Trädgårdskonsult – Sida 5 – Greenspire Trädgårdskonsult

Trädgårdstrender för 2014

Hängande blomsterkorgar svävar i de knotiga äppleträden. — Färg- och växtval för den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Blomsterfrämjandet brukar vara snabba med att staka ut riktningen och sätta nyheterna inför kommande växtsäsong. De tydligaste trenderna man kan se inför 2014 är en hyllning till de historiska värdena, att det kollektiva, glada odlandet hamnar i fokus och inte minst att prydnadsväxter gör comeback i inredningen. Det sista är något jag ofta tänkt på – dvs när försvann blommorna från fönsterbrädorna hos folk? Framför allt unga människor verkar inte ha något förhållande till krukväxter/prydnadsväxter i hemmet. Läs vidare här – det verkar som att det finns något för alla.

Kolonistugetrendet än fortsatt stark nästa år. — Den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Den historiska trädgården

I den historiska trädgården hittar vi gamla miljöer och redskap. Man har valt att illustrera trenden utifrån ett kolonistugeperspektiv. Att ta tillvara gamla kunskaper inom odling och matlagning ligger i tiden. Här anser Blomsterfrämjandet att växter som har en historia att berätta passar in, men också växter som förnyar och skapar ett möte mellan tradition och nytänkande.

Färgvalen är lugna i den historiska trädgårdstrenden och det är torra pasteller och naturliga toner i beige, brunt och terrakotta som dominerar. Tulpaner, pelargon, lavendel, hortensia, rosenskära, cyklamen, heliotroprisp och alunrot är exempel på växter som hör hemma i den historiska trädgården.

Att ha kul i trädgården och odlingslotten tillsammans med andra fortsätter som trend i gröna sammanhang. — Kollektivt odlande och gemenskap – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Kollektivt odlande

Färg och glädje, familjen i fokus och långbord där alla får plats är gemensamma begrepp i trenden som kallas kollektivt odlande. Men det finns också plats för cityodlaren med den lilla balkongen som vill skapa en lummig oas på några få kvadratmeter. Blomstrande planteringar och community gardens är givna inslag. Här passar växter med rik blomning och starka färger samt utplanteringsväxter av alla de slag. Idealet är att trädgården och hemmet blir lite vildare och inte så tillrättalagt, lite som om naturen själv vore trädgårdsmästaren. Hurra, det låter som om ”stökigt” är tillåtet utan att man behöver skämmas för sin trädgård eller stadodling!

Färgvalen i denna trend är starka med karibiskt klara färger och inslag av neon. Tagetes, dahlia, trädgårdsverbena, prydnadsgräs, krysantemum, julstjärna, amaryllis, begonior – är färgklickar som man måste ha! Nja, inte min stil, men den passar säkert andra.

Kryddor och andra ätliga växter flyttar in i köket. — Grönt är skönt och växterna flyttar in – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Grönt är skönt

Under många år har trenden varit att vi allt mer flyttar ut i trädgården och att trädgården ska betraktas som en förlängning av vardagsrummet och köket. Trenden grönt är skönt kan beskrivas som tvärt om. Nu är det dags för det gröna att flytta in i inredningen igen. Lampor blir växtlampor, bord blir blomsterbord, drinkvagnar blir blomstervagnar… och så vidare! Hälsomedvetandet och intresset för det ätbara är stort och växter som passar fint här är såväl de ätbara som de frodigt gröna.

Ätliga växter är fortsatt en stark trädgårdstrend 2014. — Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Färgmässigt är det här en riktig klorofyllbomb med gröna, gula och vita toner. Växtval: tomat, gurka, kryddväxter, murgröna, minipåsklilja, slideranka, alunrot och så klart våreld/höstglöd.

En väldoftande och lite ovanlig bourbonros

Tittar igenom bilder från den gångna sommarens trädgårdsutflykter och hittade vackra rosor i mappen från Fredriksdals trädgård i Helsingborg. Fredriksdal har ju ett stort och fint rosarium och brukar ordna rosdagar en helg varje sommar. De har samlat på sig mängder av gammaldags buskrosor som oftast står i sin bästa prakt just i månadsskiftet juni-juli. Passar på att presentera en väldoftande och randig skönhet.

Strimmiga rosor finns det flera av. — Den strimmiga rosen Commandant Beaurepaire har en ganska gles, men mycket väldoftande blomning.

Hon, brukar jag säga om rosor, men den här blir väl en han i alla fall, åtminstone en hen, för den har fått sitt namn efter en fransk officer som begick självmord efter att han tvingats ge upp striden mot preussare och österrikare i slaget vid Verdun 1782-1792. En sorglig historia, om den är sann eller inte kan jag inte veta. Men visst blir det betydligt intressantare när saker och ting får en historisk anknytning? ’Commandant Beaurepaire’ heter rosen.

Det är en tämligen storvuxen buskros som brukar hänföras till Bourbon-rosorna, ibland i remontantgruppen. Rosen togs fram i Frankrike 1875, men dess föräldrar är inte kända. ’Commandant Beaurepaire’ har en tät och kraftig växt med överhängande grenar. Tipset är att beskära den ganska hårt till ca 1,5 x 1,2 meter för att den ska behålla sitt utseende. Rosen har ljust gröna, väldigt smala, nästan lansettliknande mot ovala blad som ofta är vågiga. Just smala blad är rätt ovanligt på buskrosor och i kombination med de strimmiga blommorna kan det vara ett bra kännetecken.

Bourbonrosor har oftast en mycket god doft när rosorna blommar. — Observera de smala och spetsiga bladen hos denna ros.

Blomman är stor och fylld, lite skålformig. Knopparna är nästan runda. Blomman varierar i färg från ljust rosa till karminröd och purpurröd. Strimmorna kan vara nästan vita. De knallgula ståndarknapparna är delvis gömda. Doften hos denna ros är underskön och stark. Rosen är inte sjukdomsbenägen, vilket ökar användbarheten. Eftersom den kan remontera sparsamt mot sensommaren är det bra att ge den en god, välgödslad jord och vattna vid torka. Definitivt en ros jag ska hålla utkik efter!

Att ta hand om ett träd

Träd är varelser som i normala fall blir betydligt äldre än vi människor, men det är klart att vi måste göra vårt bästa för att ta hand om dem så gott vi kan för att ge både dem själva, de insekter, djur och andra växter som lever på och kring dem bästa förutsättningar. I naturen kan vi låta dem ta hand om det själva, men i den uppbyggda och konstgjorda stadsmiljön måste vi väga in trädens bästa i våra beslut som rör utemiljön.

Träd i buskfält ger en ostörd rotmiljö och tillförsel av humusämnen. — Att plantera träd i ett fält av buskar eller perenner kan vara en god investering.

Till trädvårdarens ledande principer hör att se att trädets skötsel följer dess utveckling. Det unga trädet växer snabbt och når sin mogna storlek relativt fort sett över hela livscykeln. Under den snabba tillväxtfasen ska vi se till att ge trädet en stabil kron- och rotbildning. Nästan all förändring av miljöförhållandena innebär någon sorts stress för trädet. Beskärning och skadedjursbekämpning ingår i stressfaktorerna, för att inte tala om grävning och materialförändringar i rotzonen.

Träd i gatumiljö behöver oftast en högre stamhöjd för att man ska komma inunder dem än träd i en park. — Tänk i god tid på hur mycket utrymme det valda trädet kräver, både i bredd, men också i stamhöjd.

Genom att välja rätt växt till rätt plats kan vi redan från början reducera stressen från de miljöfaktorer som vi inte kan påverka, t ex vind, torka, skugga eller utrymme. Vi måste därför kunna läsa av vår växtmiljö och pricka av förhållandena på platsen. Ståndorten med andra ord. Att läsa av ståndorten gör en erfaren trädgårdsmänniska nästan omedvetet. Sedan lägger trädgårdsdesignern in ytterligare fler parametrar i sökandet efter platsens ande, för att hitta växter som smälter in i sin miljö. Det kan vara arkitektur, omgivande miljö och förstås, den som ska bo på platsen. Man kan t ex inte göra en ”Teskedsgummans trädgård” till ett funkishus, utan proportionerna och stilen måste passa ihop.

Formbeskurna träd passar in i små utrymmen. — Ett träd som formbeskurits redan från början kan anpassa sig till ett trångt utrymme i en formstark miljö.

Använd material av god kvalitet vid plantering! Ett bra träd börjar med en bra ungplanta. När grenstrukturen är ändamålsenlig och rotutvecklingen fin, med rikligt med finrötter och eventuell ympning välgjord och stadig så är förutsättningarna utmärkta att vi ska få ett välutvecklat träd i framtiden. Det är faktiskt värt att betala för ett bra plantmaterial! Och beroende på hur utsatt läget är så är det oftast också värt att betala för en så stor planta som möjligt. Växten är motståndskraftigare mot påverkan från miljöfaktorer och den har oftast ett väl utvecklat rotsystem som snabbt förankrar sig i marken.

Det här är de ledande principerna för hur en trädexpert jobbar när det gäller nyetablering av unga träd eller skötsel av äldre trädindivider. Jag återkommer med noggrannare beskrivningar för trädens tillväxtfaktorer!

Orange krollilja för den sparsmakade trädgården

Under sommarens Chelsea Flower Show presenterade Ulf Nordfjell i sin Laurent-Perrier-trädgård en rätt ovanlig, vacker krollilja som fick många finsmakare att tappa andan. Lilium martagon ’Orange Marmalade’ är en glesblommande orangefärgad lilja på mörka stänglar. Den har motsvarande spretiga växtsätt som en annan av mina lågmälda favoritväxter, nämligen gillenian, som även den ses i samma rabatt. Rodgersia pinnata ’Chocolate Wing’ i knopp ansluter till samma färgskala.

’Orange Marmalade’ blir 1-1,5 m hög och trivs i halvskugga i humusrik, mullrik jord. Den genomsläppliga jorden är viktig för krolliljor och dess andra släktingar, så fyll inte upp med torvjord kring rötterna, för då ruttnar de lätt i vinterfukten! Krolliljor är långsamma i utvecklingen, så ge dem tid att etablera sig och flytta dem inte i onödan. Den skulle jag gärna få tag i för egen del, eftersom jag gillar krolliljor alldeles speciellt.

Föröka buskar med vintersticklingar

En vinterstickling är en ”pinne” tagen från ett förvedat årsskott av en buske eller ett träd. När växten har gått i vintervila har årsskottet fått en kraftigare bark och hela skottet har blivit hårdare. Det är viktigt att sticklingen är förvedad om du ska sticka den. Speciellt toppen kan ha svårt att ta sig om den är lite mjuk.

När höstlöven fallit är det dags att ta vintersticklingar. — Sticklingen ska vara mellan 5 och 7 knoppar lång.

Klipp av grenarna med en vass sekatör och räkna knopparna, eller egentligen noderna. Du behöver ha 5-7 noder per stickling. Man kan gärna använda nedre delen av årstillväxten, och inte toppen, så du kan få många sticklingar per gren. De bästa sticklingarna har tjockleken av en blyertspenna.

Korneller är lättförökade med hjälp av vintersticklingar. — Vintersticklingar ger mängder av nya plantor till ingen kostnad alls.

Du kan trycka ner pinnarna i krukor, i kallbänk eller på friland. Det är bra med ett genomsläppligt material i ytan, som sand eller perlit. Tryck till med fingertopparna runt sticklingen så att inga luftfickor bildas, för då blir det inga rötter. Två tredjedelar av pinnen ska vara under jord, så det är bra med en djup bädd eller kruka. Håll sanden fuktig, men akta så det inte börjar mögla. När våren och värmen kommer börjar sticklingarna rota sig. Vissa arter behöver inte många plusgrader för att utveckla rötter direkt från knopparna. Kornell är en sådan växt och vinbär likaså. Båda är riktiga nybörjarväxter i sticklingsvärlden.

Syrenbuddlejan är en växt som är lättförökad via vintersticklingar. — Syrenbuddlejan är lätt att föröka med vintersticklingar.

Andra arter som trädgårdskonsulten kan rekommendera att ta vintersticklingar från är hortensia, murgröna, forsythia, benved, liguster, pil, buddleja, fikon, vildvin, weigela, schersmin, smällspirea och kaprifol. Bland andra. Du kan gärna prova med annat också, för vem vet om det tar sig!

Vackra vaktelbär vaktar många dörrar i december

Surjordsväxten tuvvaktelbär är senhöstens mesta prydnadsväxt sedan den lila prydnadskålen gått och blivit omodern. Den härstammar från skogsområden i Nordamerika där den sprider sig ungefär så som lingonriset gör hos oss. Och de är ju ganska lika varandra. Fast vaktelbäret är kraftigare och får större bär. Den är inte heller lika härdig, utan ska helst täckas med löv över vintern. Plantera i rhododendronjord i det genomsläppliga torvpartiet och gödsla bara sparsamt. Men glöm inte att vattna om jorden blir torr. Eftersom rotsystemet är ganska grunt finns det annars risk för att plantorna torkar.

Vaktelbäret, Gaultheria procumbens, blir ca 15 cm hög och blommar under sensommaren med vita, klockliknande blommor som faktiskt påminner en del om lingon de också. Men det är nog ändå bären på senhösten som vi ser som plantans största prydnadsvärde och orsaken till att den blivit en eftertraktad växt för höstfägring i kruka. Bären sitter kvar länge, men efter en stark frost brukar hela plantan vissna. Men du hinner oftast njuta av de granna bären under många veckor, så det är väl värt att plantera det kära vaktelbäret.

Droppbevattning är effektivt och resurssnålt

Sedan några veckor tillbaka är det inga problem med grundvattennivåerna längre, men ett tag var det lite kritiskt när brunnarna sinade på olika håll. Det är krångligt att bära vatten och köra vatten när man är van att bara vrida på kranen. Plus att man jämt måste tänka på att snåla med vattnet och inte använda mer än det absolut nödvändigaste. Inte heller växterna har det så lätt vid torka. Vattnet behövs förutom för tillväxten, även för fotosyntesen, för näringstransporten, för att kyla bladen och för att behålla vävnadstrycket så att växten orkar stå upprätt.

Ju varmare och blåsigare väder, desto mer vatten avdunstar växterna. För att kompensera för vattenavgången mitt på dagen skulle man behöva vattna som mest just då när det är som allra varmast. Men det är dålig ekonomi, eftersom det mesta genast avdunstar från jorden. Genom att installera droppbevattning kan man ge växterna vatten precis vid den tidpunkt på dygnet då de behöver det som bäst. Droppslangen kan man lägga uppe på jordytan eller gräva ner en bit, alternativt täcka med bark.

En nyplanterad häck får en säkrare etablering genom att vattna med droppslang. — Foto: Gardena

Det finns många fördelar med droppbevattning när vattnet hamnar exakt där det ska – i växternas rotzon. En är att du kan spara på vatten eftersom inget vatten blåser bort eller avdunstar. Har man smala eller små ytor blir det mycket spill genom att vattna med spridare. Många växter är känsliga för att få vatten på bladen. Särskilt i samband med starkt solljus kan bladen få brännskador. Mögel orsakas också av ständig fukt i bladen. Genom att inte vattna hela ytskiktet blir inte jorden så kompakt med en hård skorpa ytterst, utan syret kan ta sig ner hela vägen till växternas rötter. Ogräset trivs inte lika bra, eftersom växterna utnyttjar vattnet maximalt, medan övrig jordyta hålls torr. Har du väldigt kalkhaltigt vatten så är det bäst att gräva ner slangen en bit för att slippa igenkalkade slangar. Kalken fälls ut när den kommer i kontakt med luftens syre, men med slangen under jord blir problemet mycket mindre.

Droppbevattning passar utmärkt för grönsaksodling. — Vilket underbart grönsaksland! Foto: David Wann

Det finns både grövre och klenare slang, men det bästa är att jämföra med volymen per timme som sipprar ut genom varje hål. Till växter med lägre vattenbehov kan en tunn slang vara precis lagom, men den räcker inte till för stora träd. Vid plantering av häck kan det vara en god idé att lägga ut en droppslang och vattna regelbundet under de första säsongerna tills plantorna har etablerat sig ordentligt. Ju lägre växter, desto tunnare slang klarar man sig med.

Dahlior ger höstrabatten färg

Dahliorna är pålitliga höstblommare som står sig ända tills frosten kommer. Men sen är det bråttom att gräva upp och ta in rötterna för frostfri vinterförvaring. Och när våren kommer planerar man ut alla hårda, fasta rotknölar i rabatter och krukor igen. Krångligare än så är det inte. Dahliorna har en makalös växtkraft.

Soligt läge vill de ha. Lite hjälp på traven med en god trädgårdsjord och vattning och regelbunden gödsling är allt du behöver fixa med. Ev binda upp väldigt högresta sorter för de är inte så vindtåliga. Men det handlar också om hur du komponerar rabatten – om det finns stödjande vävarväxter inblandat, eller om dahliorna står för sig.

Man kan föröka dahlior på många sätt: från frö, rotbit eller stickling. De flesta av oss köper nya rotknölar varje vår för att plantera ut, men jag vet dahlior som gått i arv från mormor till mor till barn. Och de blommar än. Så det är en långlivad växt trots att den inte är vinterhärdig i vårt klimat. Frösådda plantor blir inte säkert av samma färg som blomman man tog den från, så här finns ett intressant förädlingsprojekt om man är tålmodig och superintresserad.

Vill du istället ha kopior av en älskad sort måste du föröka den genom sticklingar eller rotbitar. Det är smart att dela dahliorna redan på hösten vid uppgrävning, eftersom de tar mycket mindre plats vid förvaringen. Man kan skära loss knölarna en och en. De ser ut som avlånga mandelpotatisar med ett litet skaft. Se bara till så det finns minst ett öga i kronan på varje rotdel där tillväxten startar nästa vår. Se bilden nedan.

Klassiska och nya kålsorter

Kål är en av de allra nyttigaste grönsakerna vi kan få i oss. Fullproppade med antioxidanter och vitaminer ligger de i topp, före både morot och paprika. Kålväxternas skördetid är nu, så passa på att frossa i kål.

Kål är inte de lättaste växterna att odla – eftersom de har så många otäcka skadegörare. Framför allt är det kålfjärilens larver som tuggar upp en planta på nolltid. Det förekommer också larver av kålfluga. De gräver gångar i rötterna som därefter ruttnar inifrån. Jordloppor äter på de unga plantorna, speciellt vid torrt och varmt väder. Alla de här skadegörarna kan hindras med fiberduk, men duken måste läggas på redan vid utplantering av de förkultiverade plantorna.

Kålväxter gillar lerig, mullrik jord. Har man istället en lättare sandjord är det bäst att hålla sig till spetskål eller sommarkål som utvecklas fint även i lätt jord. Svartkål (bilden ovan) kallades tidigare palmkål, säkerligen p g a plantans speciella växtsätt. Den är frosttålig och kan gärna skördas senare på hösten. Egentligen skulle man kunna ha den i rabatten lika väl som i trädgårdslandet för den är otroligt dekorativ.

Grönkål finns i olika färger och krusighet.

Grönkål är min stora favorit, vid sidan om den milda spetskålen. Den krusbladiga grönkålen tillhör de mest näringsrika grönsakerna över huvud taget. De allra spädaste bladen kan ätas råa i sallad, men annars är den jättegod att snabbt woka och kanske smaksättas med tärnat äpple och citronsaft eller äppelcidervinäger.

Trädstöd – bra eller dåligt?

Många gånger träffar jag på träd som står och hänger med en strypsnara kring stammen och där stolpen nästan har lyfts från marken när trädet har vuxit. Så ska det givetvis inte se ut. Träd binds upp med trädstöd för att förankra dem vid marken tills de har rotat sig och kan stå för sig själva. Det brukar oftast ta 2-3 år. Efter det kan uppbindningen göra mer skada än nytta. Gör ett hållfasthetstest genom att ta tag med båda händerna om stammen och skaka på trädet. Lättar det ur marken är det ännu inte tillräckligt rotat.

Många träd kan slippa uppbindningen efter 2-3 år när de fäst sig i marken. — Den lilla pinnen har inte förmått hålla trädet rakt under uppväxten.

Men tiden går ju fort, och man minns inte alltid vilket år planteringen skedde. Många tar det säkra före det osäkra och behåller bindsle och stolpar tills de har skavt in i barken eller gnager på det lägsta grenvarvet.

Trädstödets uppbyggnad beror både på ståndorten och trädet. Är det mycket blåsigt, lös jord och ett storkronigt träd får man ta till lite extra. Ett sådant trädstöd kan utgöras av tre stolpar som slås ner i marken utanför rotklumpen. Det kan stå ca ½ meter ut från stammen och ha en höjd av 50–60 cm ovan mark. Inte så högt med andra ord. Orsaken till de relativt låga stolparna är att stammen då ges en viss rörelsefrihet i vinden och detta tränar rotsystemet till en snabb förankring i marken. Håller man bindningen högt uppe växer trädet lite som i ett skruvstäd utan något direkt motstånd från naturkrafterna och det kan bli en svagare rotning.

Tre stolpar som stöder ett träd kan vara bra på blåsiga platser. — Tre stolpar i olika höjd. Den högsta kan kapas till samma höjd som de andra efter 1-2 år.

Trädets stam binds gärna fast mot stolparna med band av naturmaterial, t ex juteväv eller kokosrep. Breda gummiband är slitstarka och används också ofta, men där ska man vara noga med att inte låta dem sitta för länge, då de lätt växer in i stammen. Genom att fästa de tre stolparna i varandra med trekantsjärn får man en stabil konstruktion. Trädslag med känslig bark eller vid stor gnagrisk är det bra att skydda med ett gnagskydd runt stammen. Låt det gå tillräckligt högt upp med tanke på snödjup på platsen.

Ibland kan det vara befogat att låta stolparna stå kvar som påkörningsskydd mot gräsklippare eller grässlåtter närmast trädet. Det är lätt hänt att träd backas på eller att gräsklipparen kör alltför nära. Men det är också en estetisk fråga med trädstolpar. Själv tycker jag att många konstruktioner är förskräckligt fula och då vill man helst slippa dem så fort det går.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: