Naturligtvis kunde man inte vänta sig annat. Efter en vinter mild som en försommarvind utan egentliga frostknäppar låg sniglarna i startgroparna så fort det började grönska.
Av de 22 snigelarter som förekommer i Sverige är mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter, den i särklass mest ökända. En gång så gott som natt- eller regnaktiva, men nu syns de när som under dygnet, förutom i den hetaste solen mitt på dagen.
Sniglarnas slemspår avslöjar var de varit senast och tittar man närmare ser man skadan på alla växtdelar där de varit och tuggat. Slemmet är ett slags glidmedel som underlättar snigelns framfart, men det skyddar också kroppen mot uttorkning.
För mig personligen har sniglarna blivit ett av sommarens stora stresselement. Jag får lite lätt panik, och ångestkänslor tar sig från bröstet upp mot halsen. För det hjälper inte hur många jag högg itu under den senaste rundan – det är ständigt påfyllt med friska krafter. Sniglarna tar liksom inte slut.
Tänkte tanken att lägga ner snigelbekämpningen. Det är ju ändå inte lönt. De har redan ätit upp tre omgångar sallat och kål. Både utplanterade plantor och platssådda. Två omgångar bönor, både förkultiverade och platssådda. Tidigt i maj räknade jag till 33 sniglar på en löpmeter rädisor. Nu är favoritfödan jordgubbar! Som om det inte var nog med det klänger de numera i växthuset också. På tomatplantorna, tuggar in i de sötaste cocktailtomaterna och äter upp chiliknoppar och skott. Hostans blad är tuggade, rabarbern likaså.
Det som ger mig allra mest ångest och mani är vetskapen om att en spansk skogssnigel kan ge 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg så ser du hur snabbt vi kommer upp i miljoner på bara några generationer. Vi kommer inte att vinna. Frågan är bara när och om en naturlig fiende minskar på stammen. Regniga somrar driver på utvecklingen och de varma vintrarna likaså.
Sniglarna är tvåkönade, hermafroditer. Varje individ kan lägga ägg, men de måste para sig med varandra för att äggen ska bli befruktade. Äggen läggs oftast i sprickor i jorden och de kläckta sniglarna övervintrar som ungdjur. För att ha en chans att begränsa mördarsniglarnas framfart måste du börja tidigt på våren så fort de första sniglarna visar sig. Det finns inget enskilt segerrecept, utan en kombination av åtgärder måste till.
Jag har provat nematoder som vattnas ut på de mest utsatta ställena. Det är relativt dyrt och måste upprepas ca var 6:e vecka. Funkar bara på ungdjur. Koppartejp på odlingslådorna funkar i torrt väder, men släpper lätt när det börjar regna. Järnfosfat (Ferramol) är pellets som sniglarna äter av och sedan går och lägger sig för att dö. Det går åt mängder av järnfosfat för att skydda en tomt som har ett par hundra meters gräns mot naturområden.
Jag strör ut pelletsen i stråk där det rör sig flest sniglar och på ställen där jag precis har mosat några individer. För doften av både pelletsen och döda artfränder lockar fram fler sniglar. Och sen klipper jag dem med sax. Går flera rundor om dagen med saxen i ena handen och ferramolburken i andra.
Öl uppges också funka som lockbete. Jag är ingen stor öldrickare, så det har blivit över några burkar med utgånget datum. Dem tänker jag använda nu. Så får vi se om den finska, tyska eller danska ölen smakar sniglarna bäst! Har precis riggat min första ölfälla av en tom glassburk. Det tog en halvtimme, sedan hängde de första besökarna i baren!
Det sägs att myskankor kan hjälpa till och rensa trädgården från sniglar. Hjälpa till alltså – alla ankor är inte så hungriga på mördarsniglar. De måste också ha ett frostfritt boende över vintern och rävsäker övernattning. Räv har jag gott om. Kanske intressant att prova på, men tänk då på att dessvärre är ankorna också glada för sallat och andra odlade grödor. Allt som är dyrt äter de, har jag hört. Det blir nog inget med det.