Svartfläcksjuka på ros ger bladfall

Svartfläcksjukan är en svampsjukdom som angriper rosor vid fuktig väderlek.
Svartfläcksjukan är en svampsjukdom som angriper rosor vid fuktig väderlek.

Nu mot hösten börjar det framträda vilka rosor som angripits av svampsjukdomar under säsongen. Vissa arter är känsligare än andra och trots att de ser fina ut på våren så är det alltid samma visa på sensommaren – de tappar blad och ser kala och tråkiga ut. Svartfläcksjukan gynnas av hög luftfuktighet och stillastående luft. Sådan väderlek som det kan bli mot sensommaren. Då gäller det att inte ha för täta planteringar och infattningshäckar, utan låta luftdraget torka upp morgondaggen och efter regnskurar. Soliga växtplatser är helt klart att föredra.

Vid svartfläcksjuka får bladen svarta oregelbundna fläckar på gul botten.

Vad kan man annars göra för att hålla plantorna friska? Ge en välavvägd gödsling under våren och försommaren, men hushålla med kvävet. Plocka och samla ihop blad som blir gula och svarta och gräv ner dem. Det är helt okej att lägga dem på komposten, men täck över med jord eller annat material så de förmultnar snabbt.

Det finns ett husmorstips som man kan använda och spruta med i tidigare skede på säsongen. Det är en blandning av 5 dl vatten, 1 dl grönsåpa och 1 dl Atamon. Binab Trichoderma är ett biologiskt preparat som kan hjälpa mot svartfläcksjuka. Medlet vattnas/sprutas eller myllas ner i jorden kring angripna plantor. Städa bort bladen och klipp in klena skott inför vintern. Därefter kan du lägga ut ett par cm ny jord i rabatten för att den sista kvarvarande smittan ska förmultna.

Tacksam tobak blommar hela säsongen

Blomstertobak är en lättodlad utplanteringsväxt som trivs i välgödslad jord.
Blomstertobak är vädertålig och klarar en lätt frostknäpp på hösten.

Klibbiga stänglar och blommor och lite puts av överblommade blommor är vad man får stå ut med när man odlar Nicotiana, eller blomstertobak. Men vad man får istället är en tacksam sommarblomma som blommar från juni till frosten kommer. Den kräver noggrann passning med vattenkannan och regelbundet med gödsel hela sommaren, men förnyar sig sedan ständigt och producerar knopp på knopp. De lägre sorterna passar utmärkt i kruka och balkonglåda, medan de högre blir ganska vindkänsliga och behöver en rabatt med andra höga växter som stöd. De vitblommande sorterna sprider en klädsam doft om kvällen.

Narcisstobaken blir en riktig jätte och tar lätt över i rabatten.
Narcisstobaken blir en riktig jätte och tar lätt över i rabatten eller krukan.

Jag har nog berättat om den ståtliga narcisstobaken som självsår sig i gruset utanför min trappa och kommer igen och igen varje år. Den är ungefär lika hög som jag och möter mig med en lätt nick varje morgon när jag stiger ut genom dörren. Narcisstobaken tar lite tid på sig att komma upp i de 150 cm från frö, men i juli kommer de första blommorna. Har ibland planterat någon planta i kruka, men det finns risk för utkonkurrens av svagare arter på grund av de jättelika bladen. De både skuggar och tar vatten och näring från sina grannar, så välj inte för liten kruka från början. Bäst passar den nog i rabatten.

Klocktobak har lite mindre blommor än övriga blomstertobak.

Blomstertobak sås från frö som är små som puder. Sparar du en frökapsel från föregående år har du frö till hundratals plantor. Sår du dem inomhus kan du börja i v 10 ungefär, eftersom de tar ca 3 månader på sig tills de är klara för utplantering. Eller så gör du som jag och häller ut lite frö i en rabatt där de kan få lov att bre ut sig.

Narcisstobaken har långa trumpeter och doftar gott i skymningen.
Narcisstobaken har långa trumpeter som doftar gott i skymningen.

Välj en växtplats i sol-halvskugga med väldränerad och välgödslad jord. Tobaken vill ha gott om vatten, men gillar inte stående markfukt, så en kompostrik jord som är uppblandad med grus och/eller barkmull är toppen.

Frågor och svar om pioner

Ljusrosa och välfylld pion som blommar i juni-juli.

Pioner hör till de mest lättodlade växter man kan ha i sin trädgård. Ändå har de fått ett rykte om dig att vara trädgårdens divor. Men frågar du mig säger jag att de är fantastiska perenner och har egentligen bara ett fel – att de blommar för kort tid. Och det kan du råda bot på genom att planera rabatten så att det finns pioner med olika blomningstid. På så sätt får du en lång pionsäsong.

Pioner hör till de mest lättskötta perenner man kan tänka sig i trädgården.

Jag får ofta frågor om pioner och tänkte därför bjuda på lite fakta om pioner.
Var ska man plantera pionerna? Markens dränering är den allra viktigaste faktorn som du kan påverka. Plantera aldrig pioner på vattensjuk mark. Väldränerad jord kan vara en sandig jord, eller en sluttning, men det kan också vara en förbättrad lerjord med stort innehåll av uppluckrande beståndsdelar. Kalkrik jord är att föredra. När det gäller sol-skugga så är halvskugga till soligt den bästa platsen. Är platsen för skuggig blir det taniga plantor och klena blommor.

Härlig enkel pion med melerade kronblad i vitt-rosa.

När ska man plantera pioner? Hösten är generellt en bra planteringstid. Men krukodlade pioner kan man plantera när som under vår-höst. Tänk bara på att vattna noga om det blir torrt. Den gångna sommaren med långvarig torka har varit svår för nyplanterade växter.

Fylld röd pion av okänd härkomst gör sig fint i rabatten.

Behöver pionerna extra näring? Pioner är väldigt känsliga för djup plantering och det betyder även att man inte ska fylla upp med jord i deras rotzon. De är glada för kompostjord på våren, men lägg den runtom plantan istället för uppe på. Detsamma gäller för konstgödsel om du väljer att använda det. Pioner ska inte ha för mycket kväve, så välj helst ett sk höstgödselmedel som innehåller mer kalium än kväve. Mylla ner näringen försiktigt en bit från skotten. Benmjöl är ett annat utmärkt näringsmedel för pioner. Du kan gödsla med benmjöl flera gånger under säsongen.

Stolta pioner står upp mitt i den frodiga rabattens ogräs.

Vilka pioner ska jag välja? Det är nog den svåraste frågan eftersom den handlar om tycke och smak. Det finns många otroligt vackra vildarter som svavelpion, rosenpion och sidenpion som kan vara lite svåra att få tag i. Men bland hybriderna som är lättare att hitta i handeln ger jag alltid extra poäng till de pioner som doftar. Här kommer en liten lista på odlingsvärda, doftande pionsorter med blomningstid:
’Alice Harding’ – vit, fylld blomma, senblommande.
’Auguste Dessert’ – laxrosa med vita kanter, halvfylld, medel-senblommande.
’Duchesse de Nemours’ – vit, fylld, tidigblommande.
’Edulis Superba’ – rosa, fylld, tidigblommande-medel.
’Felix Crousse’ – karminröd, fylld, medel-senblommande.
’Festiva Maxima’ – vit, fylld, storblommig, medeltidig.
’Sarah Bernhardt’ – ljust rosa, fylld, storblommig, mycket senblommande.
’White Wings’ – vit, enkel blomma med stor gul mitt, medel-senblommande.
Alla nämnda sorter är tåliga och härdiga så välj ut din egen favorit och njut!

Het sommarblomsrabatt i Ystad

Sommarblomskomposition med bad i ljust gula toner.

Sprang på en smaklig komposition av ettåriga växter i parken vid teatern i Ystad förra veckan. Den står säkert kvar ett tag till med den här väderleken, så ta en titt om du befinner dig i närheten. Jag gillar när man vågar ta i och kräma på med färg och väva ihop många olika arter. Tätt ska de planteras redan från början och sedan tillåtas att växa in i varandra. Det här var precis i min smak. Eller vad tycker du? Jag ska försöka hitta alla växter som finns på bilderna.

Den röda kannan tas in och förvaras frostfritt över vintern.

Den röda kannan bryter skickligt mot de mjukt gula tonerna i den aprikosfärgade dahlian och den lite mörkare sommarrudbeckian. Men snyggast av alla är nog ändå den flikbladiga, blodröda bladväxten blodhibiskus, Hibiscus acetocella. Den sticker ut, men dominerar inte. Sen är här ett livligt grönt gräs av något slag. Kan vara ett Pennisetum-gräs.

Gult och orange gör sig fint mot den brunröda chokladblomman.

Orange, småblommig tagetes och mörkgula flickögat Coreopsis lyfter fram sommarrudbeckian. Och i framkanten ser du den röda, glest blommande Lobelia x speciosa, rabattlobelian tillsammans med några brunröda chokladblommor. Det är snyggt!

Bollformade aprikosfärgade dahlior i sällskap med mörkröd sommarhibiskus.

Här har vi ännu en vinkel och då framträder dahliorna fint i sällskap med röda tobaksblommor.

Chokladblomman är nära släkt med rosenskära.

Den mörka chokladblomman, Cosmos atrosanguineus, är ytterst stilig! Men den måste sällskapa med blommor i ljusare färger för att den ska ”stiga ut” ur rabatten.

 

Har du smakat på rönnsumak?

Rönnsumaken är ett vackert litet träd som ger en exotisk känsla i trädgården.

Läste nyligen att man kan göra smaksatt vatten med fruktkolven av rönnsumak. Någon som provat? Inte jag ännu. Men det ska jag testa, för det lät så annorlunda. Man ska bara klippa av en blomkolv och lägga den att dra i ett glas kallt vatten i 10-15 minuter, sen är det klart. Och så får man en uppfriskande syrlig dryck. Låter så enkelt, så jag får nog testa redan idag.

Rönnsumaken har en lysande orangeröd höstfärg som sitter i länge.

Rönnsumaken, Rhus typhina, är annars en fantastiskt kul växt. Den blir ett hanterbart litet buskträd som blir bredare än högt och får en otroligt vacker höstfärg. Kronan är skärmformigt rund och ger en utmärkt lekmiljö för barn. Och både de nya skotten och själva blomkolven är gulligt marsvinsludna. Så man kan liksom inte låta bli att smeka dem. Har fått frågan någon gång om den inte är giftig, men det är den inte. Inte någon av de arter som vi odlar här i Norden.

Den limegröna sumaken Tiger Eyes ger härlig kontrast till tråkiga buskplanteringar.

Däremot finns det ett aber att hålla reda på och det är rotskotten. Allra helst ska man plantera sin sumak i gräsmattan där den har gott om plats på sidorna och där man kan köra över rotskotten med gräsklipparen. Annars har man ett fasligt sjå att hålla efter alla nya plantor som ploppar upp. Det finns också en ny form av den flikbladiga rönnsumaken som heter ’Tiger Eyes’. Den är gulbladig (eller limefärgad) och blir inte högre än max 2 meter. Den passar bra att liva upp trista buskage i väldränerade, solbelysta jordar och ger sällan rotskott.

På flottfärd i Kävlingeån

Kävlingeåns flotte för dig nära naturen och vattnet.

Firade en stillsam kväll på Kävlingeån med mina gäster från Finland i förra veckan. Hade läst om denna annorlunda naturupplevelse, men trots att flottfärderna hållit på i 22 år, enligt föraren, så har jag aldrig hört talas om den tidigare av mina bekanta. Kanske är Kävlinge för långt från Eslövs kommun?

De boende har sina egna bryggor nere vid ån.

Det var en mild kväll med mycket svag vind och ett halvdisigt solsken. Men miljön var härlig och själva idén med att åka flotte på en smal å är ju alldeles ypperlig. På flera ställen smekte vi nära växtligheten och det var som att befinna sig i en annan världsdel. Mycket passande kallades flytetyget för Mississippi. Båten eller flotten kördes med en gammal 4-taktig utombordsmotor som gick tyst och jämnt. Sakta körde vi förbi de boendes små badbryggor och tjuvkikade in i vackra trädgårdar.

Balsaminen är ett storväxt ogräs som sprider sig ohämmat med frön.

Den dominerande växtligheten är utan att tveka jättebalsaminen Impatiens glandulifera. Det är ett präktigt ettårigt ogräs som hör hemma på två-tretusen meters höjd på västra Himalayas sluttningar. Från att ha inplanterats som prydnadsväxt i enstaka trädgårdar har den snabbt spritt sig i bebyggda områden och även i naturen. Jättebalsaminen respekterar nämligen inte rabattens gränser utan sprider sig som den vill. Växtens klubbformade kapsel öppnar sig explosionsartat vid minsta beröring och slungar iväg fröna långt från moderväxten. När du väl fått in den en gång är den så gott som omöjlig att utrota.

Längs åkanten betar kor som håller ängarna öppna.

Annars kunde vi se kaveldun, vass, vattenmynta, fackelblomster och lite vita näckrosor. På den norra strandvallen betade kor som höll landskapet öppet ända ner till vattnet. Söker man en stillsam aktivitet med närhet till naturen och som dessutom passar för funktionshindrade, som lätt kan rulla upp på flotten, så är det här en trevlig naturutflykt både i pedagogiskt och rekreationsssyfte. Det är egentligen bara krokodilerna som saknas.

Växtligheten brer ut sig över vattnet och ger en spännande stämning.

Rosen Ispahan – gudomlig doft men hemligt ursprung

Ispahan är en kraftigväxande buskros med underbar doft.

Det finns alltid nya rosor på kö till min trädgård. I år har det ännu inte blivit någon ny buske, men hösten är lång. Och hösten är verkligen en bra planteringstid. Det är fuktigare i luften och solen gassar inte så obarmhärtigt hårt längre. Du kan t o m glömma att vattna den nya växten några dagar utan att den tar skada. Tyvärr är sortimentet ibland betydligt mindre i plantskolorna om hösten då de inte vill riskera att stå med en massa osålda plantor över vintern. Så man får försöka ha lagom mycket is i magen när man planerar sina rosinköp. Eller låta utbudet styra, helt enkelt.

Ispahan är en härdig och frisk buskros som blommar länge.

Men här har vi en goding som jag väntat länge på. Buskrosen ’Ispahan’ har ett okänt förflutet och man är inte ens riktigt säker på i vilken grupp den ska placeras. Troligtvis är det en hybrid, eller korsning, mellan en damascenaros och en gallicaros. Namnet ’Ispahan’ för tankarna till Iran där det finns både en provins och en stad med samma namn. Kända för sina vackra rosor, persiska mattor och sitt enastående hantverk. Troligtvis kommer rosen därifrån från början.

Buskrosen Ispahan blir upp mot 1,8 meter hög.

Det här är en ganska reslig buskros, som kan bli uppemot 1,8 meter hög. Den växer mycket tätt och kraftigt och har stabila grenar. Bladen är ganska matta och mörkgröna, nästan lite läderartade. De rosa blommorna är stora och tätt fyllda. Tittar du noga kan du se att kronbladen som sitter längst ut är blekare och färgen är kraftigare inne i blommans mitt.

Mörkrosa mitt och ljusare kronblad utåt har buskrosen Ispahan.

’Ispahan’ är en mycket väldoftande ros. Den blommar också under en ganska lång tid, så du får njuta av rosdoften från midsommar till slutet av juli ungefär. Friska och motståndskraftiga gamla rosor finns det inte så många av, men denna kan du räkna med står emot svampsjukdomar. Ett annat stort plus är härdigheten. Du kan räkna med att den går upp till zon 5 och ännu högre om du ger den en riktigt skyddad växtplats.

Härliga höstblommande perenner

Hälsade på de duktiga perennaodlarna Lena och Mats på Lackalänga Trädgård i förra veckan. De har en underbar ordning och reda och hög kvalitet på växtmaterialet. Bara fleråriga växter odlar de, men förutom blommande perenner även olika kryddväxter och gräs. Breda skötselgångar och upphöjda limpor med dränerande grus bildar bäddar där krukorna står färdigt ordnade i brätten. Alltså står krukorna stilla och det går snabbt att plocka växter till olika beställningar.

Rosenstav är en gräsliknande perenn med grova ax av sammansatta, små blommor.
’Kobold’ är en kompakt och lågväxande sort av rosenstav med intensivt violett färg.

Just nu är det en väldig färgprakt bland de sensommarblommande perennerna. Liatris spicata, rosenstav är inte toppmodern just nu, men en trevlig växt för soliga och lätta jordar. Den passar bra i t ex stenpartier eller tillsammans med olika slags Miscanthus. Den vill inte stå helt kruttorrt, men var noga så växtplatsen är väldränerad så den inte ruttnar bort fuktiga vintrar. För övrigt samma krav som gräsen ställer.

Rosenstaven är en lättskött perenn som blommar nu i augusti.

Triftarna är andra växter för den soliga och väldränerade rabatten. De kan också vara kinkiga med härdigheten om det blir för blött i jorden. Det här är växter som växer vilda på havsstrandängar och torra backar vid havet. Blommorna kan vara vita, rosa eller mörkrosa. Triften nedan heter Armeria maritima ’Düsseldorfer Stolz’.

Den lilla triften är en typisk strandväxt som vill ha sandig och väldränerad jord.

Trädgårdsformer av röllika har ofta häftiga färger och är givna växter på torrängen eller den väldränerade rabatten. Dessvärre är många av röllikaarterna ganska kortlivade. Den orange sorten Achillea millefolium ’Terracotta’ gör sig extra fint mot en bakgrund av mörkbladig alunrot, eller hur. Andra bra grannar till röllikan är t ex perovskia, silvermartorn och axveronika.

Röllikan passar i den lite vildare planteringen med drag åt torrängshållet.

Mitt inne i skogen stod en stolt digitalis

Minns när jag kom till Stowe i England första gången och gick omkring i parken dagen innan jag skulle börja jobba där. Jag förundrade mig över storleken på parken. Den var större än någon annan parkträdgård jag någonsin hade upplevt. Den var grön, grön och grön. Urgamla träd och frodiga buskplanteringar, men inga blommor. Verkligen inga blommor alls. Det var jag inte van vid och jag tyckte det var mycket konstigt.

Fingerborgsblommor förvildar sig lätt och sprider sig vidare med frön.

Efter några dagar när jag hade tagit reda på mer om vad en landskapspark egentligen var för någonting började detaljerna i det gröna framträda. Clumpsen, alléerna, de underbara stentemplen och sjöarna med sina fåglar. Jag började urskilja skönheten i det gröna och landskapsparkens speciella koreografi. Och då sprang jag på blommorna alldeles av en händelse. Intill the Cobham Monument, bakom Hawkwell Field, stod en grupp fingerborgsblommor, raka i ryggen som tennsoldater, helt ensamma som färgklick med ryggen åt idegransplanteringen. De var underbara! Absolut oemotståndliga! Och jag har älskat Digitalis efter det.

Mörkt rosa skönhet bland fingerborgsblommor.
Fingerborgsblommor trivs i ljusa woodland eller andra platser med humusrik jord.

Digitalis heter de, efter latinets digitus  som betyder finger. I det här fallet syftar ordet på blommans form som liknar ett avklippt finger på en handske. Digitalis purpurea är den vanliga fingerborgsblomman med vita, gula, rosa eller purpurfärgade blomhattar. Utöver dessa finns det över 20 andra arter av fingerborgsblommor. Alla har de klockformen med det prickiga svalget gemensamt.

Vita fingerborgsblommor bland silverfärgade blad och frökapslar av vallmo är en skön bild.

Efter den gången i Stowe så har jag också sprungit på digitalis i den skånska skogen, i Häckeberga. Det är en växt som förvildar sig lätt och hittar trivsamma platser i naturen på egen hand. År ett utvecklas bladrosetten och år två blommar den. En bienn (=tvåårig), med andra ord. Sedan kan den leva vidare länge, länge om den tillåts fröa av sig så att det alltid finns nya småplantor på tillväxt. Du kan köpa digitalis som färdig, blommande ”perenn” också, men kom då ihåg att glädjen är kortvarig. Nästa år blir det inga blommor. Men låt de pyttesmå fröna mogna i sina frökapslar och strö sen ut dem på lämplig plats så har du något att se fram mot om två år i alla fall!

 

Blåregnet remonterar på sensommaren

Blåregn är en klängväxt för varma och skyddade lägen.

Wisteria sinensis, blåregn, är en underbar klängväxt för de lägre växtzonerna. Det är en sydländsk växt som ger kraftiga medelhavsvibbar. Tidigare har vi enbart haft sorter härdiga upp till zon 2, men ett nytt blåregn Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ ska gå ner till zon 4 eller t o m zon 5 i skyddade lägen.

Blåregnet kan uppnå 7-9 meters höjd när det får ett stabilt stöd att klättra mot.

Annars är blåregnet en kraftigväxande klätterväxt som kräver ett stabilt stöd i form av linor eller spaljéer för att ta sig upp. Utan stöd klänger den längs marken. Den första blomningen med ljusblå hängande klasar ser man i maj-juni. Längs söderväggen på slottet i Alnarp finns det ett antal mycket gamla plantor med armsgrova grenar. De remonterar nu med lite kortare blomklasar.

Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.
Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.