Om honungsdagg på lindar och att undvika den

Läste i tidningen att det varit ett stort antal omkullåkningar på cykel i centrala Lund och även i Stockholm. Studenterna har ju åkt hem, så det är inte mindre nyktra nattliga cykelturer som avsågs, utan mitt på blanka dagen for cyklisterna som käglor i gatan. Några var tvungna att åka till sjukhus med ambulans. I värmen blev gatorna nämligen såphala av klibbig sockerlösning. Man skyller nu på honungsdagg från de välväxta lindarna längs gatan.

Lindens blad blir värdar för blladlöss som suger saft och avsöndrar honungsdagg.

Jag skrev ett inlägg om lind för en dryg vecka sedan, och nämnde då bara honungsdaggen. Nu måste jag berätta lite mer. Det är ju inte linden själv som läcker det klibbiga sekret som kallas honungsdagg, utan det kommer från bladlössen som sitter på lindens blad. De suger åt sig växtsaft från bladen och utsöndrar sedan från sin tarm koncentrerat socker som faller till marken. Extra mycket honungsdagg blir det en varm sommar som denna när det dessutom inte regnat på länge. Ligger sockret kvar länge och börjar jäsa på asfalten uppstår en otäck stank av spyor eller sopor. Helt naturligt, men ändå rätt så äckligt. Parkerar du din bil under lindarna och låter den stå där någon dag lär du dessutom att märka att det blir alldeles svart i klibbet. Det svarta är en sotsvamp som lever på det söta sekretet. Kaka på kaka alltså.

Bladlöss som sitter på lindens blad utsöndar sockersaft som gör gatorna hala.

Lyckligtvis finns det lindarter och sorter som kan anses fria från honungsdagg. Så man behöver inte avstå från att plantera lind som gatuträd bara man väljer rätt sort. Följande rekommenderas av plantskolorna: Tilia cordata ’Rancho’, Tilia x euchlora (lätt honungsdagg) och Tilia tomentosa. Av dessa är glanslinden, Tilia x euchlora den största och pampigaste.

Körsbärsbladlusen ger krulliga blad

Körsbärsbladlusen suger växtsaft och bladen krullar ihop sig.
Toppskott och skottspetsar drabbas först av körsbärsbladlusen.

De yttersta bladen i skottspetsarna av sötkörsbärsträden drabbas lätt av bladlöss så här års. Du ser det på att bladen rullar ihop sig och småningom blir bruna och torra. De små stickhålen som insekten gör i bladen leder till att de rullas ihop och ser krulliga ut.

Körsbärsbladlusen är en liten, svartglänsande skalbagge som krullar ihop bladen.

Körsbärsbladlusen ser ut som en liten kolsvart, glänsande skalbagge. Den värdväxlar med måresläktet (Galium) eller veronikor och flyttar över till dem under högsommaren för att sedan återvända till körsbärsträdet om hösten för att lägga sina ägg där.

Bladlössen värdväxlar mellan sötkörsbär och måror.

Det är inte så lätt att bekämpa bladlusen, om man inte upptäcker den tidigt. För du måste hinna spruta innan bladen krullar ihop sig. Såpalösning med rödsprit eller pyretrumpreparat, som båda är kontaktverkande, kan användas mot körsbärsbladlus. Men du måste träffa lössen med strålen, annars händer inget. Upprepade behandlingar behövs för att få bukt med ohyran. Betydligt lättare i så fall är det att få tag på lössen när de hoppat vidare på måreväxterna. Där ser du de skinande svarta skalbaggarna tydligt.

Jag har tidigare berättat om olika sötkörsbär och körsbärsbladlusen. Läs vidare här.

Knöliga jordgubbar i år

Jordgubbarna mognar i rasande takt just nu.

Full fart på jordgubbslandet nu och jag plockar varannan dag för att hinna med. Varje morgon består frukosten av en enorm skål med müsli och joghurt med härliga färska gubbar. Har dessutom fryst in färska bär, gjort sylt, ätit med glass och vispad grädde, naturella från plantan, jag har mixat till smoothie med andra frukter och… Det är ingen hejd på jordgubbsätandet just nu. Men skörden är ändå inte så enorm som den var ifjol. Bären led kanske lite av torkan i maj. Vattnade ett par gånger, men det räckte nog inte.

Stinkflyet suger på blommor och kart och orsakar missbildade jordgubbar.

Fast den största skillnaden i år är den stora mängd knöliga bär som jag plockar. Knöliga så att de ser ut som boxningshandskar. Vissa partier av bären har massor av prickar, dvs frön, och så är hela bäret liksom hopsnörpt. Det här är en skada som uppkommer efter att jordgubbsstinkflyet varit på besök i jordgubbslandet. Stinkflyna suger på både blommor, kart och färdiga bär och det ger de här missbildade bären som i vissa fall är helt outvecklade.

Jordgubbsstinkflyet är en liten insekt som orsakar knöliga och missbildade bär.

Jordgubbsstinkflyet övervintrar som ägg i marken och förekommer rätt så allmänt i södra Sverige. De trivs i skogrika och vindskyddade områden. För hemmabruk finns det inte någon bekämpningsmetod mer än att flytta sitt jordgubbsland till en öppnare och mer blåsigare plats. Annars riskerar man att flugan återkommer år från år.

Jag har också en del jordgubbar som blivit angripna av trips. Du känner nog igen symtomen om jag säger att bären blir lite matta i färgen, har svårt att bli röda alls och i konsistensen är lite gummilika. Tripsens nymfer kläcks ur ägg som lagts i jordgubbsblommorna och suger sedan på de mognande bären. Varmt väder gynnar tripsen. Skulle ta lite bilder på tripsade bär att illustrera texten med, men hittade plötsligt inte ett enda.

Gudomliga gammaldags gallicarosor

Splendens är den enkla grundformen till många gallicarosor.

Det är inte helt klarlagt, men man gissar att det var gallicarosor som odlades i området kring Persien, Babylonien och Grekland ca 1200 år f Kr. Dessa rosor bildade stommen i det som utvecklades till dagens gammaldags buskrosor. Så småningom vandrade rosorna vidare mot Italien, Frankrike och Sverige. De tidigaste gallicarosorna som finns omnämnda här är de som Olof Rudbäck d.ä. planterade i Uppsala botaniska trädgård åren 1658-1685. Det var framför allt ’Officinalis’ och ’Rosa Mundi’. Som störst var rosgruppen vid tidigt 1800-tal då det bara i Frankrike fanns omkring 2000 olika namnsorter till salu. Idag finns endast några hundra sorter bevarade.

Polkagrisrosen Rosa Mundi är troligtvis en sport av Rosa 'Officinalis'.
Polkagrisrosen Rosa Mundi är troligtvis en sport av Rosa ’Officinalis’.

Speciella kännetecken hos de engångblommande gallicarosorna är att de för det mesta växer på egen rot och skjuter rikligt med rotskott. På så vis är lätta att dela på. De växer bra på lätta jordar, ofta ända upp i zon 5. Det här är buskrosor som oftast inte blir högre än 1 – 1,5 meter och de blommar från korta sidoskott från fjolårsskotten. Beskärningen inriktar sig på att bygga upp rosorna med grenar i olika ålder och grenar som kommer ända nerifrån. Beskär under vårvintern genom att gallra ut de äldsta grenarna ända ner till marken. Spara inga rotstubbar. Under sommaren nyper du av överblommade rosor.

Adèle Prévost är en gammal gallicaros med okänt ursprung.
Rosa gallica ’Adèle Prévost’ blommar mycket rikligt.

’Adèle Prévost’ är en härdig sort som har mörkt karminröda till violettskiftande stora blommor. De doftar mycket sött och starkt. Som du kan se av bilden blir de något påverkade av ihållande regnväder när blommorna ska slå ut. Men det är en rätt frisk ros som passar bra i både trädgårdar och offentliga planteringar.

De melerade kronbladen hos rosen Alain Blanchard ger den ett alldeles speciellt utseende på nära håll.

Den franska rosen ’Alain Blanchard’ har en mycket säregen blomfärg. Den är violettmelerad i varje karminrött kronblad och har en tydligt markerad mitt med guldgula ståndare. Doften är inte speciellt stark, men doftar tydligt ros. En superhäftig ros som inte brukar angripas av svampsjukdomar.

Rosfest på Fredriksdal i Helsingborg

Rosenbänkarna är fullmatade med vackra och doftande rosor.
En del av Gallica-gruppen brer ut sig.

Fredriksdals rosdagar i månadsskiftet juni-juli brukar vara en given happening för mig som är en sann rosenentusiast. Rosvandringar, föreläsningar och rosidentifiering brukar finnas med på programmet. Tyvärr blev jag väldigt sen igår, och missade det mesta, men jag fick i alla fall lite ljuv sol till rosorna. Det myckna regnandet var ju en bra mätare för vädertålighet, eftersom alla rosor inte blir så snygga av för mycket fukt.

Multiflorarosorna har ett kraftigt växtsätt och synnerligen rik blomning.
Färgvariation hos rosen ’De la Grifferaie’.

Hittade en ny bekantskap som jag inte minns att jag träffat på tidigare. Klätterrosen ’De la Grifferaie’ är en mycket kraftigväxande fransk ros som tillhör Multiflora-gruppen. Den har tidigare använts mycket som grundstam. Leds upp via ett stabilt stöd som klättrande eller om den beskärs hårt kan den även forma en buskros. Man kan hitta den i gamla trädgårdar, men jag har inte sett några Grifferaie-rosor till salu i plantskolorna. Dessvärre kan plantan angripas hårt av både svartfläcksjuka och mjöldagg, så det är väl därför den distanserats av tåligare nyheter. Men färgen är något alldeles extra, som du kan se på bilden ovan. För den förändras från lysande karminrött till rosa, till svagt lilarosa och slutligen till ljuslila innan kronbladen trillar av. Rosen har en ljuv doft.

Maria Liesa är en mycket kraftigväxande klätterros som blommar rikligt med små, mörkrosa blommor.
Ett glansigt bladverk och mörkrosa blommor i mängd hos Maria Liesa!

Multiflora-rosor är kända för sin slösaktigt rikliga blomning och tyvärr dåliga motståndskraft mot sjukdomar. Det är engångblommande rosor som gärna vill ha gott om näring och inför viloperioden en god vintertäckning. Det är nämligen lite si och så med vinterhärdigheten. Men nog är de alldeles underbara i sin rika blomning. Som ’Maria Liesa’, en upp till 4 meter hög klängros med små, enkla blommor. Mycket tjusig i sin enkelhet, men tyvärr även den känslig för mjöldagg.

Den härdiga klätterrosen Venusta Pendula behöver ett stadigt stöd att klättra mot.Ska jag bara nämna en klätterros till så måste det bli ’Venusta Pendula’. Tålig, härdig (zon 5) och en riktig superros på alla sätt. Det här är en av få arvensis-hybrider med brittiskt ursprung. Lättskött och rikblommande i början av juli. Gödsla gärna rejält, men vattning brukar den klara sig utan. Du kan även spaljéra den mot en ljus norrvägg och den anpassar sig till det. Uppbunden blir den 4-5 meter hög och det är nog en bra idé, för grenarna är ganska veka och slängiga. Men visst är blomningen alldeles hänförande? Du ser blomman i närbild på bilden här under.

 

En rikblommande Venusta Pendula kan man ha i varje trädgård!
Ur de rosa knopparna öppnar sig en halvfylld blomma i mjukt vitt.

Rådjurssäkra växter

Stenpartiväxter som backsippa och gultörel lämnar rådjuren ifred.
Del av stenparti som jag anlagt hos kund med stora rådjursproblem.

Rådjuren kan verkligen engagera en del trädgårdsägare. De är ju underbart gulliga i skogen, men passar gärna på att testa nya smaker i folks trädgårdar. Vissa områden är hårt drabbade och där drar rådjuren från den ena grannnen vidare till nästa i jakt på skira skott och frodiga knoppar. Det finns växter som är onödiga att ens fundera på i trädgårdsplaneringen om du bor i rådjursrikt område, som tulpaner, penséer, höstanemon, många rosor och flox. Men det finns också mängder av växter att välja mellan som brukar ratas av rådjuren. Jag ska ge dig några tips. Men kom ihåg att smakvariationen kan vara lokal – det kan givetvis finnas enstaka djur som avviker.

Gullregnets överdådiga blomning kan man få njuta av även om amn har rådjursproblem på tomten.
Rådjuren låter lyckligtvis gullregnet vara kvar så man kan njuta av denna underbara försommarblomning.

Bland de höga buskarna kan nämnas häggmisplar, korneller och gullregn. Även de flesta syrener brukar få stå ifred. Fläder, paradisbuske, olika try och rönnsumak är några andra. Bland lägre buskar kan vi ta ölandstok, spiraeor, aronia, hortensior, oxbär och sibirisk ärtbuske. Kaukasisk vingnöt är ett frodigt, flerstammigt träd som brukar klara sig.

Den stiliga höstblommande perennen silverax brukar rådjuren lämna.
Den stiliga och mycket väldoftande perennen höstsilverax brukar rådjuren lämna orörd.

Ligularia, lavendel, stormhatt, silverax och pioner tillhör gruppen perenner som brukar klara sig från rådjur. Rudbeckior, temynta, kattmynta, daggkåpa, plymspirea, lupiner, klättar och iris likaså. Prova gärna också lungört, digitalis, ormöga och salvia.

Kungsängsliljan ingår i släktet fritillaria som brukar lämnas kvar av rådjur.
Kungsängsliljan är en fritillaria med illasmakande lök.

Istället för tulpaner får du sikta in dig på vårblommande lökväxter som luktar lite illa. Typ fritillaria, narcisser, vintergäck, gula krokus, snödroppar och snöklocka. De ettåriga växterna krasse, brudslöja och fuchsia kan få bli kvar, men av just ettåringarna så är det lätt att även krukorna på trappan blir länsade.

Det finns väl inte något 100%-igt botemedel mot rådjur. Snarare är det så att man får variera sig om man ska skrämma bort dem från sin trädgård. Bland de mer sympatiska tipsen väljer jag människohår i nylonstrumpor. Och inhägna grönsaksland och jordgubbsland med nätstaket. Sen kan man tydligen också prova pinka i buskagen, doppa oasiskuber i blodmjölssoppa, surströmmingsspad, hjorthornsolja och jag vet inte vad. Visst bor jag på en grisgård där det luktar ibland när vinden ligger på, men förstöra trädgården med sådant kolijox är väl inte så kul. Rå’odör heter ett medel som tydligen funkar rätt så bra. Luktar också illa såklart.

Kamelian är för finlirare

Kamelian är en surjordsväxt som hatar kalk i jorden och vattnet.

Kamelior är köldkänsliga växter som kräver en sval vinterförvaring med god luftfukt och plusgrader. Tyvärr ingen växt för torra stadslägenheter, och just det gör mig lite beklämd när jag ser mängder av billiga kamelior saluföras i plantbutikerna på våren. Kommer de att få ett gott liv, eller hamnar de i soporna efter den första blomningen? Desto mer fullträff då att se dem växa frodigt, på rätt ståndort i trädgårdar längs den regniga skotska växtkusten. Det blir nästan för bra när man ställs framför en fyra meter hög kameliabuske med tusentals knoppar och nyss öppnade fluffiga blommor. Man kan få hjärtinfarkt för mindre! Här hemma måste vi ta in våra små, krukodlade exemplar för vintern och hålla efter typiska vinterförvaringsskadedjur som spinn och bladlöss.

Kamelian vill ha hög luftfuktighet året om och en jämn bevattning.

Kamelian ska stå i fuktig, kalkfri jord och helst vattnas med regnvatten eller avkalkat vatten. Den är en typisk surjordsväxt. Har du egen brunn och bor i ett område med kalkrikt vatten så betyder det att du kokar upp vatten, låter det stå och vattnar nästa dag när kalken sjunkit ner till botten i kannan. Släng den sista slatten. Plantera i rhododendronjord och gödsla med näring för surjordsväxter, halv dos en gång i veckan under perioden april-augusti. Under sommaren kan kamelian gärna stå ute, dock inte i solen, utan på ett skuggat ställe. Glöm inte en jämn vattning, annars trillar knopparna av. Får du allt detta att stämma kan du njuta av den underbaraste blomning i april-maj.

Kamelior finns i olika färger från vitt till laxrosa, ljusrosa, cerise och även polkagrisrandigt.

Börja plocka sniglar så fort de kryper fram

Den spanska skogssnigeln kallas även mördarsnigel.
Foto: www.snigel.org

Mördarsniglarna tror jag ännu ligger och ruvar i någon håla, och väntar på varmare väder. Det är den spanska skogssnigeln som gjort ett osannolikt snabbt intåg i trädgårdsvärlden långt upp i Norden. Man har nyligen kommit fram till att den härstammar från sydvästra Frankrike och inte från den iberiska halvön som man länge misstänkte. Via besmittade plantor har den sedan tagit sig allt längre norrut. Äggen sitter kring rötterna i krukjorden när växtmaterial säljs från stora plantskolor och fraktas vidare världen över. Den spanska skogssnigeln känner du igen på den brunröda kroppen med ett ljusare band längst ner mot marken. Längden är 7-15 cm. Den är ofta väldigt slemmig och uppträder i flock, kan man säga. Vanliga inhemska sniglar ser man normalt bara enstaka av.

En mördarsnigel får ca 400 avkommor under sin livstid som kommer ur vita ägg.
Ägg från mördarsnigel. Foto: www.snigel.org

Det lönar sig att börja plocka mördarsniglar så fort de dyker upp på våren. Fortplantningstakten är enorm, så en snigel blir snabbt en hel koloni. Kolla på lite fuktigare ställen i trädgården. Rensa bort bråte som ligger och skräpar och samlar sniglar. Ta gärna en fångstrunda i skymningen, för då är sniglarna som mest aktiva. Likaså efter regn. Det finns många metoder att ta död på dem. Hugg av dem med en spade, tycker jag är lättast. Du kan mata dem med järnfosfatpellets, men det är en dyr metod. Ölfällor blir lite geggigt att rensa. Biologisk bekämpning med nematoder som man vattnar ut är en bra lösning, men måste upprepas ofta. Nematoder är mikroskopiskt små maskar som arbetar under jord. Nemaslug heter ett preparat. Det ska du helst börja använda så fort temperaturen gått över +5 grader. Det gäller att ta sniglarna medan de är så små som möjligt.

Nematoder är ett biologiskt bekämpningssätt mot mördarsniglar.
Bild: www.nematoder.se

 

 

 

 

 

 

 

Ett bra knep för att locka till sig mördarsniglar är att sätta ut tagetesplantor som bete. Sniglarna älskar dem. Och här kan du sedan ta dem ”in the act” under dina bekämpningsrundor. Har du mycket sniglar i trädgården och letar efter växter som går att odla ifred trots allt kan du testa t ex akleja, pioner, nepeta, stormhatt, julros, astilbe, rhododendron, lagerhägg, Afrikas blå lilja, ringblommor, krasse och pelargon. Dessa brukar sniglarna låta bli.

Odla egen aubergine

Auberginen är en värmeälskande växt som odlas i växthus.

Äggplantan, auberginen (Solanum melongena) kommer från det tropiska klimatet i Indien och sydostasien. Det skvallrar lite om vad den vill ha för odlingsförutsättningar. Den kräver hög värme och lång förkultivering för att utvecklas. En typisk växthusväxt hos oss som du helst ska så snabba tag för att den ska hinna ge frukt. Mina plantor är än så länge små och taniga i hjärtbladsstadiet, men jag kommer snart att plantera om dem i separata krukor i mullrik, välgödslad jord. Plantorna ska stå så soligt som möjligt, helst över ett element eller värmematta med tilläggsbelysning under kvällen.

Auberginen bör förkultiveras och odlas fram inomhus.

För att dina äggplantor ska bli buskigare toppar du dem vid en höjd av 20-25 cm. Det är smart att stöda eller binda upp plantan, för den kan lätt kapsejsa när de tunga frukterna börjar utvecklas.  Regelbunden bevattning är viktigt för aubergine liksom för dess släkting tomaten. Du börjar med gödselvattning när blommorna visar sig.

Inte så svårt att se att auberginen är släkt med både potatis och tomat.
Inte så svårt att se att auberginen är släkt med både potatis och tomat.

Auberginen kan angripas av bladlöss och vita flygare, som så många andra växthusodlade växter. Duscha plantorna med svagt såpvatten vid angrepp. ½ dl grönsåpa till en liter vatten, inte starkare. Spraya dagligen så länge du ser att det finns insekter kvar.

Auberginer finns med både gröna, gula, vita och lila frukter.
Aubergine finns i många olika former och färger.

Auberginefrukterna är klara att skörda när de nått sin fulla storlek och har ett glansigt skal. Vänta inte för länge, för då blir fruktköttet brunfärgat och bittert i smaken. Du kan spara dem ca 1 vecka i kylskåp. Aubergine är en härlig grönsak som passar till mycket, gärna i sällskap med olivolja, rivet citronskal och tomat. Den ingår i många rätter från det arabiska, indiska och medelhavsköket. Du kan äta den stekt, rostad, ugnsbakad, gratinerad eller panerad. Eller som auberginekaviar på rostat bröd! Mums.

Doftforskare fick vetenskapspris

Magali Proffit är postdoktor i kemisk ekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Alnarp. Hon vann förstapriset i den årliga utlysningen French-Swedish Prize for young researchers 2012 som delades ut i dagarna.

Magali Proffit har fått Svensk-franska vetenskapspriset för yngre forskare.
Foto: SLU

Magali är särskilt intresserad av flyktiga organiska doftämnen och den roll de spelar i kommunikationen mellan växter och insekter. Hon har också forskat kring vad dofter betyder ekologiskt och under arternas evolution. Ett av hennes projekt vid SLU handlar om vad som händer med kommunikationen mellan växter och insekter när klimatet ändras, t ex vid högre temperaturer. Vissa arter kan då få lättare att sprida sig till platser som tidigare varit för kalla för dem. Dessa så kallade invasiva arter av insekter och växter är man normalt ganska rädd för, eftersom det finns en risk att de rubbar balansen mellan de befintliga arterna i området.

I många fall har invasiva främmande arter blivit så spridda och etablerade i den svenska naturen att vi tvingas leva med dem. Kanadensiskt gullris och jättebalsamin konkurrerar ut den ursprungliga floran i vägkanter och längs åstränder. Signalkräftan sprids allt snabbare och har redan bidragit till att flodkräftan i stort sett har försvunnit från södra Sverige. Jordbruket och trädgårdsnäringen står också inför stora förändringar till följd av den spanska skogssnigelns (den sk mördarsnigeln) explosiva utbredning.

Kanadensiskt gullris är en främmande art som sprider sig i den svenska naturen.
Kanadensiskt gullris är exempel på en vanlig invasiv växtart i södra Sverige.

Magali Proffit har också arbetat med tropiska grödor inom familjen Solanacae, t ex potatis och tomat. Tanken är att identifiera doftämnen som attraherar äggläggande honor av en skadegörande nattfjäril (Phthorimaea operculella). I förlängningen skulle man kunna använda dessa doftämnen i fjärilsfällor och på så sätt begränsa skadorna i odlingen.
– Detta kan bidra till att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel, till nytta för människa och miljö, säger Magali.

Äppelvecklarens larv äter sig in i äpplet och sprider sin illasmakande avföring.
Äppelvecklarens larv är särskilt illa omtyckt av äppleodlaren då den gör äpplena oätliga pga larvens illasmakande avföring.

Feromoner, eller sociala doftämnen som de också kallas, används redan i dag som alternativ bekämpning av många skadegörare. De flesta feromoner är sexualferomoner som parningsvilliga honor använder för att locka till sig hanar. Detta har man utnyttjat genom att framställa feromonremsor för t ex äpplevecklare och plommonvecklare. Man kan också använda motsvarande doft i fällor av olika slag. På det här viset undviker man att sprida bekämpningsmedel planlöst och riskera att skada även nyttiga insekter som nyckelpigor i odlingarna.