Vackra perenner – Sida 4 – Greenspire Trädgårdskonsult

Tips för stabilare blomstjälkar och senare blomning

Klipp ner blomskotten för att få en senare blomning. — Höstfloxen kan få en förlängd blomningstid om du klipper ner vissa skott i en klunga.

Många växter i rabatten som du anlade för några år sedan har kanske en blomningstid mitt i sommaren när du alltid är bortrest. Vilket slöseri! Men det finns en finurlig metod för att senarelägga blomning på ett flertal perenna växter. Metoden kallas för Chelsea chopping. Namnet kommer från Chelsea Flower Show i London. Den går ut på att man klipper ner sommar- och höstblommande perenner med en tredjedel till hälften av skottens längd just vid tiden för Chelsea Flower Show i slutet av maj. Man kan skjuta på beskärningstiden något, men inte senare än mitten på juni.

Korta in blomskotten om våren så får du en senarelagd blomning. — Röd solhatt är en hög perenn med tunga blomhuvuden som kan bli stabilare i växten med chopping-metoden.

Kraftigväxande perenner som flocklar (Eupatorium), solbrudar, röd solhatt (Echinacea) rudbeckior mfl kan skäras ner till hälften. Mer svagväxande arter tar man bara bort en tredjedel av. Metoden passar dessutom extra bra för perenner med tunga blomhuvuden där stjälkarna nästan kraschar av tyngden när det är dags för blomning. Kärleksörten Hylotelephium är en sådan. Skär du ner stjälkarna till hälften i slutet av maj utvecklas blomknopparna på lite kortare, och därmed även stadigare stjälkar.

Samma knep kan man ta till om man har lyckats få till en växtkombination som inte funkar tidsmässigt, dvs att den ena arten blommar mycket tidigare än den andra. Eller om man vill förlänga blomningstiden i en rabatt kan man klippa av några stjälkar i beståndet och på så sätt sprida ut blomningen över en längre tid.

Korta in långa stänglar och försena blomningen. — Kransveronikan är en utmärkt höstblommande biväxt där blomningen kan senareläggas.

Jag har en plantering jag sköter hos en kund där jag olyckligt valde en alltför hög sort av anisisop Agastache. Blommorna blev jättehögt uppe ovanför de andra grannarna. Men sedan jag började knipsa av skotten har växten fått en betydligt lägre form som inte heller är så väderkänslig. Ofta blir blommorna något mindre i storlek, men istället fler i antal. Det har att göra med att man bryter den sk apikala dominansen som möjliggör toppskottets tillväxt på sidoskottens bekostnad.

Chelsea chopping är en metod att beskära perenna växter för senare blomning. — Temyntan ’Blaustrumpf’ tillhör gruppen som kan skottbeskäras för senare blomning.

Det finns fler växter som passar för Chelsea chopping, som färgkulla (Anthemis), mjölkklocka (Campanula lactiflora), höstflox, temynta (Monarda) och kransveronika (Veronicastrum). Däremot har vi också en samling perenner som inte blommar alls om man tar bort deras toppskott. Hit hör t ex pioner, dagliljor, iris och lupiner.

Solbruden inte helt lätt att tillfredsställa

Solbrudar är en vacker höstblommande perenn. — Roströda solbrudar i sällskap av långskaftade präriesolrosor.

Solbrudar som tillhör Helenium autumnale-gruppen är färgstarka hybrider med blomningstid sensommar-höst. Det är en vacker och hållbar snittblomma som kan odlas i ett soligt och varmt läge. Namnet Helenium kommer från grekiskan. Däremot vet man inte helt säkert om den enkla härledningen är ordet helios = sol. Eller om det var så att Linné tog släktnamnet från ett antikt grekiskt växtnamn för krissla, helénion (idag heter de Inula). Eller om det är Helena av Troja som fått namnge släktet efter en legend där dessa blommor växte upp där hennes tårar föll till marken. Autumnale är i alla fall lättolkat då det betyder höstlig, och syftar till blomningstiden.

Blommorna liknar prästkragens form, men blomkorgens disk är ännu mer rundad, ibland nästan klotformad. Kantblommorna ligger ner, något bakåtböjda. Diskarna är ofta mörkbruna och blommorna ses i nyanser kring gult, orange och rödbrunt. Det här är blommor som drar till sig bin.

Solbrudar kan odlas i alla typer av trädgårdsjord, men föredrar ett fuktigare läge, t ex i kanten av en damm. Den behöver vattnas på försommaren ifall den står torrare placerad. Välj en humusrik och så näringsrik jord som möjligt och gödsla gärna extra under sommaren. Där den trivs växer solbruden gärna till stora, kraftiga bestånd, och dessa bör då delas vart 4-5 år för att inte utarmas. Rötterna är tätväxande och lätta att dela om våren innan tillväxten kommit igång.

Solbruden kan kombineras med andra perenna växter med liknande ståndortskrav, t ex fleråriga solrosor, gulbrokiga prydnadsgräs Miscanthus, törelväxter eller gulbladiga funkior. Blått är givetvis en tacksam färgkombination, men då får man gå åt det lite torrare hållet för att hitta något som blommar samtidigt. Stäppsalvian är en sådan, men välj då en senblommande sort.

En dröm i silver

Silvriga blad signalerar stillhet och fridfullhet i trädgården. Silverfärgen påminner om Medelhavet och den dallrande värmen i en olivlund. Silver fungerar naturligtvis inte ensamt för sig, men tillsammans med en grön bas blir grått och vitt hänförande stiligt.

Till silver lägger man gärna behärskade toner av rosa eller blått. Den engelska trädgårdsdesignern Gertrude Jekyll var en expert på färgkombinationer och i synnerhet grå toner. Silver var nog den färg hon blivit mest känd för. Och ändå kallas hennes silvervita del av Sissinghurst för the White Garden. Men det var lika mycket samspelet mellan det gröna och gråa som lyfte de vita blommorna.

Martorn passar i den torra och silvriga rabatten. — Den ryska martornen har blåskiftande silvriga blad och blommor.

Metalliskt blågrått som i de grå Hosta tardiana ’Halcyon’ och gräset blåsvingel Festuca glauca ’Elijah Blue’ eller varmgrått som i lammört och silvermalört. Den japanska krypmalörten Artemisia schmidtiana ’Nana’ är en starkt silvrig planta som håller sig på låg höjd, nästan marktäckande.

Kronärtskockan har silvriga blad. — Vit sommarmalva i kombination med resliga kronärtskockor.

Har man plats att peta in den kraftiga kronärtskockan så får man en nästan djungelliknande tät plantering med både struktur och höjd. Lammörat Stachys byzantina ger en bra marktäckande effekt samtidigt som blomstänglarna strävar uppåt och gifter sig fint med blåskimrande toner. Dessvärre brukar plantorna vara kortlivade om man låter dem gå upp i blom, men det kan ändå vara värt att ha en ettårig rabatt där lammöron bildar bas.

Småfräcka rudbeckian glöder i höstrabatt

Röd solhatt är en fin insektsväxt. — Echinacea tillsammans med anisisop, vit stenkyndel och stäppsalvia.

Bland de höstblommande perennerna utmärker sig den stolta röda rudbeckian Echinacea purpurea alldeles speciellt. Echinacean har haft en stark tillväxt i handeln på senaste år och nya häftiga färger och sorter duggar tätt. Det är en lite uppstudsig växt som kan ta för sig där den står. Väljer man de milt rosa färgerna i kombination med blå perenner ligger man på den säkra sidan, utan att det behöver sticka ut. Men går man på de mer knalliga färgvarianterna i starkt gult, orange och lime kan man räkna med häftigare effekter och fler höjda ögonbryn.

Fjärilar och humlor finner mat i rudbeckians blommor. — Röd rudbeckia är en viktig insektsväxt i sensommarens rabatter.

Den stora mittknappen är en minst lika dekorativ detalj på rudbeckian som de färggranna kronbladen. Stjälkarna är stadiga och kraftiga och orkar oftast väl bära upp de stora blomhuvudena. Så det är sällan man behöver binda upp sina rudbeckior. Det skulle i så fall vara om de står mycket tätt i välfyllda rabatter där de får svänga sig för att hitta solljuset.

För sol måste de ha för att trivas. Öppet och varmt läge med en lätt och humusrik, väldränerad jord. Så mina lerjordsrabatter med halvskugga har tyvärr inte varit någon hit för solhattarna. De orkar inte ta sig. Alltså får jag plantera annat istället.

Limegröna solhattar är nu på kommande. — En limegrön Echinacea som närmast liknar en krysantem eller gerbera. Här tillsammans med gul montbretia.

Gula och orange färger har varit stora ett tag. Nu har man även snickrat ihop limegröna och limerosa färger hos Echinacea. Det är amerikanerna som leder utvecklingen på solhattar och det kan man väl delvis utläsa på resultatet. Tyvärr är inte de nya sorterna särskilt långlivade, utan går snabbt ut ur rabatten. Men den svenska Echinacea purpurea ’Magnus’ växer ofta till sig rejält när den planterats rätt och därför ska man helst hålla det rekommenderade plantavståndet på 30 cm.

Blå blomprakt hos praktriddarsporrar

Blå riddarsporrar är fina i sensommarrabatten. — ’Black Knight’ är en riddarsporre med blommor i olika blå schatteringar.

Sensommaren kan erbjuda kraftigt blå blomster om man tittar åt de ståtliga perennerna riddarsporrar och stormhattar. Vissa sorter blommar tidigare, andra något senare. Jag vill gärna berätta om några fina riddarsporrar som väcker liv i den eventuellt avsomnade perennrabatten. Det är en fördel att kunna komponera sin plantering med växter som fyller hela säsongen med blomkraft. Mot sommar och senhöst är det framför allt de växter som trivs i den soliga, lite torrare rabatten som brukar stråla.

Praktriddarsporrar vill ha en lätt fuktig jord. — ’Summer Skies’ är väl ett måste för alla MFF-fans? Tillhör ’Pacific Giant’-gruppen.

Men riddarsporrar får du gärna erbjuda mer markfukt än så. De trivs inte med att stå alltför torrt, utan man måste komma ihåg att vattna den under torrperioder. Däremot är det bra att undvika de allra blötaste lägena också, då vinterfukt kan skada rötterna. Så lagom är bäst. Tänk mullrikt, näringsrikt och väldränerat. I övrigt gillar de sol. En vindskyddad växtplats är bra att ordna med tanke på att växten är så pass hög som 80-180 cm, beroende på sort.

Riddarsporrar kräver en del markfukt och soligt läge. — Är ’Flamenco’ snygg eller inte?

Efter blomningen skär du av blomställningarna till ca 25 cm och kan då eventuellt få en blomning till senare på hösten. Riddarsporrar växer gärna på samma ställe och de flesta behöver inte delas så ofta som många andra kraftigväxande perenner. Hybrider som är fröäkta kan man lätt fröföröka. Samla då in moget frö på sensommaren och förvara torrt. På våren sår du i vanlig såjord blandad med fin sand. Håll sådden jämt fuktig och plantera ut i rabatten när växterna är konkurrenskraftiga. Icke sortäkta sorter kan ibland ge oanade färgkombinationer och inte alls den avkomma man trodde sig få. Och det är ju en del av tjusningen med frösådd!

Dubbla blommor och kraftiga blomstjälkar har en del riddarsporrar. — ’Sweet Sensation’ med fyllda blommor som går från lila till klarblått.

Det finns några olika sortgrupper som är framtagna genom korsning av tidigare sorter. Gruppen ’Magic Fountain’ är hybrider som togs fram redan för över 100 år sedan. De finns i färger som vitt, lilarosa, ljusblått och mörkviolett. Blommorna är ofta halvfyllda. Dessa sorter blir under metern höga och klara sig ofta utan uppbindning, särskilt om rabatten innehåller några andra högväxande perenner som de kan stödja sig mot.

Riddarsporrar kräver en del pyssel som uppbindning, vattning och gödsling under säsongen. — Den gammalrosa ’Astolat’ blir upp mot 150 cm hög och kräver uppbindning.

’Pacific Giant’-sorterna är de vanligaste i gardencentren idag. Det som utmärker dem är halvfyllda-fyllda blommor och en hög stängel, som kräver uppbindning. De vill ha en varm växtplats. De är dessvärre ganska kortlivade perenner som gärna ska omplanteras och pysslas med för att klara sig i längden. Trots det kan det mycket väl plötsligt uppstår ett hål i rabatten där en sådan mycket praktfull riddarsporre stod ifjol. De flesta sorter är ganska motståndskraftiga mot mjöldagg, som annars brukar drabba många riddarsporrar. Till denna sortgrupp hör t ex de 150 cm höga ’Astolat’ i gammalrosa, mellanblå ’Blue Bird’ och den vita ’Galahad’.

Olika klarblå toner är vanligast bland riddarsporrarna. — ’Piccolo’ hör till de mer lågväxande sorterna av praktriddarsporrar.

’Belladonna’-gruppen är en korsning mellan Delphinium grandiflorum och D.elatum. Typiska kännetecken hos dem är ett rikt grenat växtsätt med ganska glesa blomklasar. ’Piccolo’ är en klarblå, mycket vacker namnsort som inte blir så hög. Den blir ca 60 cm och har ett ganska kompakt växtsätt för att vara riddarsporre. Jättefin!

Höstflox bär sommarminnen med sig

Höstflox är en redig gammaldags perenn till sensommarrabatten. Blomningen är riklig och dofterna kryddigt varma. Fast alla floxar doftar inte. En egenskap som ibland tappats bort i förädlingsarbetet. Men det är klart att en flox måste dofta, precis som en ros måste dofta. Annars kommer de inte in hos mig.

Floxsläktet består både av låga, mattbildande sorter som blommar tidigt om våren liksom av höstfloxsorter med blommor en meter över marken. Handelssortimentet Phlox paniculata har nyligen uppdaterats med gamla, svenska sorter som ingår i Grönt Kulturarv. Det är perenner som har funnits i odling i Sverige sedan före 1940. Gemensamt för sorterna är att de har lång odlingstradition, intressant kulturhistoria och bra odlingsegenskaper. Sorterna har spårats upp, inventerats och samlats in via Perennuppropet för några år sedan.

En av de nygamla sorterna är ’Ingeborg från Nybro’ som jag träffade nyligen. Mycket väldoftande och med en milt ljusljuslila färg. Stilig! När jag hade sett henne på bild innan var jag inte alltför imponerad, för färgen verkade blaskig och intetsägande, men i verkligheten såg jag det helt annorlunda. ’Ingeborg från Nybro’ blommar lite tidigare, i juni-juli och blir knappt metern hög.

Sitt sortnamn, ’Ingeborg från Nybro’, har den fått efter den kvinna som odlade den i mer än trettio år och som såg till att bevara den för eftervärlden. Ingeborg var född i början av 1900-talet. Hon arbetade som hushållerska och var en skicklig kokerska. Tipset skickades in av Mary-Ann vars föräldrar bodde granne med Ingeborg i Nybro under flera år. På 1970-talet fick Mary-Anns föräldrar flera växter av Ingeborg. Växterna hade hon och hennes mor hämtat från mammans föräldrahem, ett skogstorp utanför Orrefors. Morfadern var skogvaktare och äldre Orreforsbor minns att det stod så vackra växter kring skogvaktartorpet under tidigt 1940-tal. Torpet såldes i början av 1950-talet och Ingeborg hämtade troligen delningar av växterna någon gång på 1930-talet, strax efter att hon och hennes mamma flyttat in till huset i Nybro. Idag är torpet övergivet och inga trädgårdsväxter finns kvar. Huset i Nybro revs på 1970-talet och Ingeborg flyttade in i lägenhet, men växterna fanns kvar hos Mary-Anns föräldrar. Mary-Ann berättar att Ingeborg gärna ville sprida växterna från morföräldrarnas torp så att de fortsatte att odlas. Själv fick Mary-Ann ansvaret för växterna när hon övertog sina föräldrars trädgård i mitten av 1990-talet. (Källa SLU Grönt Kulturarv)

Höstflox vill stå i näringsrik och fuktig, men väldränerad jord. För torra lägen kan ge problem med mjöldagg på sorter som är predisponerade för det. Välj en solig rabatt, men för att sprida på blomningstiden kan du komplettera med några plantor i ett halvskuggigt läge. Vanligen blommar höstfloxen mellan juli och september, och det kan bli längre än så om vädret är gynnsamt. Du klipper ner stjälkarna om våren och kan då även dela på plantorna om de blivit för stora.

Trädgårdsinspiration från England

Från ingenstans dök den upp, den Engelska Trädgården på Svabesholm på Österlen. Två trädgårdsskapare med drömmar om det vackra engelska blomsterarvet som bestämde sig för att ta steget och förverkliga en egen skånsk Garden, uppbyggd 2014. Anette och Maria är två tidigare ekonomer som bytte bana i livet. De hittade perfekta samarbetspartners i Svabesholms Kungsgård med café och gårdshotell. Platsen är en sedan tidigare uppväxt ”rammiljö” med häckar, träd och höga buskar. Du hittar till Svinaberga by om du styr mot Stenshuvud Nationalpark.

Trädgården är uppbyggd kring några olika trädgårdsrum: the Cottage garden som ligger strax intill ingången med the Shop & Nursery. Genom en smal pergola når man fram till huvudstråket the Double borders med sina färgstämda perennaplanteringar som går i rosa-lila respektive orange-gult. Rejäla bäddar talar vi om här, inget en normal trädgårdsägare förmår peta ihop inte. Växtvalet är sansat, men färgtonerna desto bättre avvägda.

Vi börjar från de rosalila kombinationsplanteringarna. Här träffas nu under högsommartid bland annat fackelblomster, en ljusrosa kransveronika, kärleksört, drakmynta, flox och rosenflockel.

Den rosalila rödmalvan Malva sylvestris ’Zebrina’ trivs ihop med rosa kransveronika Veronicastrum virginicum. Malvan är en kortlivad perenn som kan dyka upp i rabatten för att sedan nästa år vara försvunnen. Jag hade den ett par år, men sedan var den puts väck. Kransveronikan gillar jag mer och mer. Den blommar länge och rikligt under sensommaren. Båda de här växterna trivs i välmyllad jord med tämligen god fuktighet och det är väl därför jag har svårt att få dem att trivas hos mig.

Vänder vi blicken lite kommer nästa parti växter med den luftiga grekvädden Knautia macedonica med sina vinröda knappar jämte samma kransveronika och kärleksörten Hylotelephium ’Matrona’ som har samma mörkröda ton i sina stjälkar. Grekvädden är en fin vävarväxt som minglar in bland andra växter med sina höga stjälkar. Bägge dessa trivs i väldränerad, något torr jord och bara måttligt med näring.

Vandrar vi nerför gången mot lusthuset övergår färgerna till den gul-orange paletten. Här bränner det till och blir lite mer dramatiskt än i den förra färgskalan. De brunröda solbrudarna Helenium autumnale har dekorativa bruna knappar som insekterna bökar runt i på jakt efter nektar. Här möter de mörklila stäppsalvian ’Caradonna’ och en citrongul ros.

Den blekorange Austinrosen ’Lady Emma Hamilton’ har jag träffat på många gånger i sommar. Och den är imponerande. Till skillnad från många Austinrosor med droppande, tunga blommor på lite veka stjälkar har vi här en ros som står rak på styva grenar. De unga årsskotten och knopparna är rödbruna och det är hur raffinerat som helst till de blekt aprikosröda blommorna. Den doftar gott och lite citrusfruktigt. Blomningen håller på hela sensommaren från slutet av juni. Jättefin, måste jag säga.

En liten promenad uppför stigen hamnar vi i the Kitchen garden. Än så länge lite outvecklad. Man har lagt det första krutet på perennavdelningen och det är helt förståeligt. Småningom kommer den här köksdelen att utvecklas mer. Här finns upphöjda odlingsbäddar med rejäla plank som avgränsare. Här blir jag riktigt avundsjuk som kämpar på med mina klena brädor. Träflis som lättskött marktäckning och ett kastanjestaket som ramar in ytan mot grannarna.

Och vad vore en engelsk trädgård utan luktärter? Klart de kommer in i bilden här i köksdelen. Väldoftande rankor i rosa, blått och nästan svart. Det är härliga blommor som jag inte heller kan tacka nej till. Tyvärr har mina egna luktärter grott väldigt dåligt i år, så jag fick så om dem. Kanske blir det blomning fram mot hösten. Om det nu blir lite sol! Men rosa ’Lisbeth’ var i alla fall en läcker pudding här i Svabesholm.

Klockhyacinter kan man hitta i äldre skånska trädgårdar

Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.

Klockhyacinterna blommar i slutet av maj med blå, rosa eller vita blommor. — Den spanska klockhyacinten har blommor runt om stjälken till skillnad från den engelska med ensidiga blomklasar.

På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!

Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.

Jätterams – en konvaljväxt för skuggsidan

Ramsväxterna hör till den skuggiga och fuktiga trädgårdens allra vackraste växter. De är perenner med tjocka rotstockar, vilket också det grekiska släktnamnet Polygonatum syftar till. Polys betyder många och gonatus = knä. Knutiga, knotiga rötter alltså. Stjälkarna är långa och böjer sig bågformigt an efter som de växer till sig i längd.

Jätterams blommar i slutet av maj med vita klockformade blommor. — Jätterams har långa vitgröna klockor som hänger i knippen på rad under de upplyfta bladen.

Bladen ser ut som fjärilsvingar och ur bladvecken hänger de grönvita klockorna som doftar sött och gott. Jätteramsen, Polygonatum x hybridum, är en reslig växt på 50-70 cm och den blommar i slutet av maj. Efter blomningen bildas blåsvarta bär som är giftiga.

Jätteramsen har giftiga blåsvarta bär. — Jätterams med grannar som förgätmigej, buxbom, brunnera och olika ormbunksväxter i Malmö Slottspark.

Det finns både vilda och odlade ramsarter, och de passar alla i trädgårdar av woodlandkaraktär. Jorden ska vara fuktig men väldränerad. En humusrik, lätt jord är bäst. Inte soligare än halvskugga, för att fuktigheten ska räcka till. Har du tur och får en god tillväxt på ramsarna kan du dela dem på hösten. Se till att få med så stor rotbit som möjligt. Tyvärr är rams liksom Hosta en bladrik växt som lätt angrips av sniglar.

Ormbunkar och bräkenväxter trivs i samma miljö som rams. — Stjärnblommor och bräken är vanliga grannar till ramsväxterna.

Jag storknar av pionlycka!

Pioner är vackra tillsammans i grupp eller blandade med andra perenner. — Visst ser man fjärilarna fladdra förbi med ’Dancing Butterfly’ framför sig?

Pioner är de underbaraste perenner jag kan tänka mig. Här finns skönhet och doft i en perfekt kombination. Dessvärre inte de mest långblommande perenna växter, men kombinerar man sorter med olika blomningstid i samma rabatt och undviker att ha dem i stark sol, så kan man njuta ännu lite längre.

Pioner planteras grunt och rotsystemet får inte störas med grävning eller mulching. — ’Shirley Temple’ är en svalt puderrosa skönhet med stor sofistikation.

Var på Åbergs Plantskola i Ystad förra helgen och höll på att smälla av när jag såg deras demorabatt med bara pioner. Jag blir nästan lite tårögd – det är som att se en fin häst. Orden räcker inte till. Så jag gick där en god stund och inväntade perfekt ljus. Och det var inte så svårt, för det vara bara svaga slöjmoln framför solen. Bilderna här kommer från den dagen.

Pioner har tunga blomhuvuden som behöver stödjas för att inte välta. — ’Duchesse de Nemours’ har jag längtat efter länge.

Naturligtvis köpte jag med mig en darling hem. Det blev den undersköna och sorbetfriska ’Duchesse de Nemours’ som doftar så ljuvligt. Några vänner till mig har den i sin trädgård, stående som solitär i gräsmattan. Och det är en helt bedårande pion som jag bara måste ha. Nu blir det inga blommor i år och det får jag väl stå ut med. Pionerna blir kraftigare och bättre med åren. Hos mig får de trängas lite med andra perenner i samma rabatt. Perenner som blommar under en längre tid, i vitt, blått och lila.

Pioner kan förökas genom delning på hösten. — Lite osäker på namnet. Kan vara ’Coral Charm’.

Pioner är väldigt toleranta vad gäller jord, men de föredrar en väldränerad, humusrik, gärna kalk- och lerhaltig jord. Tänk på när du planterar dem att de ska ha rotknölarna väldigt grunt. Absolut inte djupare ner än de växer i krukan. Sätter man barrotssticklingar tidigt om våren så ska de ligga på max 5 cm djup. Och vad gäller jordförbättring och ev täckning så ska du inte lägga någon jord uppe på plantans rotzon. Runt omkring kan du fylla på med gödsel och kompostjord, men inte mitt på. Därför kan det vara bra att märka ut med pinnar var i rabatten som pionerna står så du minns när det blir dags för vårarbetet.

Pioner är vanliga i gamla och övergivna trädgårdar eftersom de har ett långt liv. — ’Bowl of Beauty’ är kanske inte den vackraste, men charmig på sitt sätt ändå.

Annars är det inte mycket jobb med pioner. Jag stödjer upp plantorna redan tidigt om sommaren för att de inte ska bli för yviga och välta vid regn. Putsar utblommade blomhuvuden och klipper kanske ner stänglarna en bit om hösten för att ge plats till de höstblommande perennerna. Men även då är pionerna ett bra stöd och grön utfyllning i rabatten. Helt perfekta växter, kan jag tycka. Så fram för fler pioner i våra trädgårdar alltså!

Alla pioner doftar inte, men doften är ett starkt kännetecken för arten. — ’Monsieur Jules Elie’ introducerades redan 1888 och är fortfarande en populär, väldoftande sort.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: