Skadegörare – Sida 3 – Greenspire Trädgårdskonsult

Har en tjuvskytt varit framme?

Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka och få små runda hål i bladen. — Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka.

Ibland kan man se mystiska bladskador där man verkligen får fundera om det är någon liten sabotör som varit framme med sax, hålslagare eller hagelgevär. Jag skrev om biljettklipparsjukan i ett tidigare inlägg. En bladskadeinsekt som heter öronvirvel som gnager märkliga hål i bladens kanter. Speciellt vanligt på olika vintergröna växter. Men det finns ett annat likartat fenomen som härrör sig från en svampsjukdom. Hagelskottsjukan orsakas av svampen Stigmina carpophila, och angriper olika växtslag, men ofta dem tillhörande släktet Prunus, plommonväxter.

Den framträder redan på unga blad som små, rödaktiga torra fläckar på bladen. Fläckarna blir efterhand större och brunare innan det papperstunna ”fönstret” släpper och kvar blir ett hål i bladet. Som övriga svampsjukdomar så är svalt och fuktigt väder en medverkande faktor. Växterna kan bli påverkade vid kraftiga angrepp och det minskar fruktproduktionen. Svampen kan sedan övervintra till nästa år i blad, skott och kvarhängande frukter. I fruktodlingar kan svavelhaltiga preparat användas för att bekämpa sjukdomen, men på prydnadsväxter vidtar man inga åtgärder.

Rosornas fruktsamma fiende

Förfärligt fruktsamma är de, bladlössen. En enda hona kan få en miljon ungar på några enstaka veckor. Det är inte klokt! Den är ett helt litet underverk egentligen, bladlössens livssaga. På våren börjar de från noll och kläcks från övervintrade ägg. Det är honor som redan från födseln är befruktade som föder gravida kopior av sig själva. Bara en sådan sak är ju helt sjuk. En helt vanlig bladlushona sätter 50 larvbarn om dagen under hela sin livstid.

Hannarna kommer in i bilden först till hösten. De parar sig med honorna som lägger ägg som sedan övervintrar. Himla praktiskt alltihopa! Sedan finns det ju tillfällen när det växer ut vingar på de vuxna bladlössen, fast de inte har det från början. Det är när det börjar bli trångt på foderväxten och de behöver sprida på sig. Jag läste någonstans att man kan kalla dem luftplankton, så som de sprids för vinden i många mil, ledda av luftmassorna. Så ser de något gult eller limegrönt och droppar ner till marken för att äta.

Bladlusen sticker in sin sugsnabel i det späda skottet eller den lilla knoppen och ut strömmar växtsaften med växtens eget tryck. Så bladlusen behöver inte suga, det räcker att den borrar ett hål i den ytliga vävnaden. Ur bakkroppen utsöndras sedan den söta honungsdaggen som myrorna älskar. Så till den milda grad att de håller bladlössen som boskap. Och till och med flyttar runt på dem till lämpliga värdväxter. Det finns myrarter som har bladlusexkrementer som sin största näringskälla. De beskyddar dem mot fiender och mjölkar dem som kor.

Fiender finns det förstås, fast ibland kan man undra var de håller hus. Förutom nyckelpigor, som de flesta känner till, så äts bladlöss av bland andra skinnbaggar, parasitsteklar, blomflugor och nätvingar. Det enklaste sättet för oss trädgårdsmästare att hålla bladlössen borta är att klämma ihjäl dem. Lössen är mjuka och det blir snabbt en kletig smet när man drar fingrarna över skotten. Man kan också spruta med utspädd såpalösning. Lössen kvävs när deras hud täpps till av såpan. Men det gäller att täcka hela insekten, så spruta rikligt och ofta! Får du bukt med lössen innan de hinner föda hannar och sätta ägg kan du klara dina växter. Annars börjar hela cirkusen om igen till våren. Sånt här kan en trädgårdskonsult få svara på frågor om när det börjar våras!

Ännu ett dåligt dillår

Dill är ju nästan en nationalkrydda i många länder uppe i norr. I Sverige är det midsommar, sill och nypotatis man tänker på, i Finland förknippar jag dill med potatis över huvudtaget, hela året om. Inlagda gurkor, gravlax, dillkött och så kräftor förstås! I Ryssland används dill till mycket, även som krydda i sallad. Det värsta är då att dillen så lätt angrips av diverse små skadedjur som bladlöss, svampsjukdomar, stinkflyn eller sniglar som kan stoppa den tänkta dillskörden helt och hållet.

I höst har jag gjort ett försök med att så en gles rad dill redan i slutet av september. Dillfröna gror när temperaturen är den rätta och då kan man med lite tur ha färsk dill redan i början av sommaren. Vi får se vad det blir. Man måste experimentera, annars lär man sig inget! Den andra metoden som jag testat tidigare och som faktiskt fungerar bra, är inget för vän av ordning, tyvärr. Den innebär att kasta ut dillfrön lite hipp som happ i rabatter, bland andra grönsaker eller i komposten och så plockar du dillkvistar lite runt om i trädgården när du behöver dem till nypotatisen. Det blir lite som ett önskat ogräs, och kan man stå ut med oordningen så är det en betydligt bättre metod att odla dill. Eftersom plantorna ligger glest blir det betydligt svårare för angrepp och skadeinsekter att sprida sig. Så det är mitt bästa dilltips till dig för nästa säsong!

Klängande kaprifoler räddar tråkiga staket

Blomsterkaprifolen Lonicera x heckrottii är en svagt klängande buske som inte blir mer än 3-4 meter hög. Därför är den ganska lätt att hålla i schack i trädgården. Annars blir många kaprifoler med tiden jättehöga och risiga och de är svåra att beskära utan att man drar ner hela växten från stödet. Lite hjälp med att klättra får du räkna med att den behöver, men kommer den bara igång och hittar ett plank, pergola eller spaljé brukar den finna vägen upp sen.

Blomsterkaprifolen är mycket blomrik och slår ut redan i juni och blommar sedan på ända in i september månad. Blommorna är behagligt gulröda, utan att vara för påträngande färggranna. De doftar mycket gott och lockar till sig mängder av insekter.

Plantera gärna din blomsterkaprifol i djupmullig och fukthållande jord. Den är inte så kinkig för övrigt och klarar såväl ljusare som halvskuggiga lägen. Däremot blir det ingen blomning om läget är alltför skuggigt. Många kaprifoler samlar på sig löss, larver, mjöldagg och andra odjur, men L. heckrottii är ganska sund.

Astrarna ger färg i höstrabatten

Oktoberastern blommar rikligt efter en varm sommar. — Ibland räknas oktoberastrarna (A. dumosus) som grupp in under Aster novii-belgii.

Släktet asterväxter är stort och de flesta arterna kommer från Nordamerika. Namnet aster är däremot grekiska och betyder stjärna. Och visst blir man glad för de här sent blommande stjärnorna som ger en sista blomning i rabatten innan höstfrosten tar hela rasket. De är tacksamma att kombinera med olika prydnadsgräs och höstanemoner som har liknande ståndortskrav. Fuktig, men väldränerad och kraftig jord vill de ha. Det är också en fördel att de står soligt för att blommorna ska hinna utvecklas.

Lilafärgad oktoberaster blir inte mer än 40 cm hög och blommar rikligt. — Den låga oktoberastern ’Herbstgruss von Bresserhof’ har en ljuslila färg och blir bara ca 40 cm hög.

Det finns ett stort problem med astrar och det är mjöldagg. Mjöldagg är ju en svampsjukdom som drabbar många växter under torra somrar eller på för torra växtplatser. För att undvika mjöldagg planteras astrarna luftigt och i jämnt fuktig jord. Aster novii-belgii är en vanligt odlad aster som ofta får mjöldagg.

'Royal Ruby' tillhör de högre höstblommande perennerna och blir ca 1 m hög. — ’Royal Ruby’ tillhör de högre höstblommande perennerna som blir ca 1 m hög.

Är det slemmet som lockar sniglarna?

Vi som fascineras av den spanska skogssnigelns (populärt kallad mördarsnigelns) framfart kan hålla med om att det finns en stor attraktionskraft i döda och döende sniglar bland deras artfränder. Under året har hortonomstuderanden Katarina Lindholm gjort snigelförsök inför sitt examensarbete vid SLU, Alnarp. Hon utgick från tesen att sniglarnas slem lockar andra individer.

Rabarber, sparris, sallad, tagetes med flera växter älskas av den spanska skogssnigeln. — Foto: Riksförbundet Svensk Trädgård

Katarina studerade såväl norska som svenska sniglar, både i könsmoget stadium och som unga sniglar i det juvenila stadiet. Experimenten gick ut på att låta sniglarna välja själva i vilken miljö de valde att dra sig undan. Och det visade sig att nästan alla vuxna sniglar valde en miljö som innehöll slem från sniglar. De juvenila sniglarna hade inga så tydliga preferenser, för dem var det viktigast att komma så långt bort från vuxna sniglar som möjligt. Antagligen för att undvika att bli uppätna. Men inga skillnader kunde påvisas bero på sniglarnas ursprungsland; norska och svenska sniglar reagerade likadant.

Det Katarinas undersökning går ut på att visa är att det skulle kunna vara effektivt ur snigelbekämpningssynpunkt att utveckla giftfria feromonfällor som luktar av snigelslem. Tyvärr har inga forskningsresurser beviljats för att fortsätta de här studierna, så än så länge kan vi bara gissa oss till hur ett sådant naturligt ”bekämpningsmedel” kunde vara beskaffat. Men visst hade det varit välkommet att hitta en metod som kan bromsa upp mördarsniglarnas framfart i våra trädgårdar.

Hibiscus som tar andan ur en

Flyttade in mina ömtåligaste krukväxter när det blev frostvarning. Hibiscusen (Hibiscus rosa-sinensis) hade utvecklat mängder av knoppar under sensommaren. Lite orolig var jag för hur de skulle sitta kvar när den bytte miljö. Hibiscus kan vara kinkig med luftfuktighet, ljusombyte och temperaturväxling, så ställ den inte vid elementet och glöm inte att duscha den flera ggr per dag. Än så länge har det gått bra, både knoppar och blad sitter kvar och som den har blommat! När det var som bäst hade den 7 st tefatstora, rosa blommor igång samtidigt.

Det här är en växt från Kina, som dessutom är nationalväxt i Malaysia. Kallas även kinaros på svenska. Den växer vild som stor buske i tropiska och subtropiska klimat. I norra Europa är det endast en krukväxt. Men den kan bli rejält stor med tiden. Dessvärre har blommorna en kort hållbarhet, en till två dagar, men förädlingen riktar mycket in sig på förlängd blomning. Speciellt de halvdubbla varianterna lär ha något längre blomningstid per blomma.

Växten ska helst stå svalt över vintern (12-15 grader) och ljust, för att inte tappa blad. Men jag tänkte prova rumstemperatur och duscha den ofta. Hibiscus bör klippas in i februari-mars och få ny mylla ett par-tre veckor därefter när nya blad börjat spricka ut. Jag har en stor växt med bollformad krona på hög stam, så den måste formas genom klippning för att hålla rätt format. Hibiscus kan man beskära som ett äppleträd och välja rätt växtriktning på grenarna genom att lägga snittet under en utåtriktad knopp.

Eftersom hibiscus är känslig för både löss och spinn så är det bra att stoppa ner några Provado-pinnar i jorden i förebyggande syfte. Ju torrare luft, desto större risk för ohyra.

Klassiska och nya kålsorter

Kål är en av de allra nyttigaste grönsakerna vi kan få i oss. Fullproppade med antioxidanter och vitaminer ligger de i topp, före både morot och paprika. Kålväxternas skördetid är nu, så passa på att frossa i kål.

Kål är inte de lättaste växterna att odla – eftersom de har så många otäcka skadegörare. Framför allt är det kålfjärilens larver som tuggar upp en planta på nolltid. Det förekommer också larver av kålfluga. De gräver gångar i rötterna som därefter ruttnar inifrån. Jordloppor äter på de unga plantorna, speciellt vid torrt och varmt väder. Alla de här skadegörarna kan hindras med fiberduk, men duken måste läggas på redan vid utplantering av de förkultiverade plantorna.

Kålväxter gillar lerig, mullrik jord. Har man istället en lättare sandjord är det bäst att hålla sig till spetskål eller sommarkål som utvecklas fint även i lätt jord. Svartkål (bilden ovan) kallades tidigare palmkål, säkerligen p g a plantans speciella växtsätt. Den är frosttålig och kan gärna skördas senare på hösten. Egentligen skulle man kunna ha den i rabatten lika väl som i trädgårdslandet för den är otroligt dekorativ.

Grönkål finns i olika färger och krusighet.

Grönkål är min stora favorit, vid sidan om den milda spetskålen. Den krusbladiga grönkålen tillhör de mest näringsrika grönsakerna över huvud taget. De allra spädaste bladen kan ätas råa i sallad, men annars är den jättegod att snabbt woka och kanske smaksättas med tärnat äpple och citronsaft eller äppelcidervinäger.

Svartfläcksjuka på ros ger bladfall

Svartfläcksjukan är en svampsjukdom som angriper rosor vid fuktig väderlek.

Nu mot hösten börjar det framträda vilka rosor som angripits av svampsjukdomar under säsongen. Vissa arter är känsligare än andra och trots att de ser fina ut på våren så är det alltid samma visa på sensommaren – de tappar blad och ser kala och tråkiga ut. Svartfläcksjukan gynnas av hög luftfuktighet och stillastående luft. Sådan väderlek som det kan bli mot sensommaren. Då gäller det att inte ha för täta planteringar och infattningshäckar, utan låta luftdraget torka upp morgondaggen och efter regnskurar. Soliga växtplatser är helt klart att föredra.

Vad kan man annars göra för att hålla plantorna friska? Ge en välavvägd gödsling under våren och försommaren, men hushålla med kvävet. Plocka och samla ihop blad som blir gula och svarta och gräv ner dem. Det är helt okej att lägga dem på komposten, men täck över med jord eller annat material så de förmultnar snabbt.

Det finns ett husmorstips som man kan använda och spruta med i tidigare skede på säsongen. Det är en blandning av 5 dl vatten, 1 dl grönsåpa och 1 dl Atamon. Binab Trichoderma är ett biologiskt preparat som kan hjälpa mot svartfläcksjuka. Medlet vattnas/sprutas eller myllas ner i jorden kring angripna plantor. Städa bort bladen och klipp in klena skott inför vintern. Därefter kan du lägga ut ett par cm ny jord i rabatten för att den sista kvarvarande smittan ska förmultna.

Och nu väntar jag på chilin och auberginen

Att auberginen är släkt med potatis, tomat, chili och paprika ser man på blomman. — Att auberginen är nära släkt med potatisen kan du snart se på blomman.

Chiliplantan har mycket gemensamt med auberginen. Båda är värmeälskande och vill växa skyddat. Ett växthus eller vindskyddat, soligt hörn måste du ordna. Båda växterna formar en liten buske som kräver mycket vatten och näring för att utvecklas optimalt. Blir de höga och får tunga frukter måste du kanske binda upp dem.

Bägge sorterna frösådde jag inomhus i mars månad. Efter att det började bli frostfritt ute flyttade jag dem till det lilla hemmagjorda tomathuset. Men där blev det alltför mörkt i takt med att tomatplantorna växte till sig. Så de har nu fått ett eget hus av gamla fönster i en ram.

Fuktighetshållande och mullrik jord är viktigt. De här har fått en blandning av planteringsjord, kogödselkompost och kompostjord. Sedan gödslar jag med hönsgödsel och röd Algomin ca en gång i veckan. Passa på med vattningen så de inte torkar ut och skaffa vattningshjälp om du åker bort flera dagar. Odlar du i kruka torkar jorden lätt under heta dagar.

Mina aubergineplantor visar ännu så länge inga tecken på frukt. Men de blommar jättefint, så jag hoppas de blir pollinerade. Auberginen är bäst att skörda strax innan den är fullt utvecklad och mogen. Chilin jag har i år ska bli röd, men jag tänkte prova att skörda någon frukt som grön för att se vad den smakar.

Bägge sorterna kan angripas av vita flygare och bladlöss. Svampsjukdomar kan komma in om du har alltför fuktigt i växthuset. Håll en god luftcirkulation, både för pollinatörernas och plantsundhetens skull. Det är bättre att gödsla med mineralrika gödselmedel än att ge för mycket kväve. Vedaska, benmjöl och röd Algomin är alltså bra. Om du hittar skadedjur så mosa dem med fingrarna och spruta med såplösning. Spruta ofta tills skadedjuren ger med sig. Är plantorna svårt angripna hjälper inget annat än att slänga dem. Men kollar du växterna ofta ska det inte behöva bli så illa.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: