Droppbevattning är effektivt och resurssnålt

Sedan några veckor tillbaka är det inga problem med grundvattennivåerna längre, men ett tag var det lite kritiskt när brunnarna sinade på olika håll. Det är krångligt att bära vatten och köra vatten när man är van att bara vrida på kranen. Plus att man jämt måste tänka på att snåla med vattnet och inte använda mer än det absolut nödvändigaste. Inte heller växterna har det så lätt vid torka. Vattnet behövs förutom för tillväxten, även för fotosyntesen, för näringstransporten, för att kyla bladen och för att behålla vävnadstrycket så att växten orkar stå upprätt.

Vid droppbevattning hamnar vattnet där det behövs - i växtens rotzon.

Ju varmare och blåsigare väder, desto mer vatten avdunstar växterna. För att kompensera för vattenavgången mitt på dagen skulle man behöva vattna som mest just då när det är som allra varmast. Men det är dålig ekonomi, eftersom det mesta genast avdunstar från jorden. Genom att installera droppbevattning kan man ge växterna vatten precis vid den tidpunkt på dygnet då de behöver det som bäst. Droppslangen kan man lägga uppe på jordytan eller gräva ner en bit, alternativt täcka med bark.

En nyplanterad häck får en säkrare etablering genom att vattna med droppslang.
Foto: Gardena

Det finns många fördelar med droppbevattning när vattnet hamnar exakt där det ska – i växternas rotzon. En är att du kan spara på vatten eftersom inget vatten blåser bort eller avdunstar. Har man smala eller små ytor blir det mycket spill genom att vattna med spridare. Många växter är känsliga för att få vatten på bladen. Särskilt i samband med starkt solljus kan bladen få brännskador. Mögel orsakas också av ständig fukt i bladen. Genom att inte vattna hela ytskiktet blir inte jorden så kompakt med en hård skorpa ytterst, utan syret kan ta sig ner hela vägen till växternas rötter. Ogräset trivs inte lika bra, eftersom växterna utnyttjar vattnet maximalt, medan övrig jordyta hålls torr. Har du väldigt kalkhaltigt vatten så är det bäst att gräva ner slangen en bit för att slippa igenkalkade slangar. Kalken fälls ut när den kommer i kontakt med luftens syre, men med slangen under jord blir problemet mycket mindre.

Droppbevattning passar utmärkt för grönsaksodling.
Vilket underbart grönsaksland! Foto: David Wann

Det finns både grövre och klenare slang, men det bästa är att jämföra med volymen per timme som sipprar ut genom varje hål. Till växter med lägre vattenbehov kan en tunn slang vara precis lagom, men den räcker inte till för stora träd. Vid plantering av häck kan det vara en god idé att lägga ut en droppslang och vattna regelbundet under de första säsongerna tills plantorna har etablerat sig ordentligt. Ju lägre växter, desto tunnare slang klarar man sig med.

Klassiska och nya kålsorter

Kål är en av de allra nyttigaste grönsakerna vi kan få i oss. Fullproppade med antioxidanter och vitaminer ligger de i topp, före både morot och paprika. Kålväxternas skördetid är nu, så passa på att frossa i kål.

Kålväxter är rika på antioxidanter och vitaminer.

Kål är inte de lättaste växterna att odla – eftersom de har så många otäcka skadegörare. Framför allt är det kålfjärilens larver som tuggar upp en planta på nolltid. Det förekommer också larver av kålfluga. De gräver gångar i rötterna som därefter ruttnar inifrån. Jordloppor äter på de unga plantorna, speciellt vid torrt och varmt väder. Alla de här skadegörarna kan hindras med fiberduk, men duken måste läggas på redan vid utplantering av de förkultiverade plantorna.

Svartkålen kallades förr även palmkål för de vackra bladens skull.

Kålväxter gillar lerig, mullrik jord. Har man istället en lättare sandjord är det bäst att hålla sig till spetskål eller sommarkål som utvecklas fint även i lätt jord. Svartkål (bilden ovan) kallades tidigare palmkål, säkerligen p g a plantans speciella växtsätt. Den är frosttålig och kan gärna skördas senare på hösten. Egentligen skulle man kunna ha den i rabatten lika väl som i trädgårdslandet för den är otroligt dekorativ.

Grönkål finns i olika färger och krusighet.
Grönkål finns i olika färger och krusighet.

Grönkål är min stora favorit, vid sidan om den milda spetskålen. Den krusbladiga grönkålen tillhör de mest näringsrika grönsakerna över huvud taget. De allra spädaste bladen kan ätas råa i sallad, men annars är den jättegod att snabbt woka och kanske smaksättas med tärnat äpple och citronsaft eller äppelcidervinäger.

Svartrot – en sen fuling

Svartroten är en lång, slank grönsak mmed vitt kött som smakar sparris.
Foto: Thompson&Morgan

Väntar med spänning några veckor till på att få gräva ner mig i myllan och skörda svartrot. Har inte haft denna grönsak sedan jag var barn och vi odlade den hemma i Pernå. Mina föräldrar hade sitt ambitiösa grönsaksland en dryg km bort i en sandig sydsluttning. Perfekt jord för många grönsaker och där gick jag och min syster hela sommarlovet och rensade ogräs. Där fanns det mesta du kan tänka dig i grönsaksväg – broccoli, purjolök, gul lök, gurka, bönor, ärter, dill, persilja, morötter, kålrot, rödbeta, majs, mangold, spenat, sallad av olika slag, palsternacka, selleri och så svartrot förstås.

Ja, du förstår var mitt trädgårdsintresse kommer från. Minns att jag en gång i vuxen ålder skrev en uppsats på ämnet ”Hur jag kom in på den gröna banan” och då berättade jag just om dessa ändlöst långa rader som skulle rensas från ogräs. I slutet av berättelsen undrade jag just hur detta arbete, som i den unga åldern inte var så värst lockande, hade kunnat smitta mig så till den milda grad att det blir mitt yrke. Men det var nog växtkraften hos det gröna som sporrade mig, skulle jag tro.

Svartroten utvecklas under lång tid och skördas först i oktober.Fast det var svartroten jag skulle berätta om. Svartrot är en flerårig grönsak som även kallats fattigmanssparris sedan den kom in i landet på 1700-talet. Flerårig betyder att den kan skördas först nästa vår om man vill det. Det är en brunsvart, lite luden, slank rot som blir uppemot 30-40 cm lång. Rötterna skalas noga före tillredning och kokas med en gång för att inte missfärgas. Det vita köttet är lite trådigt, men mjukt och smaken påminner som sagt om sparris.

Det är en lättodlad grönsak som kan sås tidigt, när jorden uppnått 5 grader. Det svåra med svartroten är att få till jordens beskaffenhet. Har man inte smulig, sandblandad jord så får man se till att förbättra och luckra upp den på bästa sätt. De långa rötterna kräver nämligen en lika djup bädd för att kunna borra sig ner. Stöter de på sten eller hård lera så delar de på sig. Genom att odla i upphöjda bäddar kan man få plats mer större jordvolymer. Ett annat bra tips som jag läste om är att ta gamla täckdikningsrör i lera och gräva ner dem i bädden, fyllda mer lucker och smulig jord. Måste jag definitivt prova ett annat år. Misstänker nämligen att det finns ett och annat motstånd i mina odlingsbäddar, så det kan tänka sig att skörden detta första år inte blir så stor. Men vi får se, jag ger dem minst ett par veckor till att utvecklas. Och så måste jag gräva försiktigt och inte slita i blasten. Rötterna är ömtåliga och bryts nämligen lätt.

Svartroten utvecklas bäst i mullrik, lucker jord med gott djup i växtbädden.

En jättebra trädgårdstidning!

Tidskriften Natur och Trädgård är faktaspäckad läsning från pärm till pärm.Fick nyss det senaste numret av trädgårdstidskriften Natur & Trädgård (Fakta och inspiration för passionerade odlare) och där finns hur mycket som helst att läsa. I detta nummer finns ett långt och uttömmande avsnitt om äpplen – beskärning, skörd och lagring, men även höstsådd av grönsaker, en presentation av nya sorter solhattar, Echinacea samt ätliga skogssvampar.

Skribenterna är kunnigt växtfolk från olika delar av växtbranschen. Just i detta nummer 3-2013 har jag dessutom bidragit med ett foto på fruktträdskräfta, och det är ju lite roligt att få räknas in i ”expertgruppen”.

Den här tidskriften är en ganska ny bekantskap för mig som innehåller mycket läsvärt på sina 100 sidor. Så jag kommer nog att fortsätta läsa den och utbilda mig inom olika odlings- och naturfrågor. Utgivare är Natur & Trädgård Bokförlag. Den utkommer med 4 nummer per år och kostar 260 kr. Det är absolut prisvärt. Dessutom slipper man reklam, och det är ganska skönt. Formatet är 128×232 mm och det gör den väldigt bläddervänlig, t ex som kvällslektyr innan man somnar.

Nu mognar majsen!

Majs är en värmekrävande växt som ska ha en solig och vindskyddad växtplats.

Majs är en värmekrävande växt som verkligen har gottat sig i sommar. Inte så svårodlad om man kan ge den gott om näring och vatten och har en bra jord, men värme ska den förstås ha. Både på våren innan du planterar ut de förodlade små plantorna, värme under sommaren när den växer till sig på höjden och sedan även värme på hösten när kolvarna utvecklas. Direktsådd funkar bra i de södra delarna av landet och på jord som reder sig fort.

Majsen är en hög växt med både hon- och hanblommor på samma planta.Förkultivering är bäst om klimatet är sämre, för annars är det risk att säsongen blir för kort. Sätt ut plantorna när frostrisken är över. De är mycket känsliga för kyla, så täckning med fiberduk är inte fel. Stallgödsel, Algomin och täckning med gräsklipp är bra för majsen. Gräsklippet håller jorden jämnt fuktig, samtidigt som ogräset hålls borta. Sedan när hanblomman blommar uppe i toppen så kan man hjälpa till med pollineringen genom att skaka plantan så att frömjölet drysslar ner på honblommorna som sitter i bladfästena. Sedan är det egentligen bara att vattna. Ibland kan man behöva kupa plantan om rötterna verkar krypa upp från jorden, så blir plantorna stadigare.

Majsen är skördeklar när trådarna som hänger ut från kolven har vissnat. Man kan testa genom att försiktigt öppna de skyddande bladen omkring kolven och trycka på ett frö. Om saften är vit som grädde är de klara. Är saften däremot genomskinlig behöver de växa till sig.

Håret som sticker ut från majskolven ska vara helt visset innan man skördar.

Sen några tips. Eftersom majsen lätt korsbefruktar sig ska man bara odla en sort åt gången. Annars kan kolvarna bli både tomma och missbildade. Den sort jag har i år heter Sweet Nugget och är en söt och god majs med stora korn. Den är pålitlig i det nordiska klimatet. Det andra tipset handlar om tillagning. När du skördat majsen ska du helst koka/grilla dem så snart som möjligt eftersom sockret i majskornen snabbt omvandlas till stärkelse om den får ligga till sig flera dagar i kylen. Så när grytan kokar går du ut och plockar, då blir smaken allra bäst!

Dags att skära ner hallonskotten

Så fort de sista hallonen är plockade kan man egentligen beskära sina hallonplantor, för bättre än så blir det inte just nu. Hur gör man då? Jo, titta på hur skotten ser ut. De som har förgrenat sig och har en lite ljusare bark är tvåårsskotten som du nyss har skördat bär från. Dem skär du av vid basen med en vass sekatör.

Hallon är ett gott sommarbär som älskar varmt och torrt väder.

Årsskotten som består av en enda spretig pinne sparar du. På dem blir det hallon nästa sommar. Står det väldigt tätt med årsskott kan det vara en god idé att gallra bland dem. Tio kraftiga skott per löpmeter är ett bra mått. Likaså kan du fundera på om de blivit väldigt höga. Ta i så fall ner dem till ca 1½ meter.

Hösthallon klipps ner till marken varje höst efter fruktsättning.

Har du hösthallon ska du klippa ner alla skott på hösten efter skörd. Hösthallonen ger nämligen skörd på årsskotten. De är de friskaste av alla hallontyper, just därför att man klipper ner skotten varje år. Tyvärr är hösthallon bara härdiga till zon 2-3. Hösthallonen kräver ännu något varmare och luckrare jord än vanliga hallon och vill ha en jämn vattentillgång.

Knöliga jordgubbar i år

Jordgubbarna mognar i rasande takt just nu.

Full fart på jordgubbslandet nu och jag plockar varannan dag för att hinna med. Varje morgon består frukosten av en enorm skål med müsli och joghurt med härliga färska gubbar. Har dessutom fryst in färska bär, gjort sylt, ätit med glass och vispad grädde, naturella från plantan, jag har mixat till smoothie med andra frukter och… Det är ingen hejd på jordgubbsätandet just nu. Men skörden är ändå inte så enorm som den var ifjol. Bären led kanske lite av torkan i maj. Vattnade ett par gånger, men det räckte nog inte.

Stinkflyet suger på blommor och kart och orsakar missbildade jordgubbar.

Fast den största skillnaden i år är den stora mängd knöliga bär som jag plockar. Knöliga så att de ser ut som boxningshandskar. Vissa partier av bären har massor av prickar, dvs frön, och så är hela bäret liksom hopsnörpt. Det här är en skada som uppkommer efter att jordgubbsstinkflyet varit på besök i jordgubbslandet. Stinkflyna suger på både blommor, kart och färdiga bär och det ger de här missbildade bären som i vissa fall är helt outvecklade.

Jordgubbsstinkflyet är en liten insekt som orsakar knöliga och missbildade bär.

Jordgubbsstinkflyet övervintrar som ägg i marken och förekommer rätt så allmänt i södra Sverige. De trivs i skogrika och vindskyddade områden. För hemmabruk finns det inte någon bekämpningsmetod mer än att flytta sitt jordgubbsland till en öppnare och mer blåsigare plats. Annars riskerar man att flugan återkommer år från år.

Jag har också en del jordgubbar som blivit angripna av trips. Du känner nog igen symtomen om jag säger att bären blir lite matta i färgen, har svårt att bli röda alls och i konsistensen är lite gummilika. Tripsens nymfer kläcks ur ägg som lagts i jordgubbsblommorna och suger sedan på de mognande bären. Varmt väder gynnar tripsen. Skulle ta lite bilder på tripsade bär att illustrera texten med, men hittade plötsligt inte ett enda.

Skön sallad från egen odling

Sallad och olika typer av salladskål är något av det lättaste att odla och lämpar sig väl för stadsodling. Du behöver inte ens ett trädgårdsland eller odlingsbänk på friland, utan en kruka på balkongen duger lika bra. Knepet är att sallad ska växa snabbt och utan avbrott, då blir den godast. Du får därför vara noga med gödsling och framför allt vattning så att inte jorden torkar ut. Men det ska inte heller vara så blött att plantorna ruttnar. Så därför inte för tätt, utan låt det bli lite luftväxling mellan raderna och plantorna. Gallring är en metod, d v s att du drar upp en hel planta med rötterna när du skördar. Då får de kvarvarande bättre utrymme att utvecklas.

Sallad är en mycket lättodlad grönsak som inte ens kräver trädgårdsland.

Vanlig plocksallat, Latuca sativa, är den mest snabbväxande sallatssorten som gror efter 5-10 dagar. Lägsta groningstemperatur är ca 5 grader, så den kan du börja relativt tidigt med. Eller förkultivera i kruka och plantera ut småplantor så fort jorden är varm nog. Sallad kan du så i omgångar under hela för- och sensommaren, men när det är som varmast mitt i högsommaren kan fröna få lite svårare att gro. Då kan man så i en liten kruka och ställa i kylen.

Spenat är en mycket näringsrik bladgrönsak som kan ätas rå eller förvälld.

Spenat är en bladgrönsak som jag äter både i sallad och varm som stuvad. Den innehåller stora mängder mineraler och vitaminer, men också nitrat och oxalsyra som i stora mängder är skadligt. Så man bör inte äta spenat varje dag. Sås på friland eller kruka vid lägst 3 grader. Den gror snabbt och växer fort, och kan sås i omgångar. Under den varmaste sommarperioden går plantorna lätt i blom när jorden torkar ut.

Mizunakål är en lättodlad salladssort som växer snabbt.

Mizunakål är en asiatisk bladgrönsak som är både lättodlad och tidig. Den gror vid lägst 5 graders jordtemperatur. Bladen är djupt flikiga med långa, smala stjälkar. Den kan ätas rå i sallad och ger då en fin kontrast till ljusare gröna bladformer eller fräsas lätt i wokpanna.

Sellerikål kallas även vid sitt asiatiska namn pak choi.

Pak choi kallas även sellerikål på svenska, av en anledning som jag inte begriper. Varken smak eller bladform liknar selleri. Den har ganska tjocka blad som faktiskt påminner lite om den perenna trädgårdsväxten bergenia. Fast bladen är ju mycket mindre. Både stjälkar och blad är goda att äta råa eller lätt frästa i wok.

Färsk, egenodlad sallat blir en underbar lättlunch.
Fräscht och gott med egenodlade grönsaker till lunch.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är näringskrävande växter som gillar stallgödsel.

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Therese Bugnet är en rugosahybrid med svag och god doft.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar.
En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Klätterrosor som växer mot en torr vägg behöver extra näring för att blomma.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Allåkerbäret – en intressant marktäckare

Allåkerbäret är en hybrid mellan vild åkerbär och alaskahallon.

Var på studiebesök hos Splendor Plant i Jonstorp med ett gäng kursdeltagare i en Greenspire-kurs Växtkunskap. Vi skulle framför allt titta på deras perenner. Där hittade jag denna goding, allåkerbäret Rubus x stellarcticus ’Linda’ som ser ut som en alldeles utmärkt marktäckande perenn. Allåkerbär är en korsning mellan åkerbär (Rubus arcticus) och alaskahallon (Rubus stellacticus) och togs fram för ca 50 år sedan vid Öjebyns trädgårdsförsöksstation i Norrbotten. Det är en surjordsväxt som ska planteras i rhododendronjord.

Allåkerbäret blommar nu med starkt rosa blommor och får bär i juli-augusti som blir mycket goda och syrliga. De plockas när de blivit glansiga och mjuka. Man måste bara komma ihåg att plantorna är självsterila, liksom det amerikanska blåbäret, så du måste köpa minst två olika sorter för att det ska bli bär. I södra Sverige blir bärskörden mycket blygsam, men i norra delen av landet är det en utmärkt bärväxt.

Allåkerbärets blommor är starkt rosafärgade och bladverket ljusgrönt.

Växten blir ca 20-30 cm hög. Den är härdig i hela Sverige och trivs bäst i fukthållande jord med lågt pH i halvskugga. Allåkerbäret sprider sig med underjordiska stammar. Så till den milda grad att det lätt blir ett ogräs. Rötterna skjuter nya skott varje vår och plantan vissnar sedan ner på hösten, som vilken som helst annan perenn. Skulle vara kul att testa den på någon plats!