhemska arten av idegran i Sverige. Det finns några olika idegransarter att välja mellan för trädgårdshäckar, men just T. baccata har täta grenar ända nerifrån och den fyller därför väl ut sin häckform. En annan fördel med idegranshäckar är att de svarar bra på beskärning och skjuter nya skott även från äldre ved. Så även om man skär ner en äldre häck  ända till marken går det att dra upp en ny häck med lite tid. Idegranar hör nämligen inte till de mest snabbväxande arterna.

Olika formklippta häckväxter, bl a idegran.

Man bör dock välja både art och växtplats noga på grund av giftigheten hos idegran. Läser man gamla deckare av Agatha Christie så förekommer idegransfrön rätt ofta i mordgåtorna. Det farliga giftet heter taxin, och det finns i hela växten (rot, stam, barr, frön) med undantag för det mjuka fröhyllet som liknar geléhallon. Akut förgiftning är ovanligt bland människor, då magont räknas som en rimlig påföljd, men barn skall man vara försiktig med. Ska man plantera idegran där barn vistas ska man välja någon sort som enbart förekommer som hanklon, eftersom de inte sätter några frukter.

Idegranen är mycket giftig för både människor och djur.
Inne i det röda fruktköttet sitter det giftiga fröet som man ska akta sig för.

Det rapporteras ett antal förgiftningsfall varje år där betande djur som hästar och kor drabbas av idegransförgiftning. Ett ovanligt gift på så sätt att normalt brukar djur undvika giftiga växter, men de här är antagligen rätt så smakliga.

De första symptomen på förgiftning efter intag av till exempel barr eller frön hos människa är yrsel, muntorrhet och utvidgade pupiller. Ofta följer illamående, kräkningar, diarré samt buksmärtor. Hudirritationer och blekhet i kombination med blåaktiga läppar kan också förekomma.

Idegran är idealisk som häckväxt då den blir mycket tätväxande.

På SVA:s (Statens veterinärmedicinska anstalt) hemsida kan man läsa angående förgiftning hos häst: ”Dödlig dos 0,2-0,4 gram idegransblad/kilo kroppsvikt för häst. (Alltså drygt 100 g för en medelstor häst) Förgiftningssymptomen är följande: Rörelse- och cirkulationsstörningar, ataxi, stapplighet, utvidgade pupiller, konvulsioner, först snabb sedan svag puls, upphetsning följt av kollaps och dödsfall via andningsförlamning. Alkaloiderna absorberas mycket snabbt från mag-tarmkanalen och påverkar hjärtat. I flera fall har dödsfall skett inom några timmar efter konsumtion av idegran, utan föregående symptom. Dödsfall kan också inträffa inom några minuter efter konsumtion. Symptom kan också synas under 3-4 dagar före dödsfall eller återhämtning.” Jätteviktigt alltså att förstöra häckklipp från idegran genom att t ex bränna upp det och inte skyffla in det i beteshagar!

Bären hos den giftiga idegranen ser ut som geléhallon.