Många äpplen blir uppätna redan på trädet av getingar.
Det har blivit en ganska normal äppleskörd i år. Odlarna på Österlen är inte alls nöjda, för de drabbades av både frost och hagel i år. Själv har jag mest haft bry med getingar. Och nu sitter blåmesarna och knaprar med sina små näbbar. Men dem har jag svårt att bli arg på, för de är ju så söta.
Allt som jag inte orkar äta själv plockar jag till min häst. Äpplen är bra för hästar då de ger glansig päls och en god matsmältning. Och han älskar äpplen som godis och belöning efter arbete.
Men jag hade bra gärna investerat i en äppelpress som ger must. Det är nog den bästa drycken av alla – äpplemust! Helt naturell och lite grumlig ska den vara, gärna gjord på lite halvsyrliga äpplen. Brukar åka till Sövde musteri eller något av de små musterierna på Österlen för att handla must varje höst. Att göra det själv skulle vara rena himmelriket. Trädgården Ulriksdal på Kivik har jättefina pressar och krossar i olika storlekar. Men det är många tusenlappar man ska lägga upp för en sådan. Sen när jag blir lite rikare så…
Jättefina fruktpressar som kan beställas hos Ulriksdal på Kivik. Se edafos.se
Går runt och kollar mina körsbärsträd för att räkna kartar och hoppas stenhårt på att de inte ska hinna trilla av innan de blir mogna. Även i år inföll körsbärsblomningen när det var kallt och ruskigt och dessutom blåste det väldigt under den senare perioden. Så jag trodde knappt att det skulle bli några kart alls. Bin och humlor kan ju inte ha varit så där alldeles överaktiva. Men det finns i alla fall lite början till frukt.
Sötkörsbär eller bigarråer är ganska lättodlade och sköter sig oftast bäst själv utan beskärning och annat jox. Den bästa platsen att plantera körsbär på är väldränerad jord i sol. Tung lera med mycket markfukt är inget bra utgångsläge. Då är sjukdomsrisken stor.
Stora och saftiga bär som kan vara sorten Stella.
Gamla körsbärssorter var lite kräsna i val av sällskap för pollinering. Numera finns det ett par-tre sorter som är självfertila. Det betyder att de inte behöver en annan körsbärssorts pollen för att blomman ska bli befruktad. Ska du bara plantera ett träd är det säkrast att välja en självfertil sort. Stella och Sunburst är två bra självpollinerande körsbär. Funbo plantskola har annars ett pollineringsschema på sin hemsida som du kan kika på för att reda ut vilka sorter du ska satsa på för att de ska passa varandra.
Jag älskar körsbär och skulle gärna plantera fler än de tre sorter jag har idag. Merton Glory, som har en gulröd söt frukt i slutet av juli. Heidi är en svensk sort med gul-rödflammiga bär som är jättegoda. Mognar också i slutet av juli. Sedan har jag en mörkrödbrun sort, Heidelfinger, som mognar något senare. Den har inte haft jättemycket bär ännu, men växer bra och verkar bli stor.
Skulle jag satsa på fler träd kanske Lapins kunde vara värd att prova. Den är också självfertil och får stora mörkröda bär tidigt i början av juli. Van är en sent mognande sort som har söta, men ändå lätt syrliga frukter. Många av de andra kan bli lite väl söta och klistriga i smaken ibland.
Körsbärsblad angripna av den svarta körsbärsbladlusen.
Håller tummarna nu för att inte trastar, skator och andra marodörer hinner före mig i år. Ibland kan unga träd få rätt mycket bladlöss och det har även jag haft. Små, svartglänsande rackare. Bladen kryllar ihop sig och tillväxten blir svag. Det är inte så lätt att såpaspruta dem när lössen sitter inuti bladrullen, utan man får veckla ut bladen för hand. Tråkigt göra och alla blad når man inte upp till. Kraftigt angripna blad är lättast att plocka bort för hand. Låt oss hoppas att det inte blir så mycket sånt i år!
Nu är en bra tid att plantera äppleträd. Har du redan ett eller flera äpplesorter ska du helst välja ett nytt träd som passar pollineringsmässigt med de tidigare träden. Då försäkrar du dig om bästa förutsättningar för riklig fruktsättning. Fast har du nära till grannarnas äppleträd klarar bina pollineringen ändå genom att de flyger kors och tvärs mellan träden.
Vanliga kombinationer är t ex: Alice-Aroma, Alice-James Grieve, Discovery-Filippa, Discovery-Ingrid Marie, Katja-Summerred, Kim-Aroma, Ingrid Marie-Aroma. Det finns ett utförligt pollineringsschema på bl a Splendor Plant och hos många andra större plantskolors hemsidor.
Rodnande knoppar hos Gyllenkroks Astrakan.
För den som har svårt att välja äpplesorter är familjeträd en lösning. Då får du tre-fyra sorter på samma träd och oftast dessutom sorter som mognar vid olika tid på säsongen. De utvalda sorterna passar ihop och pollinerar varandra, så det räcker med att plantera ett enda träd och ändå få en god befruktning. En annan fördel med familjeträd är just detta att du får många olika på liten yta. Smart alltså för små trädgårdar, men en hel del dyrare i inköp än ”vanliga” träd med bara en sort.
Bland sommaräpplena gillar jag Alice och Discovery. Båda är friska och saftiga äpplen. Höstäpplena Aroma och James Grieve är goda – Aroma lite sötare och James Grieve ett utmärkt dessert-, mos- och mustäpple. Av de sena är Ingrid Marie favorit. Det behåller sin smak och konsistens ända tills snön faller om inte fåglarna ätit hål på dem innan dess. Men det allra godaste äpplet jag vet är nog ändå det starkt aromatiska Röd Kanel. Fast den finns bara i södra Finland vad jag vet. Borde hämta med mig några kvistar ympris nästa gång jag åker dit på vintern. Hade varit kul att försöka ympa in den på svenska träd.
För flera år sedan råkade jag befinna mig i Londons Kew Gardens vid tiden för körsbärsträdens blomning. Eller närmare sagt slutet på deras blomning. Det var helt oförglömligt vackert att gå under körsbärsträden när blombladen sakta singlade ner till marken runt omkring mig. Och inte sådär sakta och förstrött singlande, utan det virvlade omkring av rosa kronblad och det var vackert som i en dröm. Marken helt täckt som av rosa konfetti. Ungefär den känslan som att stå inne i en sådan där boll som det fanns när jag var barn, med ett vinterlandskap och när man skakar på bollen så yr det omkring vita (snö)flingor i vätskan som är inne i bollen.
Har sett otroliga bilder från Japan där de just nu firar sakura matsuri, eller körsbärsfesten. Efter den kommer något ännu mer osannolikt, eller fuji matsuri som är wisteriafesten. Bilderna här nedan kommer från Kawachi Fuji Garden. Nästan lite groteskt. Eller som den gode Henrik från Borlänge uttryckte sig angående Skånes trädgårdar: ”Äckligt frodigt”.
Har fått lite nya tips på skadegörarbekämpning som jag gärna vill dela med mig. Ju mindre gifter vi sprutar i våra trädgårdar, desto bättre. Samverkan jobbade gamla tiders lantbrukare med, men det tenderar att bli alltmer ovanligt när vi idag maximerar våra skördar i monokulturer.
Vill du få härlig inspiration kring dekorativ samverkansodling så rekommenderar jag boken ”Kål och krasse” av Lena Israelsson. Härliga illustrationer och helt nya grepp kring vad som kan göras vackert i en grönsaksodling.
Att tagetes är bra mot bladlöss har du kanske hört, men även mot vita flygare på t ex tomater i växthus. Planterar du gurkört mellan tomatplantorna får du en tidigare skörd. Basilika, salvia och persilja samverkar med tomaterna genom att ge dem en bättre smak.
Ett kul tips som jag måste prova i år är för äppleträden. Har ofta mycket fåglar som pickar i äpplena när de börjar bli mogna. Att hänga upp lökringar i träden ska hållla fåglarna borta. För enkelt för att låta bli att prova! Jag lovar att rapportera om resultatet!
Tagetes är inte min favoritväxt precis, men den finbladiga tenuifolia kan gå an.
Rosor är ju ett känsligt släkte. Men rosorna drar nytta av många växter i samma rabatt. Tagetes nämnde jag tidigare, liksom gräslök för några dagar sedan. Dessa två är bra mot bladlöss på ros. Malvor, nävor, temynta, revsuga, röllika, kattmynta och liljor är andra bra grannar till rosor. Sen har jag också hört att det är bra att gräva ner rostiga spikar i rosenrabatten för de hjälper mot både skadeinsekter och mjöldagg. Hmm.
Har beskurit ganska mycket äppleträd under denna vårvinter och sett många träd som varit hårt drabbade av fruktträdskräfta. Det är en tråkig fruktträdssjukdom som ger fula grensår. Sjukdomen orsakas av en svamp, Neonectria galligena, och visar sig genom insjunkna, förvridna barksår på både stam och grenar. Oftast kommer angreppen i en sårpunkt orsakad av beskärning eller frostsprickor. Trädet har börjat valla över sårytan, men processen stannar snart av och såret får svulstiga och mörkfärgade kanter. Många gånger går kräftan runt hela grenen och stryper på så sätt helt av näringstillförseln och grenen börjar skrumpna. Beskär dessa grenar för de kommer ändå att dö snart.
Man har konstaterat att träd som står i dåligt dränerad och kall lerjord har lätt för att angripas. Äpple vill allra helst stå i sandjord i en södersluttning. Angripna grenar bör tas bort och brännas, men kom också ihåg att rengöra dina verktyg noga efter en äppleträdsbeskärning på kräftangripna träd! Rödsprit eller kokande vatten funkar bra för att ta bort smitta från sekatörer och sågar. Allra helst ska kräftangripna äppleträd beskäras i torrt väder under JAS-månaderna mitt på sommaren när övervallningen går snabbast.
Det finns sorter som lätt får på sig fruktträdskräfta. Undvik äpplesorter som Ingrid Marie, Transparente Blanche, Alice, James Grieve, Summerred, Gravensteiner, Cox Orange och Lobo om du eller grannarna tidigare haft problem med smitta. Eller så planterar du ditt favoritträd trots sjukdomsrisken, men väljer optimala förutsättningar, t ex en sandig sluttning och bereder dig på att trädet kanske inte kommer att bli äldre än 20-30 år. Vill man absolut ha ett träd som har god frukt, men är mottagligt för olika sjukdomar så får man räkna in det i kalkylen. Transparente Blanche är ju ett suveränt pollinerarträd och fyller en viktig funktion som sådant. Och jag älskar de platta Ingrid Marie-äpplena och kunde tänka mig att ha ett sådant träd ändå fast det löper stor risk att bli sjukt. Likaså Åkerö är underbart gott om det finns utrymme för ett så stort träd som dessutom blir sent bördigt. Ibland får man tulla på kraven och låta hjärtat styra!
Vi är nu mitt uppe i vårvinterbeskärningen för äpple och päron. Boka in en duktig beskärningshjälp om du inte klarar ut det själv. Det vinner träden på. Gamla träd beskärs för att hålla sig unga och vitala i grenverket. Genom att föryngra grenarna och hålla höjden nere kan man öka på äppleskörden och behålla trädet i en plockvänlig höjd. Unga träd beskärs för att bygga upp en ändamålsenlig krona med bra grenvinklar så det kan stå emot tyngden från kommande frukter. Päron och äpple följer samma principer för beskärning.
Stympning är inte beskärning!
Lämpliga verktyg för detta är en grensåg och en sekatör. Motorsåg är inget man ska ta till i vanligt arbete med äppleträd. Trädet på bilden till höger är inte beskuret, det är stympat. Det kommer knappast att gå att få till en bra trädform efter detta. Trädet har skjutit mängder av vattenskott i dåliga riktningar och med svaga infästningar. Så snälla, tänk efter före och kom ihåg är det som är gjort blir inte ogjort. Träd är levande varelser.
Ett äpple som har en bra grundform men som behöver grengallras.
Här ovan ser du ett äldre äppleträd där man genom kontinuerlig, försiktig beskärning fått fram en bra, bred kronform. De stora grenarna böjer sig utåt, neråt och från dem går en mängd nyare skott ut. En utgallring av de uppåtriktade skotten behövs, men ta inte bort allt. Behåll i stället en del grenmassa som i sin tur gallras ut nästa år. Då slipper du en ständig jakt på vattenskott och trädet kan lägga sin kraft på att skapa fruktknoppar istället för kvastar av nya skott.
Har nyss plockat ner mitt citronträd från vinden där det fick tillbringa några svala månader vid söderfönstret. Det har nu 6 stora halvmogna frukter och flera mindre. Hoppas att trädet nu ska fortsätta blomma och ge de här Amalfi-flashbacks som doftande citrusblom alltid väcker. Bladen är lite klorotiska (gröngula) för jag har bara gett sparsamt med vatten och halv dos citrusnäring under vintern. Nu blir det mer gödsel och då främst järn som citrusträden behöver.
Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.
Nu är Discovery som allra bäst
Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.
I förra inlägget beskrev jag hur du gör med ditt nyplanterade äppleträd. Nu ska vi titta lite på det äldre trädet. Ett gammalt och högvuxet träd är inte lika enkelt att åtgärda för den som är ovan att beskära. Ett gammalt talesätt säger att man ska kunna slänga sin hatt genom trädet utan att den fastnar. Så glest ska det vara mellan grenarna för att all frukt ska få gott om ljus. En god genomluftning minskar också risken för sjukdoms- eller skadedjursangrepp.
Bra sekatör från Felco
Bra redskap är A och O. Du behöver för det första en bra sekatör. Felco har bra grejer som håller länge om man tar väl hand om dem. Prova dig fram så du hittar en som ligger väl i handen. Det finns modeller för stora och små händer samt för höger- och vänsterhänta. Grensaxen är bra att ta till när inte sekatören räcker till och en grensåg kommer ofta väl till pass vid beskärning av äldre träd. De hopfällbara små sågarna är smidiga
Handsåg för kapning av grövre grenar
att ha med sig i fickan. Den äldre modellen av bågsåg med ställbar vinkel klarar det mesta, men den är lite bökigare att ha med sig uppe i trädet. Sedan behöver du en bra stege för att komma upp i kronan. Jag föredrar att komma upp istället för att ta till stångsaxar och -sågar. Du får renare snitt med bättre precision och en ergonomiskt riktigare arbetsställning.
Vad mer är viktigt att tänka på? Beskär strax utanför grenkragen så att trädet snabbt kommer åt att reparera skadan, dvs valla in sårytan. Lämna inga tappar, eller sk ”rockhängare”. De blir en inkörsport för sjukdomar och svampar. Och ta inte för mycket utan sprid hellre ut beskärningen över fler år. Då slipper du en del vattenskott som annars följer som ett brev på posten.
