Woodland – Greenspire Trädgårdskonsult

Snödroppen tar sig upp genom snö och kyla

Pålitligare och mera lättskött vårblommande växt än snödroppen får man leta efter. Dessutom är den nästan först på plan, så det gör snödroppen än mer eftertraktad. Blomningen varar länge och kan ytterligare förlängas genom att du planterar knölar både i soligt och skuggigt läge. Februari till april blommar den, beroende på var i landet du bor, men det kan variera utifrån hur sträng vintern varit.

Snödropparna förökar sig snabbt både med frö och smålökar. Passa på att dela ruggarna efter blomning för att sprida dem vidare. Det är absolut det säkraste sättet att föröka snödroppar på. Lökarna man köper på hösten torkar fort och blir dåliga om de inte kommer ner i jorden illa kvickt. Så har du en vän eller granne som har mycket snödroppar – be att få ett fång knölar medan de är i bladstadiet. In the green, som man säger i England.

Snödropparna finns i ett femtontal arter (och hundratals hybrider), men den absolut vanligaste är Galanthus nivalis. Ibland kan de i hastigheten förväxlas med den något senare blommande snöklockan Leucojum vernum, på bilden nedan.

Snöklockan har en större och kantigare blomma samt glansiga blad.

Snödropparna har tre yttre kalkblad som formar en droppe som öppnar sig som en propeller. Bladen är blekt grågröna, smala. Snöklockans blomma har formen av en biskopsmössa med blekgröna fransar. Bladverket är livligare grönt och glansigt om man jämför med snödroppens.

Snödroppen trivs i kalkhaltig jord, och det är säkert därför den sprider sig så raskt i mitt woodland. En halvskuggig och vårfuktig miljö gynnar den bäst, även om det ibland flyttar ut små ruggar mitt i gräsmattan. Har du gott om dem kan du passa på att gräva upp en liten tuva och plantera i kruka tillsammans med andra vårblommor. Penséer och pärlhyacinter gör sig fint ihop med snödropparna. Och när blomningen är över har du början till en ny liten koloni någonstans i trädgården.

Ta hand om julrosorna efter vintern

Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!

Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.

Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.

Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.

Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!

Tidiga vårtecken även denna vinter

En serie tidiga blommare från trädgården den 12 mars 2020.

I våras plockade jag nässlor till årets första nässelsoppa redan i mitten av mars. Det kändes tidigt. Idag tittade jag djupt i grästuvorna och såg att nässlorna låg i startblocken och redan hade satt sina första, om än mycket små blad. Hälsoråvaran nässlor är en skämsväxt för många trädgårdsägare. De är svåra att bekämpa, eftersom rötterna väver igenom hela jordvolymen och nästlar in sig bland prydnadsväxterna. Men du kan gärna behålla en eller ett par ruggar för att skörda unga, fräscha skott av. Det går att plocka många omgångar och sedan blir de prima larvmat som flertalet fjärilsarter älskar. Eller fixa ditt eget näringsrika gödselvatten genom att blötlägga stjälkar och blad. Se nässlan som en tillgång!

Nässlan är en snabbväxande nyttoväxt som gillar kväverik mark.

Vitsipporna var lika tidiga. Har du inte turen att ha en egen vitsippslund på tomten går det bra att plantera in vitsippor i trädgården. Härlig att fylla ut med mellan sena perenner och i woodlandet. Den blommar just då när solen börjar värma på riktigt och du traskar ut med kaffemuggen för att ta in den första klorofylleuforin. De vildväxande sipporna förökar sig kraftigt under fuktiga somrar och vill du få in denna vårens budbärare i lite undanskymda hörn och svagväxande gräsmatta, så ska du vattna rikligt.

Blåsipporna smyger igång under bladverket, så man får glänta lite på bladen för att upptäcka de håriga knopparna. Blåsippan har, till skillnad från vitsippan, vintergröna blad, och vackra blad dessutom. Men de behöver stå lite för sig själva för att inte bli helt utkonkurrerade av andra kraftigare perenna växter. Jag har planterat in blåsippor (köpta i plantskola så klart!, blåsippan är fridlyst) både under en japansk lönn och vid foten av en stor gran. Båda platserna ger lagom med värmande vårsol och de blir härliga blickfång vid blomning.

I den glesa gräsmattan på lätt sluttande och ganska torr mark växer ett rikt parti blå violer. Kul att se att det hade nästlat sig in en vit sådan också. Violer gillar normalt kalkrik och lätt fuktig jord, så jag tackar ödmjukast åt att de funnit sig tillrätta här.

På fuktig växtplats med gott om kalk trivs även julrosorna. De föredrar halvskuggiga miljöer, men klarar även en senare skuggig växtplats. Så här tidigt om våren (mars månad) lyser solen igenom det nakna grenverket i woodlandet. Det är bara barrväxterna och de städsegröna basväxterna som stoppar solens intrång. Julrosorna förökar sig glatt på egen hand, så var inte alltför flitig med hackan, så du riskerar att gräva upp de små liven. Det blir oftast rena överraskningar i färg och teckning, eftersom anlagen i föräldraplantorna inte är stabila. Men det gör ju inget, för vem kan motstå en självsådd julros?

Aftonstjärnans eleganta skönhet

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum — Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.

När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum narcisser Brunnera 'Jack Frost' — En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.

Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.

Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum Allium Narcissus recurvus — Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.

Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!

Som från en förtrollad värld

I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult ängsväxter fuktäng trädgårdsrådgivning

Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign

Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning kungsängslilja

Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning — Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian

Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult

En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign
woodland fuktäng — Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.

Vintergrön raritet

Planterade några exemplar förra sommaren i mitt woodland av den relativt okända ormbunksväxten Cyrtomium fortunei, som på svenska kallas japansk mahoniabräken och på engelska Holly fern. Jag gillade det upprätta och starka bladverket och det lätt glansiga utseendet, som javisst, påminner om mahoniablad. Växten härstammar från östra-sydöstra Asien. Du kan hitta den i några få svenska plantskolor, men sällan i några större kvantiteter.

Det sägs att höjden varierar utifrån förhållandena på växtplatsen. Från 30 till 70 cm hög kan den bli. Jorden får gärna vara fuktig och genomsläpplig, pH-neutral och växtplatsen skuggig till halvskuggig. Skyddade växtplatser i Södra Sverige kan den klara, men det är en ömhudad växt. Den ska helst vintertäckas med löv och grenar eller annat mulchmaterial för att ge bästa förutsättningar för övervintring. Än så länge i vinter har det inte varit någon snö, och knappt någon frost heller där jag bor i zon 2, så mina plantor är vintergröna och fina.

Tittar man på undersidan av bladen sitter där sporangier, ett slags sporbehållare. Nu under vintern är de gulgröna, men när det blir dags för de mogna sporerna att lämna bladet är de mörkt bruna. Jag noterar att inte alla blad har sporangier. Det verkar som om de allra mörkaste gröna bladen är kala på baksidan. När nya blad rullas upp på våren ska de vara starkt ärtgröna med svarta fjäll på stjälken. Ju skuggigare läge, desto mattare blågrön färg, medan de i sol blir ljusare gröna. I en engelsk källa läser jag att bladen kan klippas ner om senvintern inför det nya bladutspringet. Jag kanske väljer att ta bort bladen från hälften av plantorna för att testa hur det blir.

Plantorna kan delas under tidig vår, men man ska också kunna föröka den japanska mahoniabräken med sporer. Sporförökningen får nog någon med mer tålamod ta hand om, för det dröjer flera år innan man har en fullvärdig planta. Hur som helst, ett spännande test.

Kungsängslilja i trädgården

Kungsängsliljan tillhör ett släkte med ca 130 arter av fleråriga lökväxter och är den enda av dessa som klarar av att självsprida sig i Sverige. Klockliljorna är otroligt varierande i utseendet, men alla är utsökt vackra. De förekommer naturligt i ett brett bälte från norra Medelhavsområdet genom Centralasien, Kina och över Berings sund till västra Nordamerika. En del arter är starkt bundna till sin ståndort och kan vara svårodlade. De som är lättast i vårt klimat är arterna från Centrala Europa och södra Sibirien. Arter som växer på alpina ängar och fuktiga slätter. Fuktiga woodland och halvskuggiga ängspartier kan vara en bra växtplats för dessa. Kungsängsliljan är inte så svårodlad om du kan erbjuda en sådan miljö.

I min trädgård blir det kanten av woodlandet som innehåller kalkgynnade arter. Där växer ramslök, julrosor, primulor, myskmadra och storrams, för att välja några grannar. Jag har försökt plantera in kungsängslilja tidigare, men det blev inte långvarigt. I höstas fick jag tag på knölar som jag planterade i mitten av september. Vattnade upp den torra marken och höll tummarna för att det skulle ta sig.

Och visst gjorde det det. Vid tid för den första gräsklippningen i början av april hade det kommit upp tunna, gräslika strån med böjda toppar. Hade glömt bort lökplanteringen och var på vippen att köra över de små stråna med gräsklipparen. Hade kunnat sluta i katastrof, men lyckligtvis gick växtminnet igång när de böjda stänglarna dök upp. Visst var det små kungsängsliljor! Mera vattning för att blidka de små som överlevde med en hårsmån.

Nu blommar de så fint. Alla utom en är vinröda – bara en vit ingår i samlingen. De schackrutiga klockorna nickar från klena stjälkar och sitter ibland ensamma, ibland parvis i toppen. Böjer man upp blomman syns de ljusgröna nektarierna inne i klockan. Om blommorna blir befruktade kan de sprida sig med frö. Annars förökas de lättast genom delning av lökarna.

Välj en jord som är humusrik och väldränerad. Toppa gärna med lövkompost efter blomningen. Och om det är en torr sommar behöver du vattna för att den ska trivas. Köper du färdiga lökar så sätt dem i jorden så snabbt som möjligt på hösten så de hinner rota sig innan vintern kommer.

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma och förekommer i purpurrött eller vitt.

Njutning i woodlandmiljö

En blommande rhododendron passar i utkanten av woodlandet där den får lite sol.

Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!

Gillenian växer naturligt i glesa skogar i Nordamerika.

Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.

Gulblommande clematis är en raritet.

Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.

Sockersöt stjärnflocka måste man gå nära

Stjärnflockan är en gammaldags perenn.

Astrantia major, stjärnflocka, förekom i Sverige troligtvis redan före 1700-talet och kallas ibland för Linnés döttrar. Det finns ett 10-tal arter som alla härstammar från alpina skogar och ängar i ett område från Mellaneuropa – Mindre Asien-Kaukasus. Näringsrik, fuktig, men väldränerad humusrik jord i sol till halvskugga är receptet.

Lätt fuktig och näringsrik jord är vad stjärnflockan trivs i. — Woodlandmiljö är precis rätt ståndort för stjärnflockan.

Blommorna är rätt obetydliga på avstånd, men när man kommer riktigt nära ser man hur komplicerat konstruerade de är. Svepebladen sitter ytterst och är långa och lansettformade. Ju äldre blomman är, desto mer nedåtriktade är de. De enskilda små blommorna sitter i täta flockar med en central mittpunkt.

Stjärnflockans blomma är sammansatt av en mängd småblommor.

Det finns en mängd namnsorter som går i färgskalan från vitt-rosa-rött och mörkrött. De varierar i höjd från 40-90 cm. Stjärnflockan är lätt att föröka från frö eller genom att dela plantan på våren. Kombinera den i rabatten med t ex silverax eller funkia. Eller varför inte en klarblå näva för kontrastens skull.

Rosa och röda toner är stjärnflockans blommor.

Klockhyacinter kan man hitta i äldre skånska trädgårdar

Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.

Klockhyacinterna blommar i slutet av maj med blå, rosa eller vita blommor. — Den spanska klockhyacinten har blommor runt om stjälken till skillnad från den engelska med ensidiga blomklasar.

På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!

Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: