Svenska Moderådets monter lockade med gammaldags romantiska växter och prylar.
Solen kunde inte ha kommit lägligare. För de senaste dagarna har det varit trädgårdsmässa i Malmö. Och trädgårdsintresset kräver sol och värme för att komma igång. Minns hur erbarmligt dåligt det var ifjol. Brätte på brätte av långsträckta penséer fick slängas på tippen eftersom det var en så kall vår att ingen vågade plantera ut några krukor. Det blev en sorglig historia för hela växthandeln och många företag hämtade sig inte efter tappet de haft det första halvåret. Men i år ser jag hoppfullt på säsongen som kommer. Gräset grönskar redan i hästarnas sommarhage och vårlökarna är i full blom fast det inte ens är halva mars.
Ätbara grödor är något du måste odla nu i sommar!
Bjuder på lite vårbilder från mässan.
Vitt och grönt i en hörna av Flyinge Plantshops monter ritad av min kollega Annika Sjölin Waerner.En upphöjd örtagård tar lite plats och är lätt att sköta.Det rymliga lusthuset i Flyinge Plantshops monter drog många blickar till sig.
Handväskan täckt av murgröneblad som floristeleven Jennie Nilsson från Hvilan Utbildning lagt ner timmar och åter timmar på.
Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ’Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ’Elegance Snow’.
Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.
Penstemon x mexicale ’Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.
Foto: ImpectaFoto: Jelitto
Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ’Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten. Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.
Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!
De hör till de allra mest snabbväxande grödorna man kan odla på fönsterbrädan. På ett par veckor har du en mängd väldoftande basilikaplantor som du kan använda i matlagningen. Vintertid är det svårt att få dem att klara sig, om du inte har tilläggsbelysning. Så då får man klara kryddningen med hjälp av färdiga plantor i mataffären, men nu kommer ljuset mer och mer och då tycker jag du ska passa på och så egna krukor med basilika.
Det allra nyaste är små stamträd av basilika som man börjat saluföra. Man kan tycka det är en udda uppfinning, men jag tycker det stämmer väl ihop med tanken att det ätbara ska även vara vackert där det växer på fönsterbrädan. Men även de helt vanliga basilikasorterna är dekorativa med sin mättat gröna eller rödsvarta färg. Det finns mängder av sorter och förutom den allmänna ’Genovese’ med ganska stora, buckliga blad kan du även hitta frö till thaibasilika, kanelbasilika, citronbasilika och anisbasilika.
Det viktigaste för en basilikaplanta är ljus och värme. Använder du en svagt gödslad jord från början så klarar du dig länge med det, om krukan är tillräckligt stor. Så glest direkt i krukan och täck ytterst sparsamt med jord eftersom fröet är ljusgroende.
Jag läste om hortonomstuderande Malin Nyrén vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp som skrev en C-uppsats kring ljuskvaliténs inverkan på tillväxt och smak hos den vanliga basilikan, Ocimum basilicum och citronbasilika. Hon hade jämfört olika ljuskällor med monokromatiskt (enfärgat, i en våglängd) ljus i färgerna blått, grönt, gult och rött samt en armatur med polykromatiskt ljus (i flera våglängder). Genomgående gav det gröna och gula ljuset små och klena plantor. Rött ljus visade sig vara bra för sidoskottillväxten och gav bra rötter, medan det blå ljuset gav dålig sidoskottillväxt och mindre bra rötter. Ett avslutande smaktest gav vid handen att det förekom smakskillnader mellan olika ljusbehandlingarna hos båda basilikasorterna. Men har du ett söderfönster så duger det bra med vanligt dagsljus, så du behöver inte springa iväg till närmaste lampaffär för att hitta växtbelysning med rött ljus för att kunna odla basilika!
Den är ett av våra mest hatade ogräs, men för några få som vet bättre en vitamin- och mineralspäckad delikatess. Våtarv, nate, fågelgräs, vannare, fettagg, vassarv och på engelska chickweed. En enorm uppsättning namn har den i folkmun, men heter Stellaria media på latin. Våtarv är Carl von Linnés favoritnamn på denna krypande växt som sprider sig som elden.
Våtarven finns över hela världen där det över huvud taget växer någonting. Det är en ettårig växt som mycket väl hinner producera frö två-tre gånger per säsong. Utöver fröspridning så slår den lätt nya rötter när den kryper längs marken. Bryts en tunn stjälk av slår den lätt rot, så det är ett besvärligt ogräs att rensa. Men den vill ha fuktig och näringsrik jord för att utvecklas riktigt väl. Men vill det sig illa så tar den på ett par veckor över helt i trädgårdens skuggigare partier. Bladmassa och rotsystem bildar då en sammanhängande, tät matta som lätt konkurrerar ut svagare grödor. Och ja, jag har varit med om det, fast jag glömde att fota jätteplantan.
Våtarven är dessutom en intelligent växt som utnyttjar växtrörelser, sk tropismer. När det blir sen kväll viker den ihop bladen mot stjälken. På så sätt sparas bladens värme, istället för att stråla ut i natten. En annan rörelse som förekommer hos våtarven är då den viker ner bladskaftet till en befruktad blomma. Det ger större chans till befruktning för de andra blommorna i samma knippe. När fröna mognat vinklas skaftet uppåt igen. Är vädret soligt och torrt öppnar sig fröhuset så att fröna exponeras för omvärlden. Men vid minsta fuktpust slår fröhuset igen sina flikar för att skydda fröna. Jätteintressant, och detta lärde jag mig nyligen i tidskriften Natur & Trädgård.
Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu. Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. Så jag får nog omvärdera våtarven och spara några plantor i landet för att äta upp dem!
När jag var barn stod inte löken högt i kurs. Allmänt kinkig med maten så var det kanske inte alldeles oväntat, men löken var verkligen en detalj som förlängde mattiderna. Det är ju ganska arbetsdrygt att plocka ut minsta spår av en lökbit ur köttfärssåsen eller köttbullarna, kåldolmarna eller vad som nu råkade serveras. Och när väl löken var utplockad och föst längst ut på tallrikskanten då hade maten redan hunnit kallna och lockade inte ett dugg längre. Ja, ja, maten var sannerligen ett litet trauma på den tiden. Jag åt inte mycket mer än vitt bröd med senap(!) och Mariekex. Fantastiskt att jag överhuvudtaget blivit nånting!
Löken var det jag skulle berätta om. Lök odlade vi redan på den tiden jag var barn i många olika sorter. Har beskrivit våra odlingar tidigare, t ex här. Men lök är verkligen en lätt grönsak att börja med om du är ny inom stadsodling. Den går så bra att lagra, att man kan odla för hela sitt årsbehov. Det enda kritiska momentet är tidpunkten när löken ska torkas, efter skörd. Den måste vara helt torr, i både lök och blast för att inte mögla.
Sättlöken kan dra en stund i vatten innan plantering. Foto: Biolan
Alla typer av lök vill ha en lätt, porös jord som inte kletar fast kring själva löken och dess rötter. Och ett soligt läge. Sandig jord uppblandat med kompost är det allra bästa du kan ge din lök. Lerjorden måste förbättras, annars kan du få röta i löken. Men du behöver inte gräva om hela landet, eftersom löken har ett grunt rotsystem. Det räcker med att förbättra de översta 15 centimetrarna. Sättlöken kan du gärna dra en stund i vatten innan plantering. Maj är en bra tid, när jorden har rett sig. Sätt dem sedan ganska grunt, så att spetsen sticker upp ovanför jordytan med ca 10 cm mellanrum och minst dubbelt avstånd mellan raderna.
Vanlig gul lök behöver knappt vattnas om det inte är en väldigt torr sommar. Men den är känslig för konkurrens från ogräs, så plocka och rensa regelbundet. Har du en jord uppblandad med kompost och stenmjöl behövs inte mer gödsel än lite Algomin på våren. Du kan gärna täcka jorden med halm eller gräsklipp. Det behåller jordens porösa struktur och förhindrar ogräs.
Luftig och varm jord vill löken ha.
Löken visar själv när det är dags att skörda. Blasten gulnar och lägger sig ner. Då kan du knäcka nackarna på resten av lökarna som ännu inte kommit så långt. Bryt blasten, men låt den sitta kvar. Då stannar löken av i växten. Vänta sedan ett par veckor. Häng upp löken i knippen mot en varm vägg, t ex på en lina eller häng knippena i rutorna på en bit armeringsmatta som du fäst mot väggen. Eller om du har ett varmt pannrum så är det alldeles utmärkt det också. Viktigt är att löken är helt torr innan man putsar bort blast och torra ytterskal. Sedan håller den hela vintern om du förvarar den torrt och svalt. Och du kan njuta av den i alla slags maträtter, då lök ingår i de flesta av världens kök. Numera älskar jag den milda, guldgula löken som fått stå och mjukna riktigt länge brynt i smör!
Britten Peter Glazebrook som 2011 odlade en lök på närmare 8 kg. Och hamnade i Guinness rekordbok. Foto:Getty Images
Färg- och växtval för den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Blomsterfrämjandet brukar vara snabba med att staka ut riktningen och sätta nyheterna inför kommande växtsäsong. De tydligaste trenderna man kan se inför 2014 är en hyllning till de historiska värdena, att det kollektiva, glada odlandet hamnar i fokus och inte minst att prydnadsväxter gör comeback i inredningen. Det sista är något jag ofta tänkt på – dvs när försvann blommorna från fönsterbrädorna hos folk? Framför allt unga människor verkar inte ha något förhållande till krukväxter/prydnadsväxter i hemmet. Läs vidare här – det verkar som att det finns något för alla.
Den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Den historiska trädgården
I den historiska trädgården hittar vi gamla miljöer och redskap. Man har valt att illustrera trenden utifrån ett kolonistugeperspektiv. Att ta tillvara gamla kunskaper inom odling och matlagning ligger i tiden. Här anser Blomsterfrämjandet att växter som har en historia att berätta passar in, men också växter som förnyar och skapar ett möte mellan tradition och nytänkande.
Färgvalen är lugna i den historiska trädgårdstrenden och det är torra pasteller och naturliga toner i beige, brunt och terrakotta som dominerar. Tulpaner, pelargon, lavendel, hortensia, rosenskära, cyklamen, heliotroprisp och alunrot är exempel på växter som hör hemma i den historiska trädgården.
Kollektivt odlande och gemenskap – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Kollektivt odlande
Färg och glädje, familjen i fokus och långbord där alla får plats är gemensamma begrepp i trenden som kallas kollektivt odlande. Men det finns också plats för cityodlaren med den lilla balkongen som vill skapa en lummig oas på några få kvadratmeter. Blomstrande planteringar och community gardens är givna inslag. Här passar växter med rik blomning och starka färger samt utplanteringsväxter av alla de slag. Idealet är att trädgården och hemmet blir lite vildare och inte så tillrättalagt, lite som om naturen själv vore trädgårdsmästaren. Hurra, det låter som om ”stökigt” är tillåtet utan att man behöver skämmas för sin trädgård eller stadodling!
Färgvalen i denna trend är starka med karibiskt klara färger och inslag av neon. Tagetes, dahlia, trädgårdsverbena, prydnadsgräs, krysantemum, julstjärna, amaryllis, begonior – är färgklickar som man måste ha! Nja, inte min stil, men den passar säkert andra.
Grönt är skönt och växterna flyttar in – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Grönt är skönt
Under många år har trenden varit att vi allt mer flyttar ut i trädgården och att trädgården ska betraktas som en förlängning av vardagsrummet och köket. Trenden grönt är skönt kan beskrivas som tvärt om. Nu är det dags för det gröna att flytta in i inredningen igen. Lampor blir växtlampor, bord blir blomsterbord, drinkvagnar blir blomstervagnar… och så vidare! Hälsomedvetandet och intresset för det ätbara är stort och växter som passar fint här är såväl de ätbara som de frodigt gröna.
Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Färgmässigt är det här en riktig klorofyllbomb med gröna, gula och vita toner. Växtval: tomat, gurka, kryddväxter, murgröna, minipåsklilja, slideranka, alunrot och så klart våreld/höstglöd.
Kisen jagar förvirrade flugor och matte drömmer om vår.
Det är inte utan att jag börjar längta till sommaren medan min gräsmatta, eller egentligen mossmatta frodas och lyser i solen. Temperaturen ligger stadigt mellan +4 och +8 och det känns nästan som vår. På lillejulafton planterade jag de sista perennerna som jag köpte på sen höstrea. Någon pion, en grupp röd stjärnflocka och härliga höstflox. Igår svärmade myggen ute vid vedboden och kissen lekte med någon långsam, övervintrande flugstackare. Så jag kunde inte hålla mig, utan hängde ut tvätt på tork, putsade fönstren efter Svens saltstänkta vindar och kände hur krafterna började återvända. Mörkret tar på och det är endast med hjälp av ginseng och vitaminer som jag orkar hålla ett normalt tempo vintertid.
Julrosorna har blommat sedan före jul i gynnsamma lägen, särskilt de vita.
Tittar på mina rangliga pelargoner i fönstret som jag hoppas också ska orka överleva ett tag till. Skotten blir längre och längre och tanigare och klenare, men det brukar ordna upp sig när vi kommer in i halva februari. Då klipper jag ner dem, tar nya toppsticklingar och börjar gödsla upp dem så sakta. Efter ett tag skjuter det fram nya pigga skott och då är det dags att plantera om i lite ny jord. Sen är Mårbacka på gång igen.
Basilikaplantor under noggrann bevakning.
Ute blir det sedan dags att fylla varmbänken med färsk hästgödsel och toppa det med påsjord uppblandat med fin sand och lite kompost. När temperaturen efter några dagar stigit så att nattfrosten utanför inte längre förmår påverka den är det dags för de första utesådderna. Sallad, dill och rädisor måste jag absolut ha så tidigt som möjligt. Krukorna vid trappan fylls av ljuvliga penséer som inte tar illa upp fast det blir lite snöflingor in i slutet av mars. Men sen gäller det att stilla sig där för här måste jag vänta in naturen. Sommarblommorna mår bäst inne i växthusen hos odlarna. Man ska inte frestas att ta ut dem för tidigt. Tids nog är det dags och då vill jag inte hålla på och kånka runt på krukor som frosten kanske kommer att ge ett sent nyp.
Mycket av forskningen kring vertical farming kommer från USA och professor Dickson Despommier vid Columbia University. Utrymmesbristen i storstäderna gör att vanlig odling i pallkragar på marknivå inte kommer på fråga när det gäller att försörja en hel stads befolkning med grönsaker. Despommier räknade på vad ett helt kvarter på Manhattan, New York, skulle ge i avkastning om det omvandlades till växthus. Han beräknade att ett trettio våningar högt växthus inte skulle ge mer odlingsyta än 150 hektar. Men genom att odla i två lager på varje våning och packa växterna tätt blir ekvationen bättre. Väger man dessutom in att växthusmiljön ger 4 skördar per år så motsvarade växthuset med ens 2400 hektar jordbruksmark. Med 120 sådana växthus kunde hela New Yorks befolkning hållas med färska vegetabilier.
Det skruvade odlingstornet Agora Tower uppförs i Taipei, Taiwan, och beräknas stå klart 2016. Bild: Arch20
Despommier utgick från att man i den vertikala odlingen skulle odla utan jord, i så kallad hydroponisk odling. Plantorna fästs i täta rader i odlingstråg eller rör och rötterna tar upp sin näring från en cirkulerande näringslösning. Systemet kräver god syretillgång och vätskan rengörs regelbundet genom filter för att fungera. Fördelarna är många. Odlingsmetoden gör att man kan plantera tätare än i jordsubstrat. Man får också en snabbare tillväxt och därmed större skördar. Det är en miljövänlig process eftersom inga näringsämnen läcker ut i naturen. Mängden vatten som förbrukas är också betydligt mindre än vad som åtgår vid konventionell odling i jord. Och vikten kan hållas betydligt lägre.
Foto: plantasticplantproducts.com
Tanken är att de vertikala odlingarna ska bilda slutna kretslopp. Ljus och värme behöver förstås tillföras och där behöver man samarbeta med producenter av förnyelsebar energi och spillvärme. Man kan också utnyttja den koldioxid som bildas vid rötning i biogasanläggningar som gödselmedel för grödorna. På så sätt används resurser som annars skulle släppas ut i luften. Men trots att intresset för vertical farming är stort världen över så lär det dröja ett tag innan matproducerande skyskrapor blir vanliga i våra storstäder. Energiförsörjningen måste lösas på ett bra sätt innan det kan bli lönsamt i större skala. Tänk om man som trädgårdskonsult kunde bli involverad i ett sådant projekt!
Glöm svavelstinkande kålkok och prova dig fram med den nya modegrönsaken kålen. Gasproblem förknippar många med kålätning och vägrar att borra sig djupare in i kålfamiljens spännande nyheter. Isotiocyanater heter de svavelosande ämnena i kålen som har en lätt brännande smak och vid matsmältning skapar väderspänning. Men till den goda sidan hör ämnets förmåga att skydda mot strålning och det skyddar mot många cancerformer. Ät kål med måtta dock, för isotiocyanaterna är även giftiga i stora doser.
Röd och grön grönkål hör till mina stora grönsaksfavoriter så här års.
Hur ska man då göra för att få kålens bittra smak att mjukna vid matlagning? Faktiskt så är det så att ju längre kålen kokar, desto mer vätesulfid utvecklas. Den här gasen hänger ihop med upphettningen, så ju snabbare man hettar upp kålanrättningen, desto mindre stinker den. De beska smaktonerna lindras bäst om du skivar kålen tunt och låter den dra i iskallt och lättsaltat vatten i ca en halvtimme. Du får en krispigare och betydligt sötare smak.
Årets nyhet på grönsaksområdet är en brittisk korsning som härstammar från röd brysselkål. Den heter Flower Sprouts och ser ut som minirosor med sina frissiga, rödgröna blad. Se närbild ovan. Flower Sprouts innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som brysselkål. Smaken är som mild bryssel- eller rosenkål. Jag har provat att koka upp den snabbt i saltat vatten, att steka upp hela bladrosetten snabbt i het panna och att dela den lilla ”blomman” i två-tre delar och sedan fräsa upp den i olivolja med lite vitlök. Själv tyckte jag bäst om det sista alternativet.
Finskuren, snabbt uppfräst grönkål med tillsats av tärnat äpple, hackade aprikoser och russin, toppat med lite upphottade pumpafrön är annars en favorit. Den passar till det mesta och har en underbar färg som sätter igång snålvattnet. Lite tuggmotstånd kvar och så den söta frukten som upphäver bitterheten i kålen. Det är en förnämlig smakkombination!
Dill är ju nästan en nationalkrydda i många länder uppe i norr. I Sverige är det midsommar, sill och nypotatis man tänker på, i Finland förknippar jag dill med potatis över huvudtaget, hela året om. Inlagda gurkor, gravlax, dillkött och så kräftor förstås! I Ryssland används dill till mycket, även som krydda i sallad. Det värsta är då att dillen så lätt angrips av diverse små skadedjur som bladlöss, svampsjukdomar, stinkflyn eller sniglar som kan stoppa den tänkta dillskörden helt och hållet.
I höst har jag gjort ett försök med att så en gles rad dill redan i slutet av september. Dillfröna gror när temperaturen är den rätta och då kan man med lite tur ha färsk dill redan i början av sommaren. Vi får se vad det blir. Man måste experimentera, annars lär man sig inget! Den andra metoden som jag testat tidigare och som faktiskt fungerar bra, är inget för vän av ordning, tyvärr. Den innebär att kasta ut dillfrön lite hipp som happ i rabatter, bland andra grönsaker eller i komposten och så plockar du dillkvistar lite runt om i trädgården när du behöver dem till nypotatisen. Det blir lite som ett önskat ogräs, och kan man stå ut med oordningen så är det en betydligt bättre metod att odla dill. Eftersom plantorna ligger glest blir det betydligt svårare för angrepp och skadeinsekter att sprida sig. Så det är mitt bästa dilltips till dig för nästa säsong!
